Novemberdagar.
Grådis och duggregn.
Nedblåsta grenar på gräsmattan.
Småfåglar som vill ha mat och en liten hundmadame som också vill ha mat.
Matte som dricker kaffe.
torsdag 12 november 2015
Det bästa för Kattis ....
På mitt jobb, där har man nu fått för sig att man ska lämna ut en enkät, till sina elever och deras vårdnadshavare, i direkt anslutning till, och efter, precis genomfört utvecklingssamtal ...
Jag tycker personligen att detta är rätt larvigt, och tror att jag skulle få ett bra mycket ärligare resultat, med förhoppningsvis relevant feedback, om det hela sköttes helt anonymt via webben, men ..., 5.0 av 5 möjliga, i snitt, hittills, och man tackar!
//Kattis, en åtrött och sliten lärare, med för hög ambtion för sitt eget allra bästa.
På mitt jobb, där har man nu fått för sig att man ska lämna ut en enkät, till sina elever och deras vårdnadshavare, i direkt anslutning till, och efter, precis genomfört utvecklingssamtal ...
Jag tycker personligen att detta är rätt larvigt, och tror att jag skulle få ett bra mycket ärligare resultat, med förhoppningsvis relevant feedback, om det hela sköttes helt anonymt via webben, men ..., 5.0 av 5 möjliga, i snitt, hittills, och man tackar!
//Kattis, en åtrött och sliten lärare, med för hög ambtion för sitt eget allra bästa.
onsdag 11 november 2015
Det bästa för Ann i Göteborg ...
Bästa
hälsningar
Ann
Den här veckan var nog mitt bästa att kören börjat repa igen efter två
veckors höstlov.
Stämmorna börjar sitta stabilt och körfröken har också börjat lägga till
lite koreografi till de olika låtarna - lite hårdrocksgester, stamp och klapp,
men också lite snurr och sjunga och hålla varandra i händerna när det kommer
till balladerna. Det kommer att bli grymt!
Repetitionerna är så intensiva och energigivande att man lever på det hela
veckan. Ibland går körkompisen Eva och jag och tar ett glas vin efteråt och bara
pratar och pratar och allt är bara härligt!
OCH den 6 december är det konsert!!!
En av låtarna som ingår i repertoaren den här,
Heaven knows med The Pretty Reckless!
Taktfast och
häftig – lite som Queens We will rock
you
Ann
Det bästa för friherrinnan i Steninge ...
Ja, denna vecka har nog det bästa varit utflykten till Ängelholm och testen att köra Hallandsås upp och ner några gånger, men fram kom vi till slut ..
Mycket gamla saker att titta på.
Ja, denna vecka har nog det bästa varit utflykten till Ängelholm och testen att köra Hallandsås upp och ner några gånger, men fram kom vi till slut ..
Mycket gamla saker att titta på.
Sedan är ju baden ett kapitel för
sig själv. Det är bara livet.
Idag fick jag en present av Elisabet, en
bad termometer, för nästan alla vill veta hur många grader
det är i vattnet. Jag bryr mig inte så mycket om det.
Så länge fötterna inte blir isbitar är det okey.
Friherrinnan
En onsdag ....
Och lilla Nelly vågar på inga villkors vis låta mig lyfta henne över ett sånt här A som man ska klättra över .., nej, hon sätter sig på behörigt (läs: 100 meter) avstånd och vägrar i sten att röra sig.
Sen närmar hon sig lite-lite-lite och när jag ska lyfta henne känner jag hur hennes lilla hjärta pickar alldeles omåttligt och jag tänker på hur rädd jag själv var, då, när det var promenera-över-åtta-hängbroar-högt-ovan-marken-i-Ghana-läge ..., och jag säger att okej, vi tar det en annan dag när pv är med, kanske kan vi fixa på nåt vis så hon lätt kan ta sig igenom detta?
Åååå, så glad hon blir!
Hela vägen hem skuttspringer hon .., stannar till mellan varven och tittar åt vårt håll och så skutt-skutt-vidare!
Och så här såg det på hemvägen.
