Mitt-i-veckan-hälsning från pv ...

Bilden togs av ..., just det, Maria. Det måste - av solens läge över Elvaberget att döma - ha varit under morgonrundan med hundarna, hälsar renskriverskan. Nej, kanske vid 11-tiden. 

Ja, då är vi mitt inne i vecka 3 på denna 7-veckors sejour i Malå. (E: Alltså innan det blir jullov).

Idag fick jag positiv feedback av en f d lärare som nu vikarierade som elevassistent. Jag hade haft mattelektion med åk 7, och då säger hon på slutet, att det var i alla fall ingen svårighet att se att jag varit lärare tidigare; att jag kunde jobbet, helt enkelt. Kul. Alltid roligt med positiv feedback.

Annars rullar dagarna på i sakta mak, lektion läggs till lektion. Idag avslutade vi med en konferens för alla högstadielärare. En punkt handlade om en föreläsning med rubriken "Centrum för våld". Efter en liten stund frågade jag om det inte borde vara "mot våld" vilket utlöste många skratt. Punkten fick omgående ny rubrik.

Kylan biter rejält och igår fick jag uppsöka apoteket för att få lite hjälp mot torr hud. "Det blir gärna torr hud när man står ute i kylan och skrapar bilrutorna", sa apotekaren. "Men se det är inget problem" sa jag, som saknar bil här uppe. I morse var det minus 18 på termometern.

Helgen som gick blev det mycket Vinterstudio och skidskytte  men jag hann med att gå och öva lite körsång i musiksalen. Dock ingen fika på Nystedts Kläder.

Denna veckan har de kört igång snötillverkning i slalombacken, jag vet inte när de tänker öppna för åkning. (E: Men det tror jag mig veta, nämligen i helgen som kommer).

Nu bär det iväg till kyrkan och övning inför adventskonserten.

Over and out.

Och hemma ...

.... i Malå, utanför biblioteket och skolan, såg det ut så här igår. På samma sida som biblioteket - kanske skymtar ni en röd skylt - där arbetade jag på Ica Nilahallen och i det höga (allt är relativt) tegelhuset till höger, där hade Tommy - exet - sin arbetsplats. Tidigare var det Malås kommunalhus och i dess källare fanns offentliga toaletter och där bytte min kompis och Gunilla och jag till jeans, i stället för fula skidbyxor som vi absolut inte ville ha på oss! Efter skolans slut .., ja, då bytte vi tillbaka och gick hem. 

Och så här. Någon har troligen besökt Ica och köpt en säck björkved .., och titta, så finurlig sparken till höger är, lilksom uppåtböjd! 

Pv hörde av sig i morse och berättade att det var minus sjutton grader ute, men ändå .., inte alls samma fuktiga kyla som här nere vid havet. 

Det var förstås pv som tog bilderna. Tack snälla!

Dagens fönster ...

... fångades av mig själv under ett besök i Göteborg, året var 2013 och vi var några bloggvänner (Mari från Falköping, Annika i Kävlinge (numera Landskrona), Ann (STORARTAT) och jag själv, ja, som sågs och bodde på hotell och hade det allmänt trivsamt. 

Liite - eller mycket - adventsstämning får jag allt av bilden.

Tisdag ...

Idag blev det äntligen av att jag åkte in till Rammakeriet på Flygaregatan i Halmstad. 

Med mig hade jag en mer än luggsliten tavla - eller  bara själva pappen - som jag köpt på loppis någon gång och det är ett tryck och där står inte tillstymmelse till namn eller något annat, men tänka sig, att jag föll pladask för alltsammans .., huset och färgerna - kanske mest färgerna -! 

Rammakaren som heter Henrik är alltid så trevlig och har ramat in flera tavlor till mig. Men ingen tycker jag så mycket om, som den här. 

Det luggslitna vid sidan om, ja, det är nog silverfiskar som haft kalas där .., förklarade Henrik. Nåja, En passepartout ska ju komma på plats, så det spelar ingen roll. 

