Ett kvällsfönster från Dikanäs ...

Hildur Vesterlund med svartvit krage .., syster till min morfar Erhard.
Bakom henne hennes bröder August och Evert.
Möjligen, men bara möjligen, kan kvinnan längst nere t.v. också vara en Vesterlundare?
Den äldre kvinnan längst nere t.h. är min mormors mor.
Mannen i hatt är hennes son Nestor.

Ja, här sitter släktingar på såväl mormors som morfars sida.

Kvinnan längst till vänster, det är en syster till min morfar och jag tror att båda männen på översta raden är bröder till samme man.

Mannen till höger längst uppe - Evert Westerlund - hans dotter bor i Malå och har två söner, Bosse och Lasse Lundgren.

Två bröder och en syster av släkten Westerlund, gifte sig med två systrar och en bror av släkten Hansson.

Och tänk .., ett barnbarn till ett av dessa par, henne hade jag som kund i kassan i Ystad och av en ren händelse råkar vi börja prata om Västerbotten och så kom vi fram till detta.

Helt sanslöst var det!

Insikt nr 212 ...


Dom flesta tycker ju att göteborgska låter så himla gemytligt.

Det tycker inte jag .

För mig är det en rätt kaxig dialekt.

Och det säger jag ju .., efter Mästarnas Mästare så har jag inte ändrat uppfattning.

Och tack till Tomas Gustavsson som har varit så himla sympatisk!


Efteråt: så kommer pv hem och ska titta på programmet i SVT-play. Då ligger förra veckans avsnitt inne. Snopet.

Idag ...

... har min mormor namnsdag.

Anna Fransiska Elisabet hette hon och idag är det just Fransiska.

Längst ut till vänster på bilden sitter hon.

På den översta raden syns hennes tre äldsta barn, dom som hon fick tillsammans med min morfar, Erhard.

Efter hans död träffade hon den snälle Haqwin och fick ytterligare tre barn.

En av dem är min morbror, Olaf, som om några dagar ska begravas.

Det är han som sitter i sin pappas knä.

Med posten ....

... kommer ett hjärtevärmande litet paket från landet Jämtland.

Åååå, t a c k snälla, rara Eva!

(Och färgerna på hennes fina akvarell är mycket mjukare än på bilden).

Olikheter ...

Så här ser det allt som oftast ut när bloggmadamen läser en bok.

Är man professor vid konsthögskolan i Umeå, kan man göra något helt annorlunda.

Då kallas det för konst.

Så här säger konsthallens chef, herr Hammarén.

– När det gäller performancekonst är det lite som att köpa grisen i säcken. Man vet inte riktigt vad som händer, konstaterar han och understryker att han är mån om att värna den konstnärliga friheten.

Utställningen finns att beskåda på Alingsås konstmuseum och pågår till den 6:e mars.


Bloggblad sa...

Hm... typiskt för Alingsås. Jaha.

Ingela sa...

Ja lite knäppt är det ju. Och inget att ta betalt för.

Men det var väldigt snyggt installerat tycker jag, med färgvalet och så.

Annas mamma sa...

Din fot Elisabet är verkligen en intressant installation;-) Kan du inte få lite extra betalt för den? Men tänk på att värna din konstnärliga frihet också.....Ja vad ska man säga om Alingsås, tänkte först att det är lättförtjänta pengar men vet inte riktigt. Ja lyckas man få en professur så gör man som man vill sen, man bestämmer själv om man vill undervisa, forska behöver man inte heller om man inte har nån lust. Det bör skrivas någon forskningsartikel då och då men ingen bryr sig om den uteblir.Det är förstås svenska folket som betalar. Sen kan det diskuteras om nakenhet i det offentliga rummet, vi går ju inte på Åhléns nakna och det är förbjudet att kissa ute i Sverige, kan vara väldigt svårt att låta bli på långpromenad i skogen:-) men sitta naken i en konsthall går bra.

Love, literature and gardening sa...

Suck och pust så trött jag blir.

reneesfotoblogg sa...

Ursäkta franskan men efter att läst om utställningen och denna "konstart" så måste jag utbrista: Vilket jävla dravel!
Här har de styrande lagt ner Alingsås Muséum sedan den 1 febr. trots ett massivt motstånd bland stadens innevånare, med motivationen att det fattas pengar. Sedan har man mage att lägga pengar på denna "professorska". Det liknar ju på mer än ett sätt "Kungens nya kläder"!
mvh R

Elisabet sa...

