Dagar att minnas ...

Timmavis på en sandvarm strand.
Vinden som fläktar.
Bad i havet.

Eftermiddagspromenad med harry.
Subtropisk hetta.
Jag skippar den vanliga rundan .., tänker att asfalten nog blir olidligt het mot harrys tassar.
I stället går vi samma väg tillbaka.

Sen stranden igen.
Ensam.
Pv har tagit bussen och sen tåget till Ystad och ska - efter fotbollsmatchen - idka nattsegling.
Jag har hört honom telefonsurra med mitt ex .., dom lät som förväntansfulla och sprittiga småpojkar .., längtade och skrattade .., ååå, så roligt det skulle bli, detta att segla till Bornholm! sa dom båda.

Hemma på gården blir jämtlänningen kvar.
Nä, inte ett bad där så långt ögat når.

Tidigare idag, på stranden, föreslog jag att han skulle göra oss sällskap ut med stora segelbåten nästa sommar .., till Bohuslän, ja, så är jag inte den enda novisen ombord?
"Jag ska tänka på saken .., men det låter rätt härligt ...", sa jämten.
Nu håller vi tummarna.

Sist av allt middag i Heberg, på Laxbutiken.
Ja, inte på taket, utan inne i serveringen.
Den allra ljufvligaste varmrökta lax med romsås och färsk potatis för mig och något annat i laxväg för främmandet.


Det är förstås sånt här man ska tänka på under kulna dagar i november.
Och det är såna här dagar man vill säga just så här ...

Vinnarna ....

Förstapriset i dragningen .., den lilla somriga brickan (den första brickan kom från Kattis och gick till Gunnar i Vaplan som fick den igår) ..., gick till Anne i Mantorp.

Så här berättade hon om sin glädje .., och det var - det kom jag på nu på morgonen, Anne som hade  skickat dom härliga vykorten som gick till tredjepristagaren.

Foto: Anne i Mantorp.

Hej!

Visst skulle det passa finfint med postit-lappar till mig, men allra helst skulle jag vilja vinna det ljuvliga bokmärket. Mina börjar bli slitna och nya bör införskaffas, så jag håller tummarna för ännu en turdragning.

Ja så var det Det bästa då. 

Kan ju inte vara annat än turen ut i Farmorskogen med hundar och stora och

små ungar. Hittade alldeles nyuppkomna kantareller som blev till två smarriga kvällsmackor. Nu hoppas jag på regn, så småttingarna som blev kvar på tillväxt inte torkar bort.

Varm kram från Anne i Mantorp

Andrapriset - den fina disktrasan i linne - gåva från Sonja och Gösta, gick till Hedgrenskan i Skåne.

Så här berättade hon om sin glädje.

Det bästa förra veckan var helt klart Svedala sommarrock i dagarna tre.
Mellan mina funktionärspass (och även när jag arbetade) lyssnade jag till massor av bra musik, allt ifrån coverbandet Feelix med unga musiker från vår lilla by, till storheter som Miss Li, Magnus Uggla, Eldkvarn och stjärnskottet Anna Hertzmann.

Hedgren. 

Tredjepriset går till min kollega Jessica i Västerås ...

Så här skriver hon:

Hej Elisabet!

Nu tänkte jag också häng med på ett hörn! 

Mitt bästa förra veckan var naturligtvis då vi hämtade hem vår nya familjemedlem, lilla Luna!

En oerhört söt liten dam, skygg men ändå så busig och gosig. Helt enkelt ljuvlig!

Luna är en blandras mellan Norsk Skogskatt, huskatt och helig Birma, så fluffig och go!

Kram Jessica.

Jessica får alltså dom tre - i mina ögon underbara vykorten -, som kommer från Anne i Mantorp! 

Ett bonuspris blev det också; nämligen nyslungad honung från Jämtland! 
Det är Gunnar i Vaplan som tog med sig ett par burkar och en av dem skulle bli till vinst - den gröna förbetalda portokartongen följde också med -! 

Den vinsten .., honungen, gick till madamen som trivs så bra såväl i London, som ute skärgården!
Till Lisbeth/Tankevågor, alltså.

Stort grattis till er alla tre och   t a c k   för att ni så generöst delar med er av er glädje! 

Tack också till Sonja & Gösta för disktrasan den fina .., till Anne i Mantorp för vykorten, samt till Gunnar för honungen!