Ett blått ljus.
Och luften mild och len.
Och lilla Nelly vågar på inga villkors vis låta mig lyfta henne över ett sånt här A som man ska klättra över .., nej, hon sätter sig på behörigt (läs: 100 meter) avstånd och vägrar i sten att röra sig.
Sen närmar hon sig lite-lite-lite och när jag ska lyfta henne känner jag hur hennes lilla hjärta pickar alldeles omåttligt och jag tänker på hur rädd jag själv var, då, när det var promenera-över-åtta-hängbroar-högt-ovan-marken-i-Ghana-läge ..., och jag säger att okej, vi tar det en annan dag när pv är med, kanske kan vi fixa på nåt vis så hon lätt kan ta sig igenom detta?
Åååå, så glad hon blir!
Hela vägen hem skuttspringer hon .., stannar till mellan varven och tittar åt vårt håll och så skutt-skutt-vidare!
Och så här såg det på hemvägen.
Ett blått ljus.
Och luften mild och len.
Och det var noga med kattmaten ...
Eva i Tyresö hade ögonen med sig - eller var det kanske Långe Maken - och postade en härlig inköpslista som sannerligen sätter min fantasi i sken!
Jag tror att detta handlar om ett par födda på 40-talet, dom har katt och det är väldigt noga vilken sorts mat katten får. Eller kanske har dom flera katter? Och olika smaker; katterna ska inte behöva känna att maten är ensidig.
Kanske har ena parten skrivit listan till den andre .., "inte grape, inte äpple mango apelsin", ja, här gäller det att vara t y d l i g.
Någon i familjen är rökare.
Fyra askar röd LM ska inhandlas.
Och så ska Systemet besökas.
En halv Koskenkorva, en dunk vin och lite vatten.
Eller är det måhända en dunk vatten ...?
Här specificeras kattmaten.
Katterna vet vad dom vill ha.
Men titta, här är handstilen annorlunda .., det måste vara en betydligt yngre människa som skrivit detta.
Kanske någon från hemtjänsten?
Kanske handlar allt om en ensamstående man med katter och nu ska hemtjänsten handla och då gäller det att skriva tydligt så där inte blir några missförstånd?
Så kan det vara.
Den här listan fick jag igårkväll av en rar kvinna; kund i affären.
Hon är Stenbock - född den 29:e december - och storasyster.
Och snygg i håret var hon också.
Eva i Tyresö hade ögonen med sig - eller var det kanske Långe Maken - och postade en härlig inköpslista som sannerligen sätter min fantasi i sken!
Jag tror att detta handlar om ett par födda på 40-talet, dom har katt och det är väldigt noga vilken sorts mat katten får. Eller kanske har dom flera katter? Och olika smaker; katterna ska inte behöva känna att maten är ensidig.
Kanske har ena parten skrivit listan till den andre .., "inte grape, inte äpple mango apelsin", ja, här gäller det att vara t y d l i g.
Någon i familjen är rökare.
Fyra askar röd LM ska inhandlas.
Och så ska Systemet besökas.
En halv Koskenkorva, en dunk vin och lite vatten.
Eller är det måhända en dunk vatten ...?
Här specificeras kattmaten.
Katterna vet vad dom vill ha.
Men titta, här är handstilen annorlunda .., det måste vara en betydligt yngre människa som skrivit detta.
Kanske någon från hemtjänsten?
Kanske handlar allt om en ensamstående man med katter och nu ska hemtjänsten handla och då gäller det att skriva tydligt så där inte blir några missförstånd?
Så kan det vara.
Den här listan fick jag igårkväll av en rar kvinna; kund i affären.
Hon är Stenbock - född den 29:e december - och storasyster.
Och snygg i håret var hon också.
Det bästa för Anne i Mantorp ...
Hej!
Hej!
Mitt bästa den här gången är att mitt bråkiga
knä börjar bli mindre bråkigt. Så i morgon äntligen ska jag åka till
badhuset tillsammans med 3 barnbarn och
diverse föräldrar. Tippar att det besöket blir det allra bästa i veckan.
