Halland - Skåne på några timmar ...

Halv fem stiger vi upp .., ger oss iväg en timme senare .., och då ligger dimman tät över den lilla plätt av världen där vi råkat hamna. Jag släpper av pv i stan och tittar på gps:en ..., där står att det tar 1 timme och 38 minuter att ta sig till Hässleholms sjukhus och då räknar jag ut att det blir brått att hitta parkering och ta sig till rätt ingång.

Efter ett par hundra meter börjar bensinlampan att blinka!
Svänger in på en obemannad mack, snabbtankar och ber en bön att den där fyrvägskorsningen - för närvarande utan trafiksignaler - inte ska vara så hårt trafikerad, då, när jag ska svänga vänster.
Rejält bönhörd blir jag!

Passerar Laholm och tänker på f.d. grannarna Ebbeståhls från tiden i Malå.
Svänger vänster .., tvärs över Skåne liksom .., kör på 2-1-vägar ..,. småbyar och större susar förbi .., tänker att kyrkan i Hörja - den ligger på höger sida av vägen - nog är den vackraste jag har sett.

Sååå enkel och så fin!

Kommer fel till parkeringen vid sjukhuset och gps-damen säger ideligen "sväng höger!", "sväng höger!", "SVÄNG HÖGER!" och jag blir galen ..., lyckas inte få tyst på eländet och för första gången i mitt liv uppmanar jag en människa att hålla käften .., och när det inte är många minuter kvar hittar jag en annan parkering, struntar i avgiften .., kommer precis rätt på ortopedmottagningens entré (K) .., anmäler mig på en slags dator, ungefär som på Svensk Bilprovning och blir slutligen röntgad av Niklas som bara har arbetat där i 1 år och har röda kinder.

Sen ortopedmottagningen, som ligger kloss-i-kloss med röntgen.
En ny tavla (eller har jag bara aldrig lagt märke till den tidigare ...?) har kommit upp och konstnären, som heter Stina, har blandat friskt - kvinnor och män, mörka och ljusa -, hårfagra och skalliga.

Jag läser Femina och gläds åt att någon tänkt till rejält; ty mellan sofforna står en bytta med kulspetspennor .., aha, det är nog till alla korsordslösare. Smart!

Och den danske läkaren som opererade mig, han tar emot och tar sig tid .., inte en enda gång tittar han på klockan .., han sitter bredbent mitt emot mig .., säger att nej, han är inte nöjd med utfallet av den här operationen .., protesen har liksom glidit undan lite och jo, han förstår precis varför jag fick så överdjävulskt ont när vi var i Malmö och jag inte kunde belasta benet och jag säger att någon operation i år är inte att tänka på, för dels väntar Ghana och så är det svåra sjukdomar och ny knäled på jobbet och allmänt kaos i schemaläggningen och jag var hemma hela förra sommaren, i alla fall halva, nej, men sen kanske, om vi inte får till det.

"Jo, men det ska nog bli bra Elisabet...", säger han på mjuk dansk/svenska och stryker med handen över kinden.

Det känns som om jag vill gråta av tacksamhet.

Och nu behöver jag inte besöka Halmstad och den alltid så stressade läkaren, nej, nu har herr Sörensen mig under sina vingars beskydd.

Efteråt ...., tar jag en annan väg hem ..(jag säger till GPS-damen att jag inte menade att vara så arg .., förlåt, jag var bara så stressad!), väljer 21:an som är långt mindre trafikerad och hela tiden tänker jag att Skåne är så vackert, så vackert!

Ser ni väg 21?
Den korsar helt enkelt Skåne rakt av.

Stannar till i Väla utanför Helsingborg, köper inom loppet av tio minuter två likadana blusar/tunikor, men i olika färger (en turkos, en rosa), en hallonröd klänning (allt i linne), en sån här tub-scharf som är limefärgad, solglasögon (!!!, har jag bara haft en gång i mitt liv, det var när vi körde till Frankrike) och en strandväska som nog ska följa mig på andra ställen än på stranden.

