Bilen ...

.... och åååå, så fin den är!

Men här ska inhandlas navkapslar ser jag!

Blodtryckshöjande ....

Det finns tillfällen när jag tycker att vårt samhälle är fullständigt uppåt väggarna.

Tillfällen när sunt förnuft har seglat all världens väg.

Och när jag läser om vaktmästaren Ronald Fasth i Värnamo som nu dömts till dagsböter, då är det just ett sånt tillfälle.

Artikeln slutar med en förhoppning om att trakasserierna mot herr Fasth ska upphöra.

Det gör dom inte alls.

Dom fortsätter.

Hade min son eller mina döttrar ägnat dagarna åt att trakassera någon människa som sedan tappat tålamodet och gett honom eller henne en örfil, då hade jag INTE anmält det, tvärtom, jag skulle ta med sonen eller dottern till den trakasserade där dom hade fått be om ursäkt och jag skulle SKÄMMAS ÖGONEN UR MIG om det hade gått till åtal och mannen i fråga hade blivit dömd.

Jag skulle knappt ha velat visa mig ute på samhället.

Året som gått ...

Ångermanland.
Nästan lika vackert som Jämtland.


Förra året vid den här tiden, gjorde jag en lång bildsvit med guldstjärneminnen och lade in här på bloggen.

Det ska jag inte göra i år. (I alla fall inte just nu.)

I år ska en enda bild få symbolisera hur härligt det här året blev.

Det är den bilden ni ser här ovanför.

Det var sommar och bilsemester och den dagen hade vi kört från Västerbotten till Ångermanland och det var kväll och vi kom längs en liten, slingrig väg som slutade nere vid havet och där parkerade vi .., vi tog fram ryggsäcken med kaffe och tunnbrödet hemifrån .., och så satt vi där vid bryggan och frånsett ett medelålders par som grävde vid sin bit av stranden, var där alldeles, alldeles, alldeles t y s t.

Och iskallt i vattnet!

Om Mjällomslandet hade hetat Frankrike eller Maldiverna, skulle turister ha stått i kö för att få komma dit!

Nu var vi alldeles ensamma.

Och dagen därpå skulle vi ta båten över till idylliska Ulvön och på båten arbetade en ung man som kunde vara bror till min son och mammahjärtat gick nästan sönder av längtan.

Så var det.

Och nu ligger ett helt nytt år framför oss och inget vet man.

Inte det minsta.

Man får bara hoppas på det bästa.

När jag frågar pv om guldstjärnestunder under året som gått .., så säger han - efter en stunds tvekan - ...."jo, kanotturen ute på Alsensjön tillsammans med Gunnar .., det var fantastiskt!"

Och jag ler och tänker på det här, jag.

Och du som läser här?

Om du skulle plocka ut Ett Enda Ögonblick .., en stund så där mitt i livet ..., nånting som du kommer att förknippa med året som gick .., vad skulle du då säga?

Om du vill och har lust, berätta gärna, så ska jag lägga in svaren här som jag brukar.

Dagens fönster ..

... finns på den grekiska ön Kefalonia.

Emma Elisabet, som precis på pricken vet vad hennes mormor tycker om, tog bilden.

• Utmaning från kusinen i norr ...

• Årets långsammaste - väntan på sommarsemestern
  


• Årets mest onda: mitt knä dagen när jag fått ny knäled.
  


• Årets bästa - semesterresan hemöver ..
  


• Årets tjatigaste - Lidl-reklamen ...


• Årets finaste - måste väl ändå vara sigge nilsson ..?
  


• Årets mest kärleksfulla - sigge nilsson när han sover på mina magar ...
  


• Året sorgligaste - att Gunvor lämnade oss.
  


• Årets vackraste - kvällen på bryggan vid Mjällomslandet ...


• Årets bok - kommer jag inte på.


• Årets TV- ååå, alla dokumentärer från Norge .. "där man inte tror att någon kan bo", till exempel.
  


• Årets pryl - Nä, jag bryr mig inte om prylar, inte så där så jag kan peka ut en enda.
  


• Året musikbesatthet - julskivan som jag spelade tusen gånger om ...
  


• Årets tidning - GP och DN. Tack Elenor och Linda!


• Årets accessoarer - inga alls.


• Årets bästa beslut - den där resan norröver ..
  


• Årets vill ha - Laminofåtöljer, helst två stycken.


