Tidsmaskinen ....

Bilden togs i illande solsken .., det var knappt vi kunde titta mot fotografen!

På Facebook dyker ett gammalt klasskort upp och Ulla som lagt in det, tror att det är från när vi går i 2:a klass i lågstadieskolan i Malå, som då hette Malåträsk. Själv tror jag att det togs i tredje klass.
Alla är födda 1953, utom jag själv, som föddes ett år senare.

Å, så länge sedan jag såg detta!
Och alla kamraterna!

Räknar ut att där vimlar av småsyskon ..., nr 2, 3, 6, 8, 10, 11, 13, 14, 15 , 16, 17, 18, och 21 har alla äldre syskon. Möjligen nr 19 också.

Nr 1 är det enda endabarnet! Helt otroligt.

Här växte vi upp ....vid rosa pilen bodde jag.

Vad hände med alla .., vad blev det av dem?

1:an Rolf, bor i Småland, var (tror jag) det enda endabarnet i klassen och arbetar, precis som sin pappa, med skog på nåt vis. Hans mamma Elin var ett tag föreståndare på biblioteket. Han var med när vi första gången någonsin lyssnade till musik i hörlurar .., det var The Ventures, "Walk, don´t run".
Efter bilolyckan 1970 när jag låg på Umeå lasarett, fick jag ett handskrivet brev från Rolf och jag minns att jag skrattade så tårarna rann när jag läste om friluftsdagen i vid hoppbacken i Lycksele.

2:an - Torbjörn, lillebror -, var duktig i hockey, spelade i tv-pucken och hans pappa Joel omkom i jobbet, om jag minns rätt .., han var busschaufför och hans mamma arbetade på sjukstugan, tror jag.
Nr 2:s syster har kommenterat här några gånger.

3:an - Johnny -, bor numera utanför Malå .., men bodde på samma gata som jag själv, pappan arbetade som mejerist och hade vita kläder och en liten vit mössa på huvudet när han gick tvärs över gatan till sitt värv. Lillebror.

1:a oktoberdoppet .. här är beviset.

Nr 4 var den snällaste pojken i klassen, hette och heter ännu Anders, blev polis och bor utanför Sthlm .., det var han som utmanade mig på ett första-oktober-bad-i-havet.
Äldst av tre bröder och två av hans brorsöner deltar i hockey-OS och heter Ericsson i efternamn. Pappan, som hade en - som vi tyckte - annorlunda dialekt (kom från Karlsborg) hade möbelaffär och var oerhört pratglad .., mamman (som blev gymnastiklärare) åkte skidor och hade kolsvart hår .., pappa sa att hon var underbar att dansa med!

Nr 5, Dan - storebror -, som ofta fick stå i skamvrån, blev åkeriägare hemma i  Malå och var ofta i slagsmål med nr 6 - Matz som var lillebror -, och blev ingenjör och bor i Borås, tror jag.

Matz har samiskt påbrå och svängde sig med  amerikanskt uttal när han talade engelska och det tyckte inte läraren om.

Nr 7 - Stig -, flyttade nånstans ..., hans föräldrar drev färghandel i byn och hade till julskyltningen en livs levande apa i skyltfönstret och där stod  d r i v or  med åskådare och tittade på detta filuriga djur!

Nr 8 - Bosse -, var ett enda fnitter .., yngst av tre bröder, pappan var journalist på Norran. Familjen  flyttade senare till Skellefteå. Under en lektion i sexualundervisning i 6:an blev Bosse och jag själv utvisade ur klassrummet, vi var så fnittriga. Yngst i klassen båda två.

Mittenraden.

Nr 9 - Martin - bodde i Fårträsk utanför Malå, blev ofta retad i första klass, men var som Emil i Lönneberga, en seeeg herre och blev - om jag inte missminner mig - kommunfullmäktiges ordförande vad det led.
Mellanbarn, tror jag.
Hem till honom fick vi cykla hela klassen, ja, det var besök på bondgården.
I sista uppförsbacken blåste Frökens hatt iväg och hamnade bland ekrarna i en cykel - åååå -, så roligt!

Ungefär så här skrev han i mellanstadiet, fast proffsigare ..

10:an - Gunnar - var yngst av tre bröder och en syster, på familjens gräsmatta fanns en uppkritad tennisbana, han hade ursnygg namnteckning och kom att arbeta som sjukgymnast i Helsingborg. Hans pappa var föreståndare på posten, mamman arbetade som kontorist och pratade nästan stockholmska och det begrep vi aldrig, hon var ju från Västerbotten.
Gunnar är för övrigt den ende pojken som - på bilden - inte har översta skjortknappen knäppt.
Det uppmärksammade minsann Ulla som lade in klassfotot på Facebook.