Hemma efter tolv.
Halvslumrar i solstolen .., hundarna intill mig .., huvudvärk .., men tacksamhet.

Dagens fönster ...

Ett kvällsfönster från Ulrika i Närke .., det fanns i min inkorg när jag nu vaknade på morgonen,.

Tack snälla! säger jag.

Fram till ett ...

Två förmiddagspass per månad är vad jag har på mitt schema, det vill säga, varannan torsdag börjar jag vid åtta och slutar klockan ett. Övriga tider är eftermiddagstider ..., med början klockan två eller tre. Från den första juni till den sista augusti förlängs öppettiderna med en timme åt vardera hållet.

Det här med att vara ledig hela morgonen och långt fram på dagen, det passar mig perfekt!

Idag har jag hunnit med följande: jag har gått på halvlång promenad med hundarna .., träffat stavgångare .., upptäckt små bestånd av gullvivor mitt ute på gräsmattan ... (i rabatten växer den måttligt ...) .., jag har kört till Steninge och suttit på stranden tillsammans med friherrinnan och hennes hund .., tagit ett dopp i havet (äntligen har stegen ute på piren kommit på plats!) ..., suttit i den rosaprickiga solstolen i mer än en timmes tid .., pysslat om plantorna i växthus och odlingsbänkar .., gjort mig lunch som intagits ute på altanen .., klippt Nelly med klippmaskinen - bääääää, bäääää! säger hon nu -, hängt ut tvätt och nu är det dags att åka till jobbet.

Inget särskilt nyttigt är gjort, förutom tvätten kanske .., nej, allra mest har jag bara njutit.
Dammsugning och annat husmoderligt .., ja, det får jag väl göra i morgonkväll.

I morgon, i arla stund, ska jag nämligen köra till Hässleholm och träffa herr Ortopedläkaren, han som gav mig en ny knäled, då, för drygt fem år sedan. Den nya knäleden känner jag knappt av - den är helt underbar -, den andra är eländig .., knäet är var kväll svullet som en större handboll. Vackert är det inte, men det är av mindre betydelse.

Nu iväg!
Ajöken, sa fröken.

Han var från Sollefteå ....

Det finns saker som förundrar mig mer än annat.

Att man kan urskilja män norrifrån, enbart genom att lyfta blicken från kassabandet, det är en sån sak.

"Är du långt norrifrån kanske ...?" sa jag till kunden mitt emot mig.

Det var bara han och jag.

"Joo ..., från Ångermanland ..., från Sollefteå ..", svarade han leende.

Innan dess hade han inte sagt ett pip, annat än hej.

Om detta - hur den där igenkänningen kan gå till - pratade vi en stund.

Vad är det som skiljer?

Nästan obegripligt är det.

Ett måndagsfönster på en tisdag ...

Och självaste fönsterfångaren skymtar i fönstret .., det är den nyblivne 70-åringen,
herr Rindå!

Bilden togs igår på Mariatorget i Stockholm.

Tack och bock! säger jag

Måndagmorgon i april ...

Att ligga nära, nästan ligga sked, känns nog tryggt och skönt även för hundar.

Och att ha en lent öra mot sin nos, måste kännas ljuvligt.

Dagens fönster ...

På arenan i Övik (underförstått ishallen) finns ett fönster med denna utsikt.

Nu ska jag strax uppleva isgalan som inte är nåt med hockey utan konståkningsklubbens samarrangemang med Hoppets Stjärna till förmån för Haiti.

Cecilia N

// Tack snälla! säger jag.

Och här är vinnarna! 




Det blev lite brått, då jag snart ska ge mig av till affären för eftermiddagspasset, halv tre till åtta.
Även ikväll tillsammans med Joakim.

