I den gamla träskålen ....

.... ligger nu följande och skvalpar omkring.

Monica söder om Stockholm

ellem i Skellefteå

Kerstin (skrev tidigare på bloggen Magalös)

Guy i Thailand

Kerstin Hedgren boendes söder om landsvägen i Skåne (hade tidigare bloggen Hedgrens hörna).

Anne i Mantorp

Ulrika i Västmanland

annannan i Porto (ett tips: läs hennes inlägg om deadlines!)

Eva från Tyresö

mossfolk i Örebro

samt

Eva på Frösön

Monet i Frankrike

Bloggblad

Ann / STORARTAT i Göteborg

och

Turtlan i Karlstad


Fler ryms!

Dragning när jag kommer hem från affären ikväll!

Från rara vännen Anna-Karin i Halmstad kom med posten pocketboken "Damernas detektivbyrå", ja, som sponsorpresent! Så vänligt av dig! Det får bli tröstpriset!

DBIV för Monica ...

Hej Elisabet!

Nu vill jag väldigt gärna vinna veckans vinst, den första, när det är en så fin tavla tagen av naturfotografen själv:-), snäckorna från er strand gillar jag också, har de förra fortfarande runt ljusen.

Det bästa i veckan var vår lilla utflykt till Södertälje med kollegan från första stund här i storstan och vän sen 31 år, väldigt trivsamt och trevligt hade vi på alla sätt, männen mötte upp mot kvällningen, ja våra,-).

Sedan har några solrosor börjat sprida sin charm på balkongen, fick jag möjligen några frön från dig?

Jag stoppade i dem här och där och nu blommar de så här fint.

Hälsningar Monica från söder om Stockholm.

Dagens fönster ...

Hej!

Här kommer en fönsterbild till dig från Bureå, samt en bild så du får se hela byggnaden – vilken snickarglädje!

Mer att läsa om denna fantastiska byggnad finns här;

Har haft besök av min älskade väninna från Adak hela helgen så jag har aldrig hunnit sitta vid datorn. 

Vi har haft fullt upp med annat…. Matfestival i Ske-å med Ständut Blakk (betyder alltid pank) på fredagkväll (vilken fiolspelare!!!!!) , familjedag med guidad visning på Rönnskär, shopping, loppis m.m. m.m. 

Med andra ord en fullspäckad helg, men helt underbar.

Kramar, Anitha



Här är mer av spelemännen! Häääärlig musik!

DBIV för ellem från Skellefteå ....

I fredags när jag skulle åka hem från Stiftsgården där jag varit på ett sammanträde,  träffade jag en man som vikarierat hos oss och som jag jobbat med på 90-talet.

Nu jobbade han i Larsmo församling utanför Jakobstad och  de var i Skellefteå på personalresa.

Eftersom det är i deras hemtrakter  jag har släktingar och brukar vara varje  sommar, kände jag att jag ville träffa  och prata lite med dem. Och höra dem prata! Och så blev det.

En av dem kände till en person från “min” byn och vi pratade en stund.

Trots en jobbig vecka gjorde detta möte att jag kände mig jätteglad när jag åkte hem.
På söndagen kom hela gänget till gudstjänsten. Då blev det ännu mera trevligt prat vid mingelkyrkkaffet.

Tänk vad såna här möten kan betyda! Man blir nästan vänner fast man aldrig träffats förr.

 Och glad var jag igen när jag cyklade hemåt!

Kanske jag söker upp den nästa sommar? ellem

// Jag (Elisabet) googlade på Larsmo och råkade hamna här.  Himla mycket läckert fanns att titta på!

DBIV för Eva på Frösön ...

Hej!

Det bästa under veckan:

Vi har varit hundvakt åt Otis syster Fejen. Så underbart!
Allt har de gjort tillsammans och som de har busat och lekt.
När hon åkte igår var Otis alldeles förtvivlad, han letade henne överallt.

Dagarna vid fjället med mylta- och kantarellplockning.

Fredagskvällens kantarellmacka i strålande solsken, en kall öl därtill.

Kram från mig, Eva.

Kerstin - magalös - berättar om det bästa ...

... att njurstenen som jag haft i 1½ månad hittade ut!

 

Alldeles av sig själv. 

 

Härligt!

Hälsningar Kerstin.

Guy berättar om förra veckans bästa ...

Det bästa i veckan måste vara att jag kunde lämna sjukstugan i Bangkok och få sova i nya huset för första gången.

 

Nu bor jag i W:s lilla rum, och efter det att vi först installerat ac och dagen efter ett tunt täcke, har jag sovit gott en hel natt för först gången efter min mopedolycka.

 

Guy.

Om man börjar arbeta klockan 15.00 ....

.. så gör man egentligen inget annat än sneglar på klockan fram till det är dags att ge sig av.

Ändå älskar jag eftermiddagspass.

Och nu flödar solen och det är varmt och jag ska, om fyrtiofem minuter, sätta mig på moppen Hooper och susa iväg.

