Morgon i landet Halland ...

Tio dagar sedan jag senast var här.
Mycket har hänt.
Alla små broccolibarnen har fått komma ut i friska luften.
Veden är kluven och bortforslad.
Och fruktträden blommar som allra bäst!



Överallt på gräsmattan syns små eller större sällskap av styvmorsvioler.
Som små öar är det.

Termometern visar på sjutton grader varmt nu på morgonen.

Och på altanen ligger pElle och har det så bra.

Dagens fönster ...

Finns i Tyskland, i Kloster Buch, några kilometer från där madame Tuvstarr bor.

Sonja ....

Varje tisdagkväll när jag kommer med tåget, blir det till att vänta på pensionatsvärden.

Han har nämligen övning med kören Västanvind och är inte klar förrän vid kvart-i-niotiden.

Och nu har jag vant mig vid att promenera den lilla biten till Sonja och Gösta och så slår jag mig ner i skinnsoffan och sitter där och vickar på tårna tills det är dags att åka norrut, mot det gula huset på kullen.

Efter den här tiden i landet Halland, känner jag mig hur hemma som helst hos dem och var gång vi säger hejdå, duttpussar jag tre gånger på Sonjas kind, så där på sydländskt manér.

Egentligen är det för att visa hur mycket jag älskar henne.

På tåget ....

Och nu blommar rapsfälten och bokskogen skirar i härligt grönt!
Helsingborg är vidunderligt.
Det är första gången jag tänker den tanken.



Mitt emot mig sitter en vacker kvinna och läser en bok.
Läckra läsglasögon.

Och kvinnan har en slags inbyggd stil och klass, jo, sånt syns.

Jag hämtar mod och frågar om vänsterhanden?
Jodå, det går bra.

En medelålders man som sitter intill henne, sneglar försynt åt vårt håll.

"Ja, ja, det finns många olika slags sjukdomar, det här med att fånga händer är en av dem ...", säger jag på filurvis till honom.

Och så börjar vi samtala, kvinnan och jag själv.



Det visar sig att hon precis har kommit hem från Schweiz där hon har passat barnbarn.

Nu ska hon hem till sig, till Arild, den där lilla byn som är som en pärla på den skånska västkusten.

På gränsen till för vackert, ja, för mig.

Och vi pratar om arbetstillfällen .., om händers utseende, om den sena våren .., och snön i Schewiz ..., och om allt möjligt annat.

När kvinnan stiger av i Helsingborg, tar hon min hand i sin och säger leende hejdå.

Hennes hand är alldeles varm.

Absolut en insikt ...

Igårkväll vid tiotiden satt jag som förhäxad vid datorskärmen och tittade på den ruvande Fru Fiskgjuse, någonstans i Skottland - tror jag -.

Alldeles stilla låg hon i sitt bo och med jämna mellanrum utstötte hon ett särskilt läte.

Någon make syntes aldrig till.

Jag tänkte att ååå, sicket långtråkigt liv att vara fiskgjusemadame och ligga där och vänta på mat hela dagen, men sedan slog det mig att det är väl ungefär som när jag själv tronar på soffan Ektorp.

Fru Fiksgjuse låg mest stilla och tittade sig omkring och ibland reste hon sig och puffade till äggen lite och så lade hon sig igen och tycktes ha det rätt skönt ändå.

Från utsiktsplatsen över skogen långt där nere .., och skymningen på väg att ta över .., hörde jag plötsligt g ö k e n.

Ja, i Skottland, alltså.

Det var .., nästan magiskt.

Klockan 15:31 pip.

Trappan i pensionatet.


I mörka natten grips jag av en slag inutioroskänsla som är förfärligt obehaglig.

Alldeles mörkt är det där ute och inte en människa syns till.

Eller hörs.

Allt är tyst och stilla.

Man kan inbilla sig att man är den enda överlevande människan efter ett kärnvapenkrig.

Det är väl nån slags ångest förstås.

Och med två timmars sömn i bagaget (från klockan tre och framåt tittar jag på SVT-play, det är dokumentären om det danska kungahuset ...) vinglar jag fram på cykeln och att arbeta i åtta timmar känns som en nästan-evighet.

