Onsdagsfönstret ...

.... känner ni nog igen och harry, han står och spejar mot hästhagen ..., är han där, hästaskrället ..?

 Jominsann!

Där är den!

Och så börjar det om igen ...

Nu är det den här härliga veckan igen .., med tre lediga dagar på raken!
Onsdag, torsdag och fredag.

Har man tur kommer solen att visa sig lite .., annars får man väl försöka göra det bästa av alltsammans .., bara njuta av den där ledigheten.

Många trevliga kunder har passerat revy idag .., en kvinna född i Kalix bland annat .., och så alla dom andra, dom som ofta kommer in på eftermiddagarna eller kvällarna.

Och dom nya pizzeriaägarna (pizzerian ligger bara något hundratal meter från affären) kommer mellan varven in och frågar efter proppar eller pluggar .., igår lånade han stegen .., och han säger att nu kommer allt att bli så mycket bättre, nu, i och med ägarbytet.

När han pratar om två av oss anställda, kvinnor båda två, kallar han oss "dom här damerna".
Han är oerhört artig, har svart, lockigt hår och nästan en tjusarlock i pannan.

Och det är mycket nu i butiken.
En har gått i pension .., en ska genomgå en knäprotesoperation - riktigt när vet vi inte - och blir borta i månader .., en tredje är sjukskriven för sitt knä och kanske blir det operation för henne också .., och en fjärde har två månader kvar att arbeta, sedan väntar barnledighet.

Man kan förstå att Mattias som gör våra scheman, har det aningen svettigt.
Nu måste dom som ska ta över läras upp när det gäller beställningar av tobak och postartiklar, någon ska gå en ATG-utbildning .., och någon ska beställa apoteksvaror, kassar och allt annat.

Ungefär så är det.

Fast allt det ska jag inte tänka på dom här tre dagarna.

Nu ska jag bara leva, så där rakt av.

Såja, då var det gjort ...

Nyplockad. Ja, det känns bra.

Den perfekta handspegeln gick i kras .., och det har varit svårt att hitta alla skäggstrån.

Men jag har känt dem.

Då tar jag kameran till hjälp .., aj, aj .., där är dom ju!

Och nu är det gjort.

(Knepet att hålla handen mot hakan och straaaama upp slapp hud, kommer från en begåvad dam i Lund.)

Dagens fönster ...

Emelie lagar mat så det blir imma på köksfönstret. Doftar ljuvligt gör det också... vi har slitit och släpat och kört grejer till myrorna i omgångar, snart flyttar fin-flickorna.

Undrar hur deras fönster i nya lägenheten ser ut.

Puss o kram o Emelie hälsar.

Annika i Kävlinge.

Tre bilder från Malmö ...

 

Bilder som kom till min mobil ikväll.

Den som tog dem var sonen.

Och ja, jag tycker sååå mycket om dem!

Det bästa för Gunnar i Jämtland ...

Denna dag blir svårslaget under veckan så där för skickar jagin bilden redan i dag (måndag).
Årets första riktiga vårvintrdag med takdropp, värmande solstrålar, vindstilla  och smörgås med mjölkchoklad.

Som sagt - svårslagen kombination.

Gunnar.

Det bästa ....

Ja, så kan ni sätta igång och börja fundera över vad som värmde era hjärtan så där mer än vanligt, inte exakt den här veckan, utan rent allmänt.

Vad var det som gjorde att ni kände hopp?

Eller log lite extra-mycket?

Ett möte ...?

En tanke ...?

Veckans vinster är först och främst den helt ljuvliga dokumentären "Kinshasa Symphony" där man får följa människor i Kinshasa i den här stora kören och man får även göra nedslag hos några av körmedlemmarna.

Jag tycker att filmen är övermåttan härlig!
Man blir glad .., får tilltro till människors förmåga att klara av saker som kan tyckas omöjliga till en början .., man får perspektiv på sin egen tillvaro .., och pv sa igårkväll, när han satt intill och tittade på hela filmen, att "oj, jag får nästan tårar i ögonen!"

Den som själv sjunger i kör, har säkerligen än större utbyte av den här dokumentären.

Filmen kom som present från Annika i Kävlinge, men hon skrev också att "den kanske kunde bli till utlottning i evighetslotteriet?" och det är vad den får bli.
Tack snälla, rara Annika! 

Om man vinner filmen och känner att näää, det här är inget för mig, bättre att någon som verkligen är intresserad får ta den .., så är det bara att säga till, då blir det nånting annat som 1:a-pris.