Alltid så rara Gudrun.

11:a är  Gudrun, lillasyster .., och Gudrun kom att överta föräldrarnas bok,-  och pappershandel i Malå. Hon hade en konstnärlig handstil, tecknade himla fint och bar ofta virkade överdelar. Fick en dotter som blev min AP:s bästa kompis. Gudruns pappa var organist i kyrkan och spelade ibland falskt, men vi tyckte om honom ändå. Han var också byns fotograf och det kom Gudruns man också att bli.

Nr 12, Jannike, bodde på samma gata som jag själv .., är storasyster .., var - liksom nr 9 vänsterhänt, men tvingades av vår stränga fröken att skriva med höger hand. Hamnade i Örebro och är, tror jag, musikpedagog.

Nr 13, Annika, är lillasyster till en storebror, hade vuxen och driven handstil redan i mellanstadiet .., sällskapade ett tag med byns tuffing som var svartklädd, rökte cigaretter och körde moppe. Jag tror att hon flyttade till Vilhelmina eller nåt sånt. Ingen aning vad hon arbetar med. Något med kontor, tror jag.

Nr 14, Ulla... är också lillasyster om jag minns rätt och på hennes flickrumsvägg fanns en affisch av tjurfäktaren El Cordobés.  Ulla bor numera i Gamla Uppsala.

Nr 15 är hon som numera mest går omkring i anorak eller linnekläder.., jag undrar om mamma hade grävt fram byxorna från någon soptunna ,-) Alla andra är finklädda (utom min bästa kamrat Gunilla som står intill mig) och våra mammor var inte hemmafruar och hade säkert inte tid att bry sig i skolfotografering, eller så var vi bara envisa och vägrade finkläder ,-)
Jag är alltså lillasyster, kassörska och bor i Halland.

Nr 16 .., Gunilla, mittenbarn .., vi hade följe till och från skolan från ettan till nian.
Hennes bror körde bilen som voltade och där jag var med .. han dog relativt ung. Gunillas föräldrar hade barservering i Malå och ibland efter skolan fick man följa henne till baren och så stod hon där och lyfte på kastrull-locken för att se vad som var godast. Gud, så avundsjuk jag var! Hon bor kvar i Malå och har i alla fall tidigare arbetat inom vården. Gunillas föräldrar hade turkosfärgat porslin i badrummet - det var som i Hollywood - tyckte jag.

Raden längst fram.

Nr 17 Ann, och nr 21 - Gun -, är tvillingar och bodde bara några hus bort från mig.
Båda bor kvar i Malå och har en storebror som spelade hockey i södra Sverige (Rögle) och en storasyster som hette Irene och helt plötsligt ändrade sitt namn till Elisabeth och vi bara gapade!
Va? Kunde man göra så?
Denna tjusiga Irene som blev Elisabeth, gifte sig med en engelsman med påbrå från Indien och hjälp, så exotiskt detta var!
Jag tror att både Ann och Gun har arbetat inom SGU, Sveriges geologiska undersökning.

Nr 18 bodde tvärs över sjön, från vårt vardagsrum såg man deras röda hus och det hände att hennes pappa rodde henne över sjön, när det var skoldags.
Lilian har samiskt påbrå och bor kvar i Malå.
Lillasyster till en storebror.

Nr 19, Ing-Marie (också samiskt påbrå) var den som först fick bröst i klassen, ja, en av dom första och om jag säger att vi var avundsjuka, så är det inte en underdrift ...
Jag minns att hon berättade att det ena bröstet var större än det andra och så visade hon oss under stort hysch-hysch. Himla spännande!





Nr 20 - Eva -, blev min allra bästa kompis under många år, särskilt i högstadiet.
Storasyster. Duktig i skolan, gick ut med lysande betyg och kom att bli lärare och forskare, arbetar i Sthlm. Våg, det vet jag.
Det var vi två som tog Lapplandspilen till Göteborg och vid 17 års ålder arbetade i var sin Konsumbutik.
Hennes mamma, Dagny, rökte Bill cigaretter, dom hade en pudel som hette Fia och pappan var storvuxen så nånting. Underbara föräldrar! Jag tyckte såååå mycket om dem!
I Evas rum spelade vi Spelolles gånglåt på hög volym och sjöng med av hjärtans lust.
Under ett uppträdande av Claes-Göran Hederström på Borgen i Malå, fick hon hans autograf på insidan av sin ena arm.
Eva sa att hon aldrig mera skulle tvätta den armen.