Näst sista passet.

Såja ...

... nu har den (och de övriga) kommit upp på väggen i vardagsrummet!

S o  m   jag tycker om den grönaktiga masken, förfärdigad av vännen Lena i Ystad!!

Ja, lika mycket som jag tycker om teckningen som Emma gjorde då hon var sex, sju år .., och den hastigt ihoprafsade akvarellen - bilden fångades genom ett bussfönster av en västerbottenskvinna på väg genom Italien -.

Uppmuntringslotteriet ...

Det här är veckans förstapris; en bild från Stensjöstrand där jag går nästan dagligen ..., lågvatten var det också.

Snäckorna är plockade på stranden i Ugglarp, bara några kilometer härifrån och fjädern, den hittade jag häromdagen när jag hade badat och var på väg hem.

Det kan hända att ramen blir en annan; där finns ingen hängare till den och inget stöd, men det ordnar sig nog.

Och inte en svala såg jag ...

Ny vecka - ny giv.

Nybryggt kaffe och nytt arbetsschema.

Nya öppet, - och stängningstider.

Och Johanna som varit barnledig i mer än ett år, återvänder till affären. 

Nu kommer många kunder att bli glada!

.

Men mycket annat är sig likt. 

Morgonpromenaden med harry, till exempel. 

(Nu med kompisen Meja).

Doften av .., höst.

Meja går fint i koppel, harry är mer yster, men hon är starkare! 

Det är Meja som bestämmer, men även hon har en chef - han heter pElle och är en sjuttonårig kattherre - och pElle har  p o n d u s  och behöver bara titta lite stint på Meja så tar hon en omväg förbi honom, ja, fast hon låtsas förstås som om det var  p r e c i s  det hon hade tänkt.

Och jobb från klockan tre idag. 

Tre till kvart över åtta.

Kanske tar jag sommarens sista dopp just idag?

Kanske.

Dagens fönster ...

"Maggans trötta kaktus" .., har fönsterfångerskan skrivit som bildtext.

Jo, jo.

Här skulle nog behövas lite .., tja, renhornspulver kanske, ja, i stället för Substral.

Tänkte jag.

Fönsterfångerska var hon som i vanliga fall mest fotofångar sländor - Mian -.

DBIV för Kerstin i Skåne .... 

Bilden är Kerstins.

Veckans bästa var när jag hade inflyttningsfest i "lilla huset".
Plötsligt, i all röran och stojet, hör jag en liten röst som säger "hej, mormor!" och det visar sig att äldsta dottern och mågen tagit med sig småtrollen till festen!

Hedgren

Anne i Mantorp berättar om sitt bästa ...

Hej Elisabet!

Den här veckans bästa för mig var allt tågresan genom Västmanland, Södermanland och Östergötland.
Ett mycket enkelt lokaltåg var det som stannade vid många stationer och som inte tuffade på allt för
fort så jag hann njuta av alla vackra vyer den här soliga dagen.

Så vackert det är med alla sjöar och
vattendrag.

Anne i Mantorp

Boktips ...

ellem säger ...jag gillar Elisabeth Nemert.

Speciellt hennes senaste bok "Ödets hav" och en tidigare, "Bortom stjärnan".
(Fast bilden blir förstås en annan ..., hälsar en trött Elisabet.)

Handlar om starka kvinnor som går emot samtidens "regler" om kvinnliga/manliga arbetsuppgifter.
Och många parallellhändelser!

Fler som vill vara med och dela sin glädje ...?

Eller som kommer att tänka på ett guldstjärneögonblick under veckan som gått?

Det behöver inte vara något märkvärdigt.

Inga miljoner som man har vunnit.

Somliga går i skogen och hittar blåbär .., någon annan blir lycklig av ett bad i Östersjön .., en tredje har överlevt ett tandläkarbesök.

Det är ingen tävling.

Inget måste-vara-värst-och-bäst-och-lyckligast.

Livet kan ha varit eländigt, men kanske fanns där ett ögonblick som glimtade till?

Någon som gjorde dig glad för en stund?

I så fall .., om du vill dela med dig, är du varmt välkommen att mejla ditt bidrag till bisse151@gmail.com och du behöver inte känna dig utanför, att här är det ändå bara såna som "känner varandra", du är lika välkommen om det så är första gången du är med!

Inte vet jag vad priset blir heller, men nånting ska vi väl hitta på.

I morgon postar jag förra veckans vinster till respektive vinnare.

Ps. Visserligen var förra veckans vinster örhängen - designade annaofsweden -, men bara så ni vet, det är inte strängeligen förbjudet för män att vara med ,-)
Ja, detta sägs med en blink till de få män som tittar in här ... Ds.

Och så det bästa för Ulrika ....