Så var det frågan om vilken ram som skulle passa och jag sa att "gärna någon som gör att det blir varmt och gott, alltså ingen svart ram" och då hittade han den här gamla ramen och det blir perfekt för mig. 

Att besöka en skomakare, sömmerska eller som här; en rammakare, är alltid lika roligt! Det är som att komma in i någons vardagsrum och det säger så mycket tycker jag, om personen i fråga, hur där ser ut. 

Alldeles intill den stora disken där han ramar in .., där stod ett mindre bord och det var små leksaker som Henrik gjort med hjälp av 3d-skrivare. 

Och lite till höger om disken, där låg underbara träsnitt vilka skulle ramas in .., tillhörande Region Halland. 

En bra stund blev jag där. Det blev surr om namn (hans barn heter Otto och Sigrid), om han ärvt hantverkskunnandet av sina föräldrar ... ("Nej, av min farfar Carl Henrik", förklarade han), ja, lite sånt. 

"Gör dig ingen brådska med inramningen ..., ta det när det  passar!" sa jag, ty i det rummet där tavlan ska hänga, där hoppas jag att vi får målat om när pv kommer hem. När det är klart, då blir det så att var gång jag kommer från köket för att ta mig till vardagsrummet, då är tavlan det första jag ser! Vilken outsäglig glädje! 

Outsäglig glädje, parat med oändlig tacksamhet .., blev det också när jag därefter kom hem och hämtade posten. Där låg ett brev adresserat till mig, från Region Halland. För några år sedan när jag öppnade ett liknande kuvert, ja, då fick jag veta att en ny undersökning (vilket resulterade i operation några veckor innan jul) skulle göras på Halmstad lasarett. Och den senare undersökningen visade på något som kunde vara en mindre tumör. Det var det inte; den - som dom kallade för tumör - var godartad.

Nu, fyra år senare, satt jag med kuvertet i min hand och det var inte långt ifrån att jag började må illa .., men så läste jag raderna att man inte funnit några tecken på bröstcancer i vare sig vänster eller höger bröst. Jag gick in i köket, ställde mig vid arbetsbänken och drog djupa andetag, log för mig själv, skrynklade ihop brevet och tog mig en lussebulle och ett glas mjölk. Så mycket glädje!

Dagens fönster och lite till ....

 

Det här fönstret fångades av Eva på Frösön och det var nästan på pricken tio år sedan. 

Hon hade då tillbringat dagen i bagarstugan och berättade att huset på bilden, där hade hennes Mats vuxit upp och där hade även Mats och Eva tillbringat ett antal år. Det är nu tjugoett år sedan flytten gick till deras egna boende.

Så här skrev hon då, i november 2015, den rara Eva: 

"Veckans bästa var tunnbrödsbakningen i vår f d bagarstuga. Jag, maken, två av våra barn och vår svärdotter hjälptes åt att baka. Det gick som hejsan, tjejerna var otroligt duktiga på att kavla och sonen gräddade som om han inte hade gjort något annat. 

Härligt att kunna föra traditionen vidare. Min svåger och svägerska bakade under förmiddagen, sedan kom vi och tog över. Innan dess bakade vi lunchpizza i bakugnen. Jisses så goda de blev!"

Vad jag såg på väg hem från affären ...

Jo, minsann!! En SEGELBÅT ute till havs och jag trodde knappt mina ögon. Oj, oj, oj, så iskallt det måste vara där ute! 

Jag såg också en man som löptränade, tre hundägare som rastade sina fyrbeningar .., noterade att det är tomt i fårhagen i närheten av Skipås .. och jag upptäckte varningsskyltar om Vägarbete, ja, dessa finns nu längs kustvägen, inte långt från där vi svänger av ner mot havet. 

Passerade även ett antal skolbarn på väg hem, cyklandes längs gångbanan. 

Och visst lade jag märke till den vackra skylten vid Göstas Café där det står "Julbord." (Vore trevligt när pv kommer hem). 

Nästan lika fin som den som någon av mina kusiner upptäckte i något förråd hos moster Gunhild i Dikanäs. 

