Om bröd ...

På väg till Matöppet i Slöinge, stannar jag till vid det lilla bageriet Solhaga.

Vilket utflyktsmål!



Här bakas bröd som ser ut som bröd "ska" se ut .., det påminner om pyttelilla bageriet i Antibes där vi var morgon köpte baguetter och annat smarrigt.


Tre vaniljsnurror, plus ett frukt, - och nötbröd, får göra mig sällskap hem.
Snurrorna får bli uppmuntran till bröderna Göransson som sliter med att göra fint efter dräneringen på Gunvors tomt.



Och jag tittar på öppettiderna .., jo, där är öppet på Påskafton då det blir storasysterbesök .., å, så bra .., ett härligt bröd att lägga på matbordet!


Den här vackra skapelsen ligger på ett bord i bageriet.

Som ett litet konstverk är det.



"Lycka till ...", står det på den gula lappen.


Tänk er te eller kaffe på morgonen .. och så detta!


En av bagarna visar sig komma från Ystad av alla ställen och jodå, han känner mycket väl till Söderberg & Sara, bageriet på "min gata i stan".

Fyra dagar per vecka arbetar och bor herr bagaren i Slöinge, sedan vänder han åter till Ystad.

Mer att läsa om bageriet hittar ni här.

Och här ...

På agendan ....

Här ska jag köra idag .., genom den här ljuvliga allén som - när den skirar i grönt - är bland det vackraste som finns!

Längst där framme ser man havet.

I lilla Slöinge finns nämligen postutlämningen för oss i Stensjö och där väntar nu två styck fågelholkar, några plantor, ett hängande fågelbad och lite annat smått och gott.

Jag bara väntar på att affären ska öppna.



På väg till Slöinge och bara någon kilometer härifrån, ligger Ugglarp.

Döm om min förvåning när jag upptäcker fru Höna och hennes kycklingar alldeles vid bron.

"Glad Påsk" står det skrivet på fru Hönas mage.

Sånt blir man ..., ja, lite glad av, tänker jag.

Frånsett Långfredag, så är jag ledig hela påskhelgen.

Då tänker jag - bland annat - ägna mig åt detta.

Boken kom med posten igår och det som genast slog mig, var det annorlunda formatet.

En hel svärm med onsdagsfönster ...

"Hej Elisabet, varsågod -till din fönstersamling.

Sveriges stolthet(?) Ericson. Visst ser det hemskt ut!

Minst tusen fönsterrutor- vem/vilka tvättar dom? Detta är enbart halva fönsterväggen på nygamla komplexet i Midsommarkransen.

Till vänster går E4-an och utefter den går en motionsslinga som jag använder mig av ibland.

I Ericsons gamla lokaler vid Telefonplan, det ligger helt nära, där håller Konstfack och Design...någonting till idag. Och kulturlivet bara växer-tack och lov.

Postens lokaler blev en innekrog "Landet" med musikartister så att man baxnar.

Påskhälsning från en utan kvast.... Inkan."

Nya tider ...

Upptäcker att blodtrycksmedicinen är på upphällningen.

Ynka fyra tabletter återstår.

Ringer vårdcentralen i lilla Getinge .., får knappa in telefonnumret och telefonsvararrösten meddelar att jag ska bli uppringd klockan 13.50, alltså om tio minuter!

Så jag sätter mig ute i solen och efter fem minuter bara, ringer telefonen!

"Ja, hej .,. det är vårdcentralen ...!" säger kvinnan vänligt.

Och så ordnar allt sig till det bästa och på torsdag kan jag hämta ut tabletterna på apoteket.

Det kallar jag för s e r v i c e.

Tidig morgon i landet Halland ...

Som ett litet blått hav av blommande Scilla ..., så ser det ut på kortsidan av huset.

Det var där som pv i fjol ägnade sig åt att såga ner alla syréner, ja, när jag bad honom "kapa lite", så vi skulle få in ljus i badrummet.


Allt som tittade fram ur krukans hål, var den lilla blå blomman.

"Kom får du se Elisabet!" hör jag honom ropa nu på morgonen.

Å, där är en liten Scilla som har dolts av en kruka och sakta men säkert strävat mot ljuset!

När pv lyfter på krukan, kan vi konstatera att den lilla blomman nog har tredubblat sin längd för att komma åt vårsolen.


Nej, det måste vara Nunneört?