Annas mamma, Love, literature .., och Renées fotoblogg: när jag såg det här inslaget i tv igårkväll, kände jag hur sinnet rann på mig.

Man kan fundera varför?

Idag har jag lugnat ner mig något, men efter att ha vilat en stund så kom jag på varför jag blir så irriterad över sånt här.

Jo.

Jag tycker att det visar på ett slags kultursnobberi ., ett förakt för vad "vanliga människor" anser vara konst.

När professorskan intervjuades menade hon att dom som inte tyckte om det här, kanske kände en "rädsla".

Förmodligen menade hon att dom människorna var hämmade.

Att en kvinna sitter naken och läser en bok i ett museum, ja, det spelar ingen roll i det stora hela.

Nakna kroppar kan vara hur vackra som helst och det är ju verkligen hennes!

Men det är mera själva tanken.

Skulle Ulla-Britt, dagisfröken, utan konstnärlig skolning, få komma med samma idé?

Skulle den godkännas av någon museichef?

Skulle man finna den intressant?

Jag tror inte det.

Och det är samma sak när en konstfacksstuderande filmar när en av hans kamrater sprayar ner en tunnelbanevagn och det förklaras vara KONST.

Eller kvinnan som spelar psyksjuk.

Min mamma och storasyster har arbetat som sjuksköterskor, mina barns pappa är polis och min son ska bli.

Att lura människor att man är svårt psykiskt sjuk .., att få dem att försöka göra ett bra jobb .., att ta tid av dem .., och sedan förklara att man kommer från Konstfack och att detta är konstnärlig frihet .., det är för mig helt sanslöst!

Inte heller tillhör jag dem som tycker att det är så himla roligt när någon komiker ringer och lurar en serviceminded hotellanställd eller vad det nu kan vara och gör sig rolig på dennes bekostnad.

Dom är ju chanslösa!

Ja, man kan tycka att jag är humorbefriad .., att man (jag) saknar distans till sånt här och absolut att jag inte har någon känsla för konsten. Den med Stort K.

Okej.

Då står jag för det.

Soffan Ektorp och en massa längtan ...

Två veckor tillsammans på grekiska ön Kefalonia.

Moppetur och båttur.

"Mormor .., om jag hoppar först .., då kommer du sen .., lovar du .., jo, du törs!"säger Emma.


Emma är modig och hoppar nästan först av alla.

Och hon som är mormor står där och tvekar och tvekar.

Det är inte högt .., tre meter, kanske?

Och till sist ..., ger rädslan (läs: skräcken ..) vika och modet tar överhand!

Jag vågar hoppa!

Åååå, du underbara Emma Elisabet..., vilken semester du gav din mormor!

Sånt tänker jag på den här dagen i februari när himlen är grå och marken vit och elden sprakar i vedpannan.

Soffan Ektorp ...

... blir min vän idag, ja, mer än vanligt.

Förkylning på gång!

Och jag eldar och eldar och fryser ändå.

Drar filten om mig .,. och har pElle vid fötterna och sigge nilsson på magen.

Händerna är kalla som isbitar.

Såja.

Nu har man fått det ur sig ... gnället.

Och i morgon ska jag köra till Hässleholm .., hjälp!

Påu rrrrredig skåunska ...

Ja, och så var det ju det här med fågelmaten .....

Insikt nr 211 ......


Ååå, vilken fotograf hon ändå är .., denna Anna!

Dagens fönster ..

... med vitt insynsskydd därtill.

Vem som har varit ute med håven?

Åååå, den där generösa damen i Portugal, ni vet.

Fyra fönster från Portugal ...

Och ser man på .., gardinlagen finns även där!

Avsändare är den idoga fönsterfångerskan.

Fönsterfångerskan berättar ....

"Nederfönstren har persienner utanpå. Skyddar mot solvärme.

Det är vad vi här kallar estores.

Ett ord jag aldrig hade trott var så internationellt som Rexxie nu lärt mig.

Jag måste fundera på huruvida gardinlagen gäller här."

Kamrater ...

I alla fall en stund.

