Annorlunda ....
Tar bilen och kör till Haverdal och köper eftermiddagsfika, samt lunchmat till morgondagen.
Vänliga kassörskor sitter på rad.
Försöker mig på att småprata med tre helt obekanta människor, men se det går inte.
1. Vid kylen för sallader. "Oj, här är så mycket att välja på så det är rent svårt att bestämma sig ...", säger jag till dam som är äldre än mig, men inte lastgammal. Om hon svarar? Glöm det.
2. Vid bilen, jag ska packa in varorna. Dam i ungefär samma ålder, öppnar sin bildörr. "Hjälpas, så varmt .., det är som i Afrika när man sätter sig i bilen ...", säger jag. Damen tittar på mig som vore jag från vettet.
3. I affären igen, jag har glömt att köpa smörgåsgurka och får vända tillbaka. Kvinna i min ålder står före mig vid en av de tre öppna kassorna. "Ja, nu gäller det att välja rätt kassa .., få se .., ja, den här kön ser nog kortast ut ...?" Om hon svarar? Nä.
Hade detta varit i Skåne, hade garanterat alla svarat på tilltal.
Nåja, jag tänker inte ge mig.
Och jag vet vad det påminner mig om, jo, när vi hade flyttat från Västerbotten till Skåne, då var Anders sju år och han stod ute på balkongen och tittade i smyyyg ner på barnen som lekte på innergården.
Åååå, så han ville leka med dem!
Men i stället för att gå ner och fråga rakt av, så hukade han sig bakom balkongräcket och så sa han .."hallå!" - "hallå!" och så snart barnen tittade upp, gömde han sig igen.
Och så nya hallåanden.
Det var hans sätt att försöka ansluta sig.
Att få vara med.
Och ungefär så är det med mitt småpratande i landet Halland.
(Jag minns ett besök hos Kent i Växjö .., det var lördagmorgon och vi gick till ett café alldeles vid ett torg och inne i caféet satt massor med människor i alla åldrar och SOM det pratades och skrattades och det byttes leenden och jag vet att jag tänkte att .., ååå, vilka öppna människor, här skulle jag kunna bo och trivas! Hur kan det vara så olika, det undrar jag verkligen. För den delen kanske det är turister jag försöker prata med .., dom kanske inte alls är från bygden?)
12 kommentarer:
Jag tycker nog att jag känner igen det... det är likadant när jag handlar.
Lena: vi får kanske forska närmare på det här .-)
Hemma i Arvidsjaur pratas det rätt friskt,tycker jag. Det händer ofta att folk börjar prata med mig på Ica. :-)
Ulrika: men jag minns att du för ett tag sedan skrev om samma sak .., att det var krångligt att få kontakt med människor? Men nåja, pratar dom på Ica, så var glad .-))
Jo men det är det. Krångligt om man vill få kontakt för att lära känna människor att umgås med.
Så där allmänt småprat i köer och på Ica, det är inga problem.
Men om man kommer som helt ny så är det inte så gott om tillfällen att verkligen lära känna folk, för alla har sina stugor och skotrar och sånt som de sticker iväg till. Ja, du vet.
Ulrika: vi pratade om det när jag bodde i Malå. Nån sa att det var så svårt att få kontakt med sörlänningar som hade flyttat upp och svårt att som norrlänning flytta söderut också.
Men när det nu kom människor från södra Sverige till Malå ..., inte stod vi väl i kö för att bjuda hem dem?
Nej, allt är ofta som det alltid har varit.
För min del räcker det med småpratet .., jag träffar så vansinnigt mycket folk i jobbet, så det är inte det att jag vill bli hembjuden. Det är just det där vanliga småsurrandet som jag tycker om ,-)
Om du hade varit här nu, hade du fått kaffe, alt. flädersaft och ikväll en tur till stranden vid vandrarhemmet?
När kommer madame ..?
När man väl får kontakt är folk världens trevligaste där uppe, det är bara det där att komma dit... Och jag som jobbar hemma har ju inge naturlig knytpunkt, så att säga. Men det tar sig. :-)
Om jag kunde skulle jag komma bums!
Det blir inget besök i juli som vi tänkte, det är ju lite...rörigt...just nu. :-/
Men i augusti kanske det kan bli av!
Ulrika: det blir bra det! Ni är såå välkomna! Det blir räkgryta och gott vin!
Hääärligt! :-)
Jag längtar så efter att få träffa er!
I går på lunchrasten tog jag med min matlåda utanför det stora kontorskomplexet. Promenerade en sväng och började småprata med en dam som ansade en häck vid IOGT-huset i Skövde. Vi pratade om bl.a. fläder- och syrensaft och det slutade med att jag kunde sitta ned vid IOGT:s trädgårdsmöbler och äta min medhavda mat. Ett trevligt "lunchmöte"!
jag har samma erfarenhet av hallänningar.. hemma hejar alla.. oavsett om man känner varann eller inte..
i landet halland, fast några mil längre norrut än där du är hejas det minsann inte.. och inte småpratas det med okända människor heller.. underligt men så är det..
våra barn tyckte det var helt knäppt när de var små.. dottern trodde länge att varbergsbor hörde illa eftersom de inte hejade tillbaka på hennes hej
Mian: det är just sånt jag menar!
Lyckliga Grodan: lite bedrövad blir man ju när man hör sånt här .., ja, att man inte är ensam om att ha upplevt den där ..., snålheten med orden.
Ja, det ska bli intressant det här ,-)
Har du vägarna förbi: hojta! Jag bjuder på kaffe!
Skicka en kommentar