Andrapriset är en kylskåpsmagnet med motiv från stranden i Haverdal.

Ja, nu är det bara att sätta igång! 

Dragning på söndag vid elvatiden.

Välkomna med era bidrag .., som mejlas in till bisse151@gmail.com.

Måndagsfönstret ...

Om man kör kustvägen norrut från Haverdal .., och så tar man höger och svänger in där det står Särdals reningsverk eller nåt sånt .., följer den lilla slingriga vägen där man knappt kan mötas, då kan man upptäcka gamla hus med så mycket själ så det är inte sant!

Det var vad vi gjorde igår, svängde av från kustvägen, alltså.

Och just som jag stod och tog en bild av det här ödehuset, hörde jag pv ropa ..."nu kommer det en bil, skynda dig!!" och det blev lite snett och vint det där dörrfönstret .., men ändå, ni förstår känslan ..?

Nu får vi hålla tummarna ...

... för nu har det hänt igen.

Å, du rare Guy om du läser här ..., så stor kram från oss i landet Halland.

Söndagsfönstret ...

Utsikt genom köksfönstret idag på förmiddagen.

Det töar.

Lilla vägen ner mot havet har förvandlats till rena skridskoisen.

Tidsmaskinen ....

Bilden togs i illande solsken .., det var knappt vi kunde titta mot fotografen!

På Facebook dyker ett gammalt klasskort upp och Ulla som lagt in det, tror att det är från när vi går i 2:a klass i lågstadieskolan i Malå, som då hette Malåträsk. Själv tror jag att det togs i tredje klass.
Alla är födda 1953, utom jag själv, som föddes ett år senare.

Å, så länge sedan jag såg detta!
Och alla kamraterna!

Räknar ut att där vimlar av småsyskon ..., nr 2, 3, 6, 8, 10, 11, 13, 14, 15 , 16, 17, 18, och 21 har alla äldre syskon. Möjligen nr 19 också.

Nr 1 är det enda endabarnet! Helt otroligt.

Här växte vi upp ....vid rosa pilen bodde jag.

Vad hände med alla .., vad blev det av dem?

1:an Rolf, bor i Småland, var (tror jag) det enda endabarnet i klassen och arbetar, precis som sin pappa, med skog på nåt vis. Hans mamma Elin var ett tag föreståndare på biblioteket. Han var med när vi första gången någonsin lyssnade till musik i hörlurar .., det var The Ventures, "Walk, don´t run".
Efter bilolyckan 1970 när jag låg på Umeå lasarett, fick jag ett handskrivet brev från Rolf och jag minns att jag skrattade så tårarna rann när jag läste om friluftsdagen i vid hoppbacken i Lycksele.

2:an - Torbjörn, lillebror -, var duktig i hockey, spelade i tv-pucken och hans pappa Joel omkom i jobbet, om jag minns rätt .., han var busschaufför och hans mamma arbetade på sjukstugan, tror jag.
Nr 2:s syster har kommenterat här några gånger.

3:an - Johnny -, bor numera utanför Malå .., men bodde på samma gata som jag själv, pappan arbetade som mejerist och hade vita kläder och en liten vit mössa på huvudet när han gick tvärs över gatan till sitt värv. Lillebror.

1:a oktoberdoppet .. här är beviset.

Nr 4 var den snällaste pojken i klassen, hette och heter ännu Anders, blev polis och bor utanför Sthlm .., det var han som utmanade mig på ett första-oktober-bad-i-havet.
Äldst av tre bröder och två av hans brorsöner deltar i hockey-OS och heter Ericsson i efternamn. Pappan, som hade en - som vi tyckte - annorlunda dialekt (kom från Karlsborg) hade möbelaffär och var oerhört pratglad .., mamman (som blev gymnastiklärare) åkte skidor och hade kolsvart hår .., pappa sa att hon var underbar att dansa med!

Nr 5, Dan - storebror -, som ofta fick stå i skamvrån, blev åkeriägare hemma i  Malå och var ofta i slagsmål med nr 6 - Matz som var lillebror -, och blev ingenjör och bor i Borås, tror jag.

Matz har samiskt påbrå och svängde sig med  amerikanskt uttal när han talade engelska och det tyckte inte läraren om.

Nr 7 - Stig -, flyttade nånstans ..., hans föräldrar drev färghandel i byn och hade till julskyltningen en livs levande apa i skyltfönstret och där stod  d r i v or  med åskådare och tittade på detta filuriga djur!