Det var den skylten som satt just där på väggen, då, när mormor drev Rum för resande. 

Eller lika fin som den vi såg när vi passerade Norrfjärden; det var när vi var på väg hem till Malå. 

Det finns ett Norrfjärden kring Piteå också, men detta ligger i Västernorrland, i Nordanstigs  kommun. Fullkomligt älskade den här skylten!

Dagens fönster och något förunderligt ...

Den som varit med länge här på bloggen, kanske t.om i tjugo år, kommer kanske ihåg det här fönstret, fångat på innergården där jag bodde i lilla 1:an i Ystad. Så fina dessa katter var! Så nyfikna! 

Nu till det förunderliga. Det hände sig under tiden som ensamseglare, att jag - särskilt när det var dags att gå till sängs - kände mig ensam. Då låtsades jag att jag kurade ihop mig på livets stora savann och där brann en eld och så sms:ade jag vännerna (enbart kvinnor) och undrade om någon ville göra mig sällskap där ute i mörkret? Vi blev ett litet sällskap som kände värmen från varandra. Sms-plingen kom under kvällarna .., och det kändes så tryggt inombords.

Ja, här, kan man läsa om vad det betydde. Underbara kommentarer var det också. 

Igårkväll vid åttatiden kom jag att tänka på vännen Ingrid i Falun och hennes önskan om att få somna in på det mer riktiga sättet och hur ensamt det måste kännas. Barnen bor inte nästgårds, maken är död sedan många år tillbaka. Då kom jag ihåg Savannen och hur mycket det betydde. Så .., jag ringde till Ingrid som var på väg i säng och jag berättade om hur vi låtsades ligga nära varandra i mörkret, hur någon ville ligga lite avsides och hur någon annan hade eldvakten och hur tryggt det kändes. Och jag sa att om hon - Ingrid - ville, kunde hon också få kura där intill oss. 

Ingrid som arbetat som lärare och inte är - eller har varit - någon svammelmänniska .., ja, jag tänkte att kanske tycker hon bara att det här är ren gallimatias, men hon blev sååå glad. "Men så rart! Ja, det vill jag gärna!" utbrast hon.

Savannen hade jag - fram tills igår - inte tänkt på ..., ja, på evigheter. 

Två timmar efter att jag pratat med Ingrid - klockan var då 21:55 - får jag ett sms på min mobil. Det visade sig vara från hedgrenskan; det är ett bra tag sedan vi talades vid och det handlade inte om Savannen. Sms:et löd så här: "Nu tänder jag lägerelden. Jag tar första vakten om du fixar kaffe i morgonbitti! Go natt och sov gott!"

Ibland är tillvaron mer än förunderlig. Den är helt underbar!

Morgonbild från Malå ...

Och det var pv som nu på morgonen hade håven redo. 

Hästen längst till höger, påminner lite om Little Joe´s häst, ja, ni som var med på Bröderna Cartwright-tiden, minns nog. 

Tack herr pv!

 Borde, men vill inte ...

En annorlunda söndagmorgon blev det, då, när min Iphone inte släppte fram några samtal och detta utan att jag vare sig stängt av ljudet eller satt på "tyst läge". Eftersom jag redan brerättat om detta spektakel på instagram, tar jag det i korthet. Såväl pv som Maria hade försökt ringa mig på morgonen, men kom aldrig fram. Till sist, vid niotiden, kontaktade pv grannen Annelie som turligt nog var hemma just i helgen från sin sejour i Malmö (tv-inspelning) och frågade om hon kunde titta in hos oss och se om jag var vid liv. Det gjorde hon också, denna underbara kvinna! 

