onsdag 2 september 2020

Landet Halland och Dagens fönster ....


Jo, det blev ett besök i Träslövsläge igåreftermiddag och oj, så fint där är!
Det jag  v e r k l i g e n  tycker om med det här landskapet, det är att det är så varierande.
Fyrtiotre kilometer norrut och naturen är så annorlunda.
Så mycket mer bohusländsk.


Parkerade nere vid småbåtshamnen, men såg inte till herrarna. Ringde dem och ville ha en guidning .., jo, då satt dom i båten, tjugo meter ifrån mig!
Här, var dom. Tommy skymtar nere i sittbrunnen. Och Harry blev överlycklig över att få komma ombod .., ååå, så roligt .., ska jag få segla med husse?
Nähäpp, så blev det inte.


Alldeles intill ligger "Joels brygga", en restaurang som säkerligen är livligt frekventerad sommartid. Och så omtänkamt att hundar inte behöver sitta och deppa i någon bil, utan också får följa med in .., eller ut .., bara dom är snälla. Härliga skyltar!


Omtänksamt, på många sätt.


Det hade också kunnat stå "Rökning förbjuden!".
Å, jag tycker verkligen om sånt här!


På bryggan intill båten hängde trasmattor ..., jag antar att dom tillhör restaurangen och så kan man sitta på dom olika trappstegen, just på mattorna.
Så fina!


Och den längst till vänster hade jag mer än gärna haft själv!


I vanliga konservburkar bodde fröknarna Tagetes.


Efter någon timmes surr om hur seglatsen gått, fick pv en födelsedagskram och så önskade jag dem lycka till på färden och vände hemåt. Stannade dock till inne i samhället (Träslövsläge, alltså), gick ner till stranden och fångade ögonblicken.


Så här såg det ut.


Och så här.


Och så här.
(Det här var förresten från Joels brygga).


Tänk att natur kan ändras så radikalt på bara fyra mil!


Och nu på morgonen ser det ut så här.
Eller såg ut. Klockan var kring sju och jag hade tagit en promenad med Harry.
Himlen var som en ostkupa!
Jag hörde tranor och såg tre hästar galoppera vilt i hagen på andra sidan vägen.


Vattnade blommorna och tänkte att då får detta bli Dagens Fönster.
Jag älskar petunior - det som somliga tycker är "tantblommor" (jag säger inte vem .., bara att personen bor i Karlstad ,-) , men oj, så bökigt att alltid måsta plocka bort det som vissnat .., varje dag .., hela tiden nästan. Det är nog färgerna jag tycker om.

Nu har jag pratat med pv som lät glad och nöjd.
Dom hade passerat Donsö (där dom hade tänkt lägga till och sova ett par timmar), men vinden var så pass bra, så dom beslutade sig för att gå direkt mot inloppet av Göteborg.
Då avtog vinden, så det blev motor ett tag.

Ja, det blev ett superlångt inlägg, men mest bilder.
Och det är ju min dagbok, så jag skriver på.
Ajöken, sa fröken.


tisdag 1 september 2020

På väg .....


... men ute till havs!
Kan klockan ha varit kring nio när herrarna kastade loss och seglade iväg?
Kanske.
Nu har dom redan passerat Falkenberg och ska - om några timmar - ta paus i Träslövsläge, inför nattseglingen vidare norrut.
Jag ska köra dit med födelsedagsfika som jag i alla fall vet att födelsedagsmannen tycker om och Harry ska få göra mig sällskap.

Och oj, vad jag önskat att jag fått vara med en sån här fin dag!
Nu går det inte, för herrarna ska ju sen hämtas med bil och här är hus och hem och Sigge, så det här roliga blir deras sak.


Längst ute på piren i Skallkroken finns ett litet pyttehus - kanske används det av domarsekretaritet vid tävlingar - och där stod jag och inväntade herrarna  när det var dags. Det får då också bli Dagens Fönster.


Mötte mig själv.
Kände mig glad.
Och upptäcker nu att horisonten lutar.
Ja, ja.


Sen hemåt.
Cyklar raka spåret till stranden och alldeles alena är jag.
Tar ett långt dopp och vattnet är aningen svalare än tidigare, men ljuvligt lika fullt!


Och alldeles kristallklart är det!
Nu ska jag köra till Särdal och ta ett dopp tillsammans med friherrinnan, ja, innan det bär av norrut för några timmar.