Veckans höjdpunkter:

- Besöket hos tandläkaren. Jo faktiskt. Efter många om och men kom jag mig äntligen dit. Jag lider av tandläkarskräck men bara att komma dit och träffa herr tandläkare och de övriga där, gjorde mig lite lugnare. Och på det så visade det sig att det inte alls var så illa som jag var rädd för, med min tandvärk alltså. Enorm lättnad!

- Alla härliga timmar i skogen. Jag älskar det!

Att strosa omkring och känna dofterna och lyssna på skogsljuden - det är så avkopplande. 

Max härjar med pinnar och då och då småpratar vi lite. Och så hittar vi svamp. Mycket svamp! Jag är inte så himla intresserad, men jag plockar för det finns ju andra som är det och det är alltid roligt att göra någon annan glad.

- Informationen jag fick om mitt fadderbarn i Ecuador, en flicka som heter Marisol. Jag har precis blivit fadder. Det känns bra. Jag har inte gott om pengar, oftast tvärtom, men i det stora hela har jag det ju så oändligt oändligt mycket bättre än många här i världen. Ingen kan göra allt men alla kan göra nåt!

- Dagens möte med fina Christina. Efterlängtat och så trevligt! Och till veckan ska Max och jag gå promenad tillsammans med henne och hundfröknarna Gaia och Poppan, det ser vi verkligen fram emot!

DBIV för annannan i Portugal ....

Att bada i Östersjön i måndags eftermiddag.

Det hade varit så ruggigt väder i helgen och jag hade liksom slagit det där med havsbad ur hågen, så till den grad att jag inte hade någon baddräkt med mig.
Men köpte ett par bikinibyxor för 30 kronor på en desperat utförsäljningsställning och så åkte vi tillbaka ner till Ystads Sandskog där vi promenerat tidigare på dagen.

Jag vadade försiktigt i, stod länge och tvekade och undrade om det inte var för kallt. Men det blev skönare och skönare i stället för värre och värre, och jag simmade nog i tio minuter i alla fall. Min inre termometer säger mig att det var 16-17 grader, gränsen för att jag ska tycka att det är trevligt.

Det var jag och en tysk barnfamilj i vattnet och några som satt på stranden och betraktade det hela. Men de verkliga infödingarna hade förstås badat redan på morgonen.

Min mors moster hade stuga i Sandskogen där hon bodde hela sommaren.
Gick ner i badkappa direkt på morgonen.

Min dröm att en gång bo så att jag kan göra det!

annannan

// Bilden togs av mig, Elisabet, under en övernattning på Ystad Saltsjöbad, det var i fjol i augusti.
Och det var någonstans längs den stranden som hon badade, annannan.

DBIV för Eva från Tyresö ...

Det bästa i veckan var en ensam promenad i svampskogen.

Lite kantareller och flera mandelriskor hittade jag.

Blåbär plockade jag också och sedan satte jag mig vid den stilla Barnsjön.

Allt var tyst och stilla och jag tog av stövlarna och stack ner fötterna i det

underbara vattnet.

Inte en människa syntes.

Jag satt ganska länge och njöt.......

Eva i Tyresö

DBIV för mossfolk i Örebro ....

Hej Elisabet!

Här kommer en ny DBIV :)

Gladast i veckan blev jag nog när jag hittade duplorälsen och mekanot på mina föräldrars vind. 

Vi har verkligen önskat mekano till förskolan, men konstaterat att det är för dyrt. Nu har vi en sats!

Och det allra härligaste mest avkopplande i veckan var onsdagens skogstur. 

Cosmos var jätteglad och det var så himla mysigt. 

Jag älskar att vara i skogen!

/Mossfolk

På den där dejtingsidan ...

Kram av Meja.

.. där jag skuttade omkring år 2006, där skulle man kryssa i om man ville ha något husdjur eller inte.
Eller om man hade något.

Ett av alternativen löd: har inget och vill inte ha heller.

Det kan jag säga, att dom männen som hade x:at i den meningen, dom brydde jag mig aldrig om.

När helsingborgaren första gången kom till Ystad och hälsade på, då satte han sig på huk och klappade om min cockerspaniel Linte och när vi samma dag äkte till Stenshuvud, då fick Linte följa med.
Det var liksom självklart.

Och när en pensionatsvärd några år senare satt i min soffa, då hoppade pElle upp i hans knä och pv strök honom så ömsint, så ömsint över ryggen.

Sånt går hem hos mig.

Kan jag lova.

Dagens fönster ...

... kommer från Skåne och från den här madamen, som troligen har varit hemma och hälsat på.

Och titta där!
Där skymtar en galge från Eckerlunds i Tomelilla!

Så här skriver avsändaren:

"Det enda fönster i mitt föräldrahem som inte byttes ut när huset blev föräldrarnas för fyrtio år sedan. Så det här kanske är närmare hundra år gammalt. I det speglas man min far som sätter upp en takränna och genom det ser man en annan lokal förankring jag inte hade observerat när jag tog bilden."

Om böcker ...

Mitt bokläsande har i alla tider gått i vågor.

