Ännu mera upphittat ...

Litet tips ......


Tomas i Småland, han herr Jonsson, hans sida är verkligen en liten pärla, det tycker jag allt.

Vi delar inte politiska värderingar, ja, bara ibland, men jag tycker om hans sätt att dokumentera sin omgivning.

Och han tar finfina bilder!

Här finns han!

Medan jag läser DN ...

... blir jag glad av spralltonerna från den här mannen.

Upphittat ...

Danska kunder behöver minsann också handlingslapp.

Det var bättre förr ...

Kefalonia i fjol.
Då reste vi med charter, Emma och hennes mormor som är jag.
Lite tryggare kändes det allt.

... ja, då, när flygbiljetter såg ut som flygbiljetter.

Nu ligger på mitt stora slagbord en från affären utskriven A4-sida och det ska föreställa en flygbiljett för Mr Göransson och Mrs Nilsson och man undrar om detta verkligen ska gälla?

Eller tänk, när vi står där vid incheckningsdisken på Kastrup och damen eller mannen som tar emot papperet har tittat en stund och sedan börjar att gapskratta och på danska utbrister något i stil med att ..."hahahaha .. trodde ni verkligen att detta skulle fungera ...? hahaha .., gick ni på den enkla ...? Transavia .., det flygbolaget har vi aldrig hört talas om ..hahha!"

Jag vill att flygbiljetter ska se ut som dom gjorde förr.

Och jag vill lätt som en plätt kunna ringa till flygbolaget och kolla att allt är som det ska.

Just idag ligger Transavias hemsida nere.

Jo, jo.

Uppdaterat: men nu är hemsidan fit for fight igen! Heja!

Torsdagsfönstret ...

... är mitt.

Ett sent kvällsfönster från ...

... Prag, av alla ställen på vår jord!

Bilden av vandrarhemsfönstret togs av den där kortklippta madamen som kommer från Helsingborg, men som nu bor någon helt annanstans och som tar så alldeles oerhört personliga bilder.

Hennes hund heter förresten Bernie.

Kväller ....

Öppet fönster .., mörker .., på tv visas Uppdrag Granskning.

Telefonprat.

På bordet ett läppstift.

Och ute .., alldeles, alldeles v i n d s t i l l a.

Min gata i stan ..

Eller rättare sagt: min port.


Titta så stockrosen har brett ut sig .., ååå, den är så fin, även utan blommor!

Aklejan längst till vänster som någon ihärdig vaktmästare trodde var ogräs, har kommit åter och även den lilla stockrosen som åkt all världens väg.

I morgon ska jag rensa ogräset som håller på att breda ut sig bland kullerstenarna.

"Men du vet, att flyttar du, så får du återställa allt som det var förut!" säger vaktmästaren myndigt.

Absolut.

Inte en blomma ska finnas kvar.

Liten påminnelse eller stor ..

Ni glömmer väl inte att läsa Arga Lappen?

Upphittat ...

Släkten följa släktens gång ...

Under besöket hos min morbror Olaf i Dikanäs, fick jag av kusinen ett häfte med utdrag ur ett släktforskningsarbete.

Det häftet blir jag sittande och tittar i nu på morgonen.

Och man häpnar.

Min mammas mormor hette Wilhelmina Charlotta och var född den 6:e maj 1871.

Hon hade tolv syskon.

Och när jag ser hur tätt barnen kom, då kan man undra hur barnaföderskan Fredrika Charlotta Johansdotter, född den 12/2 1845, orkade med.

Titta bara på årtalen!

1. Per Johan f. 1869 (fick säkert namnet Johan efter sin morfar ...)
2. Wilhelmina Charlotta f. 1971
3. Anna Fredrika f. 1872
4. Erik August f.1874
5.Kristina Johanna f. 1875
6. Katarina Alexandra f.1877
7. Anders Gustaf f. 1878
8. Karl Robert f. 1880
9. Thilda Maria f. 1882
10. Nils Olof f. 1884
11. Sofia Lovisa f.1885
12. Ida Josefina f. 1887
13. Olga Elisabet f. 1890 (för övrigt på samma datum, den 2:a augusti, som dr Böhlander ..).

På tåget i fredags ...

Ung kvinna mitt emot mig.

På min vänstra sida en man som arbetar inom bankvärlden.

Mitt emot honom ännu en man.

Prat och prat och prat.

Jag säger inte ett pip.

Inte den unga kvinnan mitt emot mig heller.

Litet brev från Pelle ...

"Hej alla vänner!

Så här såg det ut när matte och pv stod bakom Gunvors dörr och kikade in genom den där luckan där hennes post kommer farande på golvet.

Jag låg på soffan och sov när jag plötsligt hörde något som liknade mattes röst.

"Är matte här ...hon bor ju i Skåne ..?"tänkte jag .., men när jag upptäckte en liten kamera som stack fram genom inkastet .., då anade jag att "joooo, det är nog hon?", för matte är galen i sin kamera som heter Canon.

Och sen hörde jag plötsligt pensionatsvärdens röst.

Då hoppade jag ner från soffan och satte mig och väntade vid dörren, men inget hände.

Ingen kom in.

"Mojan är inte hemma .., hon är nog och tittar på den där ekologiska odlingen ...?" sa pv och så stod dom där och matte sträckte in sina fingrar genom brevinkastet, men jag brydde mig inte om att gå fram .., ja, för jag var inte helt säker på att det verkligen var matte.

Någon timme senare kom äntligen Gunvor tillbaka och då öppnade hon dörren till matte och pv.

Det var jättekul!