För nu vill ingen av dem ligga på pallen.

Ett kvällsfönster från Tyskland ...

Apropå diskussionen i ett tidigare inlägg (jag kopierar det rakt av och klistrar in det här ...)om varför det i Tyskland och även andra länder, är så populärt med vita spetsgardiner i alla fönster .., ja, apropå den diskussionen, så skickar Monet det här fönstret och skriver så här:

"Vill du ha ett Vitt Tyskt Fönster, Elisabet? Här är ett. Från det fantastiska spa-hotellet Vila Vita i Dinklage i norra Tyskland där vi brukar övernatta på väg till eller från Provence/Sverige.

Jag håller med dig - i Tyskland har man bara skira vita gardiner. Min tyska väninna i skärgården, också en Elisabeth, hon har tagit med sig sina vita spetsgardiner dit också!

Kram Monica."

På väg till hotellet, passerar vi genom den lilla nordtyska staden Burg.

Där är biblioteket, polisstationen, en turistbyrå och kyrkan, förstås.

Där är korsvirkeshus och tegelhus och nästan alla har dansk modell på taken, inget utskjut, alltså.

Och så är det det där med gardinerna.

Överallt, prick i alla fönster, ser vi vita tunna gardiner!

Och vi damer sitter med våra näsor mot bussfönstret och spejar ..., "är där verkligen ingen färgglad variant ...?"

Nix.

Inte en enda!

Där är tunn spets och volanger och någon har virkat en kappa, men allt i vitt.

Om du Tuvstarr läser här .., är det så det är i Tyskland?

På Irland såg vi samma fenomen.

Och nädå, tro inte att jag är ensam som funderar på såna här viktigheter.

Och här ..., se där .., t.om. SVT tar upp detta!

För att inte tala om Sveriges Radios korrespondenter!

Ljus, färger och friska dofter sa...

Kul diskussion!

Jag tycker TANKEN med de tunna gardinerna och de tjockare är jättebra!

Vita tunna gardiner ger ett så vackert mjukt ljus i rummet - nästan som lortiga fönster :-)

Den tjockare gardinen spar både på värme och skyddar för insyn. Perfekt!

/Olga

Bloggmadamen säger ...

Och jag minns Belgrad 1986.
Inte en gardin så långt ögat nådde och fanns det någon enda, så hängde den på trekvart!
Jag minns att exet konstaterade att färgfilm var ett slöseri med pengar.
Allt var grått och mera grått.
Och alla människor utan undantag, rökte kopiöst!

Eva sa...

Jag såg samma "fenomen" när jag var i St Petersburg på 80-talet. Enbart vita, tunna gardiner i precis varenda fönster.

Hade detta varit pv:s vardagsrum, då hade jag aldrig flyttat hit.

Rexxie sa...

Fast "stores" i min värld är inte vanliga vita gardiner, utan det är det som hänger i mitten på den här bilden (ovanför), dvs själva insyns- och solskyddet; i just det här fallet med matchande bård med de hemska gardinerna!

Monet sa...

Jag har skickat dig ett tyskt vittgardinsfönster. Inte heltäckande men det skulle kunna bli.

Jag gillar det där. När man åker i Tyskland är det så rent, ordentligt, puttenuttigt och SKIRT med de vita gardinerna överallt.

Skillnaden ligger i de olika utformningarna och spetsarna tror jag!

Jag är själv inte så mycket för blommiga gardiner och tror mig känna till åtminstone en bloggmadame till som tar till all möjlig list för att få vita gardiner i huset? :-)

Rutan sa...

Det är vad jag har förstått att de inte vill ha insyn och det är inte vanligt med persienner, som hos oss. Ofta drar man för de mörka sidogardinerna på kvällen också. Att värna om privatlivet, för hur kul är det egentligen när folk kan se rakt in?

cruella sa...

De betraktar väl sina vita nylongardiner som vi våra persienner, det vill säga inte som en inredningsdetalj öht.

Men jag noterade för några år sedan att bruket med tunna vita gardiner dagtid och så jättetjocka fodrade som drogs för på kvällen så gatan blev öde och svart - jo, så känns det för en svensk som är van att kunna kika in hos folk och se trevnaden - åtminstone i Londons övre medelklasskvarter började ge med sig. Vackra burspråk och vardagsrum fint upplysta, hur mysigt som helst.