I
badhuset är det 29 grader i vattnet på onsdagarna och man får väl säga
att det är en viss skillnad mot dina dopp i havet. Men som jag önskar
att jag
hade möjlighet att vara med er. Jag inbillar mig att
det inte bara är bra för själen utan även för kroppen med kallbad. Heja
dig och Friherrinnan!
Kramar till alla/Anne i Mantorp
tisdag 10 november 2015
Idag ...
Först långrunda med hundarna.
Vi upptäcker kaniner och ekorrar.
Det draaaas i koppel.
På väg hem blir jag akut badsugen - tala om att detta är beroendeframkallande! -, slår en signal till friherrinnan och frågar om vi kan ta ett snabbdopp på momangen?
Det kan vi.
Fortfarande är det högvatten och vågorna slår ideligen över piren, så det är till att gå barfota ända ut till stegen och den biten är kylig.
Men tänk ..., stegen är kvar och man kan bada och sedan stå där lycklig (läs: salig!) och vi är snart i mitten av november!
Visserligen är utstyrseln något .., annorlunda.
Halsduken från Klippans yllefabrik (present från bästa systerdottern) värmer gott efteråt.
Och på väg hem kör jag värmen på max i bilen.
Nu vankas jobb och sen tre lediga dagar.
Först långrunda med hundarna.
Vi upptäcker kaniner och ekorrar.
Det draaaas i koppel.
På väg hem blir jag akut badsugen - tala om att detta är beroendeframkallande! -, slår en signal till friherrinnan och frågar om vi kan ta ett snabbdopp på momangen?
Det kan vi.
Fortfarande är det högvatten och vågorna slår ideligen över piren, så det är till att gå barfota ända ut till stegen och den biten är kylig.
Men tänk ..., stegen är kvar och man kan bada och sedan stå där lycklig (läs: salig!) och vi är snart i mitten av november!
Visserligen är utstyrseln något .., annorlunda.
Halsduken från Klippans yllefabrik (present från bästa systerdottern) värmer gott efteråt.
Och på väg hem kör jag värmen på max i bilen.
Nu vankas jobb och sen tre lediga dagar.
måndag 9 november 2015
Det bästa för Eva på Frösön ...
Det bästa i veckan är alla vackra dagar här i Jämtland. Så pigg som jag är i november detta år är det längesen jag var. Jag tror att det beror på vädret. Den långa hösten, helt snöfri, med sol nästa jämt.
Det andra är att årets julkortsbeställningar har börja trilla in. Det är så roligt att det fortfarande finns människor som skickar julkort, det minskar för varje år och snart lär väl den traditionen helt försvinna. Det är lättare att skicka ett mejl eller en hälsning på fb, så mycket tråkigare tycker jag.
Samtidigt förstår jag att det är ett av alla "måsten" inför jul som många väljer bort. Och att välja bort gör ju att man orkar mer. Själv har jag gott om tid i mitt ickearbetande liv så jag fortsätter att skicka mina julkort, det är ju så roligt att göra dem!
Kram Eva
Det bästa i veckan är alla vackra dagar här i Jämtland. Så pigg som jag är i november detta år är det längesen jag var. Jag tror att det beror på vädret. Den långa hösten, helt snöfri, med sol nästa jämt.
 |
| Vilka vackra julkort Eva! Och så mycket DU ....! |
Det andra är att årets julkortsbeställningar har börja trilla in. Det är så roligt att det fortfarande finns människor som skickar julkort, det minskar för varje år och snart lär väl den traditionen helt försvinna. Det är lättare att skicka ett mejl eller en hälsning på fb, så mycket tråkigare tycker jag.
Samtidigt förstår jag att det är ett av alla "måsten" inför jul som många väljer bort. Och att välja bort gör ju att man orkar mer. Själv har jag gott om tid i mitt ickearbetande liv så jag fortsätter att skicka mina julkort, det är ju så roligt att göra dem!
Kram Eva
Det bästa för Ulrika ...