Men det går förstås.

Lika stressigt idag som igår.

Det susar i mitt huvud.

När klockan är tre tar jag cykeln och svänger åt helt andra hållet, rakt norrut, till Jem & Fix, där det ska inhandlas laservattenpass till pv och av bara farten köper jag en lavendel i kruka till mig själv.

Eller till oss.

Det är sommar ute.

Varma, varma vindar som nuddar kinden.

Jag tänker på Emil och Emma .,. på Samos, Kefalonia och Kreta.

Och jag tänker på i sommar och nästa sommar.

Hjärtat blir varmt.

Och om en timme bär det av till ett annat land.

Landet Halland.

Dagens fönster ...

"Hej!

Har varit i Stockholm i helgen och tittat på Björn Skifs show på Cirkus ,oj oj säger jag bara!
Tog ju lite fönsterkort till dig.



Hedvig Elonora kyrka och fönster på Hasselbacken.


Bonus blir statyn vid Dramaten på Margaretha Krook , så fin.

Hälsningar Babsan."

Klockan 02:48

Och jag kan omöjligen somna.

Ligger och vrider och vänder mig ..., öppnar överfönstret .., lyssnar till klassisk musik och till P4 .., klickar bort radion ..., tar mig en liten tallrik med lättfil .., läser en bok ..., tittar in hos några bloggvänner.

Läser ett mail.

Total tystnad här utanför.



Några minuter senare hör jag detta ....

Och ett kvällsfönster från ...

Fönsterfångerska: jo, en madame som sitter tentamensvakt och berättar om vad man då kan syssla med.

Pip-pip!


Glöm inte att titta in hos Christina på Stribergs station!

Det är den absolut roligaste och mest intressanta länk som jag har besökt, ja, den hon tipsar om!

Och den rara Smulan kommer med nånting liknande, åååå, så roligt att titta på!

http://www.rspb.org.uk/webcams/birdsofprey/lochgartenvideo.asp

Fingrarna i kors ...


Vad man sysselsätter sig med en måndagkväll?

Jo, man ligger på soffan Ektorp och tittar på tv.

Vilket program?

Nyheter?

Något kulturellt?

Njaaaa.

Kanske inte riktigt.

Ja, jag bara r å k a d e hamna i det programmet.

Såklart.

"Svenskt intervjuprogram från 2010.
Dokumentärfilmaren Gregor Nowinski har fått en exklusiv intervju med kronprinsessparet, Victoria och Daniel.
De berättar öppenhjärtigt om sin kärlek, det stundande bröllopet och om det gemensamma liv som väntar. "


Ps. Och jag säger bara en sak: vilken härlig man Victoria har funnit!! Ds.

Och så säger vi GRATTIS ..

... till alla rara bloggvänner i systerlandet Norge!

Heidi och Bente, till exempel!

Och inte att förglömma Annika Bryn med sitt norska påbrå.

Ja, idag är det ju syttende maj, minsann!

En glad kund fra Moss i Norge fick en grattiskram och plötsligt kom jag ihåg att herr Akkurat & Morsomt, han var just från Moss.

Hemma ....

Så snart man kommer hem, töms fickorna.


Och hela dagen har varit som dagarna innan julafton.

Köer i alla kassorna ..., nya ansikten och bemanningspersonal ..., ont om 50-lappar och måste-ordna-växelbeställning och krumelurig rastavlösning och kuponger som krånglar.

Det är ett under att man kan hålla tankarna i schack.

"Blir du lätt stressad Bettan ...?" frågar Maggan.

Det är efter måndagsmötet, då, när jag alltid är illröd om kinderna.

Jag säger att det blir jag väl inte, men sanningen är den att just så är det och ju äldre jag blir, ju mera känner jag av när det börjar gå lite väl fort på jobbet ..., och har man själv kunder och den som sitter mitt emot ropar och frågar om hjälp och man då ska hålla isär sitt eget och även den andras, då kan jag nog bli ännu rödare om kinderna.

Efteråt får man förstås dåligt samvete.