• Årets känsla - att man har kommit på Rätt Spår.
  

Dagens fönster ...

"Hej Elisabet!

Fönstret finns i cafeét på Ulriksdals Slottsträdgård.

Där satt vi idag och drack te och kaffe.

Ute var det gnistrande kallt och träden såg ut som om man doppat dem i florsocker.

Men inne var det varmt och gott med tända ljus på borden.

Ha det gott och hälsa kattkillarna, Hedgrenskan och PV!"

Ännu ett kvällsfönster ...

.... som kommer susande från norr till söder.

Ja, till sydväst, kanske.

Så här skriver den rara madamen:

"Ljuset tände jag inne i den utkylda gäststugan och gick ut och fotade genom frostig rusta .., ok, lite arrangerat. / Solveig."

Insikt nr 182 ...

Soffan Ektorp och bokläsning.

Nä, det blir för hemskt.

Jag uthärdar inte.

Smygtittar i slutet, men inte blir det bättre av det inte.

Uppiggningspiller ...


Kommer ni ihåg det här ...?

Ååå, så glad jag blev!

Ett kvällsfönster från Lund ...

"Hej i landet Halland!

Har varit hos mamma och ätit lutfisk idag och till efterrätt blev det ananaspaj med vaniljglass.

Behöver jag säga att jag njöt, varenda minut?

Det gjorde hon som är mormor till Ebba också :)

Fångade ett fönster till dig.

Kram, kram."

Men ...

Och nya skor har hon, madamen på besök.


" ... kör nu riktigt försiktigt hem till Trelleborg!" säger jag till Hedgrenskan när det är dags för avfärd.

"Få se .., jag ska ta vänster i Steninge och sedan höger när jag kommer till korsningen vid Getinge ...?" konstaterar/frågar hon.

"Absolut ..!" svarar bloggmadamen.

Och så är besöket tillända.

Idag visade sig solen ...

Tänk .., det kändes nästan som i april.

Ja, mars då.

Spännande värre ...

... är det att få vara ute och skutta omkring i snön.

Tur att farbror pElle är med.

Han blir liksom Tryggheten.

Ny släkt ... och två fönster.

Om man har levt som ensamseglare i många år, i alla fall i sju år .., så är nog det allra knepigaste när man träffar en ny människa .., jo, det är nog detta att man ska träffa en helt ny släkt.

För mig blev det så att jag i det längsta drog mig för att möta pensionatvärdens mamma och syskon, just för att man inte visste hur det skulle gå .., tänk, om relationen skulle visa sig bli allt annat än långvarig och då stod man där och hade presenterats för kusiner och syskon och mostrar och farbröder och sedan: ja, tack och hej, leverpastej!

Men nu är det ju ändå så att jag tänker leva mitt liv tillsammans med den här envise pensionatsvärden och då är det ju lika så gott att man presenterar delar av släkten; här är i alla fall alla kusinerna.

Tre av dem bloggar.

Nummer 1 är Hannes vars Grande Passione här i livet är f i s k och således arbetar han i saluhallen i Lund.

Nummer 2 är Emil.
Han har just kommit hem från en låååång resa i Brasilien och ska nu återuppta arbetet som rörmokare.

Nummer 3 är Jens.
Om jag säger att Jens är som en stor, härlig nallebjörn, så ljuger jag inte.
Dessutom är han elektriker. Tänk er själva .., nu när pv:s lillebror har renoverat sitt hus .., det finns liksom att ta av i släkten när det gäller hjälparbete.

Nummer 4 är Joanna som bor och arbetar i Dublin och som bland annat sjunger i gospelkör.
Joanna och nummer 1 är tvillingar.

Nummer 5 är Anton.
Han bor ute på landet i Småland, är snickare och föder upp grisar och gud-vet-allt (som han sedan slaktar på ett angenämt sätt, en av grisarna har t.om. legat på hans säng och vilat sig ..).

Nummer 6 är Hilda, som är dotter till pv och hon går på folkhögskola i Svalöv och märkte aldrig att pv:s flickvän körde på fel sida av motorvägen, då ... när det begav sig .., det var i fjol.

Då förstår ni att hon är l u g n.

Första gången jag träffade henne, stod hon i köket och streeeetchade och jag tänkte .., åå, säg inte att hon är som pv .., då är jag ju den enda här som inte idrottar!
Så var det inte.
Det var mer som en engångsföreteelse.