Annelie, som ofta gav Sigge mat när vi var borta, har därför egen nyckel till vårt hus. Hon öppnade dörren och jag hörde något som liksom "dompade" i hallen eller köket och tänkte RÅTTA, så jag vrålade "Hallå där, vad är det för dumheter!!" (som om det nu skulle hjälpa) och bultade på dörren till källaren. Då upptäcker jag Annelie och förstår ingenting

Jo, hon berättade om pv som ringt och att hon själv - medan hon promenerade hit - såg hemska syner för sin inre syn, men så var det alltså inte. Och där stod vi alltså, hon i pyjamasen under jackan  och byxorna och jag själv i det nya, fashionabla nattlinnet från Cellbes och när jag stängt av min mobil och loggat in igen, då fungerade det. Då kom samtalen fram. Hurra!

Hur många gånger har jag inten sagt att jag borde investera i ny Iphone, men det blir aldrig av.

För tretton år sedan hade jag publicerat det här brevet från mamma, skrivet i februari 1980. Då befann hon sig ute i bushen, bland rishyddor där indianerna bodde och födde sina barn .., nära Pilcomayofloden där männen kunde bli bitna av pirayor när de slängde ut sina nät och bland kaktusar och algorovoträd och en litet inhägnat trädgårdsland där mamma hämtade paprikor och annat.

När brevet skrevs var hon 59 år och bodde då i ett litet hus med kök, undersökningsrum/sal i ett och ett sovrum. Någon slags dusch och toalett - ytterst spartanskt - fanns också. Jag var livrädd var gång jag satt på toan, där ödlor pilade fram och åter på väggen.

"Puntana - eller Paradiset No:2 - 19:e februrari 1980.

Kära dotter!
Kära Älskade barn, måg och barnbarn!

Här sitter jag nu - lycklig och nöjd - på sängen här inne i rummet och skriver. På symaskinen bredvid mig brummar lyktan och i rummet där barnen ligger, där sussar redan två helt nakna små indianbarn.

I köket droppar det så hemtrevligt när vattnet silas genom bakterieciden - amöbafiltret - och detta droppande är underbart att höra, då vi varit utan vattenmotor i en hel vecka! Därtill fattades rep att hämta upp vattnet med också. Men Herren är alltid omtänksam om mig. Sände ett våldsamt regn en natt och då sprang jag ut i nattlinnet och med alla kärl huset kunde uppbringa. Hällde upp i flaskor, pytsar, baljor, mm. Det har räckt flera dar och därtill även att tvätta upp de kläder jag jag lagt i blöt. Ååå, så glad jag är att åter vara här ute i bushen, i Puntana!

Jag har storstädat överallt och ni anar inte hur många kackerlackor som flyttat in här medan jag varit i Tartagal! Jag har dödat 3 st inne på "mottagningen", men inte sett några någon annanstans.

Idag fick jag slänga ut ALLT ur skrubben på enfermerian, eftersom det kom en liten råttunge krypande ut därifrån. Jag slängde ut allt och sökte efter flera. Till slut, på översta hyllan i en låda med dambindor, där fanns de! Kanske 3 dar gamla, kanske 2? Nio stycken dödade jag.

Numera vågar jag inte sova med dörren öppen, ty härom natten kom Carina och hämtade mej; en orm hade kommit in i hönshuset och hönsen skrek!
Den ormen slog jag ihjäl (först använde jag en påk och sedan en yxa). Så var det en mindre orm utanför här en kväll, den slog jag ihjäl med min sko. Calixto påstår att den som var i hönshuset var en riktigt giftig typ. Stora grodor finns överallt i mängd på grund av regnet och ormarna lär äta grodor.

Nu ska jag sluta för ikväll.
Klockan är 21.45. Hundarna har just slutat första nattserenaden, syrsor spelar, grodorna kväker och. någonstans spelar en radio. Det är 28 grader varmt på gallerian, 30 här inne. Vi har haft 40 i flera dagar.

Hälsningar a mor."

Dagens fönster ...

Ja, jag brukar inte ha hitte-på-blommor i plast, men just här i vardagsrummet är det hopplöst med ljus åt blomstren, så jag köpte helt enkelt en bukett på Rusta. 

Förresten har jag även två krukor med plastblommor även i gästrummet - det som en gång hette Gunnars Rum -. Där kommer solen aldrig in. Funderar på att fylla den ena krukan med jord så ser det lite mer "riktigt ut".