Mest läste jag under mitten av 70-talet när vi bodde i Kungsängen och jag hade personalrabatt på såväl B&W som på NK och när bokrean startade kunde jag köpa böcker till nästan inget pris alls!

Någon djupsinnig läsare kan jag omöjligen kalla mig; då, på 70-talet, läste jag allt av Lars Widding (som jag njöt av hans böcker!)  och så var det ju Moberg, Fogelström (som jag har läst om och inte alls fann så bra som då!), Moa Martinsson och alla andra.
Lite senare blev Pearl Buck en av mina favoriter!

Under tiden i Malå fortsatte bokläsandet och det berodde till stor del på Margareta Nilsson, granne och bibliotekarie (utan egentligen utbildning för just detta)  som visste precis vilken sorts litteratur jag tyckte om - vi hade samma smak - och det hände att jag körde fem mil enkel väg till biblioteket i Norsjö för att låna den sista avslutande delen i en romansvit (nånting av Herman Wouk), om den nu var utlånad hemmavid!

RF Delderfield var en annan favorit .., en serie om industrialiseringen i England.
Dessutom har hemifrånförfattarna Torgny Lindgren och Åke Lundgren egna rum i mitt hjärta!
Eller: deras alster har.

Mellan varven läser jag nästan ingenting, förutom morgontidningen.

Och har jag hittat en författare som jag faller pladask för, slukar jag det mesta av dennes alster och sen får jag nån slags sorg över att det är slut och så tar det månader innan jag börjar om igen.

Igår, på födelsedagen, fick pv Mikael Niemes sensaste bok "Fallvatten".
Han fick den av mig, alltså.

Senare på kvällen när vi hade gått i säng ( i sovrummet fanns då Harry, labradoren Meja som vi har hand om i tio dagar, samt pElle och vi själva ...) tog sig pv an boken och jag hade läst några olika recensioner och började nästan ångra valet av present ..., så där så att jag nästan fick kalla fötter.

"Hur känns den ...?" frågade jag.

Jo, han tyckte att den kändes bra.
När pv sedan lade den ifrån sig, tog jag över.

På en gång kände jag att .., å, den här kommer jag att tycka om!
Mikael Niemi har en slags svartsynt humor som jag  ä l s k a r och här löper parallella livsöden längs boksidorna och det tycker jag också om!

Hoppas nu att den håller till slutet.

En som läser mycket och som dessutom arbetar eller har arbetat i ett bibliotek, är madamen i Dalarna - hon som bjöd på nygräddade våfflor och var så oerhört vänlig -!
Det skulle vara intressant att höra vilka dina favoritförfattare är.

Och så ett kvällsfönster ...

... som värmer hjärtat!

Det är förstås lille Otis som tittar ut genom det jämtländska fönstret.

Och strax efteråt - när dörren öppnades - blev det full fart för att leka med kullsystern! berättar fönsterfångerskan från Frösön.

Tacksägelsedagen är kommen

Ett stort och från hjärtat kommet tack, för alla trevliga födelsedagshälsningar från när och fjärran, och även för all uppmuntran under min svåra sjukdomsperiod. Allt stöd har förkortat sjukdomstiden med dagar, ja kanske t o m veckor.
Och till Ulrika och Marcus, en sån underbar present, den kommer verkligen att göra nytta. Sånt tycker jag verkligen om!!

Kram till er alla från
NP alias PV

Lördag ...

Först jobb från kvart i nio till två och idag är det bakning av bröd (dvs hämta från frysen och sedan grädda) och så att ta hand om mejerileveransen från Arla och Wapnö (närproducerat) och mellan varven lite kassabyte, postärenden och en hel drös med spel; mest på hästar och mest på arbetskamraten Lenas andelar.

En äldre herre frågar om vi har fått någon förfalskad 1-krona, en sån där det står om vår h*rkarl till kung och jag säger att det har vi inte, men jag säger det leende ..., och då blir mannen lite upprörd och frågar om jag inte tycker att det är förfärligt det man gjort mot vår kung ..., "han har verkligen fått utstå så mycket genom åren" och själv säger jag att ...."ja, säger nog mer som min pappa skulle ha sagt .., hä-läääär-han", dvs som man sår får man skörda. 
Ungefär.

På fikarasten pratar vi om det här läkemedelsbiverkningar och jag berättar om mina hemska mardrömmar.
"Men det är väl omöjligt att en tablett kan ge mardrömmar ...?" säger arbetskamraten häpet.
För mig är det ett faktum.

Vid halv tre susar jag hemåt på moppen och luften är mer än ljummen; den är somrig och varm och jag tänker att jag borde bada, men hemma väntar pv som har haft fullt upp med punkteringen på ett däck och han har bakat tårta och håller på med middag och senare ska Hilda och Patrik och Sonja och Gösta komma och vi sitter ute och solen flödar och det pratas om crossfit och Hilda testar att hänga i trädet på den där stången och kommer inte heller upp och Patrik tvekar .. nja, han vill inte testa,
Inte ännu.