Ulrika, som kom insladdande just i sista minuten, jodå, du kom med!
Och roligt att även Gunnars son Jocke ville skvalpa omkring träskålen.

Nu ska jag göra mig i ordning.

Grattis till vinnarna .., den som får ryggkliaren och den som får aklejefrön från Skåne och Portugal, ja, nån slags hybrid.

Hej svejs!

Orkar ni inte se filmen, så meddelar jag vem som vann när jag kommer hem ikväll.

Senare på kvällen: ryggkliaren går till friherrinnan i Steninge - Ann står för vinsten -! Tack snälla.
Aklejefröna går till Helena/Cruella i Sthlm, som kanske kan ta med dem till sommarhuset i Skåne?
Tack Anna i Porto!

Grattis till er båda!

Nån gång har man ju rätt ....

Jo, men liiiite glad blir jag ju ändå när vi - Eva från Tyresö och hennes Långe Man - sitter vid altanbordet och dricker kaffe och så blir det tal om den här bilden som Eva hade med i sitt det bästa .., och hon skrev att det var drakflygare och jag i min tur skrev att det kanske var kite-surfare?

Herr Bodin i Luleå och Andra året i Hjo kommenterade att nej, det var drakflygare.

Liiite pinsamt var det väl att jag skulle vara en sån näbbgädda och rätta Eva.

Alldeles nyss pratade vi om den här stranden där vågorna går höga och då säger Långe Maken att "javisst var det kitesurfare, du förstår, dom får sån fart att dom åker rakt upp i luften .., drakflyger gör man ju från höga höjder!"

Så nu vi det.., detta var kitesurfare,. hälsar en smajlande Bettan.

Bästglimtar från Ulrika ....

Och underbara bilder som vanligt, säger bloggmadamen i Halland.

Det bästa för Joakim Rindå ...

Så mycket glädje denna vecka!
Pappa kom till Stockholm för att fylla 70 år, jag fick dela present med jättemånga av pappas vänner, min stora familj utökades med pudeln Tyra som verkar gilla mig, jag gillar henne, och våren tog ännu ett steg.

//Elisabet skriver: ååå, vilken ljuvlig bild! Och vilken fin sjuttioåring!

Mitt eget bästa ...

Åtminstone på helgerna brukar vår frukost bestå av äggröra och bacon.
Långt ifrån alltid blir den perfekt - äggröran -.
Vi köper ägg från bonden i Ullarp och kanske skulle jag inte känna nån större skillnad i ett blindtest, men jag inbillar mig att dom är godare i jämförelse med köpeäggen från butiken.

Förra helgen när vi besökte Malmö, hälsade vi även på hos pv:s lillebror som har ett tjugotal höns som går i en jättestor hönsgård. Gulorna är mer än gula, dom är knallgulorangefärgade, ja, som dom ju blir när höns äter färskt gräs.

Nu på morgonen blev det äggröra på fem av dessa ägg .., plus grädde, salt och vitpeppar.
Den blev  e x a k t   så där perfekt krämig som jag vill ha den och det kändes bra.

Nåt annat som gjorde mitt hjärta glatt, det var gårdagkvällen när pv hämtade mig på jobbet.
Nej, jag kan omöjligen förklara varför det är så himla roligt .., men att öppna dörren till lastbryggan och till sin förvåning mötas av två svansviftande krabater och så detta att få slå sig ned på passagersätet och bara pusta ut .., ja, men ååå, så härligt det är!

Och solnedgången över havet .., och därefter te från pepparmyntan som växer i rabatten (det enda te jag verkligen tycker om!)  och att stupa i säng och sova gott en hel natt ..., jepp, det är glädje det.

Idag blir det dragning ....

.... i det som pv kallar för "Evighetslotteriet".

Förstapriset är den omtalade ryggkliaren/balkonglådekrattan och det är Ann i Göteborg som - återigen -, står för den vinsten. Tack Ann! Det är också hon som kommer att skicka vinsten till den lycklige vars namn står på den lilla lappen.