Ledig dag i landet Halland ....

Fast först var det tisdagkväll och räkfrossa i Steninge.

Vi har bokat bord till den andra sittningen, den som börjar kvart över åtta ..., men först ska alla från första omgången lämna restaurangen, så vi övriga får stå i kö och vänta utanför.

En "Fin Dam" med solglasögon står bakom oss och beklagar sig högljutt (uppländsk dialekt) över att man tvingas stå i kö för att komma och äta.

"Ja, men personalen måste ju få duka av först .., det är väl inte så konstigt ...?" säger jag.

Men det tycker damen.
I hennes sällskap finns en man - hennes make -, en kvinna som påminner om damen som beklagat sig och så en lång man i 40-årsåldern och jag tänker att han nog är gift med familjens dotter.
Den mannen står en bit ifrån de övriga; bara någon meter, men ändå.

I kanske två timmar blir vi sittande vid vårt bord och hela tiden ser jag den där mannen som jag tror är damens svärson .., han har ljusblå skjorta och stryker ibland med handen över håret .., och inte en enda gång ler han och inte en enda gång tycks han delta i något samtal.

"Å, han är nog olyckligt gift och ångrar att han hamnade i den familjen!" säger jag.

Sen bär det av hemåt.

Jag har - vid det laget - börjat känna mig krasslig .., fryser och hackar tänder .., och jag kör moped, medan pv och Gunnar cyklar.
Nu, när Gunnar kommit på hur racerväxlarna fungerar, går det betydligt bättre än på ditvägen.





Och så blir det onsdagmorgon.
Ledig dag.
Vi sitter ute på altanen - parasollet uppfällt - och äter frukost .., pv planerar dagens resa till Ystad (med tåget) och seglatsen till Bornholm tillsammans med mina barns pappa; bara dom två .., och igårkväll hörde jag hur det pratades om segelrutt, vindar och annat och jag hörde exets glädje och förväntan och den var inte mindre hos pensionatsvärden.

Och nu, under frukosten, kollar pv datorn och letar tågtider .., jaha, han är framme i Svarte vid halv åtta ikväll .., sen blir det fotboll och så nattsegling med svaga vindar.

Gunnar, han hör flygplan passera .., tar en titt i sin härligt, stora Samsung-telefon (vilken underbart stor display och vilka bilder den tar!) och sen får vi veta precis ...., ja, det hörs på filmen.

Tanken var att vi skulle köra till Skåne i eftermiddag och därefter vara med på Allsången i Hörby, där pv:s lillebror är trummis i allsångsorkestern, men bilen krånglar och vi blir hemmavid.

Det går nog bra det med.

Onsdagsfönstret ...

... fångades på Råå utanför Helsingborg och fönsterfångerska var ingen mindre än Annika från Kävlinge.

Och här är vinnarna ....!



Grattis till er alla!

Snart är det dragning ....

Och den här gången är ni många som har delat med er av glädje!

Det är ...

Annika i Kävlinge

Lisbeth i Stockholm

Lena - motvillig blogg -

Babsan i Uppsala

Anne i Mantorp

Ann i Göteborg

Jessica i Västerås

Rexxie - även han i Västerås -

mossfolk i Örebro

Eva i Tyresö

Monet - just nu i Sverige -

Anna-Lena i Tumba

Hedgren i Skåne

Biggan i Hudiksvall

annannan i Portugal

Nu ska jag bara fixa lotter ....

Det bästa för Annika i Kävlinge ...

Kan någon tro att damen längst t.v. har fyllt 75 år? hälsar Elisabet.

Hej, kära Elisabet... 

Kanske att jag hinner vara med i utlottningen?

Förutom det alldeles ljuvliga vädret och alla stranddagar i Ystad, Landskrona och Malmö så var det absolut bästa att min mamma kom till Sverige och firade sin 75-års-dag med mig och mina barn.

Numera är det inte så ofta att vi är tillsammans allihopa.

Många skratt och prat utan uppehåll i många timmar, hur roligt som helst. Och mamma var så himla glad över hur vi hade fixat dagen till henne.

(jag hoppas att jag ärvt några av mammas gener, hon ser oförskämt bra ut för sin ålder, fina mamma)

Annika i Kävlinge.

Det bästa för Lisbeth i Stockholm ...

Det bästa i veckan var när vi efter ha varit hemma i civilisationen och lägenheten i stan ett dygn kom ut igen till ön. 