Nr 8 - Bosse -, var ett enda fnitter .., yngst av tre bröder, pappan var journalist på Norran. Familjen  flyttade senare till Skellefteå. Under en lektion i sexualundervisning i 6:an blev Bosse och jag själv utvisade ur klassrummet, vi var så fnittriga. Yngst i klassen båda två.

Mittenraden.

Nr 9 - Martin - bodde i Fårträsk utanför Malå, blev ofta retad i första klass, men var som Emil i Lönneberga, en seeeg herre och blev - om jag inte missminner mig - kommunfullmäktiges ordförande vad det led.
Mellanbarn, tror jag.
Hem till honom fick vi cykla hela klassen, ja, det var besök på bondgården.
I sista uppförsbacken blåste Frökens hatt iväg och hamnade bland ekrarna i en cykel - åååå -, så roligt!

Ungefär så här skrev han i mellanstadiet, fast proffsigare ..

10:an - Gunnar - var yngst av tre bröder och en syster, på familjens gräsmatta fanns en uppkritad tennisbana, han hade ursnygg namnteckning och kom att arbeta som sjukgymnast i Helsingborg. Hans pappa var föreståndare på posten, mamman arbetade som kontorist och pratade nästan stockholmska och det begrep vi aldrig, hon var ju från Västerbotten.
Gunnar är för övrigt den ende pojken som - på bilden - inte har översta skjortknappen knäppt.
Det uppmärksammade minsann Ulla som lade in klassfotot på Facebook.

Alltid så rara Gudrun.

11:a är  Gudrun, lillasyster .., och Gudrun kom att överta föräldrarnas bok,-  och pappershandel i Malå. Hon hade en konstnärlig handstil, tecknade himla fint och bar ofta virkade överdelar. Fick en dotter som blev min AP:s bästa kompis. Gudruns pappa var organist i kyrkan och spelade ibland falskt, men vi tyckte om honom ändå. Han var också byns fotograf och det kom Gudruns man också att bli.

Nr 12, Jannike, bodde på samma gata som jag själv .., är storasyster .., var - liksom nr 9 vänsterhänt, men tvingades av vår stränga fröken att skriva med höger hand. Hamnade i Örebro och är, tror jag, musikpedagog.

Nr 13, Annika, är lillasyster till en storebror, hade vuxen och driven handstil redan i mellanstadiet .., sällskapade ett tag med byns tuffing som var svartklädd, rökte cigaretter och körde moppe. Jag tror att hon flyttade till Vilhelmina eller nåt sånt. Ingen aning vad hon arbetar med. Något med kontor, tror jag.

Nr 14, Ulla... är också lillasyster om jag minns rätt och på hennes flickrumsvägg fanns en affisch av tjurfäktaren El Cordobés.  Ulla bor numera i Gamla Uppsala.

Nr 15 är hon som numera mest går omkring i anorak eller linnekläder.., jag undrar om mamma hade grävt fram byxorna från någon soptunna ,-) Alla andra är finklädda (utom min bästa kamrat Gunilla som står intill mig) och våra mammor var inte hemmafruar och hade säkert inte tid att bry sig i skolfotografering, eller så var vi bara envisa och vägrade finkläder ,-)
Jag är alltså lillasyster, kassörska och bor i Halland.

Nr 16 .., Gunilla, mittenbarn .., vi hade följe till och från skolan från ettan till nian.
Hennes bror körde bilen som voltade och där jag var med .. han dog relativt ung. Gunillas föräldrar hade barservering i Malå och ibland efter skolan fick man följa henne till baren och så stod hon där och lyfte på kastrull-locken för att se vad som var godast. Gud, så avundsjuk jag var! Hon bor kvar i Malå och har i alla fall tidigare arbetat inom vården. Gunillas föräldrar hade turkosfärgat porslin i badrummet - det var som i Hollywood - tyckte jag.

Raden längst fram.

Nr 17 Ann, och nr 21 - Gun -, är tvillingar och bodde bara några hus bort från mig.
Båda bor kvar i Malå och har en storebror som spelade hockey i södra Sverige (Rögle) och en storasyster som hette Irene och helt plötsligt ändrade sitt namn till Elisabeth och vi bara gapade!
Va? Kunde man göra så?
Denna tjusiga Irene som blev Elisabeth, gifte sig med en engelsman med påbrå från Indien och hjälp, så exotiskt detta var!
Jag tror att både Ann och Gun har arbetat inom SGU, Sveriges geologiska undersökning.