Nummer 7 är Kajsa.
Hon är syster till nummer 2, 3 och 5 och bor i samma hus som nummer 5, men ska kanske hysa in sig i sin farmors lägenhet under en period.
Kajsa spelar trumpet och piano, ja, det var hon som trumpetade sååå vackert på sin farmors begravning,dessutom åker hon Vasalopp och springer och simmar och har sig.
Dessutom är hon väldigt lik sin farmor.

Ja, då vet ni allt.

Nästan.


Den övre bilden kom från Joanna som är hemma i Skåne på besök.

Två fönster skickar hon med också och så här skriver hon:

" ..... jaja, här kommer ett fönster från Pappas nybyggda hus, min irländare är ute och kastar snöbollar med hundarna (som försöker fånga varenda en)."

Ologiskt kanske ...?


"Vad här är ostökigt!" säger jag till pv ibland.

För honom betyder det att det INTE är stökigt.

För mig betyder det att det är rörigt.

Har jag alldeles glömt bort min västerbottniska?

Säger vi så hemma ...?

Visst gör vi?

"Men ååå, jag har så ostökigt ....!"

Någon som kan hjälpa mig?

På väg mot landet Småland ...

Det var då det .., på väg till Falun i Trotjänaren.


... ringer herr pensionatsvärden och meddelar att den nya bilen går som den ska.

Och cd-spelare finns där förstås.

"Ja, jag köpte tre cd-skivor på macken .., just nu spelar Simple Minds för mig ...", säger chauffören.

Minsann låter han inte ovanligt nöjd och belåten?



// Och medan jag kommer ihåg det .., det kanske är så överallt, men vid bilköpet ingick även vinterhjul. Ja, så heter det numera. Aldrig hade jag hört det ordet förut! Fyra dubbdäck på köpet .., det tycker jag är fantastiskt .., eller är det kutym nu för tiden? (Man fick välja - sommar, - eller vinterhjul).

Ingen insikt alls .....

Utdrag ur dagens GP.


Nekar till brott efter dödskrasch ...

"För tre år sedan mejade han ner två fotgängare på ett övergångsställe i Surte.

Idag begärs 21-åringen häktad för att ha vållat sina vänners död i helgens svåra trafikolycka på Marieholmsleden.

Själv nekar han till brott.

- Han säger att han var så full att han inte minns, säger kammaråklagare Johan Udén.


Man tar sig för pannan.

Vore inte 1 år på Nämndemansgården ett bra inslag i straffet för 21-åringen? undrar bloggmadamen ilsket.

På samma stol i köket ...

Efter sexton dagar tillsammans .., har pElle och sigge nilsson blivit bästa vänner.

Dagens fönster ...

... kommer susande genom rymden .., från Barcelona i Spanien ..., till ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Så här skriver avsändaren:

"Det här är ett fönster från uteserveringen vid Museet för samtida konst i Barcelona.

Det är 20 grader varmt.

Fru Manilat tog bilden."


// Minns jag inte fel kom det någon väldigt spännande bild från Portugal förra gången herrskapet var där .., och minns jag rätt, så var det även då fru Manilat som hade stått bakom kameran? Hälsa och tacka från oss!

Kväller ...

... och besök från Trelleborg .., nämligen Hedgrenskan.

Det är främmandet som står för middagen som blir i form av "raclettegrillat" kött, ja, om man nu säger så .., man använder i alla fall en raclettegrill och senast jag var med om något sådant, det var tillsammans med den här damen och det var nog tjugo år sedan - minst -, ja, jag har ju själv erkänt att enjängdhet är bloggmadamens kännetecken .., här varierar man sig inte i onödan.

Nåja, jättegott var det hur som helst!

Proppmätta rullade vi sedan in i tv-rummet och tittade på den oerhört romantiska filmen "Love Actually" med Hugh Grant, Colin Firth och en hel drös andra bra skådisar .., Liam Neeson, t.ex.

Betyget?

Den svårflirtade pv som gärna vill ha lite action (läs: mycket ...) .., var måttligt begistrad och gav en 5:a.

Främmandet (som kom med filmen) sade 9 och bloggmadamen 6.

Helt eniga voro vi om att lillkillen som spelar son till Liam Neeson, bara måste vara son till Sergeant Havers i kommisarie Lynley-serien!

Och nu blir det sängen!

Godnatt govänner!