Och jag sitter i soffan Ektorp och tävlar i mobilquiz ..., får pisk och vinner om vartannat .., sen blir det Kinas mat och jag fascineras av fotot ... googlar och upptäcker att det är samme fantastiske filmare där som i Solens Mat ...., han heter Per Anders Rudelius och till honom skickar jag ett mejl.
I loppisfåtöljen sitter pv och läser boken som ni ser på bilden.
Den har han kämpat med i ett par dagars tid nu .., han läser den på bussen till och från jobbet och ibland om kvällarna och han säger att den är så förfärligt spännande och hemsk, nästan så det är otäckt.
Ingen bok för mig alltså.
I morse hade jag ett mejl från min syster i Australien och vi får veta att hennes man inte längre ligger på ICU / intensiven, utan på vanlig vårdavdelning .., och han räknar dagarna tills strålningen är över (fem eller sex gånger till) och tänk, när han för första gången på månader ska få äta riktig mat, (när han kan svälja och prata ordentligt igen ...), å, då vill han ha oxfilé, det är vad han längtar efter!
Jag frågar henne om prognosen och hon säger att läkarna från sekund ett har varit otroligt öppna och till sist bad hon dem att inte berätta allt .., det blev alltför skrämmande; för mycket att ta in.
Och hon berättar också om trettioniogradig värme och att hon gärna skulle vilja ha en snödriva (med lös snö) utanför knuten, så där så hon kunde svalka sig lite ..., och så får vi veta att hon lever på antingen kinesisk eller thailändsk mat, ja, nu när hon är ensam i huset på den där stora kullen varifrån man från köksfönstret skymtar Indiska Oceanen.
Jag är glad i flera timmar efter att jag läst hennes brev.
Den lilla 1:an i Ystad .., 31 kvadratmeter och fyra höga fönster .., livlig trafik där utanför och grannen Erik ovanför .., Erik som rökte så mycket.
Och Eriks domp-steg mot golvet som var mitt tak.
Öppet fönster och doft av nybakat bröd från Möllers Bageri.
Det här var mitt livs första egna lägenhet; jag var fyrtionio år när den blev min - eller när jag fick nyckeln - och sju år senare hade allt möjligt annat hänt och en dag i mitten av juli tog jag mitt pick och pack och flyttade till ett annat land.
Till landet Halland.
onsdag 12 december 2012
Nio dagar kvar ...
Enligt mayakalendern är det tydligen farewell och goodbye om nio dagar prick.
Då ska jorden gå under.
Typiskt.
Just som man är så nöjd med kaminen och tapetseringen.
DBFV för sportigajenny (som sladdar in här på slutet ...)
"Hej!
Är jag försent ute? Om inte så var det bästa för sportigajenny förra
veckan konserten med Tommy Körberg i kulturhuset Spira här i Jönköping!
Vilken röst den mannen har. Att en del låtar var helt nya för mig spelar
absolut ingen roll.
En annan höjdpunkt förra veckan var då jag lyckades fixa två biljetter
till Springsteens konsert på Friends Arena den 3 maj nästa år åt syrran
och hennes sambo!
Bilden som inte är av någon vidare kvalitet är tagen med min ajfån, som
varit i backen flera gånger, från andra balkong där i Spira. Men
nånstans där på bilden kan man ana herr Körberg och hans band!
Från pv:s brorsdotter Joanna, som tillbringat de senaste åren, minst fem, i London, kommer den här listan.
Så här skriver hon:
"Hej Elisabet!
Hoppas allt är bra med er.
Jag var bara tvungen att dela denna med dig, om du fortfarande samlar inköpslistor.
Den
låg utanför min dörr i går morse, här i London. Jag vet inte vems den
är, den tillhör varken mig eller mina flatmates. men däremot någon som
kanske borde se över sina matvanor!
3 x Corn on the cob (tre majskolvar)
4 apple pies (äppelpajer)
4 por wings (jag tror de menar fyra portioner "wings", alltså chicken wings som man äter här...)
Bottle of coke (En flaska coca cola)
Can of pepsi (En burk pepsi)
Chocholate thing (Choklad-sak)
Tyckte det var rätt kul!
Annars
är allt bra i London, frostigt och kallt. Det kommer rök ur munnen på
toaletten... när man är snål student och inte vill sätta på dyra
(gas)värmen...
Anledningen att Gösta får vara Notarius Publicus, ja, det är först och främst för att han är hemma och tillgänglig medan det är dagsljus, och för att han, precis som Sonja, är så underbart rar .., men sen finns det ännu en orsak: vi äter lunch tillsammans och det är så himla trevligt!
Mellan varven passade vi på att kolla hur vi håller armarna/händerna, så där i kors. Gösta hade en alldeles egen variant.
Alla tre höll vi helt olika. Här är Sonja.