Och skatorna som nu troget hälsar på hos oss, är i alla fall riktiga.

Lördagkväll ...

Kväller. Då kommer kylan sakta krypande i huset och jag förstår inte varför jag inte fyllt på med ved till kaminen, men det får bli i morgonbitti. Det räcker i alla fall tills ikväll och till fotbollsmatchen mellan Sverige och Schweiz. 

Lagade en riktigt god potatis & purjolökssoppa som blev till middag och med bladpersilja till; den hade jag fått av friherrinnan och oj, så gott det blev! 

Kolsvart ute. Pv och Maria skulle äta på byns pizzeria ikväll och i morgon skulle det bli renstek! Ja, ja. Men soppa är inte det sämsta heller.

När Ecke och Britt bjöd på middag, gjorde hon en sallad vilken bestod av riven rotselleri, samt rivna äpplen. Inget mera, tror jag. Möjligen lite pressad citron till? 

Det var himla fräscht och gott och nu har jag gjort en stor omgång med 2 stora rivna äpplen, en ganska stor bit rotselleri (varför säljs det i hela klumpar .., det vore väl mer lättsålt om man åtminstone delade dem i halvor?), 2 apelsiner i bitar, samt 2 morötter som jag också rev. Massor med pressad citron ovanpå det hela, samt solroskärnor som prydnad. Aldrig någonsin har jag avänt sellerin till sallad, men det blev så gott - en annorlunda brytning! Hackad sötmandel borde också passa bra till detta.

Lördag ....

Vaknar till en frostig värld. Några pjuttiga minusgrader, men allt blir så fint! 

När klockan är 06.00 ringer den äldsta som är ute med hundarna innan det bär iväg till jobbet och då har jag varit vaken i några timmar. 

Har strukit två gardinlängder och hängt upp dem också.

"Ja, men stå nu inte på någon stol och vingla, så du dråsar i golvet!" sa pv med myndig stämma. 

Återstår ytterligare två längder, men det får bli senare idag.

DN:s fredagskryss blev klart idag och där kom Malå in också .., på "Västerbottensort" och fyra bokstäver. 

Ringde Rigmor och påminde henne om Vinterstudion. 

"Men TACK SKA DU HA!" sa hon, precis som alltid. Å, som jag älskar henne!

Uppdatering: Steg hon upp och tittade? Svar: Nej. 

Dagens fönster ...

... fångades nu på morgonen, ja, det är ju från uterummet. Där huserar nu någa utepelargonior och ska kanske klara vintern. 

Elementet är bara lite-lite igång och så har jag virat om själva lerkrukorna med filtar.

Hälsning från pv ....

"Då har jag jobbat två veckor i Malå. Och deltagit i en körövning.

Förra lördagen kom den första snön, om än bara 3 cm, och den har legat kvar sedan dess. Fylldes på tisdag och onsdag, så nu har vi nog 1 dm snö totalt. Jag har sett ett kort spår nere vid sjön och det ska jag nog testa i morgon. 

Det blir så ljust och vackert när snön lagt sig, långt ifrån det novembermörker som vi har nere i Halland den här tiden. Temperaturen ligger mellan 5 och 10 minusgrader, så det är riktigt skönt ute. 

Förra helgen tror jag att jag såg mitt första norrsken, och det hoppas jag få se mer av under dessa månader. Jag har hört att det är förberedelser för skidspår på gång. Man har nog packat bottenlagret, så nu får det gärna komma lite mer.

På skolan har det gått bra, tycker att jag fått bra kontakt med både elever och personal. 

Körövningen i onsdags var trevlig, även om jag fick agera ensam basröst. Tydligen ska det bli en konsert i kyrkan till 1:a advent, så det får bli lite träning på sångerna i skolans musiksal nu i helgen.

Fullt upp alltså, med skidåkning, hundpromenader och körövning. 

Over and out från Malå för denna gång.

Elisabet skriver: En sak som han verkligen lagt märke till - skillnaden mellan där och här - är att oerhört många malåbor tycks ha köpt bilar utan blinkersfunktion!

