Och jag tar tåget från Ystad till Malmö, men får byta till buss i Svedala, för en kontaktledning har dråsat i backen och vi är nog ett hundratal resenärer som i Svedala står och väntar på bussen .., och efter en lång stund uppenbarar den sig, men då ryms bara hälften av passagerarna.
Människor är irriterade, men jag tänker att ..., ja, jag har ju alltid drömt om att åka tåg i Indien, där är det säkerligen mycket värre än så här .., och det hela löser sig ändå.
En av dem som kommer med bussen, är bloggmadamen.
Och bussen tar oss till Lund och
det är på vippen att jag ska missa Öresundståget, men hinner med ..., och där finns inga lediga platser, inte förrän i Helsingborg.
Jag hamnar intill en man från Turkiet.
Ja, ursprungligen, alltså.
Nu ska han till Västergötland - han har varit i Tyskland ett par dagar - och det blir lite småprat om uppehållstillstånd och identitetshandlingar (har man varit gift med en polis som under ett par år arbetade på utlänningsenheten, känner man till liiiite av vad som kan hända med pass och annat ..) och jag gissar ålder och får inget riktigt svar ..., och mannen berättar om ett krångligt liv .,. om skilsmässan från sin fru (från Mellanöstern) och om de två barnen som har hamnat i fosterhem.
Hans dotter heter Hagar.
"Ja, Hagar var mor till Ibrahim ...", säger han.
Och jag tänker efter .., Hagar ..?
Min klasskamrats syster heter Hagar och döpte sin son till Ibrahim .,. som förstås betyder Abraham ..., jaha, då förstår jag!
Vad pratar vi mer om?
Jo, om arbetstillfällen .., fotboll .., och så får jag se en mobilbild av Hagar, 5 år.
När klockan är sju, är tåget framme i Halmstad.
Och nu sitter jag i pv:s mammas sommarstuga och skriver på pv:s dator .., jag har fått räkgryta och ett glas underbart gott Merlot-vin .., ett flygplan susar förbi här ovanför .., sigge nilsson och pElle sover i var sin trädgårdsstol .., och jag har sex arbetsdagar kvar att arbeta i Ystad.
Min dator är ännu insomnad, men tänk ., det bekom mig inte särskilt.
Livet känns bra.
Så är det.