Hela tiden medan vi äter försöker pElle ta sig upp på bordet och blir nerputtad.
Åååå, vad han tycker att kycklingfilé doftar gott!
Efter middagen tar han en tupplur i trädgårdsstolen .., jag tar bilden från köksfönstret.

Och nu har vi ätit supergod middag och kalasat på tårtan och pv har fått en ny ryggsäck av Hilda och Patrik och Bamseplåster för eventuella fler skador .., och av mig fick han Mikael Niemis senaste bok "Fallvatten" och på det hela taget har det varit en trivsam dag.

På kylskåpsdörren sitter schemat för vecka 38 och 39, ja, delar av det.

För mig återstår nu tre arbetsdagar, innan det bär av till Emma

Ingenting är ....

... så roligt att få, som nånting som någon god vän har förfärdigat!

Titta, vilken underbart ljuvlig mask som kom till det gula huset igår!

Det är Lena Rydén, numera kanske Eriksson, i Ystad som har gjort den och det är precis på pricken vad jag tycker om!

Härliga färger och ... ja, jag föll pladask när jag första gången såg dem på bild och beställde bums, men nu kom den hitlevererad i paket och påse och ska sättas upp på väggen i hallen - jag tror att det blir där  -, så länge får den stå på den lilla byrån där, intill bilden av Otis från Frösön .., en sten, massor med snäckskal från stranden i Ugglarp, samt en brädbit som Hilda målat på och som jag också tycker så mycket om!

När vi flyttade till Ystad kände vi absolut inte en kotte .., men Lenas son Jonas kom att gå i Anders klass (eller tvärtom) och dom blev bästa kamrater - i princip från dag ett -, och Lena visade sig vara den allra mest generösa och omtänksamma människa man kunde tänka sig.

Så fort jag ser växten Kattmynta, tänker jag på henne .., för i deras trädgård växte just detta.

Dessutom fick dom en av våra kattungar - den grå Nisse - som blev sexton, sjutton år och fick segla till katthimlen först i år. 

Och så ett födelsedagsfönster ...

Flera fönster och en massa grönt som bildar en härligt, somrig bild!

Det var ellem från Skellefteå som varit framme med fönsterhåven och just den här bilden fångades i Askersund.

Födelsedagen tillhör världens bästa pensionatsvärd!

Hipp hurra (för bamsefar .. som är så snäll och rar! sjöng min mamma) för Thomas som idag blir 57 år.

Dagen till ära kommer här ellems sockerkaksrecept, som kanske är helt perfekt som tårtbotten?

Sockerkaka

2 ägg
2 kaffekoppar socker (1 kaffekopp motsvarar 1.5 dl)
2 kkp mjöl
2 tsk bakpulver
2 tsk vaniljsocker
1 kkp mjölk
50 gr margarin

Smörj och bröa formen.
Rör försiktigt ihop ägg och socker så det nätt o jämt blandas.
Rör i bakpulver, mjöl och vaniljsocker.
Smält margarin och koka upp mjölken. Rör i det sist.

Sätt på ugnen på 175 gr och ställ sen in formen.
Grädda i 40 min.

( ska inte vispas och sätts in i kall ugn)

Det här med inventering .....

Nja, det är inte det roligaste som finns här i världen.

Kan jag lova er.

Obs. bild på fötter - BLUNDA -!

Tänk .., att hon som står till höger på bilden och inte har låtsasmålade naglar som sin mormor .., hon har  idag fått veta att hon är uttagen till flicklandslaget i fotboll .., visst får man berätta det utan att man kallas för mallpotta?

Jo, det tycker jag!

Jag är så innerligt glad för hennes skull!

Bilden togs när vi var i Grekland på semester och jämförde våra fötter.

Bloggblad berättade på Facebook att det finns människor som nästan kräks när dom ser bilder på andras fötter .. , nu varnade jag redan i rubriken!

Och så ett kvällsfönster ...

"På vår färd norröver i länet så stannade vi till på Sahlströmsgården i Torsby.
Kl 14 var det visning med guide.
Efter en introduktion så gick vi runt i huset som är fullt med konst, möbler och en massa vackra fönster.

På övervåningen fanns sovrummen och i ett av dem hade husets konstnärliga dotter målat på rullgardinerna.

Visst ser det härligt ut!

Turtlan.

And the winner is ....

Och se, så fin kvalitet det blir med den nya kameran!

Det är stor skillnad mot för den gamla, där jag ofta (eller alltid) fick klicka på nån slags automatisk redigering som fixade kontrasten - något som inte alls behövdes med den nya -.

Stooort grattis till vinnarna!!

Här och nu och lite framförhållning ...

Dagens tillstånd ....

Och så beslutar jag mig för att strunta i den dyrare blodtrycksmedicinen, den som jag mår så bra av, nej, det är säkert bara inbillning att det blir biverkningar, för alla Som Vet säger att det är "absolut samma innehåll".