Intill det som var en syréndunge, står dessa - är det Löjtnantshjärta eller Nunneört -?

Jag lär mig aldrig.

Och på väg till Steninge, där det ska dräneras för sista dagen, upptäcker vi en överkörd grävling.

Den ligger på sidan med blodet rinnande från nosen och jag tänker att åååå, nu har den sovit inne i sitt gryt och äntligen är det vår och solsken och då - pang - blir den överkörd av en bil!

Måtte inga små grävlingsbarn nu ligga och längta efter mamma.

Hur intressant läsning som helst - om grävlingen och dess liv - finns här.

"Hello from Las Vegas ....!"

"Oj, oj, oj ......!"

Från den snart 25-årige sonen kommer på morgonen en hälsning från USA.

Frånsett några spretiga bokstäver på ett vykort från Jylland - för tjugo år sedan - är detta det första brevet jag läser som han har skrivit (ett slags "gruppbrev") och jag sitter vid datorn och ler för mig själv och högläser mellan varven för den frukosterande pensionatsvärden.

Sonen berättar om en häftig fest hos ystadkompisen och om basketmatchen i Los Angeles med fjorton tusen åskådare .., och om bilolyckan efteråt när någon fått in backen på sin bil och den rusar i full fart rakt mot en korvvagn och sedan mot tre människor ("Fick börja att ta hand om den ena skadade, men som tur var kom en ambulans och brandbil snabbt till platsen. Har inte hittat något i tidningen så hoppas de överlevde. De var vid medvetande när vi lämnade åtminstone.") och senare .., resan till Las Vegas som är toppen ("Älskar det! En riktig tuttifruttivärld!) och att han har spelat för 80 kronor (det är väl för att lugna föräldrarna ...) och avslutningsvis ska han och kompisen titta lite på lättklädda damer ("förlåt mamma!") skriver han och jag ler för mig själv.

När Anders var en liten kille, ungefär som på bilden, gick han - tillsammans med sin pappa - på släta klipphällar i Bohuslän och upptäckte en massa kvinnor som solade topless.

Då tittade han på sin pappa (som förstås inte var det m i n s t a intresserad av sådant ,-) och utbrast storögt ..."oj,oj,oj!"

Jo, jo .., nu blir det nog mycket "ojojoj!", tänker mamman och ler ännu mera, ja, hon minns sonens morfar som satt i gungstolen och läste tidningen Se och sedemera Lektyr och där, på mittuppslaget, fanns alltid lättklädda madamer och sonens morfar snurrade på tidningen och tyckte att dom där kvinnorna var så tjusiga och sonens mormor looooog och blinkade med ögat och sa ..."ja, låt honom hållas ., det är väl mänskligt att titta på vackra kroppar!"

Sånt tänker jag på när jag läser mailet.

Sen kommer svaren från systrarna.

Dr Böhlander tipsar lillebror om att Charlotte Perelli semestrar i Las Vegas (hon vet t.om vilket hotell hon bor på) och blinkar också med ögat och säger att "du vet, hon ju är singel" .., ja, så där så han inte ska missa det och så uppmanar hon honom att inte snabbgifta sig i något Elviskapell .., och själv ska dr Böhlander åka hem till Lappland i påsk och svira på Malå hotell (Las Vegas och Malå hotell ...och glädjen är lika stor för dem båda!) och då kommer lillasyster, AP, och föreslår att hon ("doktorn") ska ta med sig längdlöparskidorna och den röda toppluvan och idka träning inför nästa års stafettvasa.

"Men jag har tappat mina fina solglasögon, så jag vet inte hur det ska gå att träna ..?" svarar då storasystern, hon som inte brydde sig så värst i skidträningen och mest tänkte på att inför nästa år köpa snyggare skidkläder.

Vilken underbar morgon det här blev!

Så mycket mammaglädje!

Tisdagsfönstret ...

Denna soliga morgon kommer dagens fönster från Västmanland, närmare bestämt från Lindesberg.

Det är förstås den flitiga fönsterfångerskan, vedhämterskan, kattskötaren, fågelskådaren och inte minst ...., stickmadamen Ulrika, som varit framme med håven.

"En olydig man är en lycklig man ..."

Och jag tycker verkligen om att han inte gör som jag säger.

Nu äntligen, blir vi kanske av med höeländet.