Ajöken, sa fröken.

måndag 31 augusti 2020

Efteråt ....


Det blev en fartfylld dag igår, med resan till Malmö och så flytthjälp hos lillkillen och hans mamma och pappa, även om det grövsta jobbet redan var gjort av Claes och Monica, svärdotterns föräldrar. Dom hade hjälpt till att kånka och packa kvällen innan och något gympass behövdes säkerligen inte.


Sonens vänner från evigheter tillbaka (i alla fall tjugofem år) bistod med monteringshjälp, främst av det nyinköpta - och stooora - matbordet från Ikea! Vilka underbara vänner!
Och vilket perfekt samarbete!


Se där! Så var det klart!
Och deras döttrar lekte med varandra i timmar!
Dom stod ute på gården och sjöng och sjöng och sjöng .., byggde en koja i en garderob (eget rum, vem bryr sig om sånt ..:?) och en av tösernas lillebror - Adrian - föll handlöst för Harry och fullkomligt skrek av lycka av att se och klappa en hund!

Per, med grå t-shirt och ursprungligen från Ångermanland, sa häpet .."men Elisabet, du har börjat prata mycket mer norrländska!" och det sa även Anders häromkvällen.
Kan det kanske bero på att jag numera inte träffar så många människor .., det är ju mest pv, friherrinnan, vännerna från Tyresö (som nu åkt hem) och nu och då någon förbipasserande granne som det blir prat med?
Det är i alla fall inget jag själv tänker på.


Ebba och Freja. En är tre, den andra fyra.
Och som så många gånger tidigare ., tänker jag att småttingar är det bästa som finns.

Efter fem timmar bar det av till min störstasyster i Hörby.
Vi satt på altanen ute i solskenet och konstaterade att vi inte träffats sedan före jul förra året! Helt otroligt. Alla var sig lika .., och dalmatinern Tara ägnade den timme vi var där till att nosa på Harrys svanstipp .., kanske kom hon verkligen ihåg att han en gång hade haft en lång och stilig svans?

När regnet kom - ja, efter precis en timme - tackade vi för oss (inte en enda kram .., så annorlunda tillvaron är!) och åkte hemåt. (Vi skulle enbart träffas utomhus, därav hemfärden).

Vägarbete  pågick efter Laholm och vi satt nog i en timme drygt och ofta stod vi helt stilla, för att ibland kunna köra fram ett par meter.
Då hade vi innan dess kört den vanliga vägen via Hörby, Höör, Klippan, Ljungbyhed och det är så vacker natur så det är inte klokt, för att inte tala om bokskogen hitom Skäralid .., som att köra i en tunnel!

Nu vankas seglats till Orust för pv och mina barns pappa. Den senare kommer med tåget ikväll och antingen blir det nattsegling den första trista biten längs kusten, eller så ger dom sig av i morgonbitti.
Vi får se.

lördag 29 augusti 2020

I hallen ....


Aningen svårt att finna plats för mina högt älskade sandaler är det allt.
Naturmorgon .....


..... i P1 (tidiga lördagmorgnar) kan sannerligen kännas aningen nördigt ibland - i alla fall för en novis som jag själv - men oj, vad jag tycker om programmet!

Nu på morgonen fick vi ta del av Skräntärnans liv och leverne och det var hur intressant som helst! Bilden är tagen av Henrik Andersson och finns på programmets hemsida.

1:01.28 in i programmet får vi veta hur skräntärnan har det och jag låg alldeles tyst i sängen och med Harry intill mig - nära, nära - och fascinerades!

Den här lördagen handlade programmet i sort om Hallands ljunghedar i allmänhet och Näsbokrok i synnerhet. Ljunghedar är vi nästan omringade av och det är bara så vackert!
Dagens fönster ....


"Några fönster till dig från en av de charmiga gatorna i vårt Norrtälje".

Så skriver Monet.

Tack! säger jag, som bara en enda gång i livet besökt Norrtälje, men minns att jag tyckte att det var så fint.

fredag 28 augusti 2020

Kväller ...

Upplopp i Malmö.
Domar i Köpenhamn och en av dem som kallblodigt avrättade en annan gängmedlem, trodde sig skulle bli frikänd, men fick tjugo års fängelse, eller var det livstid.
När han fick veta domen blev han uprörd och skrek åt rättens medlemmar.
Ja, ja.
Jag blir också upprörd över allt skjutande hit och dit.