"Men ska du verkligen ...?!" säger pv, som generöst erbjuder sig att betala dom där hundralapparna extra.

Fyra stycken. Om inte fem.

Men jag är bestämd .., jag ska verkligen  i n t a l a   mig att det är Cozaar som jag tar och om tro kan förflytta berg, så kan man säkerligen fixa detta också. 

I en veckas tid har jag nu tagit Losartan och tänk, att allt blir som förut .., det är som att gå på bio varenda natt .., det är drömmar som gör mig kallsvettig och drömmar som liksom aldrig tar slut.

Nåja, jag ska kämpa! 

Kanske är det övergående biverkningar? 

Måhända ska den dagen komma när jag inte vaknar ångestfylld och med svettlockigt hår?

Och pv:s hand börjar bli aningen "äldre"- ser inte längre ut som en tioårings hand -, svullnaden är på väg ner och idag ska han till distriktssköterskan och visa upp den .., ja, han är på det hela taget mycket piggare, har bara svårt (läs: det börjar pulsera våldsamt) när handen inte är i upprätt läge.

Eftersom jag aldrig använder resväska, utan bag, har jag den här gången införskaffat en ny modell, mer färgglad. Vis av skadan - från tidigare resor - då man står vid bagagebandet och ser femhundra svarta och nästan likadana väskor komma på rad, har jag tänkt att ..., nuuu, ska det var så mycket enklare att hitta sin egen väska!

Och jag skriver listor inför resan nästa vecka och det är det där med skor .., jag tycker om skor som är lätta och aldrig så sköna promenad-joggingskor blir på tok för varma och instängda för mig .., hur ska jag hitta några som känns bra? 

Hösten är här.

Mina tidigare så oerhört prunkande petunior börjar tacka för sig .., varmvattnet (som värms av solfångarna) räcker inte riktigt till - snart blir det till att elda -och jag tänker trotsa höstkänslan med att ta ett dopp i havet innan det är dags för sedvanligt kvällsarbete.

Fem arbetsdagar kvar.

Och i morgon börjar det nya och väldigt strikta arbetsschemat med timme-för-timme-vad-vi-ska-göra.

Sannerligen inte min cup-of-tea, men det kanske blir bra.

Dagens vindue ...

... finns i Danmark och det var Monica i Lysekil som agerade fönsterfångerska!

Nu undrar jag verkligen ....

... hur det är med Guy?

Inte ett livstecken sedan han fick besked om operationen.

Uppdaterat: jodå, han får lämna sjukhuset idag och komma hem till det nya huset.
Där har han tillgång till hela världen, ja, i form av internet, alltså.

Skönt att höra!

Smått och gott ....

Jobb från halv tre till kvart över nio.
Det var Anna från - egentligen från Helsingborg - och jag själv.

Allt är som vanligt.

Jag skriver ny skylt och gratulerar arbetskamraten Mattias som fått beröm i Hemköpstidningen och den artikeln klipps ut och tejpas fast på det stora blocket och många kunder läser vad där står och det finns nog ingen som inte håller med .., en mer serviceminded människa har jag nog sällan skådat!
Alltid - och då menar jag verkligen  a l l t i d - så vänlig och rar mot såväl kunder som arbetskamrater!

Och sen är det allt det andra då.
Frukt och grönt, mejeriet, göra i ordning brödvagnen, fronta hyllorna, kolla datum och fylla på det som går in av godiset som jag ställt på hyllan bakom kassan.

Vid kvart över nio åker jag hemåt på moppen.
Då är det är becksvart ute och jag välsignar reflexvästen, men tänker att jag måste köpa en stor jacka, typ såna som vägarbetare bär .., man syns dåligt längs den smala vägen.

Och medan jag passerar alla småställena; Särdal, Backalyckan, Mannakull, Steninge, Glassvik, Stora och Lilla Skipås .., tänker jag på läkaren som jag hade i kassan just innan stängning. Hon hade inte sett pv cykla idag (själv cyklar hon friskt och bar en tajt rosafärgad cykeltröja) idag och jag berättade om hundbettet och vad som hänt.

Det skulle jag nog inte ha gjort; ty då berättade hon om faran med såna här bett - om än aldrig så små -.
En patient hade blivit riven av sin katt och inte mycket heller ., och väntade på tok för länge med att uppsöka läkare.
Resultatet: hon svävade mellan liv och död och fick se båda sina ben amputerade, samt en arm och även näsan!

Så kan det gå.

Jag lovar att jag var extrasnäll mot pv när jag kom hem.

Och nu börjar sista racet innan det bär iväg till London.
Arbete fredag, lördag, söndag, måndag och tisdag (samt idag då).

Nu mot sängen!

Från sjuksalen meddelas följande ...

Jo, herr pv blev hemma från arbetet idag och har fortfarande ont i handen och svårt att röra den .., ja, ni kan ju se på bilden hur själva handen har "föryngrats" - nu ser den ut som om den kunde tillhöra en liten pojke -.

