Då har jag läst ut boken "Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz".
Hur den var?
Jo, det var som att sätta sig i en slänggungekarusell som ökar i hastighet och efter ett tag blir hastigheten så våldsam så man kastas av - eller nästan kastas av - och man tar sig upp i gungan igen och så saktar den så småningom farten och stannar av.
Den var alldeles oerhört läsvärd.
Och jag tycker att Rosenbergs skildring av sin barndom och uppväxt i Södertälje är mästerlig - inget annat än mästerligt är det -, och detta ..., ja, barnets sätt att tänka och fundera och inte förstå och ändå .., att se och komma ihåg och ana ögonblicken.
Vilken resa detta måste ha varit för författaren.
2 kommentarer:
Så bra att han skrev boken, det tar många år att komma dit förstår jag. Stefan Einhorns pappa sa att det behövdes 50 år av distans för att orka skriva om minnena som han var tvungen att bära hela livet, Jerzy Einhorn, "Utvald att leva". Ska läsa Rosenbergs bok också.
Monica: ja, den boken ska jag också läsa ...., men nu måste jag samla ihop mig lite, det tog på det här.
Skicka en kommentar