Nr 21. Tvillingsyster till nr 17 .., snäll och rar. Blev kvar i Malå.

Saknas på bilden gör Maria och liksom nr 1 var hon endabarn och hon var omåttligt söt .. hade alltid fina kläder och var väldigt populär. Hon blev tandsköterska.


// Ingen enda av alla barnen hade föräldrar som var skilda .., möjligen - men bara möjligen - en.

En annorlunda förmiddag i landet Halland ...

Arbetskamraten som nu har tackat för sig och ska leva friherrinnedagar, har bjudit på champagnebrunch hemma hos sig och jag är en av dom inbjudna.
Om man står och tittar ut vid fönstret på bilden, ser man - sommartid - Stigs kossor och så havet.

Ååå, det blir så himla trevligt!

Där är även A-M som just nu är sjukskriven och har samma knäelände som jag själv och vi skojar och säger att vi kanske hamnar på samma sal efter operationen .., och snett mitt emot mig sitter friherrinnans moster som har två nya knän och så blir det förstås prat om detta också.

Allt är underbart gott .., där är olika sorters snittar, små krustader fyllda med smetana, citron, räkor och lite dill .., där är en stor paj och sist av allt bjuds vi på Lenas egenhändigt gjorda ostkaka med jordgubbssylt och vispad grädde till!

I köket just innan vi ska till att sätta oss till bords.
Där finns en vacker katt och så hunden Shejk som håller vakt och skäller så snart han ser någon passera ute vid vägen, den som går längs havet.

En av snittarna ...

En liten fågel sitter framför mitt glas och funderar över tillvaron, medan pratet går fram och tillbaka. Skrattet också.
Framför mig sitter en kvinna som är 78 år och hennes mamma är 103 år och sköter sig själv, har inte ens glasögon! Jag har någonstans läst att Hallands befolkning har den - i genomsnitt - högsta levnadsåldern i vårt land, ja, det förvånar mig inte.

Vad pratar vi mera om?
Jo, om tipskuponger (ett av paren har drivit en spelaffär) .., inloggningstrubbel .., pensionsglädje .., pastorsexpeditionsarbete (att göra fel i ATG-maskinen må vara en sak, men tänk, om man råkar dödförklara någon av misstag !!) ..., kaffesorter (jag frågar, alla köper nästan olika sorters kaffe och vi är dom enda som dricker Zoegas ...) och det pratas resor (Island eller Jukkasjärvi, säger friherrinnan att hon drömmer om ...och pv (som efter tre timmar kommer och hämtar sin sambo) säger skrattande att hon kan få komma och bo i vårt igenfrusna växthus och jodå, vi ska bjuda på whisky och så kan hon låtsas att detta är ett ishotell ..) ..,  och sen åker vi hemåt och upptäcker att det har börjat töa och det är aningen slirigt att köra uppför backen till det gula huset.

Där väntar en överlycklig harry.
Och så var det med den härliga förmiddagen.

Dagens fönster ...

Detta är vad jag ser när jag står vid köksfönstret och gör i ordning för frukosten.

Sista kvällen med Lena ...

Ja, så har då Lena tackat för sig och avslutat sin yrkesverksamma tid på Hemköp.
Precis som jag själv har hon arbetat hela sitt vuxna liv i butik och att det tär på kroppen, det kan jag lova er alla .., hårda stengolv (stenhårda golv, kan man säga ...) , tunga lyft och många gånger oerhört stressigt.
Men roligt!

Nu är det i alla fall över.
Och på fikarumsbordet stod vackra blombuketter, där var ett stort kuvert från en kund .., och det blev kramar och mycket småprat om detta vad hon nu ska syssla med .., och frågor om hur det kändes den här sista kvällen?

"Bra!" sa Lena och log.

Och så fixade hon tidningsreturerna för sista gången.

Och namnskylten fick följa med hem .., ja, har vi tur kanske Lena gör små inhopp så där när det krisar sig i affären.

Åååå, så jag kommer att sakna henne!

Kommer ni ihåg ...

... det här?

Därför älskar jag DN ...

Hanne Kjöller - en av mina favoriter -.

Och Lena Sundström ....

Fortsättning på det övre klippet.

Herrar som retar mig ....

Det är lustigt det där, hur det fungerar i Vår Herres Hage.