 

Det hade varit mulet hela kvällen och när vi sent på kvällen packade båten och gav oss ut och närmade oss våra farvatten så bröt solen igenom som om den ville hälsa oss välkommen ut på havet igen. Öarna och havet badade plötsligt i ett guldgult sken och det var magiskt vackert. 

 

Lisbeth.

Den lediga dagen ....

... av den blev det intet, men eftermiddagen blir fri i alla fall.

Och då blir det dragning i lotteriet!

Herr Notarius Publicus är på plats och ni ska veta vilken fin vinst han har med sig .., jag funderar på att göra en extradragning bland alla som är med den här gången .., jo, så får det bli!

Ni får hålla ut tills i eftermiddag.

Tisdagsfönstret ....

Ett alldeles underbart fönster på en lika underbar bil (vi hade en sån ...!) ..., och ingen behöver väl tveka över vem som höll i håven ...?

Nej, just det.

Och så här ser hela bilen ut.

Innan jobbet ...

Tre timmar på stranden.
Till en början är vi nästan ensamma, men så småningom fylls det på.
Mest småbarnsfamiljer .., och bråk om vems tur det är att ha spaden eller hinken och pedagogiska föräldrar och en sur mamma som säger "faaaan!" och "va faaaan!" - hela hon ser sur ut - ja, som en surkart är hon och pv ligger under det grekiska parasollet och han somnar och snarkar och jag puttar på honom och sen badar jag och badar ännu mera och där ute i vattnet står en kvinna som är präst och hon säger snällord som värmer hjärtat och inte visste jag att hon har såå små barn.
Hennes hud är blek.

Eckes Britt kommer också ner .., hon har vit badrock i frotté och är  - det har jag sagt tidigare, men nästan allt är ju ändå sagt någon gång förut - en av de vackraste kvinnor jag har träffat .., och Britt tar av sig badrocken och går långt ut och simmar en stund.
Ecke är hemma.

Pv, han tröttnar på solen långt före mig och åker hem och fixar lunch .., vi sitter under ett grönt parasoll  och harry har lagt sig i skuggan under vinbärsbusken.

Ikväll kommer Gunnar.

Å, så roligt det ska bli!

Det bästa för Lena ...

Det bästa i veckan har varit just veckan.

• Härligt väder - kommer inte ihåg när det var så här fint så länge? Jag minns ju min barndom här i Särdal på det här sättet, men det är ju längesen.
• Kravlös tillvaro vid havet - jag har bara varit; nä jag har klippt gräsmattan och skrapat och målat tre fönsterbleck, lagom mycket mao :-) 
• Semester tillsammans - Maken påbörjat sin semester och det är mysigt att hinna ses, för i vardagen jobbar vi så mycket.

Lena.

Inställt besök på geriatriska mottagningen ...

Igårkväll på jobbet var det min tur att låsa och göra allt det som hade med kassorna att göra.
Det var första gången på över en månads tid och lite av dom där självgående rutinerna hade jag väl lämnat hemma ..., dessutom hade vi suttit i mer än tre timmar på raken och vi hade köer som ringlade sig till mejerikylen, så kanske var man inte på "topp" vid stängning.

På väg hem, bara ett bara hundra meter från affären, slog det mig att jag hade glömt En Viktig Sak, så jag vände om .., körde till chefen och hans fru som just skulle äta pizza, fick nycklarna ...,  åkte tillbaka ..., och så krånglade låset, så där stod jag - hysterisk - och väntade på att larmet skulle gå!

Vilken panik!
Till slut löste det sig (chefen kom ...) och efteråt rann kallsvetten när jag moppade hemåt.
Då var jag i det närmaste hemma en timme senare än vanligt och pv hade varit ute med bilen och letat mig!

"Å, älskade vän!! Å, jag tänkte att någon hade kört på dig och nu låg du i diket och var halvdöd!" sa han smajlande.

Idag på morgonen ringde chefens fru och sa "Bettan, minns du vad du gjorde med nycklarna till tobaksskåpet?"

Jag sa att det visste jag ju .., jag hade lagt där dem dom skulle vara ..., men nä, där var dom inte.
I en timmes hade Bodil, Johanna och Noeline letat och letat.
Tobaksskåpet förblev låst och ingen kunde köpa cigaretter.

P a n i k!
Igen.