Nr 18 bodde tvärs över sjön, från vårt vardagsrum såg man deras röda hus och det hände att hennes pappa rodde henne över sjön, när det var skoldags.
Lilian har samiskt påbrå och bor kvar i Malå.
Lillasyster till en storebror.

Nr 19, Ing-Marie (också samiskt påbrå) var den som först fick bröst i klassen, ja, en av dom första och om jag säger att vi var avundsjuka, så är det inte en underdrift ...
Jag minns att hon berättade att det ena bröstet var större än det andra och så visade hon oss under stort hysch-hysch. Himla spännande!





Nr 20 - Eva -, blev min allra bästa kompis under många år, särskilt i högstadiet.
Storasyster. Duktig i skolan, gick ut med lysande betyg och kom att bli lärare och forskare, arbetar i Sthlm. Våg, det vet jag.
Det var vi två som tog Lapplandspilen till Göteborg och vid 17 års ålder arbetade i var sin Konsumbutik.
Hennes mamma, Dagny, rökte Bill cigaretter, dom hade en pudel som hette Fia och pappan var storvuxen så nånting. Underbara föräldrar! Jag tyckte såååå mycket om dem!
I Evas rum spelade vi Spelolles gånglåt på hög volym och sjöng med av hjärtans lust.
Under ett uppträdande av Claes-Göran Hederström på Borgen i Malå, fick hon hans autograf på insidan av sin ena arm.
Eva sa att hon aldrig mera skulle tvätta den armen.

Nr 21. Tvillingsyster till nr 17 .., snäll och rar. Blev kvar i Malå.

Saknas på bilden gör Maria och liksom nr 1 var hon endabarn och hon var omåttligt söt .. hade alltid fina kläder och var väldigt populär. Hon blev tandsköterska.


// Ingen enda av alla barnen hade föräldrar som var skilda .., möjligen - men bara möjligen - en.

En annorlunda förmiddag i landet Halland ...

Arbetskamraten som nu har tackat för sig och ska leva friherrinnedagar, har bjudit på champagnebrunch hemma hos sig och jag är en av dom inbjudna.
Om man står och tittar ut vid fönstret på bilden, ser man - sommartid - Stigs kossor och så havet.

Ååå, det blir så himla trevligt!

Där är även A-M som just nu är sjukskriven och har samma knäelände som jag själv och vi skojar och säger att vi kanske hamnar på samma sal efter operationen .., och snett mitt emot mig sitter friherrinnans moster som har två nya knän och så blir det förstås prat om detta också.

Allt är underbart gott .., där är olika sorters snittar, små krustader fyllda med smetana, citron, räkor och lite dill .., där är en stor paj och sist av allt bjuds vi på Lenas egenhändigt gjorda ostkaka med jordgubbssylt och vispad grädde till!

I köket just innan vi ska till att sätta oss till bords.
Där finns en vacker katt och så hunden Shejk som håller vakt och skäller så snart han ser någon passera ute vid vägen, den som går längs havet.

En av snittarna ...

En liten fågel sitter framför mitt glas och funderar över tillvaron, medan pratet går fram och tillbaka. Skrattet också.
Framför mig sitter en kvinna som är 78 år och hennes mamma är 103 år och sköter sig själv, har inte ens glasögon! Jag har någonstans läst att Hallands befolkning har den - i genomsnitt - högsta levnadsåldern i vårt land, ja, det förvånar mig inte.

Vad pratar vi mera om?
Jo, om tipskuponger (ett av paren har drivit en spelaffär) .., inloggningstrubbel .., pensionsglädje .., pastorsexpeditionsarbete (att göra fel i ATG-maskinen må vara en sak, men tänk, om man råkar dödförklara någon av misstag !!) ..., kaffesorter (jag frågar, alla köper nästan olika sorters kaffe och vi är dom enda som dricker Zoegas ...) och det pratas resor (Island eller Jukkasjärvi, säger friherrinnan att hon drömmer om ...och pv (som efter tre timmar kommer och hämtar sin sambo) säger skrattande att hon kan få komma och bo i vårt igenfrusna växthus och jodå, vi ska bjuda på whisky och så kan hon låtsas att detta är ett ishotell ..) ..,  och sen åker vi hemåt och upptäcker att det har börjat töa och det är aningen slirigt att köra uppför backen till det gula huset.

Där väntar en överlycklig harry.
Och så var det med den härliga förmiddagen.

Dagens fönster ...

Detta är vad jag ser när jag står vid köksfönstret och gör i ordning för frukosten.

Sista kvällen med Lena ...