Tröstpriset är akljeafrön från Portugal, skänkta av annannan, det vill säga Anna.
Dessa små frön är "portugisiska barnbarn till en skånsk planta", skriver avsändaren.
Tack snälla!

Är det nu någon som känner för att vara med så här på sluttampen, så är ni välkomna med er glädje!
Ni har fram till klockan 12.00 på er, sedan stängs lotteriluckan.

Varmt välkomna!

Redan med i byttan är ...

Eva i Tyresö
Ann i Göteborg
Eva på Frösön (din vinst går iväg idag, men kommer nog inte förrän på tisdag)
Lena i Steninge - friherrinnan, alltså -.
Anna-Lena i Tumba
mossfolk i Hallsberg
Den nyblivne 70-åringen Gunnar, för närvarande i Stockholm ...
samt
Helena/Cruella, också i Stockholm.

Men fler ryms!

Mejla bara  det som gjorde dig lite extra-varm i hjärtat till bisse151@gmail.com!

Dagens fönster ...

Hej från Stugan!

Idag har vi börjat öppna stugan för i år. Ser över och kollar vad som behöver fixas. 
En ny vimpel och flagglina behövs definitivt.

Rensar hängrännor och skriver att köpa och att fixa lista.

Ute på sjön glittrar det så fint. Soligt men lite kyligt i luften här.

Hälsningar från A och M

// Från Turtlan, alltså. Och i den stugan har man övernattat. Åååå, så underbar den kvällen var!

Det bästa för Helena i Stockholm ...

Något av det bästa var att träffa Gunnar och hans son Joakim över en öl och oavbrutet prat under nån timme i torsdags kväll! Förunderligt hur man liksom bara känner vissa människor fastän det är första gången man ses. 

Ljusbäraren och fönstret finns i Storkyrkan i Gamla stan. 

Jag hade lite turistvandring för mig själv idag.

/Cruella/Helena

//Elisabet skriver:  jag kan säga dig Helena, .., att jag pratade med Gunnar igårmorse och den där känslan du hade, den var helt och hållet ömsesidig. "Så trevlig Helena var!" sa han. Jag hörde leendet genom luren.

Det bästa för Gunnar i ...Stockholm.

Det bästa i veckan var presenten jag fick lördagen den 18 april då jag fyllde 70 år.
En hel skrälldus av härliga vänner hade skramlat ihop till en fantastisk resa till de vilda djuren i Afrika.
Jäsiken va häftigt de ska bli.

TACK alla inblandade.

Det bästa för Anna-Lena i Tumba ...

Hej Elisabet,

Det bästa är nog att utesäsongen är här på riktigt.
Idag njöt vi av årets första bbq-grillade revben med coleslaw och majskolvar.

Mums!!

Det bästa för mossfolk i Hallsberg ...

Det bästa i veckan har nog varit insikten om hur mycket aktiviteter det erbjuds för barn och föräldrar som är hemma! Vi har varit på promenader, öppna förskolan, snabbkurs i första hjälpen och på babyrytmik. Bland annat. Man kan göra precis så mycket eller lite man vill. Utöver det har vi en suverän föräldragrupp.

Det härliga vädret kan förstås också vara något av veckans bästa. 

Åh vad härligt att kunna vara ute så mycket!

Nu håller jag tummarna hårt hårt för att man så småningom ska kunna skåda mörkviolett akleja i vår trädgård ;)

mossfolk

Det bästa för Lena i Steninge ...

Ovanvåningen till Emma bodde ....

Det bästa denna vecka..... , ja, det har varit att mitt kusinbarn från Dalarna stannade kvar här på sitt Påsklov.Sedan skulle hon prya på Hemköp i  Haverdal i fyra dagar.

Däremellan har vi bara varit ..,  haft det bra och latat oss.

Men nu är det lite tyst efter henne.