Och jag kände igenom byxfickorna och butiksskjortan - nix, ingen liten nyckel -, men jag var så övertygad om att nycklarna var i affären .., jag minns ju tydligt hur jag plockade ner den och lade den på avsedd plats!

Men det är en sak att man tror sig minnas .., det har hänt tidigare att man varit tvärsäker och sen har det visat sig vara helt annorlunda .., så jag tog helt sonika bilen, kände mig gråtfärdig och körde raka spåret till affären .., hämtade Bodil .., och hon sa att ..."Bettan, det är ingen idé, den finns inte!" .., och jag gick till kassa 1 där det var öppet .., bad den rara kassörskan öppna kassalådan och se .., där, bland övriga nycklar låg den!!

Om jag säger att jag nästan grät av glädje, så är det en underdrift!

Problemet är att själva den där plastbiten som sitter på nyckeln, den hade försvunnit redan i lördags och det var väl därför ingen reagerade på den där lilla oansenliga nyckeln som låg bland de övriga, så där helt anonym!

Stort kramkalas utbröt .., "Bettan, sätt dig och ta en kopp kaffe med oss!" sa Bodil och just då upptäckte jag den ordinarie mejeriansvariga Carina och sa hur alldeles omåttligt efterlängtad och välkommen hon nu var ..., att jag beundrade hennes förmåga att alltid ha hemma rätt saker i ost/juice/silldisken och hon loooog och sa att vi hade fixat det bra ändå, vilket ju var snällt, men måttligt sant, tycker jag.

Nu har jag fem lediga timmar fram till klockan tre, då jag ska arbeta kväll och sen stundar tre helt fria dagar!

Jag ska gå raka spåret ner till havet.
Bada.
Känna mig lycklig.
Och befriad.

Och jag ska inte ringa geriatriska mottagningen och be om en Alzheimertest.

Att hitta hem ....

Jag köpte mig en limegrön klänning i lent linne.

Stora sidfickor.

Sååå enkel.

Men tänk ..., att man kan bli så glad av en tygbit!

Dagens fönster ...

Från Tropikhuset i Uppsala kommer detta vackra .., såväl fönster som näckrosblad - modell lite större variant -!

Den som hade fönsterhåven med sig på semestern söderut, det var madamen från Skellefteå, nämligen ellem.

Det bästa för annannan i Portugal ...

Mitt bästa i en ganska ljummen (vilket i och för sig var underbart!) vecka var att vi på söndagen fick upp ett antal ting på väggarna. Det är mitt mål för den här sommaren att faktiskt få riktig ordning och reda överallt och att inte längre ha tavlor stående på möbler osv. Vi har bott här sedan december 2010...

Jag blev särskilt nöjd med den här planschen. Det var ett infall att jag kunde ha den högt upp över en bokhylla. Men genast jag fick upp den insåg jag att det var ännu rättare än jag alls hade tänkt. För det här visar ju utsikten ut över trädtopparna (från den skulptur i Kivik Art Centre som författaren och musikern som bor granne vill ha bort).

Jag gillade skarpt att besöka den och gillar skarpt att titta upp på den när jag sitter vid min dator!

//Elisabet säger: och särskilt bra var det ju att du fick det gjort, ja, jag tänker på titeln på boken där till vänster ...., det stämde ju bra det.

Och så några eftermiddagsfönster ...

.... från flygplatsen El Prat i Barcelona.

Det var annannan som agerade fönsterfångerska.

Glöm inte att läsa om hennes morgon den 17:e juli.

Ett underbart inlägg!

Efteråt ....

... när han badat och jus ska till att skaka av sig vattnet .., då fångar AP honom på bild!

Harry, alltså.

Det bästa för Ulrika i Västmanland ...

Gårdagen (lördag) som helt ägnades åt Midnattssolsrallyt: först som funktionärer och sen som publik. Så himla roligt!! Jag älskar att vara på rally, oavsett om det är som tävlande, service, funktionär eller publik.

Tillökningen i familjen: katt nummer fyra. :-)
Inte alls planerad men så välkommen så. 

Han kom till oss från en vän som inte kunde ha honom kvar.

Ulrika.

Sprallglad ...

Igårkväll ..., på väg ner till havet.
AP tog bilden.

Det bästa för Babsan i Uppsala ...

Hej
Det bästa i veckan var nog slutet på den.
Veckan avslutades med båttur med goda vänner till Sundsveden och Räkfossa.