Jag själv har höger hand uppe på vänster arm.
Och ni?
På väg hemåt, vid trakten av Särdal. Höööga snödrivor efter plogbilens framfart.
Idag blev det gemensam "förning" ..., mat från båda hållen och till kaffet bjöds vi på Sonjas underbart saftiga lussekatter!
Men få se nu .., vad var det nu för glädje som ni delade med er av ...?
Nio stycken var ni, jag säger åtta på filmen, men nio var ni som låg i skålen.
Jo, Ulrika berättade lyriskt om en middag tillsammans med goda vänner och hur mycket sånt betyder .., inget märkvärdigt, bara den där gemenskapen ..., och annannan i Portugal gladdes åt att en ansökan om forskningsmedel nu gått vidare till andra omgången ... .. monet i Frankrike svämmar nästan över av sydfransk vardagsglädje - blå himmel och sol - .., Cecilia N i Härnösand hade varit på hopplektion med sin "trotjänarhäst" på 20 år och kände sig happy ..., Monica i Lysekil hade övernattat på Säröhus i Bohuslän ..., Eva på Frösön hade - precis som Ulrika - umgåtts med gamla, goda vänner och det hade spelats Jeopardy och varit allmänt trivsamt .., Anne i Mantorp hade fått besök av väninnan från Enköping (fem timmar tog bilresan i snöyran!) och nu ska Anne vara dag-och-natt-matte till dvärgpudeln Doris, allt medan väninnan njuter av sol och värme i Thailand ..., och så blir ännu mera pudlar: Ann i Göteborg fick nämligen vara dagmatte åt pudeln Sigge i tre dagar och Sigge låg och vaktade under Anns klippbord i ateljén ..., och slutligen var det Gunnar i Jämtland som gladdes åt att Musikhjälpen nu har kört igång i radio och tv!
Tänk, så mycket glädje!
Och min egen ...?
Tja .., konserten i Åleds kyrka (som heter Enslövs kyrka) var jättefin .., och så Göran Rosenbergs bok som jag läste ut under helgen, det var två saker som verkligen gjorde mitt hjärta varmt.
Tack för att ni var med!
Och priserna postar jag i morgon.
Det var hos Ann i Göteborg jag hittade det här .., och jag blir så rörd och glad!
Mest glad.
Nja,, rörd också.
Och titta på lillkillen alldeles i slutet som nog vill ta sig en koll om det verkligen är Jesusbarnet som ligger där.
DBFV för Ann i Göteborg ...
Här gäller det att vara med näst sista gången”!
Det bästa som var förra veckan var nog ändå att lille pudeln Sigge kom och
spenderade tre dagar hos mig när husse jobbade.
Han är rysansvärt skällig och ängslig och skäller på alla ljud och kommer
någon in eller det ringer på dörren så går han upp i falsett.
Han fick följa med till STORARTATS ateljé och då låg han snällt och vaktade
under mitt klippbord mesta tiden – eller tills det kom någon kund till min
kollega Eva.
Efter jul ska ham flytta till Kungälv, så då får han skälla hos en ny
dagmatte.
MEN en glad nyhet är också att min “gamla” daghund, storpudeln Addis, ska
fira jul och nyår hos oss. Då ska hans matte fara iväg till Canada och han får
stanna i Sverige. Det kommer att bli roligt och han är så himla snäll och
skäller aaaaaldrig!
Som vanligt så har jag som pensionär svårt att hålla ordning på om det i dag är förra veckan eller om det är den här veckan :-)Det bästa för mig just nu är i alla fall att programmet "Musikhjälpen" har börjat.
Gina, Kodjo och Jason är fantastiska ledare av programmet.
Alla har rätt till rent vatten.
Ring in en slant och hjälp till.
// Ja, gamla farbröder må vara förlåtna för att dom inte förstår vilken vecka som gäller ..., det var förra veckan, käre Gunnar, men du får vara med ändå, hälsar bloggmadamen i Halland.
DBFV för Monica i Lysekil ...
Hejsan!
Det bästa i förra veckan var helgens övernattningsbesök på
"Säröhus" som ligger söder om Göteborg.
Väldigt hemtrevlig och mysig miljö, och väldigt god
mat!
De har uppvärmd bassäng med möjlighet att också ta några
simtag vidare utomhus med snö runt.
Man är onekligen priviligierad när man kan få en sådan fin
upplevelse!
Hälsningar från Monica i Lysekil - där det nu också ligger
några centimeter med snö.
DBFV (Det Bästa Förra Veckan) för Monet i Frankrike ...
Åh, så tråkigt att det här roliga upphör. Klart man
måste vara med näst sista gången. Och som vanligt under sista tiden kan jag inte
bjuda på annat än sydfransk vardagsglädje i det lilla formatet.