Hur ska vi komma tillrätta med allt detta?
Ja, jag tycker att människor som likviderar andra ska buras in; dom är inte friska mentalt.
Men innan dess?
Hur integrerar vi ungdomar i vårt samhälle så att dom INTE lockas av snabba pengar eller drömmer om att bli höjdare i olika gäng?
Hur  g ö r   vi?
Det är ju ett evighetsprojekt ., att börja om från början?

Vad säger ni som eventuellt läser här?
Hur känner ni?
Jag får ont i magen.
Känner hopplöshet.
Maktlöshet.
Oro.

Här lever vi i en skyddad tillvaro, så långt från allt detta - och ändå inte -.
Alldeles för nära och inpå också.
Samtidigt.
Kvinnor kan ....


"Elisabet, nu finns en artikel på datorn som du nog blir glad av att läsa!" säger pv, som just är i färd med att ordna kvällskaffe.

Så rätt han hade!

Här kan man läsa om denna fantastiska kvinna!
Bilden togs av Carolina Byrmo/Aftonbladet.
Tolv grader varmt ...

En gråmulen förmiddag.
Tittar på Arkitekturens pärlor på SVT1 och idag är det Snöhetta - Oslos operahus - som visas. Så vanvettigt läckert! Tio minuters tv-glädje.

När vi i min barndom åkte på dessa ständiga sommarsemestrar i Norge, minns jag fjället Snöhetta. För att köra upp där skulle man - enligt en skylt i början av uppfarten - använda snökedjor på däcken.
Vi åkte inte upp.


Jag minns tydligt mammas super-8-film med Dovrefjället och getter som gick lösa och kom fram till den då parkerade bilen .., vår fina PV .., och min storasyster i Birgitta i sticketröja och pappa som klappade getabocken.

Spridda fragment från ens barndom.
Jag minns också ljudet av filmprojektorn och att jag tidigt lärde mig att montera filmrullarna .., och så skulle filmen spolas tillbaka när man tittat färdigt. Och ljudet när man drog upp filmduken. Doften.

Och mera minnen ...?
Mamma vid köksbordet som klipper och limmar (limmade hon verkligen .., var det inte en slags häftapparat som fogade samman filmbitarna med?) bland sina kortfilmer med gult plastlock.
Längre filmer förvarades i plåtförackningar.
Filmer från New York och Paris.
Från Dikanäs och slåtterdagar i Kalvträsk.

Sånt kan man tänka på när man tittar på ett tiominutersprogram.
Och det var vad jag gjorde.
Fredagsfönstret ....


... kommer från Trelleborg och det var hedgrenskan (numera Hedgren-Jörgensen) som agerat fönster, - och regndroppsfångerska. 

Tack Kerstin! 

torsdag 27 augusti 2020

Dagens fönster ....


"Sjabbigt fönster med duva!" skriver fönsterfångerskan.

Kort och koncist.

Just det.

Tack annannan!

onsdag 26 augusti 2020

Det bästa ...


Först som alltid god middag hos Eva från Tyresö och hennes halvlånge man.
Mycket prat, om allt möjligt.
Om böcker som satt spår i ens tillvaro och filmer ..., detta om vi har känt oss älskade i vår barndom - fick vi höra såna ord  ...? - och vi hann även med sommarjobb och Vetenskapens Värld.

Det alldeles vanvettigt hemska med dom två pojkarna som torterades och våldtogs på en kyrkogård i Solna (och äldsta dottern som passerar där till och från jobbet!) och dessutom grävts ner i en grop .., ja, det tar vi också upp.
Vad gör man?
Jag frågar den halvlånge vilket straff han anser att såna som gör sådant borde få?
Livstid i fängelse, säger han.
Pv tycker likadant.
Jag kan tänka mig nästan vilka straff som helst, förutom dödsstraff.
Eva funderar över männens uppväxt. Hur blev det så här?
Ja, det kan man verkligen fundera över, men det rättfärdigar ändå inte vad man har gjort.
Och dom utsatta pojkarna ..? Hur ser deras liv ut efter detta? 
Sånt här gör mig galen av förtvivlan.