Det är hennes träskor som står i trappan på ovanvåningen.

Det bästa för Eva på Frösön ...

Hej Elisabet!

Oj, oj, oj, nu är det en ny ryggkliare på gång. Måtte jag vinna :)

Mitt bästa var nog promenaden i torsdags. Jag dottern och hunden åkte ut till Rödön, där vi visste att det hade bildats ishögar under veckan. En något märklig känsla att vandra omkring bland dessa. Det kändes som att vara på Svalbard eller Grönland. Is så långt man såg och de stora högarna som glittrade i blått. En fin stund.

Kram Eva

Idag är det Efit ....

Och även om det stundar arbete i eftermiddag, så gör jag ett försök att hänga på.
Här finns andra som också gör ett försök.

Vid 8-tiden ..., har pv cyklat långrundan med harry och jag fixar frukost.
Äggröra - med ägg från höns som går och sprätter ute i det gröna i Skåne - och bacon, nypressad juice, kaffe, te och ja, lite sånt.
Efter en rejält kylig natt - med frost - är nu himlen ljust, ljust blå.
Solen flödar!

Nästan 9.00 ... då blir det morgongos .., och ingen är ju så högt älskad som husse!
Och vi ringer och hurrar för han som idag fyller sjuttio och får veta att han har träffat och tagit en öl med Cruella/Helena och lovorden över denna jämtska i Stockholm, ja, dom haglar.
"Sååååå trevlig hon var!" säger han.

Vid 10-snåret .., då samlar jag ihop hela hönsgården och säger att tack snälla som förgyllt några veckor för mig .., men nu är det dags att krypa ner i kartongen och ligga där och vänta i ett helt år.
Så himla trist, detta att vara påskdekoration och inte få vara med!
Kanske ställer jag dem på ett bordet i Hildas rum i stället?
Vem vill ligga i mörker och kura i det som kanske känns som en evighet?

Klockan 11.00 ..., bryggerjag  kaffe och tar fram älsklingsasietten från England - där ska två Jitterbuggkakor ligga - och sen blir det paus ute på altanen, bland alla växterna, ja, det är som ett litet BB. Där är två krukor med "Blomman för dagen" (men var ska vi plantera dem sen .., och dom växer så man nästan ser det! ) och där är massor med tomatplantor och nån pelargonia.
Två och en halv timme kvar innan det är dags att åka till jobbet.

Vid 12.00 ... hör jag grannfruns robotgräsklippare arbeta idogt.
Det händer att lilla Nelly jagar den där - för henne osynlige - filuren som hon bara skymtar genom gärsgården .., och hon skäller och undrar förstås varför den aldrig ger sig?
Pv klyver ved.
Från öster kommer bulliga moln seglande mot vårt håll.

Klockan 13.00 upptäcker jag en brummande humla som kämpar för att hitta ut.
Sånt ger mig nästan ångest.
Nu är den utsläppt och blir kanske uppäten av en fågel inom fem minuter.

Och snart åker jag till jobbet. Då blir här inga bilder förrän ikväll.

Klockan 14.00 .., då har jag iklätt mig Hemköpsuniformen och tar sikte på kassan.
Där blir jag stående rakt upp och ner tills klockan är fem, inte fem minuters andrum har det varit, förutom att jag burit undan korgpyramider.
Tanken slår mig .., ja, under mina fyrtio år som kassörska, hur många tusen korgar har jag travat iväg med och kånkat och burit och lyft?
Sånt kan man fundera över.

Vid 17-tiden tar jag mig en kopp kaffe och slinker in i mejeriet och fyller på varor .., puttar fram sånt som kunderna måste nå .., drar i backar och försöker få lite ordning. En kvart kanske jag blir där, sen är det kassan igen och full fart! Joakim är den som är på golvet. Ideligen får jag ringa på honom, så han tar kassa två.