"Men säg att det är mycket bättre än igår i alla fall!" säger pensionatsvärden.

Han låter aningen hoppfull på rösten.

Bilden togs med min nya kamera, Canon Powershot SX220HS .., ja, det låter som ett raketprogram.
Enda fördelen hittills som jag hittat (jag har inte letat så mycket ännu) är att den fordrar bra mycket mindre ljus och det tackar man för!

Priset var kring 1700 kronor ungefär och det är samma pris som min förra kamera, som nu varit med i ur och skur, absolut varje vaken timme .., i tre års tid.

Dagens fönster ...

Det är inte ofta det kommer svartvita fönsterbilder susande genom rymden, men här finns en!

Fönsterfångerska var Ulrika som var på besök i Nora och tänk .., vad en människa gör mycket för en bild!

Från sjukavdelningen meddelas ...

Så här blir det: jag hämtar pv vid gymnasieskolan och ser genast att han inte alls är bra.
"Snälla, kör mig till akuten!" säger han och det gör jag.

Handen, ja, hela armen ..., är rejält svullen och han har svårt att röra den.

Själv åker jag hemåt.

Två timmar senare - då ligger jag på soffan och håller nästan på att somna - ringer telefonen.
Nu är han färdigbehandlad och får åka hem, så jag vänder kosan mot stan igen och svänger in mot akutmottagningen och där står han, den tappre pv och har plåsterlapp på armen och är alldeles eländig.

Det visar sig ha blivit en rejäl infektion i det nästan obefintliga såret och nu har han (feber också) fått penicillin intravenöst och en stelkrampsspruta ("hon var från Vara", säger han och jag tänker att han har nog påverkats av sin sambo ....,-) och han sätter sig på passagerarsätet och jag kör hemåt.

Pang i säng bara!

Själv har jag fortfarande miljoner myror i armarna, men det är ju ingenting .., det är inte ont på det viset och det enda jag kände efter den första timmens helvetesbrännsmärta, var att pulsen skenade iväg.

Här simmade jag.

Nu mår jag bra.
Och ännu bättre är det sedan jag för en knapp timme sedan tog sommarens längsta dopp i havet.
Inte bara ett dopp - en lååång simtur -!

På en klipphäll satt en man i min ålder och hade ett glas vin i handen, annars var vi ensamma.
Om det pratade vi - jag låg i havet och simmade och mannen satt där på klipphällen - och vi sa att det gäller verkligen att Ta Vara På, ja, det där sista av sommaren.

Sen moppade jag hemåt.

L y c k l i g.
Ja, just lycklig .., för - för mig - finns ingenting på jorden som är så underbart, som att simma långsamt under ytan.

Jodå ....

... dom var kanske bara ute på en liten övningsrunda, svalorna.

Eller tornseglarna.

Jag kallar dom svalor.

Idag satt dom uppradade på den gamla telefontråden och putsade fjädrarna.

Hjärtat värmdes.

Inställd lotteridragning - pv på akuten -.

Handen som kom i kläm under hundslagsmålet - han påstår att det är från fallet med cykeln - har nu svullnat upp rejält och han har så ont, så han kan knappt röra den.

Jag skjutsade honom till akuten och så får vi se hur det går.

"Hur känns det annars då?" frågade jag.

"Jag känner mig matt ...", sa den annars tappre mannen.

Mitt eget förra-veckans-bästa ...

I närheten av Båstad läser jag DN ....

Det var såklart resan till Köpenhamn och hela dagen tillsammans med pv och mina barns pappa och hans fru och Anders förstås, som lagtävlade, hela den biten.
All glädjen!
Och att vi kan skratta åt samma saker - det var väldigt gott om självironi den dagen -.

Och så söndagkvällens middag hos pv:s kusin Maria och hennes man Roger i Harplinge.
Där var också Rogers föräldrar från England - Judith och Richard -, samt Sonja och Gösta förstås.

Bilden visar Richards vänstra hand.
Jag gissade på vilka yrken han och hustrun hade haft (båda är nu närmare åttio) och sa att jag var helt förvissad om att Richard hade varit någon sorts arbetsledare och så var det också; han hade arbetat på Heathrow flygplats under många, många år.

Titta på hans klocka!
Var gång jag ser en sån, tänker jag på dig Ulrika .., du tycker ju att stora klockor är så manligt ,-)
Efter mer än femtio års äktenskap gifte Judith och Richard om sig igen - i kyrkan -!
Fyra barn har dom; tre söner (en i Perth i Australien, Roger i Sverige och Nigel i England) och en dotter.

Under middagen pratar vi om namn .., hur många och vilka namn vi har.
Jag är den enda som bara har ett.

Alice - Roger och Marias jackrusselmadame - var förstås också med.
Hon är ungefär lika kärvänlig mot Harry som vad AP:s Nelly är (likadan ras).., dvs, mest vill hon visa hur jättefina tänder hon har ....,särskilt i överkäken ..., och Harry blev lätt stirrig av detta bemötande och tackade för det hela genom att helt sonika lyfta på bakbenet och pinka en skvätt i hallen!
Ajabaja!