På hemvägen stannar vi till i Steninge och jag tar ett övermåttan ljuvligt kvällsdopp.
Där och då kom jag ihåg alla jobbkvällar när jag cyklade eller moppade hem efter sex, sju timmar i affären och så tog jag ett dopp .., simmade lite och kände livet återvända.
Så ljuvligt det var!
Som ett reningsbad.


Så var det även ikväll.
Samma känsla.

Och kanske, kanske att pv och mina barns pappa seglar upp båten till Orust i Bohuslän nästa vecka (jag tar harry och kör upp med bilen när dom är framme) och då hyr vi en liten stuga där vi kan vara någon vecka, medan pv gör det han  k a n  göra innan nya däcket ska på och det dröjer lång tid.
Båten ska då förvaras där på varvet under hela vintern.
Spännande.
Onsdag ...


Vaknar tidigt.
Lyssnar till Europapodden där ordinarie programledare Claes Aronsson nu är pappaledig och tillfälligt har ersatts av Sveriges Radios korrespondent i Tyskland - Caroline Salzinger - . Så bra hon är! Jag vet att jag en gång skrivit att hon pratar i sån racerfart att det är knappt att jag hinner med, men så upplever jag det inte alls den här gången.

Det här avsnittet handlar förstås till stor del om Belarus och oroligheterna där ., det handlar också om stödpengarna som ska delas ut inom EU (bland annat till Spanien och Italien) och kommer vår svenska hållning (att inte vilja betala ut så mycket och det mesta som lån) att straffa sig? Kommer vi att bli utfrysta? Kommer vi att betecknas som icke-solidariska? Sånt diskuteras. Ett himla intressant avsnitt!

Får också lära mig att Belarus diktator vars namn ofta uttalas och skrivs på två olika sätt; Lukasjenko och Lukasjenka .., att den första varianten, med ett o på slutet, är rysk stavning. Den andra, Lukasjenka, är den vitryska (belarusiska) stavningen.
Då vet man det.
Helt ärligt herr Alexandr Lukasjenka tycker jag att du är en skam för mänskligheten.

Och idag väntar USA-podden.


För övrigt?
Har värk nästan överallt; i alla leder.
Snäll pv har masserat mina händer och herr eller fru Iprén har fått träda i tjänst.

Gråmulet ute.
Ska hänga ut tvätt och hoppas på icke-regn.

Läser nyheter på nätet.
Unga pojkar misshandlade (läs: torterade!) på en kyrkogård i Sthlms-trakten.
När ska detta elände upphöra?
K o m m e r  det någonsin att upphöra?
Kommer det att eskalera?
Man blir deprimerad.

Ungefär så.
Dagens fönster ....


För elva år sedan tog jag den här bilden; det var i Ystad som jag råkade rikta blicken mot himlen.

Ja, men tack Elisabet, det var bra att du tänkte på fönstermappen.

tisdag 25 augusti 2020

Tisdag i landet Halland ....


Varmt och skönt ute, men när jag cyklar till biblioteket i Harplinge får jag stanna och ta fram min poncho; kanske mest för att det är motvind, men ändå.
Biblioteket är en gammal skola där friherrinnan gått i sin ungdom och där är så fint! Kanske påminner det lite om gamla biblioteket hemma i Malå?

På ett bord i barnavdelningen sitter ett litet berg av lappar där barn har skrivit och berättat vilka böcker dom har läst. Har barnen läst fem böcker, får dom en bok gratis. Så finurligt.
Några har skrivit en liten recension av innehållet.


Ella berättar i alla fall att boken var "spenande".
Jag älskar sånt här. 


Cyklar sedan vidare till Sonja, som sitter vid köksbordet och sorterar papper.
Av henne får jag det som behövs för att hämta ut medicinen i Getinge och jag brygger kaffe och så delar vi på den baguette jag köpte hos Börjes Bageri.
Allt möjligt pratar vi om.
Om Anders som befinner sig i Karlsborg under fem veckor (inför Mali nästa år) .,. vi pratar om röjningen i det gula huset (jag inväntar pv som kommer med hyrd släp) och lite annat.

Sen iväg till Falkenberg och återvinningen ., (på släpvagnen ligger även metall,- och plastskrot från Ecke och Britt) .., jag handlar på Willys och ringer Eva från Tyresö och frågar om hon vill att jag ska köpa djupfryst grönkål - det vet jag att dom tycker om och brukar bunkra upp med inför hemfärden - och Östras Jubileumsbröd säljs billigt, kanske vill hon ...? Jo, gärna, säger hon.