Lite banalt med julstjärnor förstås men de ingår i
vad som gläder oss nu. Vi har adventspyntat huset och de här vackra stjärnorna
är stora, ståtliga och pryder sin plats.
Och mycket solljus får de - vi har blå
himmel och sol hela tiden och gläds åt det också även om det blåser kalla
nordanvindar samtidigt.
Vid tiotiden, när jag kört till affären och handlat ännu mera mat till fåglarna, öppnar restaurangen.
Jag räknar till elva koltrastar .. , mängder med pilfinkar, några gulsparvar .., en liten försiktig rödhake .., och det jag tror är bergfinkar.
Koltrastarna tycker bäst om skivade äpplen (finns just nu för 8:-kr kilot på Hemköp, dvs, om man har hemköpskort och det har vi ju ...) och det är mest koltrastherrar som tar för sig .., det är som på nobelprisutdelningen, bara en massa herrar på rad!
Efter en stund kommer lilla ekorren och hälsar på.
Nästan orädd är den och håller sig bara några meter ifrån eken när jag fyller på mat.
Då står harry och tittar ut genom rumsfönstret och skäller högt av upphetsning!
Litet inhopp från Dinah - god vän från urminnes tider -.
Elisabet: slå gärna ett slag för Musikhjälpen på din blogg.
I år samlar
de pengar till Rent vatten i slummen.
Det dör ett barn varje minut
pga smutsigt vatten.
/Själv ska jag ringa in och önska Mauro Scocco och tillägna den Gunnar och Hilda.
DBFV för Anne i Mantorp ....
Hej på dej!
Mitt bästa var onsdagen då bästa vänninan och hennes pudel Doris kom körande i snöoväder
ända från Enköping. 5 timmar tog resan och vi var väldigt lättade att det gått bra att ta sig fram.
Dagen efter åkte väninnan tillbaka och Doris blev kvar här.
Jag ska få rå om henne i 4 veckor när matte och husse solar sig i Thailand.
Anne i Mantorp
DBFV ......
Idag är sista dagen för DBFV ..., för i morgon blir det dragning.
Det här är också näst sista gången för lotteriet, - då har vi haft nästan femtiotvå dragningar och det har kommit bidrag från massor med bloggvänner -, böcker, filmer, tvålar, akvarellkort från Jämtland .., det har lottats ut hot-peppar .., sand och snäckor och värmeljus .., pv:s plommonmarmelad och en vacker sjal från Göteborg .., hit har kommit portobidrag och en finurlig packtejp från Portugal och allt möjligt annat!!
Vi har haft olika Notarius Publicus; allt från pv till bettankax, hedgrenskan, Monet, Ann i Göteborg och pv:s morbror,Gösta Pehrson.
Finns bara intresset, kanske DBFV fortsätter, men utan regelbundet lotteri.
Vill ni vara med, så glöm inte att posta era bidrag!
"Det är ett par veckor sedan det här kapellfönstret avspeglade en
fantastisk hösthimmel och gula lindlöv.
Jag tror att löven kan ha fallit
vid det här laget. En del träd avlövas vintertid här, andra (som
citrusträden och kameliorna) är lika friskt gröna året om."
Och den som fångade det här vackra guldskimrande fönstret, det var den här madamen.
Ni vet, hon i Porto.
måndag 10 december 2012
Over and out ....
Så är alltså Nobelfestligheterna tillända - i alla fall i SVT och i alla fall just ikväll - och mellan varven att jag ägnat mig åt "quiz" och ätit hemlagad potatismos med falukorv i skivor, har jag även tittat på själva kalaset, det med stort K.
Jag tycker att kvartetten som intervjuade och höll i det hela, ja, att dom skötte sig bra.
V e r k l i g t bra, till och med.
Anna Hedenmo är ju en klippa .., Ebba von Sydow gör mig glad .., Viktoria Düring är duktig och hon som i någon tidining påstod att en sak som var bra med att vara kändis, det var att hon slapp betala för att åka buss .., ja, hon klarade sig väl också bra.
Carl-Philip ursnygg i helskägg!
Och pristagarna tilldragande .., så är det ju, intelligens är verkligen tilldragande!
Nu har han svarat, Rexxie, på den där frågan jag ställde.
Och man kan ju själv fundera över den saken .., om man nu visste att ens tid är begränsad - vilket den ju i allra högsta grad alltid är - men begränsad mer än vanligt, så där så man får ett besked att "du har kanske ett år kvar att leva", vad skulle man då prioritera?
Finns där nånting som man absolut skulle vilja hinna med?
Jo, jag vill hinna uppleva sommarens sista promenadkonsert i Albert Hall i London, den där helgen i september varje år, gärna tillsammans med barn och barnbarn (säkerligen väldigt intresserade ..., men man kan ju tvinga dem ,-) och såklart med pv.