("Ja, tur att du har påsklov och är ledig i morgon ....", säger jag .., ty risken är stor att här får eldas hela natten.)

Orkade jag ...?

Nej.

Men nu har vi - med gemensamma krafter - lyckats tippa omkull rullen och fick på så sätt ut eländet .., ja, det var som att rulla av det.

Vid garaget står säkerligen tretton säckar fyllda med hö .., men det här får torka och så får vi se vad vi gör med det. Mögligt och äckligt och det dammar och ryker ur det.

Och hädanefter, det kan jag lova er, får rådjuren sköta sin egen mathållning.

Liten utflykt ...

Bara någon kilometer söderut, inte långt från Steninge, parkerar jag bilen.

Till höger om mig finns ljunghed och mera ljunghed .., och där finns en fårhage och massor med spetiga björkar och lite längre bort: havet.

Nu ser jag vitsippor för första gången i vår och runt en skylt slingrar sig vildkaprifol!


Att vi bor i Stensjö och har Steninge bara en bit bort .., är inte konstigt.

Eller rättare sagt .., att byarna har fått sina namn från naturen, det är fullt logiskt.


Ett enda får ser jag i hagen - där jag nu har gått in -.

Ganska orädd är den .., jag sitter så nära att jag kan klia fåret bakom örat och så småpratar vi (eller jag) lite .., frågar var den har sina kompisar och hur det kommer sig att den ligger här alldeles solokvist .., jag såg ju en hel flock tidigare idag.

Hela tiden hör jag såväl lärka som koltrast och bofink.


Och vyn mot havet till är ..., "annorlunda".

Där borta till höger någonstans är min vanliga strand .., men just här är allt nytt.

Ett evighetsjobb ...

Idag har jag gett mig sjutton på att jag ska få bort höbalen ute på gården.

Redan står åtta sopsäckar fyllda med äckligt mögelhö och väntar på att forslas bort.

Nu har jag köpt hem fyra rullar med sopsäckar och jag ger mig inte förrän det hela är väck.

Men först lunch.

(pv är i Kungsbacka tillsammans med en kollega och hälsar på en f.d. kollega, så detta ska jag fixa själv .., känner mig sååå beslutsam!)

insikt nr 411

det är väldigt många som anser sig vara vargexperter

inser jag

när jag - aningen förstrött -

lyssnar till Ring P1

Sköna Hem ...

Här sitter herr Kaja som just har varit ute på vift och hittat möbler till det nya hemmet.


Japp.

Nu pågår inredning av hemmet för familjen Kaja.

En enrummare med högt läge .., ni må tro att utsikten från övervåningen är bedårande!

Och snart blir det tillökning i familjen.

Pensionatsvärden i ett nötskal ...

Det finns ingen egenskap som är så typisk för pv, som tålmodighet.

När det visar sig att vatten tränger in i garaget, då börjar pv Projekt Grävning .., först med den lilla grävmaskinen som ändå använts till Gunvors tomt .., men med den hinner han inte så mycket innan det är dags att återlämna den till hyrmannen .., och då sätter herr pv igång på kvällstid, ja, att gräva för hand.


Där det står "aj,aj ... berggrund", där har pv lagt igen det grävda.

Dräneringsrören ska löpa från garaget längs med huset och utmynna i slänten.

Och så fortsätter han handgrävandet, nu från andra hållet, (se röda pilarna), men då visar det sig vara berggrund i vägen .., och det är d å, om inte förr, hans tålmodighet visar sig.

För se .., då gräver han bara en omväg!

Måtte där nu inte vara ännu mera berg i vägen .., tänker madamen som inte gräver.

Världens bäste Gunnar fyller år idag ..

"Saki-jaki ...!" sade vi på skoj var morgon när han var här på besök.


Ja, så är det!

Och tack vare bloggandet (detta att man lär känna människor man kanske aldrig skulle ha träffat annars ...!) har vi haft förmånen att få ha honom här i Halland (bilden) och vi har träffat och övernattat hos honom och hans mamma hemma i Vaplan, Jämtland .., och vi har setts i några timmar i Mora (stafettvasan) dit han kom med buss och hejade på lag Taurus ..., och tänk, i sommar har han lovat att dyka upp igen.

Vilken glädje!

Ni vet väl om att Gunnar har en sida som besöks av hundratals människor dagligen?

Jo, det har han.

Här, är den.