Och så tillbaka till Harplinge igen .., lämna medicinen till Sonja.., pv handlar på Ankaret och jag cyklar hemåt. Det är ännu kyligare nu på tillbakavägen. Lägger märke till drivor av utblommad almöke .., gulmåra som nu kan heta brunmåra .., och till och med röllekorna börjar tappa färgen.
Åkrar ligger stubbade, men där är ett enormt fält med grönkål och så förstås fältet med alla sockerbetor!

Nu är klockan elva på kvällen.
Vi har - i kanal 5 - sett kändisarna som ska segla över Atlanten och den här omgången känns många begrepp igen .., jag har ett helt annat utbyte av programmet. Och många har redan börjat kräkas.
Sjösjuka .,. tack Gooode Gud (som mamma brukade säga!) att jag inte en enda gång mått illa under våra seglatser. Nåväl, det kommer nog.

måndag 24 augusti 2020

Vad som sker och vad som händer ....

... det är verb i alla länder.

Och här vimlar det av verb just nu.

1. Pv röjer pannrummet så att rörmokaren ska komma in - eller framför allt - ut, utan att ha snavat över diverse virke. Pumpen som driver runt varmvattnet har avlidit. Vi har klarat oss bra med solfångarvärme, men snart blir det kyligare och för att slippa använda el, så vore det bra att få allt i ordning.

2. En garderob i mellanhallen (den lilla mellan vardagsrum/kök och övervåning, töms. 
Där ska det bli hyllplan för att förvara köksredskap och annat som trängs i alltför få köksskåp.

3. Det som funnits i ovan nämnda garderob, ska sorteras. Det är vad jag sysslar med.

4. Mellan varven studerar pv offerten från varvet på Vindö i norra Bohuslän. All teak på däck ska bytas ut och hur mycket av jobbet kan han själv göra, för att lindra smällen, för en smäll blir det? 
Å andra sidan har han varit medveten om den saken. Kanske kan han hyra en husvagn/husbil eller hyra ett rum under en veckas tid i höst och göra grovjobbet själv; dvs, masta av, ta bort mantåg och annat och själva trädäcket.

5. Vid tvåtiden ska vi köra till Sonja och dricka kaffe och jag får inte glömma att ta med hennes varor som jag handlade i morse.

Ja, det är ungefär det vi sysslar med just nu.
I morgon blir det färd till återvinningen i Falkenberg.
Vi ska dessutom ordna en loppis och jag ska lägga ut fyra stolar till försäljning på nätet.
Glädje ute i skogen ....


Den som hängt med här ett tag, kommer kanske ihåg att äldsta dottern arbetar på Central-IVA på Karolinska och hela våren har det varit ett enda kämpande med alla covidpatienter som fullkomligt dråsat in!
På nära håll har jag hört hur allt detta tagit kraft och ork från henne.
Tre nattpass på raken och varje pass varar i 12.5 timme.

I slutet, när det hela började avta, vittnade Maria om hur det liksom då - verkligen - började märkas hur all denna stress tagit på krafterna. Och när skyddsutrustning återigen skulle tas på för någon eller några veckor sedan (efter att det varit noll nya fall av covid-patienter) fanns det personal som inte orkade .., ja, som började gråta.
"Nej, inte nu igen!"

Uppskattning har personalen verkligen fått.
Matleveranser från företag .., möjlighet att övernatta på ett hotell nära KS för den som har arbetat natt och många mil att köra hem för att sova, ja, sånt.
En slags omtänksamhet.

Nu hade Carola bjudit in det maxantal man får vara (fyrtionio stycken, sa Maria) från Iva-personalen och hade en gratisföreställning vid Steninge Slott, ute i skogen.
Alltså inte Steninge här i Halland, utan utanför Märsta.
Tre timmars underhållning.


Maria berättade att där var två lite poppigare/religösare sånger/psalmer och förvåningen var stor när hennes kollegor insåg att Maria kunde texterna .., ja, har man haft en mormor som gått i såväl pingst, - som missionskyrkan, så sitter det väl i huvudet.