Sen blir det inget fotograferande på tre timmar.
Kameran ligger i lådan vid kassan, men det där finns inte tid till att ta upp den.
Pratar med en kvinna som jag tror är tyska (hon tar ingen kasse, utan liksom rafsar ner varorna rekordsnabbt i vagnen ...), det visar sig att hon är från Schweiz, men har flyttat till Steninge där hon tänker sig att driva ett Bed & Breakfast. Fantastiskt!

Efter 20.00 någon gång kommer pv tillbaka med den släpvagn som han hyrt under en timmes tid,.
Han har hunnit hämta den, lasta på trädgrenar och annat i Haverdal, åka milen hem till Stensjö, lasta av ..., och hunnit tillbaka och lämna igen släpen, allt inom loppet av trekvart!

Ååå, det är så trevligt att bli hämtad på jobbet ., här står pv i sin rutiga jacka och vinkar hejdå till Joakim .., och Nelly och Harry har fått följa med och möter matte med viftande svansar.

Nu tar jag igen lite av dom missade timmarna .., så det här är kring 20.30.
Då är vi hemma och har just svängt upp på gårdsplanen. 
Mot havet till är det en vidunderlig solnedång - man borde förstås - men man orkar inte. 
Det blir kanske en fin dag även i morgon?

 
När klockan är 21.00 ropar jag på pv och säger att "kom nu och titta när Gunnar får sin 70-årspresent!" 
Det är nämligen så att Gunnars son Joakim - i smyg - har hört av sig till sin fars vänner och bekanta och frågat om dom möjligen ville vara med och i stället för annan uppvaktning, komma med ett valfritt bidrag till en resa till Sydafrika (där Joakims pojkvän utbildar sig till nån slags naturvårdare eller nåt sånt).  

En helt sanslös uppslutning blir det och Joakim filmar när Gunnar läser upp alla namnen och sen .., ser att det står det där om resan som ska bli i december.
Det är då tårarna kommer för sjuttioåringen!
Tänk, att få resa med sonen sin och till Sydafrika och få vara med om ett sånt äventyr!
Så vi tittar på den 5 minuter korta eller långa filmen.
Bakom mig står pv och gråter av rörelse.  

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Idag fyller Gunnar 70 år.
Första gången jag träffade Gunnar, det var vid bloggträffen i Steninge 2009.
Vi hämtade honom på perrongen i Halmstad .., och sedan dess har den filuren varit en kär vän i den här lilla familjen.

Gunnar har hälsat på här och har till och med ett eget rum - "Gunnars rum" - och själva har vi fått njuta av den fantastiska utsikten från hans uthyrningslägenhet i Vaplan och vi har suttit i hans kök och ätit "tjockmjölk och bryta" (inte pv) och fått smaka den hetaste av fiskrätter (läs: indisk-superhetta) och vi har åkt på skruttig grusväg till Skärvången och oroat oss för att bensinen skulle ta slut .., lyssnat till steel-guitar i Krokom och ätit underbart god middag tillsammans med Gunnars bror och fru, i gården intill.

Och han har övernattat hos oss i stugan i Sälen.

Det är en ren och skär ynnest att i sitt liv ha fått träffa en sån vänlig människa!

Stort grattis på födelsedagen Gunnar .., nu ska vi ringa och sjunga för dig, hoppas att du är vaken!

Dagens fönster ...

Från självaste huvudstaden kommer dagens fönster susande!

Det är den blivande 70-åringen som hade förstånd att ta med sig fönsterhåven och när han viftat omkring lite med den, kunde han - och vi - konstatera att detta blev fångsten!

Utsikten från Valdemarsudde.

Idag ....

.... om åtta veckor, är vi förhoppningsvis i luften, sonen och jag själv, på väg till Ghana.

En fredag i april ...