Ja, så har då Lena tackat för sig och avslutat sin yrkesverksamma tid på Hemköp.
Precis som jag själv har hon arbetat hela sitt vuxna liv i butik och att det tär på kroppen, det kan jag lova er alla .., hårda stengolv (stenhårda golv, kan man säga ...) , tunga lyft och många gånger oerhört stressigt.
Men roligt!

Nu är det i alla fall över.
Och på fikarumsbordet stod vackra blombuketter, där var ett stort kuvert från en kund .., och det blev kramar och mycket småprat om detta vad hon nu ska syssla med .., och frågor om hur det kändes den här sista kvällen?

"Bra!" sa Lena och log.

Och så fixade hon tidningsreturerna för sista gången.

Och namnskylten fick följa med hem .., ja, har vi tur kanske Lena gör små inhopp så där när det krisar sig i affären.

Åååå, så jag kommer att sakna henne!

Kommer ni ihåg ...

... det här?

Därför älskar jag DN ...

Hanne Kjöller - en av mina favoriter -.

Och Lena Sundström ....

Fortsättning på det övre klippet.

Herrar som retar mig ....

Det är lustigt det där, hur det fungerar i Vår Herres Hage.

När min mamma någon gång på 90-talet kom hem på besök, hade vi ett ganska stort akvarium.
Där fanns olika sorters fiskar, men särskilt en av dem utmärkte sig - det var en Scalare - och den var en riktig mobbartyp .., oj, så den sjasade iväg dom andra fiskarna när det vankades mat och somliga fick gömma sig bakom små gröna växter och mamma, hon var så omåttligt irriterad på den där Scalaren, ja, det hände att hon tåg den lilla akvariehåven och försökte daska till fisken när den var mer än lovligt egenyttig och ilsken.

Hennes uppfostran lyckades inget vidare.

Så småningom avled herr Scalare och vi tänkte att nu blir det nog lugnt och fridfullt i akvariet.
Nej, då började en av de andra fiskarna, den som fått mest på pälsen den nu bortgångne mobbaren, då började  d e n  att vara elak mot sina tidigare kamrater!
Då gav mamma upp.

Ungefär så är det här ute på gården.
Varje morgon skivar jag fyra, fem äpplen och lägger ut dem vid vedhögen; det är väl tänkt till koltrastarna. Men se koltrastherrarna är hopplösa och så fruktansvärt egoistiska och vill alltid ha äppelskivorna för sig själva .., ååå, så dom jagar iväg dom andra fåglarna - särskilt koltrasthonorna -!

Det där har irriterat mig, så jag försöker lägga äppelskivorna lite här och där, så det blir svårare med bevakningen, men det har inte hjälpt nämvärt.

Men se .., nu har en ny  herre-på-täppan uppenbarat sig; nämligen herr Björktrast!

Och nu åker koltrastarna på däng och jagas iväg med våldsamt kraft och ensam bland allt frukten står nu herr Björktrast och äter frukost eller middag.

Så är det med livet på landet.
Och jag har givit upp som fredsmäklare.

Nr 30. En grej jag är himla bra på ...

Längtar till London och  möten med vänliga människor ..

Lätt som en plätt.
Jag är bra på att längta ....

Jag längtar till exempel efter att få börja köra moppe till och från jobbet.

Längtar efter att få hissa flaggan. 

Längtar efter att få simma och dyka i havet.

Och längtar efter färg på benen ...

Det är min nästan bästa gren.
Längtansgrenen.

Nr 29. Dagens middagstips ...

Det får bli detta, som jag just nu längtar mig fördärvad efter.

Nr 28. En bok jag vill o-tipsa om ...

Till skillnad från många andra så känner jag aldrig något behov av att tvunget läsa ut en bok som jag genast inte kommer överens med.
Det kan förstås innebära att man missar en hel drös med bra böcker - och då menar jag böcker som jag själv kanske skulle finna väldigt intressanta och läsvärda - om jag bara tog mig tid och letade upp det där Tålamodet.

En sån bok som kanske skulle uppfylla allt det där som är bra, är "Min plats i Skåne".
Jag köpte den mest för titeln och för att bilderna föll mig i smaken.

Vad är det då som gör att vi inte blev bästa vänner, boken och jag?
Ja ..., kanske är det dom stora sjoken med text; sammanpressade stycken som ger mig andnöd.
Eller närapå.

Eller så är det papperets struktur?
Lite strävt så där.

Nåja, jag ska  nog ge den en chans till.
Sen kanske jag tipsar om den.