Och så har han den andra som ni hittar här.
Där kan man få träffa katten Vira och följa med på kajakpaddling på Alsensjön.

Och träffa hans bin.

Ett tidningsreportage som handlar om Gunnar, ja, det finns här.

Stort grattis från oss i det gula huset, Gunnar!

Måndagsfönstret ...

"Hej Elisabet,

Du anar inte hur många oskickade fönster till dig jag har i gömmorna.

I sanning ett oskick det där att få annat för sig!

Här kommer i alla fall ett som är mig mycket kärt.
Det är vår gästtoalett som har en glugg ut mot innergården.

Där ska det stå en pelargon eller en geranium så småningom.

Just nu står där ett krus med geranium som förhoppningsvis skjuter rötter.

Jo, de blommar här, just nu.

Och blir meterhöga om man låter dem växa.

Hälsn
annannan.

PS Frågan är om du verkligen ska länka till mig innan jag har lagt ut ett inlägg med en anständigare rubriken än nä så fan heller....

// Och då hälsar madame Nilsson att jo, verkligen ska jag länka till denna fenomenala skribent som bor och arbetar i Portugal!

Smått och gott ...

Äldre dam kommer och hämtar ut beställd smörgåstårta på jobbet.

"Har du nåt emot om jag tvärspringer och hämtar kameran ....?" frågar jag.

Nej, det har hon inte.

Å, vad jag är imponerad av hur charkpersonalen fixar och donar med såna här beställningar.

Det kan vara allt från vanliga landgångar, till smörgåstårtor och stora festfat och det görs potatisgratänger och gräddas baguetter!

På charkdisken har Gunilla pyntat och gjort fint.
Där står nu en bytta med ägg .., där är små kycklingar och vikta servetter.

Och just innan stängning hade jag den här stilige mannen i kassan.

Nästan lika många kunder idag som igår och massor med släpvagnsuthyrningar.

För 300 kronor hyr du en släpvagn med galler under ett helt dygn och det är ju hur billigt som helst!

Och en sak är säker - men det har inte med släpvagnar att göra - att mer värme från kunder än vad jag har fått här, i Halland, har jag a l d r i g någonsin varit med om! Det är som att simma omkring i ett hav av vänlighet.



Gunilla pyntar i charken, själv har jag pyntat och gjort fint i slänten, den ner mot vägen.

En Mårbackapelargonia, murgröna, påskliljor, violer och timjan, samsas i tunnan.

Så småningom får somligt bytas ut .., där ska bli så prunkande och fint.



Och pv, som är en sån djurvän, har nu fått nog av rådjuren som totalt struntar i höbalen, men gärna frossar i tulpanlökarna som äntligen kommit upp!

Somliga placerar nät över blomstren .., andra ställer helt sonika dit trädgårdsstolarna!

Ja, ja .., dom ska jag nog ta bort i morgon.

Och snart är det Mästarnas Mästare!

Arbetsdag igen ...

Schemat i Ystad.

Rent hopplöst är det ju, att fast man inte behöver stiga upp förrän vid åtta, så vaknar jag fem.

Det är då pv stiger upp, i vanliga fall.

Sen ligger man där under täcket och snurrar av och an och sneglar på klockradions röda digitalsiffror och man gos-pratar lite med pElle (som alltid ligger mellan oss, uppe vid huvudkudden) och jag öppnar fönstret för att få lyssna till fågelkvitter .., lyssnar till reprisen av "Språket" i P1 (där det pratas om ordet rolig, respektive orolig ..., och jag kommer ihåg att min pappa sa "ligg rolig!" till stövaren när den härjade som värst) och det är nyheter med rapport om massmord i Mexico .., och såklart väderleksrapport och jag tänker att kvinnan som läser upp alla vindhastigheter och temperaturer och namnen på fyrarna, (Harstena, Holmögadd ., Ölands norra udde .., Vinga .., Nidingen .., Hallands Väderö, Drogden, Örskär .., Bjuröklubb ...) påminner i rösten om Elsa Eriksson (allmänt känd som "syster Elsa") hemma i Malå.

Och så blir det frukost med äggröra och bacon och jag hänger tvätt på torkvindan och tittar på klockan.

En timme kvar.

Sen stundar arbete från kvart i tio till kvart över fem.

Ledig i morgon och börjar klockan tre på tisdag.

Ingen sol i sikte.

En hel drös med söndagsfönster ...

Och alla är dom från Trondheim i Norge.

Cecilia N tog bilden och titta, så glad man blir av den leende tösen till höger i bildens kant.

Resumé ....

Det är väl nu det börjar, förstås.

Det är nu alla sommarhusgästerna kommer och där var massor med kunder med stockholmsdialekt och där var många familjer från Norge (dom flesta från Oslo) och någon dansk familj och alla har dom sommarhus här i närheten och alla handlade dom som om jordens undergång vore nära och jag sprang mellan mejerikylen och andrakassan och tog mig kaffe vid femtiden och så nytt rally!

Ära vare Mattias som tog hand om det mesta av spelet, annars vet jag inte hur det hade gått.

Och underbara Emmeline satt i förstakassan och gjorde det med den äran!

När någon timme återstod av kvällen, fick hon sms av en väninna som berättade om en hästtävling just idag, där hästen som hoppat brutit benet.

"Benet bara hänger och slänger ...", stod det.

Efter ytterligare en stund kom nästa sms; då hade hästen avlivats.

Om det pratade vi en hel del och jag tänkte på hur ledsen någon ska vara ikväll.

Just innan stängning hade jag en man från Canada i kassan.

Han var från Quèbec och berättade att han arbetar här under vår och sommar, sedan drar han vidare när det blir vinter.

Och så fick jag veta att mannen som satt i rullstol och brukade skojblinka till mig när han kom med sina Lottokuponger - han som visste hur orolig jag var i början -, den mannen är nu död.

Tänk .., det kändes rent ledsamt.

Nu ska jag krypa i säng.

En ny arbetsdag stundar i morgon och jag har ont i precis varenda led och pv har masserat med Elmore Oil, en slags liniment som jag fått av min syster i Australien - som också har problem med sina leder -.

Har jag inte sagt det förut, så säger jag det nu: pv är världens snällaste människa!

Godnatt!

Och nu blir det ...

.... nej, inte reklamfilm, men väl jobb.

Halv elva till kvart över sju.

Hemma halv åtta.

Ajöken, sa fröken-

En dialekt av det mer gnälliga slaget ...

... lyssnar jag till just nu, klockan 8:39, i Ring-så-spelar-vi.

Det är en man från södra Dalarna som har ringt till Anne Lundberg och det kan jag säga, den dialekten skulle jag ha svårt att lyssna till när man just har vaknat.

Hurra, hurra, hurra, hurra!

Igår var det Linda, idag är det Leina.

Här fylls det minsann år på löpande band!

Och till före detta malågrannen kommer här en varm födelsedagshälsning!!

Lördagsfönstret ...

Ja, det tar ju emot lite-lite-lite ..., för nu var det ju så att Skellefteå AIK fick pisk av Färjestad och visst, värmlänningarna var verkligen bättre i det mesta och det är väl bara att gratulera.

En som är glad och lycklig åt vinsten, är förstås värmländskan Turtlan.

Jo, jo.

Så här skriver hon:

"Hela Stora Torget fullt av folk för att fira Guldlaget. I fönstren runt om tittade folk ut.
Fångade ett fönster till Dig med två stora yngre fans."

Borttappad ....

Såja ....

Årets andra fästing bortplockad från sigge nilsson.

Nu tycks det vara som förut ....

Halleluja!


I förra inlägget halkade det nya redigeringsprogrammet in (jag hade använt det på Mina-Bilder-bloggen) och till min fasa hängde det med hit också .., och inte fick jag till det som jag ville.

Nu verkar det vara okej.

Pust och suck.

Hoppas pv kommer hem snart .., då blir det kaffe och nåt gott för att fira detta!

(Ja, jag kommer inte alls överens med nya varianten av hur man lägger in bilder i inlägget.
Förstora dem kan jag göra ändå. I den nya redigeraren hamnar texten hur tokigt som helst för mig och jag inser att det är mig det är fel på, men jag trivs med den här. Gamla. Enjängd, som man är.)

På besök i stora blomsterbutiken, drabbas jag av köpdjävulen.

Ja, alldeles som galen blir jag!

Två trätunnor, en korg, plus alldeles för många blommor blir resultatet!

Men oj, så fint det ska bli!

Utanför möter jag en rar kvinna - en kund - från affären, och det blir lite småsurr om hur jag trivs med jobbet och om flytten från Skåne till Halland.


Anna-Lena med sina läckra skor.
Sa jag att hon är Stenbock?

Hemma igen upptäcker jag ett bekant ansikte som kommer promenerande.

Det är Anna-Lena, distriktssköterskan som tog bort mina agraffer, då, efter knäoperationen.

Länge blir vi stående och pratar om precis allting; men mest om jobb.

Om att man vid femtiosju års ålder faktiskt inte känner sig som en trettioåring .., att alla skulle ha möjlighet att - om man vill - gå ner i tid innan det är dags för pension .., och vi pratar om resor (Vietnam, Kefalonia, Samos ..) och om vårkänslor.

Sånt.

Ett trivsamt litet möte blir det.

Och nu har Blogger fått spatt!

Jag, som mallade mig hos UllaMona och sa att "hos mig fungerar det perfekt!", fick nu den nya redigeraren som jag på inga villkors vis vill ha .., och helt omöjligt är det att bli av med den, trots att jag ändrar och sparar inställningar.
Nån som vet hur man bär sig åt?

Någon som vet ...?

... vad det är för fågel som drillar i början av filmen?

Efter/vid 14 - 15 sekunder hörs det tydligt.

Ett stycke glädje ...

... att få DN i en månad.

Gratis.

Och man har ledig dag och äter frukost i lugn och ro och lyssnar förstrött till gomorron-tv.

Dimman kommer och går.

Allt känns bra.

Påfyllning ...

Klockan är lite över sex när jag slänger på mig kappan och går ner till havet.

Innan jag vänder hemåt, kupar jag händerna och fyller dem med iskallt havsvatten.

Morgontvätt av ansiktet.

Blir man lycklig?

Svar: obetingat ja!

Idag ....

... fyller minsann den långbenta madamen från Skåne år.

Trettiofem.

Hon säger själv att hon ser ut som en nyponros och det tycker jag nog stämmer.

Stort grattis härifrån Linda!

Tidig morgon i april ...

Och ja, bilderna är klickbara.

Fredagsfönstret ...

... sitter i grannfruns fina bil, den med en stjärna i fronten.

Det är den där kvällen när vi eldar upp allt löv, som kvinnan i bilen stannar till och småpratar lite.

Bara några hundra meter bort längs gatan bor hon, men ändå rätt ensligt .., och dom flesta husen tillhör sommarfolket.

"Ja, jag är mörkrädd när jag ligger där ...", erkänner hon.

Jag säger att vi lämnar dörren till pannrummet öppen, så kan hon - om skräcken skulle bli för stor och rentav ohanterlig - sova i gästrummet, ja, det är bara att krypa i säng.

En alldeles underbar kväll är det.


Och pv eldar och eldar.


Och se, där kommer den blivande tvillingmamman promenerande med sina tre hundar.

Hon bor precis rakt över vägen - från det gula huset sett -.

Så blir det en stund småpratande med henne också.

Det är sånt jag tycker om.

Småpratet.

Inte nödvändigtvis kalas och fest och fint dukade bord .., nej, jag föredrar såna här små möten.

Det hade kunnat bli så fint, så fint ...

På väg hem från affären ligger dimman tät över det halländska landskapet.

Havet på vänster sida .., åkrar och trädsilhuetter .., å, så vackert det är!

Så jag stannar till och parkerar vid sidan av vägen .., letar reda på kameran och går ett hundratal meter för att fånga allt detta magiska på bild och få den rätta vinkeln.

Perfekt!

Det är då följande ord visas på displayen: "inget minneskort".

Så var det med den saken.

Återbesök ...

Idag blev jag presenterad för den rara lilla tösen som - igår och för första gången i sitt sexåriga liv - handlade allldeles själv.

En liter mjölk, var det.

Jag fick veta att hon heter Tyra.

Och Tyra hade glad i hågen berättat för sin mamma att tanten i kassan hade blivit stolt att få vara kassörska när hon (Tyra) handlade.

Då tänkte jag på en av cheferna jag hade i Ystad .., han som hutade åt mig och sa att jag skulle sluta prata med kunderna.

Han skulle bara veta.

Han skulle ha fått träffa Tyra.

Morgonsol ...

Och älsklingsanoraken är inne på sista svängen.

Ja, för den här säsongen, alltså.

(Fickorna är så stora, så man tappar bort sig i dem.)