Det bästa just idag är att jag imorgon äntligen ska opereras. Nu ryker
livmodern och good riddance säger jag! Efter mer än 1 1/2 års krångel
och smärtor som bara blivit värre och värre ska detta bli UNDERBART att
slippa!
Det allra, allra bästa sker väl imorgon hoppas jag - att jag vaknar upp igen. ;-)
Tills dess glädjer jag mig åt att ett av mina första försök till flerfärgsstickning blev så pass bra ändå, och åt världens bäste Qvick-filur. :-)
Kraaam!
 |
Det allra, allra bästa sker väl imorgon hoppas jag - att jag vaknar upp igen. ;-)
Tills dess glädjer jag mig åt att ett av mina första försök till flerfärgsstickning blev så pass bra ändå, och åt världens bäste Qvick-filur. :-)
Kraaam!
// Och stort lycka till, Ulrika! säger jag. Mna pre-op-flaskor slängde jag i papperskorgen. Så vedervärdigt äckliga, tyckte jag.
Dragning på torsdag ...
Och då är förstapriset nyckelringen med doftande lavendel - tack du STORARTADE Ann i Göteborg -!
Och då är förstapriset nyckelringen med doftande lavendel - tack du STORARTADE Ann i Göteborg -!
Tröstpriset är boken "Skånes somrar ila" av Ingrid Sjöstrand.
Ingrid som föddes på Rödön i Jämtland, där Eva Grelsson har sin sommarstuga.
Eller familjens.
Här skriver författaren om kajor som byggt bo i skorstenen.
Dragning som sagt var nu på torsdag, så vill ni vara med i glasbyttan .., mejla då hjärtevärmen till bisse151@gmail.com så vet ni resten.
Madame Anna i Porto .., jag blev tveksam till om din kommentar var ett bidrag?
Ska jag lägga in det? Det tycker jag.
Dagens fönster och en resa till Skåne ...
Här är fönstret .., ni ser det till höger i bilden.
Igår ringde jag till friherrinnan och frågade om hon hade lust att göra mig sällskap till Antikkulan i Åkersholm, inte långt från Ängelholm.
Jo, det hade hon och eftersom pv hade körövning med Kammarkören (inför advent) och skulle bli borta i fyra timmar, så passade det ju som bäst.
Av innehavaren (en av dem) hade jag fått vägbeskrivning och det lät ju enkelt.
Det visade sig bli ett äventyr av den där sorten man aldrig glömmer.
Förmodligen missförstod jag honom, ty hur vi än bar oss åt, så inte kom vi rätt.
Två gånger vände vi och fick köra till toppen av Hallandsåsen och så nerför igen (vi kan den vägen nu .., kan jag säga) och till slut svängde vi av på rätt väg och kom på snirklig småväg fram till själva Antikkulan.
Så här såg det ut där inne.
Antikkulan finns i mitt Instagramflöde och jag trodde att det skulle vara jättestort!
Det visade sig vara tre rum och där fanns otroligt mycket att kasta ögonen på.
Bokskåpet till exempel .., eller nattduksborden .., eller skolplanscherna!
Ett japanskt par handlade hur mycket som helst.
"Kom ihåg en sak, om si så där femton år, då kommer man på auktioner enbart att hitta Ikeamöbler, ja, ni anar inte hur mycket som går på export av vårt svenska kulturarv när det gäller möbler!" sa Uffe med sin härliga mössa.
Bara häromdagen hade ett enormt lass med bland annat pinnstolar gått iväg till Hongkong!
Alldeles underbara travar med lakan, örngott, dukar, handdukar .., fanns också!
Titta, vilken härlig skolplansch!
Mamma tyckte mycket om Viola Gråstens filtar - vi hade minst två - och här fanns också såna.
Själv köpte jag en grön yllefilt utan fransar ..,"kanske Viola Gråsten?" sa innehavaren, men jag är inte säker. Den ligger nu i soffan här i gula huset och kostade 250 kronor. Stoooor, härlig, varm!
En sliten bjällra som kanske suttit på en ko eller något får, fick göra mig sällskap hem.
