Från lördag till söndag ...
Kort resumé. När Maja igår givit sig av till väninneträffen i Falkenberg (spa med övernattning), tog vi pojkarna och installerade oss i båten. K a n s k e att vi skulle övernatta, men helt säkra var vi inte. Pv tog båda gossarna på kämpig promenad upp på det som kallas "Skallen", allt medan jag försökte städa lite där vi skulle sova och i "köket" och toaletten.
Trötta pojkar kom tillbaka någon timme senare .., då blev det stekta delikatesskötbullar med pastafjärilar till middag och oj, så dom åt! Delikat tillbehör: Felix ketchup! När åt jag detta senast? Eller, när använde jag ketchup till middag senast? Tyckte jag det var gott? Ja, det, tillsammans med pastan, gick bra som hast-middag.
Vid sjutiden kanske somnade den yngste och halv nio gick den äldste i säng. En låg hos pv i akterruffen, den andre hos mig på den breda sängen i "köket". Läste om Måns och Mari om vår, sommar, höst och vinter, men innan vi hann till slutet, så hade min sovkompis däckat.
Vaknade senare på natten av att jag frös och ibland svettades .., nej, ingen sjukdom, men det blir lätt råfuktigt i båten den här tiden på våren.
En värmefläkt stod ibland påslagen .., ibland stängdes den av, då det blev på tok för varmt. Och jag ville ju inte att lille Viggo skulle ligga och frysa, då han har en förmåga att slänga av sig sitt täcke - sovandes i båten eller inte -.
Åkte hem och åt frukost, äggröra med bacon eller macka och ett glas juice till den som vet vad han vill. Orkade inte tjafsa om vikten av nyttigheter.
Och så vid halvtolv-tiden kanske, var här tomt och tyst, men bara i några timmar, ty sedan fick vi glatt överraskningsbesök av Sonja, dottern Maria och de två sönerna Elliot och Alfred.
Trivsamt, som alltid.
Ständigt nya besök får vi av den svarta katten! När frysen avled, kokade jag bara upp den laxsida som tinat upp och slängde ut bitarna till herr eller fru Kråka. Nej, inte alls .., den som kom först var katten och den tycktes så hungrig! Åååå, detta gör mig tokig av ångest!
Tittade ut genom rumsfönstret och såg den komma gående vid eken .., den tittade upp på mig och stannade upp ., och jag tänkte att hjälp, om du inte har något hem och går här hungrig! Hittade inte min mobil för att ta en bild och när jag väl hade den i handen, hade katten försvunnit. Ska försöka efterlysa eventuella ägare här i närheten. Sååå skönt det skulle vara om jag i alla fall visste att den inte är utslängd bara.
"Men det är ju bara att sluta att ge fåglar och andra mat ..", sa någon.
Nej, det är inte så enkelt. Inte vill jag att den katten ska gå hungrig! Inte fåglarna heller. (Ja, jag vet, fåglar hittar mat på andra håll.)
Nu Mästarnas Mästare. Sigge intill mig. Känner mig fylld av glädje.