Då blir det frukost bestående av ett ljusblått kokt ägg (som är vitt inuti) - ägg som vi fick av pv:s lillebror på landet utanför Lund ...., hempressad juice (för hand, på gammaldags vis, apelsin,citron och grape och ingen behöver nu skynda sig och berätta hur sött och farligt detta är, för jag tänker fortsätta med den juicen ändå ...) och så friherrinnans goda bröd till och nybryggt Zoegakaffe.
Skånerostvarianten.
Starkt kaffe.

Efteråt bär jag ut alla tomatplantorna .., sätter om några köpepelargonior som har rötterna åtsnörda och alltsammans påminner mig om ren och skär tortyr .., ungefär som kvinnorna i Kina som gick med för små skor eller helt enkelt snörda fötter .., så jag pillar loss jorden och frigör det närapå sytrådstunna rotsystemet som sen får gott om svängrum och ny, härlig jord.
Småpratar lite med blomman .., säger att nu ska det väl ändå bli bättre .., ett skönare liv, helt enkelt?

Sist av allt sätter jag mig på stentrappan utanför ytterdörren.
Harry och Nelly ligger på gräsmattan alldeles intill.
Det är varmt och skönt ute .., jag tänker att nu måste jag åka och handla så allt är klart till räkgrytemiddagen ikväll ..., och nu har stegen kommit på plats på piren i Steninge, så i eftermiddag vankas det dopp i havet - äntligen, äntligen!! -, och lille rödhaken, han sitter som vanligt på grannen Ingers kompost och sjunger så glatt (får man hoppas ...) och Nelly vaknar till och skäller mot  robotklippgräsklipparen på andra sidan gärsgården  .., kanske tror hon att det är en katt?

Vinst i lotteriet ...

Från rara Anna i Portugal kommer ett brev som blivit "oskickat" och legat länge och vilat.
Men nu .., har det åkt iväg och landat i vår postlåda.

Så här skriver hon:

Kortets framsida. Visst är det ljuvligt!

"Hej Elisabeth!
Kanske kan det här vara ett extrapris i ditt lotteri?
Jag har en enda akleja som varje år ger rikligt med mörka, mörka blommor - och därefter frön.
Det här är årets skörd.
(Den är portugisiskt barnbarn till en skånsk planta!)

Hälsningar Anna".

annannan, alltså. 

Då vet ni .., förstapriset är ryggkliaren som Ann i Göteborg sponsrar .., och tröstpriset detta.

Det blir väl fint? Nånting för dig kanske ellem ., som ska göra fint vid sommarstugan!

Varmt välkomna med era bidrag!

En torsdag i april ...

Jobb från åtta till ett.
Sen hemåt i strålande solsken.
Upptäcker ett sms från finaste Louise, lite drygt tjugo bara, om ens det, som jag arbetade med i förrgårkväll, då, när pv hamnade på akuten.

"Hej Bettan! Jag ville bara fråga hur det gick med allt i tisdags?
Hann inte fråga innan du åkte, men hoppas att allt är bra."

Och så ett hjärta på sluttampen.
Ja, det kan jag säga, att av sånt blir mitt hjärta varmt.
Så jag läser hennes rader och ler för mig själv när jag kör hemåt.

Tar ut hundarna.
Vi går ner mot havet och jag kan konstatera att islandshästarna nu har kommit till reservatet.
Räknar till sju, men pv såg elva igår.
Dom är vinterraggiga och lite hipp-som-happiga .., nu ska det minsann visas vem som bestämmer i flocken.

Sen ner till stranden .,. åååå, Nelly springer i raketfart .., jag kastar pinnar och små stenar i vattnet och hon försöker fånga dem .., och hon rullar sig i sanden och jagar en sädesärla (den första jag ser i vår!) och det är bara så ljuvligt!

Häromdagen - det var när vi diskuterade den här elektriska fotfilen -, erbjöd friherrinnan mig fotmassage hemma hos henne. Det är ju nästan som att ha vunnit på Lotto .., så jag åker dit och får slå mig ner i en skön fåtölj framför kakelugnen.