Och jag skulle ha lärt mig texten utantill till den här sången.
Jeeeesus, vad jag skulle sjunga och kanske skulle jag också vifta med en blågul flagga!
Det skulle jag prioritera.
/Bilden har jag lånat från nätet. Utan lov.
DBFV för Eva på Frösön ...
Hej på dig!
Det bästa under förra veckan var:
Lördagskvällens glöggfest hos goda vänner. Ett gäng medelålders män och
kvinnor som har känt varandra många år. Mycket skratt och roliga minnen.
Jeopardy med kluriga frågor. Gott att äta, gott att dricka. Hem sent i
det vackra vinterlandskapet.
Gårdagens tur till skogsbrynet, vägen kantades av snötyngda träd. Det var som att befinna sig i en sagovärld.
... tar jag harry och går på promenad mot havet till.
Över vattnet flyger stoooora sträck av svarta sjöfåglar ..., och sedan kommer ännu ett sträck flygande ovanför oss och jag hinner knappt ta fram kameran och än mindre ändra från vanliga bilder till film och då är dom nästan borta och förbi - fåglarna -.
Vi möter en äldre herre som joggar fram lite försiktigt och harry lägger sig som vanligt platt på marken.
"Är han trött ..?" frågar mannen och jag säger att absolut inte, han är bara lite knäpp.
Hemma igen eldas det i såväl panna som kamin och jag läser DN och mest intressant av allt en artikel om den unge ryske juristen Magnitskij som "upptäckte en av de största korruptionsskandalerna i Rysslands moderna historia, vägrade sluta rota i härvan, greps, hölls häktad, misshandlades, blev svårt sjuk och förvägrades vård, för att till slut bli slagen till döds av fängelsevakter med gummibatonger."
Texten till vänster om den röda pilen, förklarar vreden hos höga ryska potentater.
Putin, som i mina ögon är en enda stor pajas, gnisslar nog tänder.
Det kan han gott göra.
Och alldeles ensam som läser DN är jag inte.
Det här är en av de vackraste julsånger jag vet.
Det var nog att rida en hopplektion med "min" gamla trotjänarhäst (20
år) och att hon inte alls var så hoppovillig som hon fått ord om sig i
höst utan glatt skuttade på.
Då har jag läst ut boken "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz".
Hur den var?
Jo, det var som att sätta sig i en slänggungekarusell som ökar i hastighet och efter ett tag blir hastigheten så våldsam så man kastas av - eller nästan kastas av - och man tar sig upp i gungan igen och så saktar den så småningom farten och stannar av.
Den var alldeles oerhört läsvärd.
Och jag tycker att Rosenbergs skildring av sin barndom och uppväxt i Södertälje är mästerlig - inget annat än mästerligt är det -, och detta ..., ja, barnets sätt att tänka och fundera och inte förstå och ändå .., att se och komma ihåg och ana ögonblicken.
"Det stod praktiskt taget Elisabet på det här fönstret som jag gick förbi i den underbara tidiga eftermiddagssolen igår.
Det är en konstnär som har utställningslokal där han också håller
kurser, i mina kvarter. Det står ofta liksom Elisabet på hans fönster."
Eftermiddagskaffe i det gula huset.
På soffan ligger en trött hund ..., i loppisfåtöljen sitter hans matte.
Där ute är det yrsnö och det blåser friskt!
"Vägen till Falkenberg drevar igen nästan genast, åk då inte dit!" säger en kund i affären när jag är där och skriver en skylt om byskolans treor som ska lussa för kunder och personal på tisdag klockan två.
Huset herre har tagit första skidturen ute på åkern.
Han är överlycklig innan han har givit sig av .. , mindre belåten när han återvänder.
Svårt med spåret (som han själv får göra) och vips, så har det blåst igen.
Mellan varven bakar han bröd och tittar på slalom och snart ska han ut för en ny runda.
Själv läser jag Rosenbergs bok.
Början var - som jag skrev - UNDERBAR, särskilt beskrivningen av hans uppväxt i Södertälje och allt runt detta, i mitten blir det - enligt mitt sätt att se det - en massa förfärliga siffror och statistik, oerhört intressant, men då är det som om han byter fokus och blir nån annan och så är det ju också .., då känns det mera som om journalisten skriver en artikel och det är så hemskt, så man tror inte sina ögon, men vet att det är sant.
Att det hände.
Nu är vi tillbaka i Södertälje och då faller jag pladask igen.
G.R. har ett sätt att beskriva som är så helt otroligt.
Tycker jag.
till mossfolk ...
Det är inte ofta som jag känner mig tveksam till att ta fram kameran/mobilen och filma, men eftersom jag satt längst fram .., så kändes det aningen pinsamt och så lyste det ju från mobilen.
Men den här sången tycker jag så mycket om .., så den fick komma med.