Annika sa...

Haha...ja, det är så det är. 'Stores' heter de, uttalas med 'sch-ljud' (schtår).
Jag minns när vi på 70-talet flyttade till Hamburg och mamma gjorde om rätt mycket i huset, ändrade inredningen och bl.a. sydde hon rullgardiner av ett tyg från Marimekko - det var hela kvarterets samtalsämne ett tag.
Men - som så mycket annat är det ju inte så överallt och mycket av det där gamla stela luckras upp, särskilt i storstäderna förstås.

Snart är slutet nära ...

Ill: Norman Rockwell.

... ja, i alla fall för sigge nilssons dagar som Riktig Kattherre.

Fyra månader till kanske.

Därefter vankas besök hos herr eller fru Veterinären.


"Ack, ta mig härifrån!" tror jag att han tänkte.

Och ni som har varit med ett tag här på sidan, ni minns kanske den här bilden?

Jo, det var den dagen när pElle blev av med familjelyckan.

En deppigare katt hade jag väl aldrig skådat.

Där satt han vid ytterdörren och nog tycktes det som om livet hade tagit slut för honom.

Titta på kroppsspråket!

All glädjen efter helgen ...

... den sitter i ännu.

Medan jag diskar spelar jag den här sången.

Jag har svårt att hålla tårarna borta.

Det är all den där glädjen som skvalpar omkring.

Ja, så är det ju.

"HVIS DU TÆLLER HAVETS DRÅBER OG GANGER DET MED ALLE SANDKORN I VERDEN OG PLUSSER DET MED ALLE GRASTRÅ DER FINDES OG GANGER DET MED ALLE BLADER PÅ DENNE JORD SÅ VED DU HVOR MEGET JEG ELSKER MIN FAMILIE."

Det där med gardinlagen ....


På väg till hotellet, passerar vi genom den lilla nordtyska staden Burg.

Där är biblioteket, polisstationen, en turistbyrå och kyrkan, förstås.

Där är korsvirkeshus och tegelhus och nästan alla har dansk modell på taken, inget utskjut, alltså.

Och så är det det där med gardinerna.

Överallt, prick i alla fönster, ser vi vita tunna gardiner!

Och vi damer sitter med våra näsor mot bussfönstret och spejar ..., "är där verkligen ingen färgglad variant ...?"

Nix.

Inte en enda!

Där är tunn spets och volanger och någon har virkat en kappa, men allt i vitt.

Om du Tuvstarr läser här .., är det så det är i Tyskland?

På Irland såg vi samma fenomen.

Och nädå, tro inte att jag är ensam som funderar på såna här viktigheter.

Och här ..., se där .., t.om. SVT tar upp detta!

För att inte tala om Sveriges Radios korrespondenter!

Ljus, färger och friska dofter sa...

Kul diskussion!

Jag tycker TANKEN med de tunna gardinerna och de tjockare är jättebra!

Vita tunna gardiner ger ett så vackert mjukt ljus i rummet - nästan som lortiga fönster :-)

Den tjockare gardinen spar både på värme och skyddar för insyn. Perfekt!

/Olga

Monet sa...

Jag har skickat dig ett tyskt vittgardinsfönster. Inte heltäckande men det skulle kunna bli.

Jag gillar det där. När man åker i Tyskland är det så rent, ordentligt, puttenuttigt och SKIRT med de vita gardinerna överallt.

Skillnaden ligger i de olika utformningarna och spetsarna tror jag!

Jag är själv inte så mycket för blommiga gardiner och tror mig känna till åtminstone en bloggmadame till som tar till all möjlig list för att få vita gardiner i huset? :-)

Rutan sa...

Det är vad jag har förstått att de inte vill ha insyn och det är inte vanligt med persienner, som hos oss. Ofta drar man för de mörka sidogardinerna på kvällen också. Att värna om privatlivet, för hur kul är det egentligen när folk kan se rakt in?

cruella sa...

De betraktar väl sina vita nylongardiner som vi våra persienner, det vill säga inte som en inredningsdetalj öht.

Men jag noterade för några år sedan att bruket med tunna vita gardiner dagtid och så jättetjocka fodrade som drogs för på kvällen så gatan blev öde och svart - jo, så känns det för en svensk som är van att kunna kika in hos folk och se trevnaden - åtminstone i Londons övre medelklasskvarter började ge med sig. Vackra burspråk och vardagsrum fint upplysta, hur mysigt som helst.

Annika sa...

Haha...ja, det är så det är. 'Stores' heter de, uttalas med 'sch-ljud' (schtår).
Jag minns när vi på 70-talet flyttade till Hamburg och mamma gjorde om rätt mycket i huset, ändrade inredningen och bl.a. sydde hon rullgardiner av ett tyg från Marimekko - det var hela kvarterets samtalsämne ett tag.
Men - som så mycket annat är det ju inte så överallt och mycket av det där gamla stela luckras upp, särskilt i storstäderna förstås.

Ja, jag erkänner ....

... hela helgen i Tyskland har jag längtat efter sigge nilsson!



Och idag har jag flyttat ner den ena korgstolen, den som det alltid blir bråk om.

Nu står den intill elementet och sigge blir över sig av lycka och hoppar genast upp och lägger sig.

Till vänster om honom tronar pElle på pallen.

Litet brev från sigge nilsson

"Hej!

Det är jag, sigge nilsson, som skriver.

Idag har jag lärt mig att skutta i snön .., tvärs över hela gården och tillbaka!

Det tog inte mer än fyra sekunder kanske.

Och igårkväll, när matte och pv hade kommit hem från sin resa till ett annat land, då slickade pElle mig på pannan, det har han aldrig gjort förut och det var jättejätteskönt.



Så här ser pElle ut.

Ja, lite av honom.

Han är ofta ganska sur och puttrig, men det är för att han är gammal, säger matte.

Ibland leker vi .,. eller .., tja, mest jag .., jag hoppar på hans rygg och så och då blir pElle jättesur och morrar åt mig.

Nu ska jag se om jag hittar honom!

Jam-jam från er vän sigge nilsson."

Klockan fem på morgonen ...

På stranden i Tyskland.
Och hotellboendet är billigt.
Ett rum med plats för 4 personer kostar 409:- i slutet av juni.
Ingen frukost ingår, men i pentryt finns allt för att fixa frukost, ja, t.om. middag!


... lämnar herr pensionatsvärden sängvärmen och gör sig redo för ännu en ny arbetsdag.

Själv - sjukskriven ännu en månad - ligger jag kvar och försöker att somna om.

Alldeles innan han ger sig av, brukar jag få en högljudd påminnelse om att elda!

"Jag har lagt i en omgång, men om en halvtimme - fyrtiofem minuter får du lägga på mera ved!" hojtar han då.

"M mmmm ...." svarar jag då, måttligt inspirerad att behöva lämna täcket ., gå ner för trappan .., in i köket .., och slutligen agera elderska i pannrummet.

Och detta om och om igen.

Ofta ringer herr pensionatsvärden när han nått skolans värld .., ja, han säger sig förstås bara vilja småprata, men jag vet nog .., det är för att kolla så att jag inte glömmer pannan.

Så där så att jag inte förslappas och ligger kvar för länge under täcket.

Det har hänt att jag helt enkelt har struntat i att lyda order; att jag har legat kvar och låtit elden falna, för att sedan börja om från början två timmar senare .., så där vid åttatiden.

Sånt tycker inte pensionatsvärdar/magistrar om.

Idag, efter helgen strapatser i Tyskland, var jag om möjligt ännu mera obenägen att kliva upp vid kvart över sex för att lägga på ved.

"Du behöver inte ringa när du kommer fram!" säger jag då ytterst vänligt.

Nu ska jag väl ändå få min behövliga vila.

Nej, då hörs från hallen där nere pensionatsvärdens listiga stämma: "jag har precis släppt ut lille Sigge, hejdå!"

Det är vinter och kallt.

Gissa, om Sigges matte kan ligga kvar under täcket och sova i timmar och låta honom vara ute?

Näää.

Och gissa om samma matte får in Sigge vid första inkallelsen?

Näää.

Vid tredje?

Näää.

Och nu är klockan 06.37 och här sitter en trött bloggmadame och väntar på att lille Sigge ska behaga komma in och hon har lagt ved i pannan och tänker att den där pensionatsvärden, han ska minsann ...!

Ungefär så.