När min mamma någon gång på 90-talet kom hem på besök, hade vi ett ganska stort akvarium.
Där fanns olika sorters fiskar, men särskilt en av dem utmärkte sig - det var en Scalare - och den var en riktig mobbartyp .., oj, så den sjasade iväg dom andra fiskarna när det vankades mat och somliga fick gömma sig bakom små gröna växter och mamma, hon var så omåttligt irriterad på den där Scalaren, ja, det hände att hon tåg den lilla akvariehåven och försökte daska till fisken när den var mer än lovligt egenyttig och ilsken.

Hennes uppfostran lyckades inget vidare.

Så småningom avled herr Scalare och vi tänkte att nu blir det nog lugnt och fridfullt i akvariet.
Nej, då började en av de andra fiskarna, den som fått mest på pälsen den nu bortgångne mobbaren, då började  d e n  att vara elak mot sina tidigare kamrater!
Då gav mamma upp.

Ungefär så är det här ute på gården.
Varje morgon skivar jag fyra, fem äpplen och lägger ut dem vid vedhögen; det är väl tänkt till koltrastarna. Men se koltrastherrarna är hopplösa och så fruktansvärt egoistiska och vill alltid ha äppelskivorna för sig själva .., ååå, så dom jagar iväg dom andra fåglarna - särskilt koltrasthonorna -!

Det där har irriterat mig, så jag försöker lägga äppelskivorna lite här och där, så det blir svårare med bevakningen, men det har inte hjälpt nämvärt.

Men se .., nu har en ny  herre-på-täppan uppenbarat sig; nämligen herr Björktrast!

Och nu åker koltrastarna på däng och jagas iväg med våldsamt kraft och ensam bland allt frukten står nu herr Björktrast och äter frukost eller middag.

Så är det med livet på landet.
Och jag har givit upp som fredsmäklare.

Nr 30. En grej jag är himla bra på ...

Längtar till London och  möten med vänliga människor ..

Lätt som en plätt.
Jag är bra på att längta ....

Jag längtar till exempel efter att få börja köra moppe till och från jobbet.

Längtar efter att få hissa flaggan. 

Längtar efter att få simma och dyka i havet.

Och längtar efter färg på benen ...

Det är min nästan bästa gren.
Längtansgrenen.

Nr 29. Dagens middagstips ...

Det får bli detta, som jag just nu längtar mig fördärvad efter.

Nr 28. En bok jag vill o-tipsa om ...

Till skillnad från många andra så känner jag aldrig något behov av att tvunget läsa ut en bok som jag genast inte kommer överens med.
Det kan förstås innebära att man missar en hel drös med bra böcker - och då menar jag böcker som jag själv kanske skulle finna väldigt intressanta och läsvärda - om jag bara tog mig tid och letade upp det där Tålamodet.

En sån bok som kanske skulle uppfylla allt det där som är bra, är "Min plats i Skåne".
Jag köpte den mest för titeln och för att bilderna föll mig i smaken.

Vad är det då som gör att vi inte blev bästa vänner, boken och jag?
Ja ..., kanske är det dom stora sjoken med text; sammanpressade stycken som ger mig andnöd.
Eller närapå.

Eller så är det papperets struktur?
Lite strävt så där.

Nåja, jag ska  nog ge den en chans till.
Sen kanske jag tipsar om den.

Igårkväll ...

.. .när jag bara blev piggare och piggare, ramlade jag rakt in i en film som jag till en början trodde var en dokumentär, ja, kanske rent av en serie?

Det handlade om en skolklass i Frankrike - i ett invandrartätt område - och så får man följa elever och lärare och allt utspelar sig antingen i klassrummet, på rektorsexpeditionen eller i lärarnas samlingsrum. Lite på skolgården också.

Jag trodde faktiskt inte mina ögon när jag upptäckte att det hela inte var en dokumentär, utan en helt vanlig film, må så vara att huvudrollsinnehavaren verkligen har arbetat (kanske gör det ännu) som lärare och själv har skrivit en bok om detta.

Filmen slutade klockan 01:00 och jag är glad att jag inte arbetar förmiddag idag.
Helt fantastisk var den .., vilka skådespelarprestationer!

Nu har jag beställt filmen; kanske - men bara kanske - att pv vill titta på den (men han kanske får nog av allt detta på jobbet ..?) sedan ska den få bli vinst i evighetslotteriet.

Mellan väggarna

Fransk långfilm från 2008.