Men nu är det eftermiddag, ja, nästan kväll och fönstret mot söder står öppet.

Där ute hörs herr Koltrast flöjta.

Tänk, det är som om han har lärt sig ett nytt språk .., nu kan han göra trudilutter mellan dom vanliga tonerna!

Livskraft ....

Detta är vad jag upptäcker när jag kommer hem från jobbet.

Om jag ler inombords?

Svar: ja!

Måndagsfönstret ...

.... finns i Skåne.

Åååå, detta underbara landskap som jag tycker så mycket om!

Vem som höll i håven?

Jo, det gjorde madame Hedgren.

Ett sent kvällsfönster ....

... från min innergård.

Efter jobbet ..

.... kommer Hedgrenskan på besök.

Båda bor vi längs kusten här i södra delen av Skåne, men det har varit långt mellan besöken.

Sist var madame H i Halland.

Och medan vi sitter och småpratar, ringer telefonen.

Då är det mannekängbloggmadamen från Östergötland som hör av sig, ja, hon ringer från bussen där körmedlemmarna sitter och sjunger i stämmor.

Nu är dom på hemväg, men sällskapet har tillbringat helgen i Helsingborg, där det varit schangdobelt framträdande i S:a Maria Kyrka.

Åååå, som det sjungs i bussen!

"Hör du alla stämmorna ..?" fråghojtar madame Bloggblad.

"Ja, ohhhh ja!" svarar jag.

Helt säker är jag dock inte.

Ett kvällsfönster ...

Ja, jag bara väntar att Inspector Morse ska titta fram där bakom fönstret.
Eller möjligen Barnaby.


"Hej Elisabet!

Ett sådant här fönster vore inte dumt att sitta och läsa vid.

I synnerhet inte denna fasligt kalla och våta Skånevår.

Fotot är taget i april i år i Devon i sydöstra England.

Hälsar Lundafarmor."

När allt tippar överstyr ...

Mamma - innan allt hände -.


Tänk .., att jag "känner" två kvinnor, en som är fyllda 51 och en som är bara något år äldre .., och båda två har nu drabbats av Alzheimers sjukdom.

Det är fullständigt ofattbart.

Och jag tänker på min mamma och alla de gånger som jag gjorde henne sällskap till geriatriska mottagningen för minnestest.

Tänk er själva.

Tänk er att era barn eller någon annan som står er nära meddelar att han/hon ska följa er till sjukhuset för en minnestest och ni följer förstås med och kanske sitter er son eller dotter intill er när ni ska rita olika geometriska figurer eller visa - på papper - att klockan är kvart över åtta och ingenting fungerar .., ni kan inte alls göra allt detta och det känns förnedrande och läkaren säger med vänlig röst att det är okej, "ta det nu lugnt bara ...", men inom er, vet ni att något är fel.

Att det minsta det är, är "lugnt."

Tvärtom.

Hela tillvaron rasar ju .., ja, faller i små, små bitar.

Så var det för mamma.

Och jag minns hennes röda kinder och glansiga ögon var gång vi åkte därifrån .., och hur hon suckade och ibland slog händerna för ansiktet och sa ..."åååå, Eliza .., kör till Möllers och köp nånting riktigt gott!"

Det är lätt att förstå Känslan.

Att ana eller kanske inse att något är galet i ens huvud och man vet rakt inte vad man ska ta sig till.

Den där sorgen över att livet går sin egen väg.

Och att man har tappat kompassen alldeles.

Det är vad jag tänker på när jag jag idag får veta vad som har drabbat de två kvinnorna.

Ett eftermiddagsfönster från ...

... madame Monet i södra Frankrike.

Så här skriver hon:

"Hej Elisabet,

Häromdagen gick vi på promenad i vår lilla by tillsammans med vänner på besök.
Det här fönstret fotograferade jag bara för färgens skull.

Aldrig att man skulle se en sån lila färg på ett svenskt hus.

Men här i Provence passar det förunderligt bra.

Hej från Monet."


// bloggmadamen säger: nja, kanske inte att man hittar just den lilafärgen här i stan, men ..., ja, titta själv!