Hemfärden ...

En bra start på semestern.

Barbro.

Bilder från en alldeles ledig lördag ...

Då blir det utflykt till vackra Varberg - det  måste vara en av vårt lands vackraste städer ? -, där det pågår sedvanlig torghandel och det är inte vilken handel som helst; det är absolut smockfullt på torget och där är grönsakshandlare och blomsterförsäljare, såna som har antikviteter (eller i alla fall gamla tallrikar och sånt ...), kläder förstås .., hushållsredskap .., dom största jordgubbar jag skådat ..., ja, det är otroligt med folk där! 

Själv åker jag dit i akt och mening att hämta två linneklänningar som jag beställt.

Nu har jag snart dylika tills jag trillar av pinnen och det känns skönt.

Ni vet, den där känslan när man  hittar kläder som man direkt trivs i - kläder som är en själv -, den känslan betyder så oerhört mycket för ens välbefinnande.

Sen kommer jag hem och upptäcker att AP och hennes väninna Linda har kommit.

Det är förstås hästen som ska hälsas på, ja, även mamma och pv.

Vi går till stranden .., någon badar flera gånger .., andra solar. 

En tredje går ut med segelbåten för att försöka fånga makrill.

Från stranden ser vi honom ute på havet.

Vi ligger eller halvsitter bland blommande Marviol .., överallt på stranden finns denna ljuslila blomma! 

Och Ecke och Britt kommer ner för ett förmiddagsdopp .., Ecke - nästan helt blind - stöder sig på hustrun och tillsammans går dom ut i vattnet. 

Lååångt ut! 

"Å, så där vill jag bli när jag är över åttio!" utbrister AP och tittar på dem.

Kväller.
Tillsammanspromenad ner till havet igen.
Jag plockar gulmåra, rölleka och dom här söta gula sakerna vars namn jag inte vet.
Inte för ett ögonblick tänker jag på crème fraiche eller yoghurt (tack Monet som talade om hur detta stavas - nu tar jag Arlas version och försöker hålla mig till den ,-) ..., jag bara gläds åt den lilla buketten och detta att vara fri och ha en dotter på besök!

Ena sidan av åkern .., där finns som en stor rabatt av ..., baldersbrå, kanske?
Sååå vackert!

Det är fruktansvärt torrt i Halland just nu .., 21:a dagen utan regn och med högsommarvärme mest hela tiden ..., radio Halland pratar om ett stundande bevattningsförbud.
Jo, det fattas ju bara det, nu när vi har växthus ...

Det bästa för Anne i Mantorp ....

Hej!

 

Visst skulle det passa finfint med postit-lappar till mig, men allra helst skulle jag vilja vinna det ljuvliga bokmärket. Mina börjar bli slitna och nya bör införskaffas, så jag håller tummarna för ännu en turdragning.

 

Ja så var det Det bästa då. 

Kan ju inte vara annat än turen ut i Farmorskogen med hundar och stora och

små ungar. Hittade alldeles nyuppkomna kantareller som blev till två smarriga kvällsmackor. Nu hoppas jag på regn, så småttingarna som blev kvar på tillväxt inte torkar bort.

 

Varm kram från Anne i Mantorp

 

Dagens fönster ...

Och fönsterfångerska - verkligen på hugget -, är madame Turtlan på holiday.

Den allra finaste ...

... buketten .., plockades lite hipp som happ bara.

Och nu ser jag att jag måste tvätta duken.

Åter avsändaren ...

Igårkväll, när vi satt i den där grillkåtan uppe på Tärnvägen, säger Anna-Karin plötsligt att hon har med sig nånting till mig.

Ingenting förstår jag.

Och så försvinner hon en stund och kommer sedan tillbaka med det ni ser på bilden och jag bara häpnar .., för såna ripor, gjorda av gips eller keramik, hade jag på 80-talet hemma i Malå .., och jag kommer för mitt liv inte ihåg vem konstnären var.

"Den här gav du till Eva någon gång ...", säger Anna-Karin.

Eva var alltså min svärmor, men finns nu inte längre i livet.

Nu har Anna-Karin "dödsstädat", ja, så uttrycker hon det .., och då tänkte hon att den här får Elisabet tillbaka.

Nu finns här alltså i det gula huset tre små vita fjällripor och oj, så glad jag blev!

