Något av det bästa var att träffa Gunnar och hans son Joakim över
en öl och oavbrutet prat under nån timme i torsdags kväll! Förunderligt
hur man liksom bara känner vissa människor fastän det är första gången
man ses.
Ljusbäraren och fönstret finns i Storkyrkan i Gamla stan.
Jag hade lite turistvandring för mig själv idag.
/Cruella/Helena
//Elisabet skriver: jag kan säga dig Helena, .., att jag pratade med Gunnar igårmorse och den där känslan du hade, den var helt och hållet ömsesidig. "Så trevlig Helena var!" sa han. Jag hörde leendet genom luren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar