torsdag 21 juli 2011

Regnig torsdag i juli ..


Klockan 9.00 har jag tid för fotvård hos pv:s kusin Maria.

Tar moppen och susar i god tid iväg och upptäcker att jag är där en timme för tidigt .,. så jag kör hemåt igen, pratar lite med Harry och Gunnar .., och så samma väg tillbaka!

Passerar ett stort fält med lin!

Och överallt dessa dofter!

Det är nog tio år sedan jag sist lät mina fötter pysslas om på det här viset och det är inget annat än u n d e r b a r t.

Maria filar och klipper och förvandlar krångliga naglar till något helt annat och medan hon masserar mina fötter pratar vi om sånt som är svårt.

Om hennes storasyster som inte längre finns, bland annat.

Vi pratar om sorg och längtan och om känslan av samvetskval och förebråelser, när man som anhörig förlorar någon som själv har valt att säga nej till livet.

"A var så pass mycket äldre än jag själv och hon var den som lärde mig så mycket .., ja, hon var den allra, allra bästa storasyster man kan tänka sig och jag saknar henne så oändligt mycket", säger Maria och drar ner munskyddet, allt medan hon torkar tårarna som rinner som en liten bäck nerför kinden.

"Och det konstiga är att livet ändå fortsätter .., att solen går upp och ner och att vardagen är sig lik, fast själva tillvaron har tippat så totalt överstyr ...", fortsätter Maria.

Vi pratar också om lille Harry, hur man trivs med sitt arbete och eventuella semesterplaner.

Sånt.

Sorg och glädje om vartannat.

Hullerombullerlivet.

'
Och senare på dagen - då har jag rosalackade tånaglar -, får vi i det gula huset hemifrånbesök, nämligen av Gerd och Kjell från Norsjö.

Just i den stunden när vi dricker kaffe ute på altanen, härjar pv och hans storebror med grunden på Gunvors hus, så dom här händerna tillhör fr.v. Gerd, Kjell, Gunnar och undertecknad.

Det blir en stunds prat om husgrunder och allt möjligt annat.

En promenad förbi Fabrikör Johanssons hus hinns också med.


"Ja, plocka så mycket körsbär ni vill och ta med er!" säger pv som har kommit hem.

Och Kjell plockar och plockar.


"Herregud, vindruvor !!!!" utbrister Gerd häpet.

Knappast någon för Norsjös växtzon.


För tre år sedan träffade vi Gerd och Kjell för första gången - det var på campingplatsen i Ystad -.

Gerd hade då kommenterat lite sporadiskt på min blogg och vi kände inte alls varandra, men blev bjudna på underbar grillmat vid deras husvagn.

Ett år senare körde vi norrut på bilsemester och hälsade då bland annat på i Norsjö.

Och nu snippade dom förbi.

Vi fick träffa hunden Tyson (som en gång blev anfallen av en grannhund och fick magen uppsliten ..., nu mår han bra och är lugn och fin .., men när Harry kommer tassande in i köket och upptäcker honom, kissar han på sig - eller på golvet -, så rädd blir han!) och innan dom åker ber jag Gerd att sträääcka på sig .., hon har snygg byst, det tycker jag verkligen och ja, man kan verkligen tycka att andra kvinnor har snygg byst utan att det är det minsta underligt.

Det är bara så att man sällan säger det till dem.


Mest hela dagen regnar det.

På baksidan av huset växer enorma "Hostor", vilka är fyllda med vattendroppar.

Gerd och Kjell åker vidare .., i rummet sitter Gunnar och knåpar med ett korsord .., pv rensar vinbär.

"Önskemusik, någon ...?" hojtar jag.

Jodå.

Detta är vad Gunnar vill lyssna till.

Och pv önskar detta.

När det är min tur, blir det underbara Cesaria Evora som får stå för fiolerna.

Torsdagmorgon ...



"Regnet är tjugofem mil bort ungefär, det kan man konstatera när man tittar på himlen ...", säger Gunnar, som inte bara berättar livfullt om bin som - till biodlarens förfäran - svärmar och landar i grannens skorsten, utan även om molnformationer.

(En burk med illandes gul honung står nu på arbetsbänken!)

Å, vilket underbart främmande!

Efter fotosessionen tar Gunnar krabborna och återbördar dem till havet.

Och allt är nytt och spännande ...



Tidig morgon blir det inspektion av fiskafångsten.

Torsdagsfönstret ...


Det är flitige fönsterfångaren Guy i Arvidsjaur som var påpassligt framme med håven.

Så här skriver han.

"Fönster från en liten buss i Ayutthaya i Thailand.

Det är ovanligt att se fötter på det här viset i Thailand."

Citat från Resbort.

"Fötterna som anses smutsiga,
även om dina inte är det, skall aldrig användas för att
peka på någonting, stoppa ett rullande mynt, flytta
på något, läggas upp på någon möbel eller ens
placeras mot ryggen på sätet framför dig på en buss
eller ett tåg. Fötterna skall peka mot marken även när
du sitter. Kliv inte över någon - be dem att flytta sig
till och med när de sover på trottoaren..!"

onsdag 20 juli 2011

Kväller i landet Halland ..



En alldeles underbar kväll blir det nere vid havet.

Pensionatsvärden och herr Gunnar från Jämtland ger sig ut på fisketur.

Med segelbåten.

Själv blir jag kvar på land.


Och här kommer dom tillbaka ..., nu är nätet på plats i havet.

Har vi tur, blir det färsk fisk till middag i morgonkväll.

Och körsbär är så himla smarrigt!

Det nya livet ...



Räkgryta som puttrar på spisen .., öppna fönster ..., flugor.

Och hjälp, så jobbigt att ha promenerat med husse ner till havet och sett två stora hundar och många människor!

Bäst att ta en tupplur på husses mage.



Och matte undrar verkligen vilken ras som har påverkat mest?

Pappan är en alldeles riktig svart labrador.

Ibland liknar den lille en flatcoated retriever.

Men den alltid viftande svansen med vit svanstipp .., den vet man var den kommer ifrån!

I djurparken ..., del 2.



pElle är van vid katter sedan livet på landet i Skåne.

sigge nilsson är van vid katter, men inte med hundar.

"Men vad är nu detta som har kommit i huset ...!" tycks han tänka.

Vid niotiden tar han dock mod till sig och kommer inskuttande genom det öppna fönstret.

Ströbilder från Bohuslän ..



Världens mest omtänksamma människa, det är Carina, gift med mina barns farbror.

När vi är på Hjällbovallen och tittar på match, kommer hon med fikakorg.


"Titta Emil, Carina har bakat två sorters kakor nu på morgonen, den här var rent jättegod ...!" säger pv lyriskt och pekar på den ena kakan.

Och Emil, han längtar till Ystad!


Och så sitter vid där och tar förmiddagskaffe med mjuka kakor till.



Innan vi återvänder till landet Halland, går vi på indisk restaurant som fått högt betyg i GT.

Den (rest.) heter Bombay och ligger på Södra Vägen, alldeles mitt emot Heden .., där vi hörde och såg fotbollsspelande ungdomar från hela världen!

Jag väljer en lammgryta av det starkare slaget.

Det kan jag ju säga er .., att näsdroppar behövdes inte efter den middagen.



Tidigare på dagen mötte jag en liten och späd Karin Boye .., det var på Avenyn.

Då tänkte jag på Samuel, ni vet, "Det mörka hotet".

Första filmen ....



Vilken glädje!

Eller rättare sagt .., vilken glädjekälla den här lille krabaten med sin viftande svans är! Så mjuk och fin och försiktig och så glad!

Så här såg det ut när han hade gjort pv sällskap till postlådan.

Dagens fönster ...



"Hej!

Nu får det bli skärpning på oss bloggläsare att se till att det fler fönster från sydkusten!

Hunden är min Golden Nino och han vill gärna komma ut till mig i trädgården!

Kram Lena."

tisdag 19 juli 2011

Ett alldeles underbart kvällsfönster ...


... från Värmland.

Så här skriver avsändaren.

"Hej Där!

I lördags åkte vi ut med båten till en numera nerlagd fyrplats.

Framåt kvällen blev det ett sånt härligt ljus när solen började gå ner.

Efter god mat lagat på stormköket så blev det en liten fotopromenad på den lilla ön.

Så här kommer ett fönsterbidrag med en virkad gardinen på sned.

Fortsatt fin ledighet från mig snart på resa.

Turtlan."

Harry har kommit hem ...


... till oss, alltså.

Några av kullsyskonen hade mycket mera vitt i pälsen .., en av dem var tingad och var så söt att man hade kunnat äta upp honom rakt av!

Men Harry är också fin.



Och svanstippen är vit, precis som på alla hamiltonstövare vi har haft genom åren.

Ikväll har Harry kissat ute på gräsmattan .., och han har fått en liten, liten bit pastej som belöning när han kommer då vi ropar och han sitter fint och just nu sover han i pv:s famn.

Faktiskt glömde visst pv bort kvällsteet, i rena glädjeyran över den lille krabaten.

Jag sa till min Anna för några dagar sedan att .., "nej, absolut ingen hund med stövare i sig ...".

Nåja, man kan ju ändra sig.
Bara så ni vet ...

I det gula huset på kullen i landet Halland, där finns nu inte bara en pensionatsvärd från Småland, en kassörska från Västerbotten, en katt från Ystad och en från Benestad - även det i Skåne -, utan även en svart liten krabat på fyra ben och med en svanstipp som är vit och den krabaten är nio veckar ung och kommer från trakten kring Varberg.

Vad det är för sort?

Ja, det kan man fråga sig.

Hans mamma räddades från ett eländigt liv och hamnade på en bondgård i landet Halland.

Hon ser ut som en vallhund.

Pappan är labrador och nånting annat och lite stövare - det är därifrån det vita på svanstippen kommer -.

Och krabaten själv .., jo, han ligger och sover.

Han har träffat pElle som inte brydde sig så värst (ja, en klovisning blev det) och sigge nilsson som smööööög i köket och fann för gott att hoppa ut genom det öppna fönstret, men den lille svarta krabaten, han var sååå försiktig och gick omvägar förbi farbror pElle.

Vilken annorlunda tillvaro för honom!

När vi kom till familjen, sprang valpar omkring på gården ..., och in i ladan där halmen är och runt-runt-runt, medan mamman hälsade på oss så vänligt och valparna rusade fram och tillbaka och lekte med ett upphittat annonsblad och verkade må bra.

Hela vägen hem sov den svarte i min famn.

Har jag sagt att han heter Harry?

I morgon kommer bilder på honom.

Som ett litet äventyr ...



Måndagen bjuder på sol och blå himmel och vi sitter på Heden och tittar på fotbollsmatch mellan ett pojklag från Dallas, USA, som möter gossar från Sollentuna och amerikanarna vinner stort.

Framför oss sitter unga män från något land långt härifrån.

Och sedan är det dags för Emmas lag, BSK flickor -97 som ska spela i Åby och alldeles enkelt är det inte att hitta dit och chauffören, som är en kompis till dr Böhlander, får olika direktiv från såväl bak, - som framsätespassagerna och jag beundrar hennes tålamod.


Martinas skor.
Martina är dotter till mina barns farbror.
"Elisabet, varför tar du alltid bilder av skor och händer ..?" undrar hon.
Ja, det kan man sannerligen fråga sig.


Storasyrrans skor.
Ja, hon är nog lika förundrad hon.


Efteråt.
Emma längst till vänster och Sabina till höger.

Det visar sig att BSK-töserna kommer att vinna med 4 - 0!
Till fotbollsplanen i Åby har även min före detta svägerska och svåger och deras döttrar kommit, samt ytterligare en före detta svåger.

"Hej gulling!" säger den äldre svågern och kramar om så varmt.

Mitt hjärta fylls av glädje.

Å, dessa människor som en gång var en så påtaglig del av mitt liv .., att man ännu, långt efter skilsmässan, får ta del av deras hjärtevärme ..., sånt betyder så oändligt mycket!



På eftermiddagen bestämmer sig pv för att träna .., han snör på sig skorna och ger sig av och själv sitter jag utanför hotellet och skriver vykort och på bordet står ett glas rosévin och det är alltigenom underbart.

Ett pojklag från Spanien kommer taktfast marscherande förbi uteserveringen och dom sjunger och hojtar och det viftas med flaggor och jag tar upp kameran och filmar en snutt och en av de unga männen tittar rakt in i kameran, ler och gör "tummen upp".

Mänsklig kontakt utan ord.

Å, det fungerar hur bra som helst!

Vid ett bord snett mitt emot mig, sitter ett par i min egen ålder.
En man och en kvinna.
Kvinnan har rågblont, lite lockigt hår .., mannen en röd tröja och det märks tydligt att detta är männinskor som har mötts i vuxen ålder, kanske nyligen?

Ingen av dem bär ring.

Och dom sitter där och pratar och har händerna på bordet, händer som hela tiden nästan-nuddar-varandra och mannen säger att detta att dricka pilsner ur en grön flaska är så sinnligt, "det tycker jag verkligen om", säger han ..., och kvinnan ler och jag tänker att dom nog inte har känt varandra så länge, annars skulle hon förstås ha vetat just detta .., och för en liten stund stryker mannen över kvinnans hand, men bara lite-lite.

Vid ett annat bord, ett annat par, något äldre.
Mannen har långa ben och svarta jeans, svart skjorta och svart jeansjacka och kvinnan, som är liten och nätt, är också klädd i svart ., hon har den kortaste skinnjacka jag någonsin har sett.

Ingen av dem bär ring.

Och kvinnan säger att hon bara ska ta ett glas vin .., sen får det vara bra och dom pratar försiktigt med varandra .., bollar frågor lite hit och dit .., detta är inte heller några som har varit tillsammans alltför länge, tänker jag.

Och jag tänker också ..."när upphör pratet?", för så är det ju, att för väldigt många par blir det mest rutin-prat efter några år.

Ja, sånt kan man fundera på när man sitter på en uteservering i solskenet.

Sist av allt invigningen av Gothia Cup på Ullevi och det spelar ingen roll hur man försöker att beskriva, det går inte.

"Ja, när man är här och upplever det på plats, då kan man liksom inte förstå hur det kan bli krig i världen ...?" säger Maria och just så är det.

All denna värme.

All glädje!

All gemenskap!

Jag har tusen filmer - minst - på mitt minneskort, men nu är det förmiddag och himlen är blå och vi har ätit frukost och idag blir det ny match och så småningom återfärd till landet Halland.

Tisdagsfönstret ...


.... kommer från Fru Grå i Ystad, som var på vift i Nora.

Västmanland torde leda fönsterlevererarligan stort, tror jag.

måndag 18 juli 2011

Apropå önskerubriken ..

Ruta Ett
sa...

Jag skulle aldrig ha tänkt mig att jag nästan 60 år gammal skulle ha startat eget - men nu har jag gjort det!!!

Jag andades, var och skulle förbli lärare, men när det inte gick längre, så...vips kom STORARTAT! till.

Morgon i ett annat land ...



... nämligen i landet Västra Götaland.

Ja, vi kan ju säga att vi är i Bohuslän också, det låter bra mycket trevligare.

Och fastän bara tolv mil hemifrån, är ljuden annorlunda.

Hela morgonen har jag hört fiskmåseskrin .., men nu, helt plötsligt, är det alldeles tyst.

Fönstret står på vid gavel, rummet är varmt.

Den lilla hotell-tv:n visar fotbollsfinalen från igårkväll .., pv halvslumrar och jag funderar på att ta en morgonpromenad.

Inget regn.

Himlen är grå, men det finns hopp.

Första match idag är klockan 13.00, då är det Emma som spelar och kanske ska pv åka och titta på en segelbåt - men bara kanske - och ikväll är det stor invigning på Ullevi, med svenska fotbollstjejerna som ska få hyllningar för sitt brons.

Ungefär så.

//Bilden: nej, det är inte någon ny man som ligger intill mig i sängen, det är pv med sina - i mina ögon - så vackra händer.

Dagens fönster ...


Eva på Frösön har varit på lillsemester till Röros i Norge och det är därifrån bilden kommer.

Så här skriver hon:

"Skickar dig en bild med flera fönster från Röros, den gamla gruvstaden nära svenska gränsen vid Härjedalen.

En stad som vimlar av gamla hus (och fönster) och hantverkare.

En underbar liten stad att semestra i för en dag."



söndag 17 juli 2011

På hotellet.

Om man är van Stensjö och knappt ett pip om kvällarna, är det som att slungas in i en centrifug, ja, när man går till O´Leary´s som är knökfullt med gäster ..., och vi äter middag och jag räknar till femton tv-skärmar och många hejar på USA.

Vid bordet bakom oss sitter Emil och kompisen Isak.

Nu är vi hemma igen.

Eller i rummet på femte våningen.

Utsikt mot ett p-garage där vi har bilen.

Och nu ...., börjar jag hosta igen!
Scandic Hotell, Kungsportsavenyn i rikets andra stad ....

Och det kan jag säga er, att köra bil i den här stan, tänker jag aldrig i mitt liv göra!

När vi skulle svänga vänster på avenyn, hade vi plötsligt spårvagnar sprutande från tre håll och detta var på gränsen till värre än rondellen i Galway!

Nåväl.

Vi har installerat oss i det rätt enkla rummet (men dyra .... och ska nu invänta dr Böhlander med son och dennes kompis och sedan blir det väl middag.

Regnet v r ä k t e ner på väg hit .., vi tittade in på Ikea i Kållered och handlade lite smått och gott (läs: ljus ... och handdukar och annat, jo, världens längsta gardinstång!), åt en korv för 5:- och väntade på att regnet skulle upphöra.

Det gjorde det också.

Så småningom.

Ajöken, sa fröken.
Och så en önskerubrik igen ...

"Det här skulle jag aldrig kunnat tänka mig att göra för trettio år sedan ...".

Det är mossfolk som undrar.

Ja, du madame .., egentligen kan jag inte komma på något som jag gör nu, men som jag inte skulle ha gjort för trettio år sedan?

Möjligen detta med att befinna sig (läs: mig) i en liten segelbåt, men det beror nog mera på att hemma i Malå såg man inte ens skymten av sådana.

Tyvärr .., det är inte mycket till svar, men så är det nog.

Och ni andra ...?

S e m e s t e r ...


En annan semester: Samos med Emil, som då var åtta år.

Ack, hur ljufvligt det är, att inte en enda gång behöva titta på arbetsschemat, ty under hela vecka 29 finns inte mitt namn med bland de övrigas!

Likväl vaknar jag punktligt vid halv sex och ligger där under täcket och lyssnar till morgonljuden.

Enstaka fågelkvitter .., vinden i träden.

En pensionatsvärd som sover gott.

Himlen är gråmulen.

Och senare; nyheter i P1 och - naturligtvis -, annalkande låtryck från väster.

Intill mig: pElle.

Så gott som varje natt ligger han nära-nära och det händer att jag stoppar min vänstra hand under hans mage och jag hör hur han börjar spinna och jag tänker .., ååå, så tomt det blir den dagen vi inte längre har honom!

Jag satt vid banankartongen som var förlossningsavdelning när han föddes och hans mamma, den så fina Bodil, jaaaamade högt .., hon var alltid orolig när det var dags att föda .., och ännu några år ska han kanske orka med, men sexton, sjutton år som han är nu, är mycket även för en katt.

Idag bär det iväg till "Lilla London" för att titta på när Emmas lag spelar i Gothia Cup.

Inalles 35 200 unga fotbollsspelare från 73 länder, är det inte fantastiskt!!

Och sigge och pElle får sällskap här hemma av H & P, som - hopefully - får njuta av i alla fall liiiiite sol.

Ungefär så.

En hel svärm med söndagsfönster ...


... kommer här susande genom rymden - från England - och landar i ett gult hus på en kulle, allt uti landet Halland.

Så här skriver avsändaren:

"Hej Elisabet!

Här kommer några kort som är tagna från mitt pendeltåg in till Victoriastationen i London.

Även om man inte precis ser några fönster så är de tagna från ett fönster. Hoppas det går bra också.

Hann tyvärr inte fota några tjusiga fönster i själva London när jag var där på snabblunch sist.

Sprang från tåget, åt lunch och snackade som bara den med min kompis varpå jag sprang tillbaks till Victoria för att ta tåget hem igen.

Men nästa gång kanske...

Hälsningar Ulrika i England."

lördag 16 juli 2011

Och titta ...!


... herr och fru Prickigt Djur har fått lämna ensamheten i gästrummet!

Nu sitter dom på bokhyllan och får vara med hela tiden.

Å, det känns så bra!

Och några av älsklingsböckerna har också kommit på plats.

Alla mina Frank McCourt, t.ex.

Och en kustflora.

Men snart är det klart ...



Åja, det tar sig!

Tänk nu bort det gula på altanen, där ska bli vitt trätak.

Och inga böcker har kommit på plats.

Och ingen klämlampa längst till vänster, så där så man kan ligga och läsa en härlig bok även åt andra hållet i soffan.

Men ska där inte vara någon gardin?

Egentligen är jag ingen vän av gardiner, så nja, jag vet inte.

Kanske på ömse sidor om fönstret bakom soffan?

Dom korsettfärgade lampskärmarna tillhörande "kristallkronan" (som inte är kristall, utan slipat glas), ska bytas ut mot annan färg.

Och har jag inga ord för hur glad jag är över hur det blir .., så gäller det även hur tacksam jag är mot pv!

Detta att få känna att man sätter prägel på sitt boende, det betyder hur mycket som helst!

Att man inte bara är en hyresgäst som flyttar in.

Liiite måste den kapas ...



Det finns nästan inga ord för hur lycklig och förväntansfull jag är över hyllorna vid fönstret.

Jo, så är det.

Den längsta, den som går från vägg till vägg, ska nu sättas på plats.

Ååå, någon millimeter för lång är den!

Nu hör jag pv slipa kortsidan .., snart ska den på plats!

(Det gula som skymtar i taket utanför fönstret, på altanen, är rockwool. Där ska det - vad det lider - bli ett stort varmbonat vardagsrum.)

Lördagmorgon ...


Den allra första semesterdagen.

Jag bakar scones och fixar frukost .., pv tar båten och vittjar nätet, fast allt i omvänd ordning.



Vid åttatiden kommer han hem igen, nöjd och belåten.

Tre makrillar, några flundror, en tunga, några krabbor och minst två slemmiga brännmaneter .., allt detta har fastnat i nätet.

Stor glädje!

Nu vankas fisk till middag!

Med posten ....



... kommer ett hjärtevärmarpaket!

En inte alldeles purfärsk bok, skriven av "Lappmarksdoktorn" Einar Wallquist.

Handstilen på kortet som följer med, är mer än bekant.

Den tillhör Solbritt Hansson - denna underbart rara och omtänksamma kvinna - kund i affären i Ystad!


Och med ljuvliga teckningar av författaren ....



På sista sidan sitter detta.

Den här boken (ja, inte denna, den här är utgallrad från biblioteket i Glemminge) fanns i mitt barndomshem och nu ska jag läsa den om igen.

U n d e r b a r t!

Tack du snälla, rara Solveig!!
Önskerubriken ....

Ja, den där när ni berättade vad ni skulle vilja arbeta med, om ni finge välja fritt.

Nu har hemifrån-Ingela sagt sitt.

Här kan ni få en ledtråd.

Och om hon vann 1 miljon kronor?

Ja, då skulle detta hända.

Ett lördagsfönster från ...



... jo, från Portugal!

Vilken rikedom med fönster som kommer susande överallt ifrån!

Tack till Anna som fick så många fönster i håven.

Det här är det första.

fredag 15 juli 2011

Flera brev från Nelly ...



"Hej igen!

Det var ganska kul att skriva brev, så jag skickar ett till, så får ni se hur härligt vi har det, Bosse och jag själv.

Här ligger vi i soffan, ja, det är så att Bosse är på kollo hos oss i helgen.

Å, så snygg han är!

Men vet ni, att mattes mamma - hon som bloggar ihjäl sig nästan -, hon tycker att Bosse är .., ja, i alla fall inte särskilt snygg.

Det tycker jag är trist.

På kvällarna hoppar Bosse och jag upp i soffan och sover nära varandra.

När jag var liten valp och nyss hade kommit till matte och husse, då fick jag a b s o l u t inte vara i soffan.

Efter någon vecka, då sa matte att jag FICK hoppa upp i soffan, för hon tyckte det var så jobbigt att jämt sitta på golvet.

Ibland får jag följa henne till stallet, till Taurus, hästen..
Om ni tror att jag är rädd för hästar, så har ni fel.

Jag brukar skälla om dom stampar och har sig i spiltan.
Det är häftigt.
Faktiskt tror jag att dom är lite rädda för mig.

Här, där vi bor, finns massor av katter.

Matte säger att jag absolut inte får jaga dem, men det gör jag ändå.

Hälsningar från Nelly."

Nio dagar i frihet ...



Det är nog arton år sedan jag senast hade så få semesterdagar, men så är det ju när man har sagt upp sig och därefter vandrat i Utanförskapet under sex månader, då får man vara tacksam för dessa nio dagar och så ytterligare sju dagar om några veckor.

Ja, egentligen är det sju dagar nu också, men jag räknar in lördag och söndag så känns det bättre.

Lite längre.

Fortfarande är hostan eländig, men det ska nog fixa sig.

I morgon blir det - hopefully - montering av fönsterbokhylleskivorna, vilka nu är målade såväl första som andra varvet och nu återstår att hitta en fin liten lampa, kanske en klämlampa eller nåt sånt .., och det ska bli fint, det har jag lovat mig själv.

Och pv.

Han har susat iväg med båten för att lägga ut det nya nätet med större maskor.

Om fem dagar kommer den rare Gunnar från Jämtland på besök.

Och om tolv timmar ska ni få se vad som kom med posten idag.

Ett hjärtevärmarpaket från Ystad.

På väg till jobbet ...



... passerar jag alltid en hästhage.

Där finns ett sto och hennes föl, samt ytterligare ett sto.

Alltid, alltid håller dom vuxna sig runt det lilla fölet!

Imorse när jag kom körande, upptäckte jag att fölet och stoet som inte är mamman, låg och sov i gröngräset.

Åååå, som den stora snarrrrrkkkade!



Och fast jag körde in på sidovägen, parkerade och gick mot stängslet, fortsatte den stora att snarka och sova, ja, först efter en stund tittade hon upp, så där förfärligt yrvaket.

Så där som tänkte hon ..."oj då, vad är det nu som står på ...?"


På andra sidan vägen .., såg det ut så här.


Allt detta gjorde att solen började stråla, fastän det var mulet ute.

I hjärtat blev det varmt!
Så här är det ...

Jag fullkomligt ä l s k a r P1.

Och när jag - den här sista arbetsdagsmorgonen före semestern - (och första natten utan hosta!) ligger i sängen och lyssnar lite förstrött på morgonsändningen och till reportaget som handlar om myndigheter som går på semester och vad det kan ställa till med .., då tänker jag att ååå, vilket bra reportage!

Omväxlande .., ja, helt enkelt bra gjort!

Reportern heter Mikael Sjödell.

Rubriken är "Myndigheter på autoreply drabbar enskilda."

Dagens fönster ...



"Hej Elisabet!

Här kommer ett fönster från Nora i juni-11.

Idag (läs: igår torsdag ..) har vi Ystad i regn därför kan man sitta lite framför datorn.

Ha det gott.

Kram från fru Grå."


//Fru Grå var kund i affären där jag arbetade i Ystad och en sååå rar och trevlig kund, dessutom! Tack, tack, säger jag.

Igår ett tågfönster från Asien .., idag ett från Nora i Västmanland .., och i morgon: ett från Portugal! Vilka underbara bloggvänner ni ändå är!

Dagens fönster ...























... kommer från Portugal!

Tack Anna!

Och lite musik därifrån kanske skulle smaka ...?

//Bilden från annannan var inte fullt så färgstark, men jag tog mig friheten att klicka på en knapp i redigeringsprogrammet .., bara för att det var så .., ja, roligt.

Och för att dessa fönster blev som utropstecken!

torsdag 14 juli 2011

Nelly hjärta Bosse är SANT ...



"Hej, det är jag, Nelly som skriver!

Vad tycker ni om min fästman, det är han som ligger här intill mig?

Visst är han snygg?

Han heter Bosse, bara så ni vet och jag tycker att han är manlig!

Hälsningar från er vän, Nelly."

Får jag lov att presentera ....



Kajsa (brorsdotter till pv ...) och pojkvännen Emil brukar sjunga och spela på äldreboenden och andra ställen.

Ja, här kan man se var dom har hållit hus.

Fast just idag är hon här på besök.

Det kommer väl västerifrån ...


... för det tycks alla lågtryck göra och det första som händer är att lågtrycket passerar Halland och där lättar på bördan i form av hällregn ..., och när jag ska köra hem blåser det dessutom omåttligt friska vindar, nästan så att man vinglar omkull!

Den regncape som snälla svägerskan förärade mig, den fick sannerligen göra tjänst på hemvägen.

Och nu har det gula huset fått tillökning i form av en pv:s dotter Hilda och hans brorsdotter Kajsa och i skrivande stund är dotter och pappa på väg till Halmstad för att hämta upp Hildas pojkvän Patrik och här har spelats dragspel (Kajsa) och lite piano (Kajsa) och gitarr (pv) och nu ligger denna musikaliska madame (hon som minsann hade bättre tid än sin farbror på Vansbrosimmet .., ajajaj, vad det ska irritera honom ...) och läser Svensk Damtidning, allt medan jag nästan hostar ihjäl mig.

Nån slags jazz från cd-spelaren.

Och en enda arbetsdag återstår, sedan är det semester.

Nio dagars ledighet.

Halleluja.

Dagens fönster ...



"Hej Elisabet!

Jag skickar en bild av ett tågfönster igen.

Förra gången var det två flickor, och bilden var tagen inifrån.

Detta foto är taget mitt på Bron över floden Kwai men vagnen är litet modernare än förra gången.

Hälsningar Guy."



Hur många av oss har inte sett filmen om just bron över floden Kwai?

Och hur många av oss minns inte musiken?

Det är den som ljuder på filmen här ovanför.

onsdag 13 juli 2011

Sånt som går i arv ...



Sportintresset är genuint i släkten.

Här läser Emil sportsidorna.
En vill åka på modemässa ....

... den andre lyssna till opera.

Två nya kommentarer på önskerubriken "Om jag vann 1 miljon på Lotto ...".

Så länge jag kan minnas ...



.. har jag tyckt om den här sortens bokhyllor.

Enkla. Bara skivor vilandes på konsoller.

Hemma i Malå hade vi bokhyllan Ivar från Ikea - högt älskad - och den fungerade även som rumsavdelare, med böcker från två håll, vilket var perfekt!

I Ystad bad jag exet att bygga just såna som på bilden och så blev det .., utrymmet under den branta trappan blev bokhylleplats .., och likadant till höger om altandörren.

Som ensamseglare i en liten 1:a, fick jag i present av den lurvige från Helsingborg hyllorna som ni ser på bilden.

Precis vad jag önskade mig!

Och nu, med nymålade väggar i vardagsrummet (inga blommor längre), föreslog jag att vi, i stället för blomsterbräda, skulle göra en lååång bokhylla som löper från vägg till vägg och även då blir blombräda - om man nu vill ha det så -.

Och så kortare hyllplan på ömse sidor om fönstret, alltså ovanför den långa.

Så blev det!

Och nu kommer vi till det väsentliga: i eftermiddag skulle vi köpa hyllkonsoller i trä.

Hör här: på K-Rauta kostade en konsoll 46:95.

På Beijer bygg 69:00!

En skillnad på tjugotvå kronor per konsoll för e x a k t samma vara (från samma företag!).

Ibland lönar det sig att jämföra.
Brandmannen från Umeå ...

På det gamla jobbet diskuterade vi en dag detta med kryssningar.

Ni vet, Åland och Finland.

Tallin.

Sånt.


Och fast man sitter bakom kassadisken och inte alls befinner sig på en båt, kan man få inviter.
Äldre herre - vars fästmö just har lämnat affären med varorna - överräcker försiktigt ett kvitto till kassörskan. Först en stund senare tittar den senare på kvittot.
Och h ä p n a r.
Någon e-postadress får inte den trånsjuke mannen.
Detta hände i Ystad, för femton kilo sedan.

Jag sa att jag inte trodde den mannen var uppfunnen som - om han blev aningen påverkad av starkvaror - skulle stå emot en vacker kvinna som uppmuntrade lite lagom och om han samtidigt visste att hustrun/sambon/fästmön inte skulle få vetskap om nu något hände.

(Nåja, det omvända händer säkerligen också).

Alla sade emot mig.

Nåja, en eller annan man av en annan sort finns kanske, men i stort sett så .., jo, det tror jag.

Nu råkar jag lyssna till P1:s Tendens där det handlar om just kryssningar och där vittnar ett sällskap kvinnor om hur gifta män blir när dom kommer ombord på en båt som stävat långt utanför Äktenskapets Trygga Hamn.

Det var där den där brandmannen från Västerbotten kom in i bilden.

Jo, jo .,. tänker jag.

Här är programmet.