Så kom den ...

Ja, nu kom den, kylan. Rå, fuktig luft. Nio grader längre temperatur nu på morgonen än igår. 

Nåja, har nu lärt mig att fördela värmen via den timer som gör att allt blir så mycket enklare. 

Tänkte så här igårkväll: När jag går och lägger mig behöver det inte vara varmt i sovrummet (jag har sällan eller nästan aldrig elementet påslaget), däremot vore det skönt om det vore så där lagom ljummet när jag stiger upp. Det blev jättebra! 

Sen kör jag ut värme var fjärde timme ungefär, parallellt med att jag nu eldar i kaminen, där jag sitter i vardagsrummet. 

Och det är inte mycket värme, bara lagom. Termometern visar på +18 i köket och det är som bäst.

Gjorde DN:s nyhetstest i morse och det kan jag säga att det var ett eländes elände. Hade 5 rätt av10, pv 7 av 10. Bättre gick det på orddelen, där var det full pott för mig och 10 av 12 för pv.

Ps. Kan det finnas en fånigare reklam än den Pernilla Wahlgren och hennes mamma gör för Repello, musavskräckaren? Ds.

Dagens fönster ...

... fångades under ett besök inne i Halmstad, då jag var på väg att passera slottet. För den som är intresserad kan man här klicka in sig på länken och få veta mera. Till höger om slottet ligger en stor parkering och där försöker jag oftast parkera när jag har ett ärende i stan, hårfrisörskan t.ex. Nissan skymtar där bortre änden av slottet.

Ännu mera sevärt ...

Ja, för att vara en som "inte tittar mycket på tv nu när pv är borta", så har jag väldigt många tips på det som är sevärt .., haha ..., och här, kära vänner, kommer ännu ett! 

SVT:s Studio 65! 

Idag tittade jag på det här avsnittet som handlade om detta att ha syskon (och även om endabarn, men bara lite). 

Först och främst var det sympatiska gäster (Thomas Bodström med sin storasyster Cecilia, samt sportjournalisten Katarina Hultling med sin bror Claes) och den, i mina ögon, alltid så sympatiska Kattis Ahlström som programledare. 

Avsnittets rubrik var "Syskon - livets längsta relation". 

Mina systrar var tio och tretton år när jag föddes (då hade de fått ny mamma) och i stort växte jag upp som ensambarn. Såväl pappa som mamma arbetade heltid och jag tillbringade mycket tid hos lekkamraterna, särskilt hos Leif och Karin Sidéns mamma Marianne som verkligen var som en dröm-mamma .., hon hade förkläde, var ganska rund och hade stor byst, å, så jag tyckte om henne! (Dessutom fanns alltid en stövare i huset). Eller Margaretha (lekkamaten Eva-Lenas mamma) som var så konstnärlig och bjöd in mig i böckernas värld. Jag kände mig ofta ensam i vår familj, ungefär som någon som bara kommit neddimpade och landat just hos dem. 

Mina systrar kom hem till jul eller påsk .., Rigmor ringde ofta och vi brevväxlade när hon var i Karlskoga, Umeå eller Karlstad, ja, t om när hon arbetade i Arvidsjaur, som ju inte är så långt från Malå. Mamma sa alltid att jag hade egen försvarsadvokat i just Rigmor; kanske var det därför som jag tyckte så oerhört mycket om henne (och gör ännu). Hon var en slags trygghet.

Om detta med var man är i syskonskaran och vilken betydelse det har, togs upp i programmet och jag älskar när reportern går ut på stan och intervjuar äldre människor om just såna här frågor! (Lika förunderligt - eller inte - som att jag varit gift med en jungfru/mellanbarn, träffade en ny man,  jungfru/mellanbarn och till slut pv, ja såklart jungfru/mellanbarn).

Det är så typiskt, tänkte jag .., att jag satt fast mig själv som liten på utsidan av fotoramen .., jag har liksom trängt in mig. "Jag vill också vara med!"  Inte ett enda familjefoto finns där även den yngsta fick vara med. 