Dom satt på den inglasade balkongen och drack kaffe och jag fick ligga i mattes knä en stund och hon hämtade vått papper och tvättade såret på mitt huvud, för .., ja, det var så att jag kom i slagsmål med grannkatten i Steninge sista kvällen jag var där och nu har jag ett rätt stort sår vid ena örat.

"Ja, det är bra Pelle att du försvarar Gunvor och dig själv .., det måste man göra ...", sa matte och baddade och baddade.

Pv, han är så skraj för allt som har med sår och doktorer och sånt att göra, så han vågade knappt titta.

Det är tur att matte är så modig.

Innan jul ska matte få en ny knäled.

Då kommer hon att vara hos pv ganska så ofta, det kallas för "rehab" och det har hon varit med om förut, jag minns precis när hon ramlade och bröt handleden, då blev det också rehab på pensionatet, det var dr Böhlander som sa att hon måste träna riktigt mycket.

Nu ska jag gå in i köket och äta lite frukost.

Pv:s storebror Tommy, han säger jämt när han är här att jag är för tjock.

"Mojan, du får sluta att låta maten stå framme, Pelle blir ju på tok för tjock!" säger han och tar upp skålen från golvet så jag inte kan äta.


Här sitter han, pv:s storebror .., han som säger att jag inte får äta så mycket jag vill.

Pv brukar säga att ..."ja, det ska han säga .., han skulle minsann börja med sin egen mage, den är inte liten den!" och då tycker jag så mycket om pv.

När Tommy har gått sin väg, då ställer Gunvor ner skålen igen och så skrattar hon lite och säger ..."pElle! nu kan du komma .., nu är han inte här längre!"

Ni förstår väl hur mycket jag tycker om Gunvor?

Hälsningar från er vän, pElle."

Lediga-dags-fönstret ..

... finns i Fallnaveka utanför Ljungby.

På landet.

Ett sent kvällsfönster från ..

... landet Småland.

Nu säger jag godnatt till alla rara bloggvänner, kända eller okända.

Tack för att ni förgyller mina dagar.

Så är det.

På altanen ...

... i landet Halland, där står pv:s kaktus och blommar så fint.

Egentligen tycker jag inte om kaktusar.

Men .., alldeles omöjligt är det ju att inte förundras över vad som kan hända med en till synes enbart stickig växt ..., tänk .., där uppenbarar sig de allra vackraste och mest väldoftande vita blommor och lika fort som det händer, lika snabbt är det över.

Och allt är som vanligt igen.

Kväller ...

Bild: från Gunvors plommonträd som dignar av frukt!

... och pensionatsvärden (som för övrigt inte kommer sig in på sin blogg .. krångel-krångel!) kokar just nu marmelad.

Fyra burkar blir det, tror han.

"Ja, min plommonmarmelad är snart slut ...", säger jag.

Jodå.

Han förstår vinken.

Intressant om s.k "Kristallsjuka".

Gårdagens våldsamma yrsel, - det var som att befinna sig i värsta centrifugen - och med lika häftiga kräkanfall .., det var bland det värsta jag har varit med om.

(Allt började med att jag böjde huvudet bakåt för att hänga upp några paket med nötter i små påsar och plötsligt dansade affärstaket iväg för mig. )

Om jag endast låg på höger sida, gick det bra, då snurrade ingenting. Men vände jag mig om eller, hemska tanke, låg på rygg, då satte tak, tavlor och skåp igång att snurra i raketfart och ögonblickligen ville man kräkas!

Helt ärligt var jag övertygad om att jag hade drabbats av en propp i hjärnan eller hjärnblödning.

Så skriver Mian en kommentar om kristallsjuka där jag känner igen mig på pricken.

Och just den här ENORMA tröttheten efteråt.

Jag var totalt urlakad.

Så här skriver Mian.

Mian sa...

Bert: det jag kallar godartad lägesyrsel är samma som kristallsjuka - man blir så yr att man nästan spyr och man kan oftast bara ligga på ena sidan. Vidrig känsla. När det äntligen går över så känner man sig supertrött efteråt.

Här kan man också läsa om just detta.

Intill fårhagen ...

Och så kommer jag hem och vet att framför mig ligger en hel ledig kväll och en lika ledig onsdag och en till hälften ledig torsdag.

I alla fall närapå.

Så jag bokar tid i tvättstugan och tänker att tidningshögen måste bäras ut och stora mattan tvättas och för övrigt tänker jag inte så värst mycket.

Från landet Halland ringer en pensionatsvärd och berättar att han strax ska knata iväg till körövning och då menar han inte med bil, utan med sång.

Ikväll är det den enklare kören, den där man inte sjunger på latin.

"Jaha du ...", säger jag.

Och vi pratar om när vi ska skaffa hund, då, när jag också bor i landet Halland.

Vilken ras?

Jag är uppvuxen med hamiltonstövare och där fanns även en finsk spets, en långhårig tax ("kommer kallad, men ej strax, ty född till slav .., blev ingen tax ..", ack, så sant!) .., en blandras som påminde om en schäfer ,. en gul labrador (tiden i Kungsängen då barnen var små ...) och en brun cocker spaniel (Skåne .., den hunden följde med mig till stan efter att jag blev ensamseglare .., den hunden lärde sig att åka tåg till Helsingborg och blev tuffa killars kelgris på Öresundståget) ... och nu vet jag inte riktigt vad jag vill ha?

Inte en alltför liten hund ., och är den liten måste den vara en tuffing.

Vi pratar om olika sorters terrier.

Och cockrar (jag pratar).

Sedan skyndar jag mig till jobbet för att låna kontorsskrivaren och sen cyklar jag hemåt igen.

Såja.

Har intresseföreningen noterat?

Bra.