I en fransk förortsskola förbereder sig lärarna för ett nytt läsår. Med högt satta ambitioner möter de sina elever, men det konfliktfyllda livet utanför skolans väggar kryper sig på. Läraren François försöker bryta den onda cirkeln och skapa ordning, men eleverna ifrågasätter både hans auktoritet och hans budskap. 

Regi: Laurent Cantet. 

I rollerna: Francois Begaudeau, Nassim Amrabt, Laura Baquela, Cherif Bounaidja Rachedi, Juliette Demaille m.fl. (Entre les murs) 

Här en recension av filmen.

Fredagsfönstret ...

Eckes, förstås.

Sista dagen ....

Ikväll arbetar jag för sista gången tillsammans med Lena.

Jag har redan en klump i halsen .

Kompisar ...

Och tänk, så härligt att få ligga där tillsammans på mattes tröja.

Till vinnarna ...

Den här gången blev det Eva i Tyresö som drog förstapriset (fyra van-Gogh-kort skänkta av Annika i Kävlinge) ..,. Anne i Mantorp (som jag pratat med alldeles nyss, tack för många glada skratt!), hon får chili med ursprung från Rom och den chilin har dragits upp av madame Birgitta i Västmanland .., och sist av allt, så får Turtlan i Karlstad såna här poletter som man har till kundvagnen - det  är självaste herr Notarius Publicus som står för den schangdobla gåvan -, ja, han var på vindkraftsmöte i lördags och det var då dessa hamnade här i huset.

Grattis till er alla tre och tack till er som skänkt vinsterna!

Så kan jag passa på att skicka en hälsning till vår andra NP,  nämligen Gösta.
Han har hunnit med att ligga på sjukhus en sväng och jag har alldeles nyss pratat med Sonja, som berättade att nu var det bättre med honom.

Här Gösta kommer en hälsning från oss bloggvärlden!

Dagens fönster ...

Nog är det ändå fantastiskt!

Tänka sig, att en sjuksköterska som heter Anna-Lena susar iväg på låååång holiday till bland annat Nya Zeeland och i resväskan finns inte bara kläder, nej, även en fönsterhåv!

Här är ett av alla fönster som hon lyckades fånga.

Tack Anna-Lena! säger jag.

Och så blev det dragning ...



Grattis till tre vinnare och tack alla som bidrog med glädjen!

Eftermiddagsprat ...

Medan det brinner i kaminen och just när vi har fått en juniorvärldsmästarinna i skidåkning (sprint), ringer jag till min storasyster, hon som aldrig missar en sändning som har med skidor att göra.

"Ja, det där blev ju bra ...!" säger jag först av allt.

Precis på pricken förstår hon vad jag menar.

Sen böljar pratet fram och tillbaka.

Vi avverkar viktigheter så där som ..., älsklingsgodis (till exempel cocosprickar eller Ahlgrens bilar - bäst till biobesöket - och jag kommer ihåg Nickel och Zig Zag ..hon tycker om jungfrubröst/geléhallon ...) ., och vi avhandlar glutenfritt mjöl till pajdeg .., bokcirklar .., snöskottning .., hundar .., mörkrädsla eller inte (inte) ..., Kinshasa Symphony ..., Bluebird .., Philomenia .., Arvidsjaur .., quiz i Lund .., pappa (att han tyckte om Center choklad och pariservåfflor, såna med grädde mellan .., och mazariner ., och vi säger unisont hur snäll pappa var och hur omtänksam ..., vi kommer ihåg dom där små prydnadskrukorna som såg ut som åsnor med en korg baktill och där, i korgen, fanns små pyttetulpaner, såna fick vi systrar till jul .., bara så där för att han var så snäll ...) och vi pratar också om olydiga hundar (nån har bitit sönder en grön yllefilt, den med älgar på och det var inte Harry) ..., ja, det blev ett ovanligt långt samtal.

Efteråt tänker jag på hur oändligt mycket jag tycker om min syster.

En vanlig onsdag ...

Då blir det promenad med harry .., snöskottning .., fågelmatning .., Zoegas och en macka (läs: två) .., eldning i panna och kamin ..., fixande av lunch som blir vegetarisk .., skidåkning på tv .., och planerande inför kvällens dragning i lotteriet.

Bordet översvämmas av småsaker.
Chilipåsar, bokmärken,  örhängen .., vinster .., pennor .. nästan utslagna tulpaner och lite annat smått och gott.

Där ute slåss koltrastarna om maten.

Glädje en ledig dag ...



Omtittning på utvalda delar från filmen Kinshasa Symphony.

Å, Annika i Kävlinge .., vilken glädje detta blev!