Dagens fönster ...

Från sticklägret häromsistens, fångade Ulrika flera fönster.

Det här är ett av dem.

Det bästa för Ann i Göteborg ...

Det måste vara att jag kunde hämta mina nya glasögon – så nu ser jag bra ut

Den turkos bågen är mer åt det blå hållet än det gröna och matchar precis linnetyget i min tunika.

 

 

Den svarta är en modell som man ibland kan se på politiker och industriledare, där de i debatter drar av med ena handen och sedan pekar på sin motståndare med för att förminska Honom/henne och förstärka sin egen synpunkt. Just precis så ser de ut, fast jag vet inte om jag ska peka så himla mycket med dem. 

Mest bara ha dem på.

kram
Ann

Surprise, surprise! 

Just som jag har beslutat mig för att göra natt - då är klockan knappt åtta - men jag är svimfärdig av trötthet (mental kollaps eller nåt ...), ringer min mobil.
Displayen visar ett för mig okänt nummer, men jag behöver bara höra rösten i några sekunder, så förstår jag .., det är min före detta mans moster - det är Anna-Karin från Göteborg, som är i andra änden av luren!

Hon har  r å k a t  slå mitt nummer och nu visar det sig att hon och den alltid så sympatiske maken Tore är på besök hos Tores kusin och kusinen och hennes man bor bara ovanför kullen ..., fem minuters promenad härifrån!

Så vi blir ditbjudna och det blir ett par timmars surr och det är sååå roligt alltsammans!

Kusinens man är - precis som Tore - polis, eller före detta och honom har pv haft att göra med när han arbetade i Oskarström, ja, polisen kom till skolan och var med på nån slags studiedag eller nåt sånt. 

På polisens tomt har en grillkåta satts upp, ja, längst uppe på tomten .., där inne görs eld upp och vi sitter på renskinnsrundlar och pratar om allt möjligt, men allra mest om vilken sorts fisk som Jesus delade ut och Anna-Karin, som tydligen var med på Jesu tid och är ett riktigt Vittne, säger tvärsäkert att det var kolja.

Om detta surrar vi hur länge som helst och skrattet går fram och åter i kåtan.

En alldeles underbar kväll blir det! 

Och så här ser himlen ut när vi går nerför kullen, på väg hem. 

Om min mamma hade varit i livet .., skulle hon - häpet - ha utbrustit: "Men nu har dom ritat streck på himlen igen!"

Sant eller falskt ...?

Det är knappt man tror att det är sant .., detta att få sluta redan klockan två en fredag!
Så jag gör nästan ingenting.
Eller egentligen en hel del.

Först tar vi till stranden.
Under det grekiska parasollet ligger pv och dåsar .., jag sitter i den rosaprickiga strandstolen som jag tycker så mycket om ..., och mest av allt tittar jag mig omkring .., ser på alla småttingarna som i evigheters evighet gör små sandkakor eller slott .., tänk, att en spade och hink kan sprida sån glädje!

Det blåser friskt!
Och när jag nu äntligen slappnar av och för en vecka lägger ifrån mig all beställningsoro, är det som om all energi bara sluuurrrrpar iväg.
Alldeles förbi av trötthet blir jag.
Bada i havet?
Nej, inte ens det.

Sen hemåt .., och jag dammsuger och vaskar halltrappan .., plockar in blommor .., vattnar i växthuset .., duschar hur länge som helst ., klipper luggen .., sitter stilla och tittar rakt fram mot backen ..., undrar hur många ormar som gömmer sig där ..., tänker på pratet med Guy, ja, just det, ja, det ska jag skriva om.

Eller: jag kan säga det nu!

Som bekant har Guy svårt att läsa, men jag frågade honom i början om det här med ljudböcker och nu först har han vaknat till liv när det gäller den biten och jo, det kan han tänka sig, att lyssna i stället för att läsa!

Så .., om någon av bloggvännerna kan tänka sig att låna ut några ljudskivor ..., så går det bra att skicka dem till Guy Jonsson, Gamla Landsvägen 7, 933 33 Arvidsjaur.

Jag frågade vilken typ av böcker han tycker om?
Ja, det var inte det enklaste att svara på .., nåt deprimerande vill han nog inte ha .. , men "typ John Irwing ...", sa Guy.

Och Guy: kom ihåg att biblioteket säkert har ljudböcker att låna ut!