![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhlx_HZcnsSzbvqgpDSsApiQkSNKRjazB4lZlM9VAsmxN4gITyUYjFPJNaEyjrsbW6M1O4_t1jgkkrBUfOsVsEwtc9TpLwm0kB4x06iz8LqTMfAvaheW9qfgYybrc5FcVb5Q720Ix8XVdc/s800/Bild+3461.jpg)
"Älskade lilla mamma!
Egentligen letade jag efter en helt annan bild, men så råkade jag se den här och sen kom jag som av mig. Precis på pricken kommer jag ihåg det här ögonblicket.
Du hade varit så förfärligt förvirrad och deprimerad och knappt yttrat ett ord och så beslöts det från läkarhåll att du skulle utredas lite mera, ja, kanske få en annan medicin ..., och så hamnade du på geriatriska avdelningen på Ystad lasarett och jag fick följa med och tänkte .., det kommer aldrig att gå - att byta miljö så där abrupt -, du som då bott på gruppboendet i ett par års tid.
I sju dagar skulle du vara där.
Och du fick ett eget rum och en larmmatta lades på golvet nedanför sängen.
En bra stund fick vi vänta på doktorn.
Det visade sig vara en ung läkare - det är han som är på bilden - och han bemötte dig med den allra största respekt .., han hade läst i papperen att du arbetat som sjuksköterska och han satte sig på huk och sa ..."Goddag Ann-Gerd, jag ser att vi har varit kollegor!"
Och du blev så innerligt glad och till min förvåning började du prata, alldeles kloka saker var det som kom ur din mun och jag förstod ingenting.
Du var den du en gång hade varit.
Den unge läkaren frågade dig om ditt arbete i Bolivia och om lite annat och du fortsatte att svara så oerhört redigt.
Efteråt, tog han dig i hand och tackade för pratstunden och vi blev sittande ensamma i ditt rum, bara du och jag ..., och plötsligt hade alla dina ord tagit slut .., åååå, du var så trött, så trött och du slog händerna för ansiktet och tårarna rann nerför kinden.
Jag förstod precis.
Det hade tagit på, det där att verka normal och orka vara redig.
När jag skriver dom här raderna, sväljer jag gång på gång på gång.
Och en sak ska du veta mamma, jag har aldrig, nej aldrig .., känt sån kärlek för dig, som just i den stunden.
Elisabet."
![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-a5IJVNxHh7efeukLdnKeC1R_iZVcxoqbWNp7Dvzwfbe2P3vc7eJNtanGB9eBfmNg16o9KjuV_sbpD51rFNwY6mWranu0Ji7rr7-0lF6wzMXJhLuwTpHZs6-rJraLtY8ox0jcg1g6_KQ/s800/Bild+741.jpg)
Och en av de sista dagarna på den här underbara avdelningen med bara tre patienter och gott om tid för personalen att hinna med .., så kom Anders och hälsade på mormor.
S o m hon älskade honom!