Så här såg det ut när föreställningen var slut för kvällen.
(Och jag som minns en ung dotter som sjung Frääääämling i vardagsrummet, tänkte att .., ja, ja, det skulle den där unga tösen ha vetat vad som väntade!)


När Maria sen kom hem (det hade regnat under konserten, men inte hela tiden),
såg hennes inför-föreställningens-plattade-hår ut så här.
Det kanske inte är mycket som döttrarnas mamma lämnat efter sig vad gäller arv (och lika bra är ju det), men det där självlockiga håret, det finns med!

(Och lillkillen i Malmö visar sig också ha lockar i håret, där bak i nacken).

Tack Maria att jag får lägga ut bilderna!
Jag säger som AP skrev på familjechatten: så väl värda ni var detta! 

Dagens fönster ...


... fångades i Lilla Stensjö, det var för några år sedan.


Ännu längre tid tillbaka, såg det ut så här.

söndag 23 augusti 2020

Söndag i augusti ...


Mild och fin morgon som övergår till hällregn.
Och blåst.
Och ont i ryggen.

Läser DN.
Mängder med dödsannonser.
Vänliga ord.
Stilla insomnat.
Minnesord.
Gotland och Upplands Väsby.
Trogen kamrat.
Spred glädje.


Ligger på soffan Ektorp.
Harry och jag själv.
P1-program.

Somnar.
Drömmer om Malå.
Är ute på altanen och där är Johannes Renström och andra bekanta.
Det har varit jakt.
En man står på altanen.
Han har ljusblå kalsonger och är snäll.

Vaknar.
Fortfarande regn ute.
Äter kall pannkaka med lite smör på.

lördag 22 augusti 2020

Annorlunda ...

En tyst morgon.
I fyra morgnar har jag  i n t e  varit först ner från övervåningen, nej, när jag tassat ner för att - tror jag - inte väcka övriga, sitter då oftast lillkillen i soffan med sin mamma eller pappa.

Ibland hör jag små dompsteg mot parketten och anar då att någon redan har lämnat sängen. Då går jag själv ner.

Och idag, för övrigt?
Blåsigt.
Någon tur med båten blir det inte.
Pv väntar på offert från olika marinor/varv i Bohuslän, för att få kostnadsförslag inför bytet av båtdäcket.

Vi tittar också på ett program som heter "Storbritanniens charmigaste byar" med underbara Penelope Keith som ciceron. Hon är så charmig och jag kommer ofta på mig med att sitta och le mest hela tiden.
Och vilka byar!!
Det är som att vandra omkring i "Hem-till-gården-miljöer"!
(Emmerdale Farm .., någon som minns? Jag älskade den serien, då, i början när den sändas).


Slutligen .., stort GRATTIS till turtlan/Annica/hitochditochdatt som idag har födelsedag! Ser på sidan om stjärntecken att hon är född precis på gränsen mellan Lejonet och Jungfrun. Nja, jag tror nog att du är mer åt lejonethållet ,-)

fredag 21 augusti 2020

Fem dagar ....


... tillsammans, det är inget annat än en ynnest för den som annars - som mest - ses en eftermiddag och halva dagen därpå! Men nu .., fem dagar! Vilken glädje!

Halv sex om morgnarna vaknar den som är yngst och det är inte alltid att hans farmor varit uppe samtidigt, faktiskt nog bara en eller två gånger! Sen är det full fart mesta delen av tiden, ja, förutom siesta mitt på dagen.

Innan dom tackade för sig gick vi Johansson-rundan och förutom hästar och får, upptäckte vi en liten lurvig tusenfoting eller i alla fall nåt i den stilen.


Så här ser det ut när vi gått en tredjedel kanske.
Blommande ljung.
Någon enstaka människa såg jag.


Och en liten skönhet i en skreva.


Utanför bild, men till vänster vid det vita staketet, står Erland som har elva travhästar.
Erland är över åttio år, men still going strong.


Kommer hem ..., det packas ihop inför resan till Skåne och under tiden ägnar sig minstingen åt att slänga in tvätt i maskinen. Dagens Nyheter och diverse annonsblad står inte högt i kurs - in med dem bara -!
Och efter varje iläggning, stängs luckan.
Och öppnas.


Pv har många goda sidor, men den jag nog tycker allra, allra bäst om, det är nog det som bilden här ovanför visar.
Pilen markerar hans onda hälsena, som ändå har blivit aningen bättre.
Med hans hörsel är det däremot illa ställt. Igår användes för första gången text till nyhetsprogrammet.