Luckorna står öppna och där brinner en liten eld.

Så här ser min utsikt från behandlingsfåtöljen ut.

I en balja finns torkad tång .., grovt havssalt och kanske lite grönsåpa. 
Plus hett vatten. Ljuvligheter så sköööönt!

Och efter nån halvtimme kanske, tar madame Wattsgård sig an mina fötter. 
Hon filar och har sig och så blir det lite massage med en slags gelésalva som doftar mint ..,
och sist av allt får jag fint nagellack på tånaglarna. 

"Va! Har du inga lilltånaglar!?" utbrister hon häpet. 

Nej, just så är det. Bara små pluttar.

Och tänk .., så snäll och omtänksam denna människa är!

Just när allt är avklarat, kommer pv förbi, ja, han är på väg hem från dagens värv.

Så bjuds han på kaffe och såklart god kaka och sen bär det av hemåt - och för en gångs skull är jag verkligen Lätt På Foten - ..., sååå skönt är det .., och jag planterar om pelargonior ., kollar till odlingsbänkarna .., och i växthuset har en liten rödhake förirrat sig och pv agerar räddare och efter att bilden har tagits, får den lille krabaten flyga vidare - förmodligen till toppen av grannens kompost, där den brukar sitta och sjunga mest hela dagarna -. 

I love him!

Dagens fönster ...

 

Här kommer en bild från konstnären Toulouse Lautrecs barnkammarfönster i det slott där han växte upp och senare också bodde till och från. Nära Toulouse/Albi i sydöstra Frankrike. 

Levande och orört sedan tiden och slottet visades av hans 95-åriga kusin-kusin!

Hälsningar Monet.

Har man inget annat för sig ...

... kan man - medan regnet öööser ner utanför fönstret -, ligga raklång på soffan Ektorp och lyssna till en podcast (jag vet knappt hur det stavas), där Expressenjournalisten Eric Schüldt i en hel timmes tid samtalar och ställer frågor till olika kulturpersonligheter, men bara en åt gången.

Igår lyssnade jag - det var på förslag av Ansa Messner -, ni vet, hon som hette "Amber" i bloggvärlden .., hon som en gång målade en tavla som hennes ex-man kallade för en "psykedelisk spya" (jag glömmer aldrig uttrycket!), som gärna tar sig ett dopp i femgradigt vatten och sjunger i kör, fast kanske inte samtidigt .., jo, denna modiga madame, hon tipsade alltså om den här podcasten.

Ansa hade lyssnat till avsnittet med Horace Engdahl och menade att det där skulle jag nog tycka om.
Så jag lyssnade.
Särskilt andra halvan av programmet var intressant; när det inte kändes så viktigt längre för herr Engdahl att vittna om sin egen fantastiska begåvning.
Då .., tyckte jag att det blev verkligt hörvärt.

Idag fortsatte jag lyssnandet och gick på min egen känsla;  då blev det författaren P-O Enqvist.
Det  k a n   ha att göra med en viss igenkänning .., kanske i dialekten .., (han säger t.ex. "det tjänns"), kanske i den här frikyrkliga uppväxten ..., ja, det kan ha med det att göra, men åååå, så jag fann det här programmet intressant!

Någon fler som vill lyssna?
Här är länken.

Därtill är Eric Schüldt fantastisk som samtalspartner/den som ställer frågorna.
Han vågar invänta svaren .., det kan bli låååååånga, tysta sekunder .., men han väntar in.
Det är modigt, tycker jag.

Och så är det vacker musik också, i mellanakterna.

Helt klart värt att lyssna till.

(Hann även med podcasten med Kristina Lugn. Underbart!)

Två av tjugofem ....

Grattis Malmö och Halmstad! säger jag.
 
Och håller med.

(Och kan på en gång säga att det överdådiga inte faller mig i smaken. Jag tycker helt klart bäst om det avskalade.)