Jungfru. Jag tror att även hon hade vänster tumme upp.

Och här är Judiths hand.
Jag gissade att hon hade arbetat antingen i en fin butik eller som sekreterare och det sistnämnda var det rätta, även hon på Heathrow.
Vilka underbart rara och trevliga människor!

Här står mr Aldrigde och tar kort!

Och han och Judith bjöd Emma och mig att hälsa på, ja, om vi nu ska åka till Brighton t.ex, så bor dom bara halvvägs och det är bara att slå en signal! sa Richard leende.

Middagen var delikat!
Först lättkokta rödbetor med chevréost och pinjenötter .., därefter ljufvligt god lammstek i skivor, potatis, sallad, mintgelé och nåt annat med mynta - allt hemgjort - och efterrätten en slags kladdkaka med valnötter i och så vispad grädde eller glass och inlagda plommon och jordgubbar till.
Ååå, hjälp ...., så smarrigt! 

Jo, jag tror att jag ....

... ska be pv att han fixar en ny trappa till/från husvagnen, så där så man inte ramlar pladask och nästan slår ihjäl sig och inte kan åka till London.

Och framför allt att man inte dråsar rakt ner i ett snår med nässlor.

Inte trodde man väl ...

Så här var det till en början.
Inspirerad av Monica (Anna i Sheffields mamma) som lottade ut nånting, tänkte jag att åååå, så kul, vilken rolig idé! 
Ett litet pjuttlotteri som skulle vara i ett par veckor, ja, men helt perfekt!

Några veckor, ja..
Här går en vinst till härs och tvärs i Medelpad.

 

Och det växte och växte och växte ....

Och fortsätter ännu! 

Jag undrar jag vem som har roligast; bloggmadamen eller bloggvännerna som är med i dragningen.

Följande ligger i alla fall nu och skvalpar i träskålen: 

Anna-Lena How i Tumba

Biggan B i Hudiksvall

Turtlan i Karlstad

Eva på Frösön

Cecilia N i Härnösand

Gunnel i Lund (har läst länge på bloggen men aldrig tidigare kommenterat = varmt välkommen!)

Ulrika i Kopparberg

Eva från Tyresö

Mossfolk i Örebro

ellem i Skellefteå

Åsa / Pralinen - också ny i lottunnan - härligt! 

och sist av allt

Ann /STORARTAT i Göteborg.

Det blir dragning ikväll och vinsten är alltså örhängen designade annaofsweden. 

Ett tröstpris blir det också.

Förmiddag ...

Vilken oerhört lockande rubrik .. jag förstår att den drar horder av lystna läsare till bloggen ,-)

Men så här var det.
Som på bilden, alltså.

Blå himmel och hög, klar luft.
Inte en enda svala syntes till, däremot satt mängder av måsar och duvor på åkern och kalasade på spill från säden.

Vid "polska ambassaden" hördes motorsågsljud - nån fällde björkar -.

Och snart ska jag ta mig ner till havet för ett morgondopp.

Dagens fönster ...

Den tjugonde augusti skrev Turtlan så här:

Hej!

Under tiden som tvättmaskinerna snurrade ikväll så gick jag en promenad.
På min tur kom jag förbi en liten herrgård som finns i mina trakter.

Stannade till och konstaterade att gaveln på huset borde heta "Tre fönster och en dörr".

Så fick det bli.
Så får den heta.

Fångade gaveln med telefonen och gick sen vidare i den ljumma kvällen hemöver.

Nu är gaveln på väg söderöver till ett gult hus, hälsar madamen i Värmland.



// Och tänk, häromkvällen när jag låg och lyssnade till Karlavagnen, vad hör jag då, om inte namnet på fröken Sköldpadda, vars inlägg programledaren läste upp! Kul!

DBIV för Ann i Göteborg ...

OK här kommer veckans bästa!

För att göra en längre historia kort:

 Efter att ha passerat ett stort gäng punkare i sta’n, lösgör sig en tjej, springer efter mig och säger:

-Jag måste bara säga till dig att jag tycker ditt hår är såååå häftigt! Det är såååå kul att se att någon som är lite äldre inte ser ut som alla andra!

Jag kramade henne precis där och då och svävade lite bort mot spårvagnen.

Tänk så många okända, som kommenterat mitt hår och alla har bara varit positiva

hälsar företagsledningen

 

STORARTAT!
Ann Bergström
N.Gubberogatan 23 a
41663 Göteborg

DBIV för Åsa ....

Var nog att jag fick ändan ur vagnen och sålde möblerna som blockerat förrådet på vinden. 

Passade dessutom på att rensa ut kläder som numera inte används och lämnade dem till Röda Korset. 

Luftigare på vind, klädkammare och byrå - känns faktiskt befriande.

Hälsningar Åsa.