Om tio dagar fyller pv sextiofem år och som en för-tidig-sextiofemårspresent fick han av Anders och Maja en förstoring av nya båten; tagen med hjälp av drönaren den där dagen när vi var ut i flera timmar och hoppade i från aktern .., ja, tavlan var inramad och allt, och då fick han även veta att han är en så fin bonusfarfar.
Sånt värmer hjärtat.


Efter fem dagar tillsammans med den där minstingen (kramar och pussar) och hans pappa (som flyger med drönare och Harry som tror att det är en enorm insekt och blir sååå skraj!) ser det ut så här, ja, när allt är som vanligt igen.

Som stendöd.
I koma.

För övrigt?
Jo, vi har idag lyssnat till USA-podden, men även nystartade Kinapodden, även den från Sveriges Radio. Så otroligt mycket som jag inte vet om Kina!! Nu vet jag i alla fall lite-lite-lite mera. Programledare är Lasse Johansson (SR) och frånsett att det pratades i munnen på varandra (kanske satt dom medverkande inte i samma studio?) och att det var premiär, så blir det nog intressant att pricka in även den podden.
Här en länk till premiärprogrammet som ska sändas varannan lördag.

Och nutidstestet i DN, det vann Pv stort idag, ja, i alla fall stort över mig.
Bedrövligt! Nu ska här läsas på inför nästa veckas test .., jag har knappt ögnat nyheterna någon tid i veckan.

Dagens fönster ...


Så här skriver fönsterfångerskan: "Window time! Det som lyser i fönstret är reflex av fönstret mitt emot, som i sin tur reflekterar den sista kvällssolen. En fin effekt som tog mig med förvåning på kvällspromenad i Porto."

Då vet ni.
Det var annannan förstås.

Tack! säger jag.

torsdag 20 augusti 2020

Resumé av en torsdag ...

Svalt och skönt på morgonen.
Frukost i uterummet tillsammans med malmögänget.
Lillkillen leker med potatispressen och låtsas att den är en lastmaskin.


Vid åttasnåret skjutsar sonen mig till affären för inköp av frukostbröd.
I vanliga fall brukar jag sätta en kalljäst deg kvällen innan det är dags för frukost, men jag är så slut på efter att ha umgåtts med lillkillen som har energi för ett halvt kärnkraftverk och nu blir det köpebröd.
Stannar till i Särdal och tittar på hästar och i Steninge och inspekterar en cementblandarbil. Stort intresse från lillkillens sida!!

Så blir det en cykeltur till Ullarp i akt och mening att köpa lammfärs, men det är slutsålt.
Fortsätter till Ugglarp (först av allt en lååång härlig nerförsbacke .., möter en man som jag känner igen från affären .., han har rastat sin hund och vi hejar .., och jag tänker att det betyder så mycket att inte vara anonym!), ser en massa nybyggen i det som heter "Lissinge by med stor annonsskylt som lockar med "badrocksavstånd till havet" .., handlar grönsaker, tar några bilder och sen hemåt.

När övriga är ute på stan, alternativt är i båten och fixar, vaskar jag hall, - och köksgolvet. Två mattor åker i maskinen.

Fläskpannkaka -made by pv - till middag.
Sen prat och mera prat.
Och pv uppvaktas i förtid inför sin 65-årsdag och en förstorad drönarbild av segelbåten, då, den där härliga dagen när vi var ute i flera timmar! (Nu smällde musfällan igen!!)

Det blir också prat om yrkesval, hur man har trivts och trivs med sitt arbete (vi har då sett polisprogrammet där man har fått följa en klass från polisskolan under trettio år och fram tills nu) .,. vi pratar husbilar - för och nackdelar - ser ett program om britter som letar sommarhus i Kroatien och då blir det prat om semestrar och skulle vi kunna tänka oss att ...?
Sånt.
Läser detta på nätet och känner att jag nästan hatar den ryska regimen.

Nu är klockan snart elva och alla har gått till sängs, utom jag själv.
Imorgon åker dom hemåt.
Jag minns att min pappa alltid berättade hur tomt det blev var gång vi varit på besök hemma och sedan tackat för oss. (Nu hör jag den minsta gråta!).
Precis så känns det redan nu.