Ungefär som den älskade lille Viggo som - när jag senast var nere hos dem - tittade på bilder/filmer i  min mobil, från när Elliot var 2 år. 

"Fanns jag då?" undrade Viggo flera gånger och jag sa att "nä, du var inte född då" och då började han nästan gråta. "Men jag vill också vara med då!"

Så kan det vara. 

Här en länk till detta underbara avsnitt av Studio 65. Sååå mycket glädje i det programmet!

(Varför pappa Ivar plötsligt fått ett kastmärke i pannan, beror nog på att jag inte har dammat av fotografiet på länge!)

Dagens fönster ...

För tio år sedan fångades det här fönstret vid Annies Gård i Haverdal, där det då hade varit julmarknad. 

Så var det i helgen som gick också, men där var så packat med bilar, så jag struntade i det hela. 

Någon slags julmarknad var det även hos Lantmännen i Harplinge igår och det hade tydligen varit stor succé. Sångaren Harpo var där och underhöll, han bor tydligen i trakten.

Här hos mig har den allra sista rosen nu tackat för sig, men det kommer väl nya nästa sommar förstås.

Att hitta sina rötter och lite annat ...

Minst ett par gånger har jag sagt att nä, jag tittar inte lika ofta på tv nu, som när pv är hemmavid. Kanske är det mer rätt att säga att "jag slötittar inte på tv sedan han åkte iväg". 

Ikväll har jag tittat på ännu ett program hos Netflix; titeln var "Found" och handlar om tre amerikanska tonåringar vilka alla adopterats från Kina till USA (inte bor dom nästgårds heller) och av en ren händelse visar det sig (via DNA) att flickorna är kusiner. 

Så börjar sökandet efter deras mammor. Alla flickorna hade efter födseln lämnats i en kartong utanför ett barnhem och alla kom de till olika platser i USA. Nu åkte dom, tillsammans med en av flickornas adoptivmamma, till Kina för att om möjligt få veta mera. Eller att få träffa sin mamma eller pappa. 

Det här var ett oerhört intressant program som visade på det förfärligt sorgliga med det kinesiska en-barns-programmet, då det nästan uteslutande var döttrar som lämnades bort. Det visade också på den sorg många av de biologiska föräldrarna hade burit på under alla år. 

Helt klart sevärd dokumentär.

Så kunde jag tidigare ikväll se att SVT tar efter TV4:s "dag-tv" med något som ska heta "Sverige Live". Så här skriver Expressen: 

– Vår ambition är att det här ska bli en samlingspunkt för folk på eftermiddagen och början av kvällen som vill känna sig uppdaterade, men också få sällskap, säger Camilla Kvartoft. Hon blir en av programledarna tillsammans med Farah Abadi, Pernilla Månsson Colt, Alex Letic och Jovan Radomir. Sändningstiden blir mellan 16 och 19.30 – med nyhetsblocket insprängt i programmet. 

Det kanske blir hur bra som helst, men det lockar inte mig. Min känsla är att det kan bli ett flamsprogram. Nu ska jag göra natt. Pv har varit på sin första körövning, två ynka män bland idel kvinnor! Han lät så upprymd. Nu hoppas jag innerligt att den konserten blir till 1:a advent då jag ändå är i Malå, men det är tveksamt .., det var många nya sånger som skulle övas in och hinner man då verkligen?

Nu mot sängen och deckaren som jag läser, författad av Anna Tell. (Och min syster i Australien har idag fyllt åttioett år. Det är helt ofattbart.)

Och så ett kvällsfönster ...

Så här skriver avsändaren, som är annannan: 

"Grannens utebelysning skiner genom vår bambuhäck och åstadkommer den här effekten i kondensen i köksfönstret. 

Väderomslag från mycket fuktigt till klarare och kyligare."

Det var 2:a november som bilden kom, så den har legat och gottat sig bland andra fönster i tio hela dagar. Så läcker!

Tack annannan!