Den ska minsann användas när det vankas skidtävlingar i Sälen i mars.
Minns jag inte fel, ska i alla fall tre av Team Taurus medlemmar (Hilda, Patrik och Anders) åka halvvasan och då ska det minsann hejas och bjällran ska få träda i tjänst.
Eftersom väggklockan från mitt barndomshem insomnat lugnt och fridfullt - men såklart ändå får hänga på väggen och pryda sin plats -, har jag verkligen känt av detta att man ideligen slänger ett öga åt det hållet för att se vad klockan är.
Nu blev en liten Junghans väckarklocka min.
Såååå fin den är och hur många av oss bloggvänner har inte vuxit upp med en sån här tingest på nattduksbordet?
Och den har två olika ringsignaler; en mer normal - och en riktig gräll - som går igång om man inte stängt av efter några sekunder utan ligger och drar sig i sängen och tänker på annat.
Harry blev alldeles förfärad av denna tingest när den ringde (jag testade) och morrade och skyndade sig att hoppa ner från soffan ....
Och en liten fin äggkopp fick också följa med hem.
Tanken var att vi skulle ta ett eftermiddagsdopp på vägen hem.
Så blev det inte.
Mörkret föll snabbt och i stället för Båstad (där jag visste att det fanns badstege) så föreslog friherrinnan Skummeslövs strand, några kilometer hitom Båstad.
Det är - läste jag - Sveriges längsta strand, tolv kilometer lång.
Badet skippade vi, men tog en fikapaus med Kullabygdens (väldigt passande) glögg och medhavda bullar (tack friherrinnan!).
Så här vackert var det .., och det blåste friska vindar och jag upptäckte att snäckskalen var större här än i Stensjö.
Så här stora.
Ullfilten är högt älskad av harry och nelly.
Den är mycket grönare än vad bilden visar .. men jag är ändå tveksam till att det skulle vara en Viola Gråsten ...
Här är fönstret .., ni ser det till höger i bilden.
Igår ringde jag till friherrinnan och frågade om hon hade lust att göra mig sällskap till Antikkulan i Åkersholm, inte långt från Ängelholm.
Jo, det hade hon och eftersom pv hade körövning med Kammarkören (inför advent) och skulle bli borta i fyra timmar, så passade det ju som bäst.
Av innehavaren (en av dem) hade jag fått vägbeskrivning och det lät ju enkelt.
Det visade sig bli ett äventyr av den där sorten man aldrig glömmer.
Förmodligen missförstod jag honom, ty hur vi än bar oss åt, så inte kom vi rätt.
Två gånger vände vi och fick köra till toppen av Hallandsåsen och så nerför igen (vi kan den vägen nu .., kan jag säga) och till slut svängde vi av på rätt väg och kom på snirklig småväg fram till själva Antikkulan.
Så här såg det ut där inne.
Antikkulan finns i mitt Instagramflöde och jag trodde att det skulle vara jättestort!
Det visade sig vara tre rum och där fanns otroligt mycket att kasta ögonen på.
Bokskåpet till exempel .., eller nattduksborden .., eller skolplanscherna!
Ett japanskt par handlade hur mycket som helst.
"Kom ihåg en sak, om si så där femton år, då kommer man på auktioner enbart att hitta Ikeamöbler, ja, ni anar inte hur mycket som går på export av vårt svenska kulturarv när det gäller möbler!" sa Uffe med sin härliga mössa.
Bara häromdagen hade ett enormt lass med bland annat pinnstolar gått iväg till Hongkong!
Alldeles underbara travar med lakan, örngott, dukar, handdukar .., fanns också!
Titta, vilken härlig skolplansch!
Mamma tyckte mycket om Viola Gråstens filtar - vi hade minst två - och här fanns också såna.
Själv köpte jag en grön yllefilt utan fransar ..,"kanske Viola Gråsten?" sa innehavaren, men jag är inte säker. Den ligger nu i soffan här i gula huset och kostade 250 kronor. Stoooor, härlig, varm!
En sliten bjällra som kanske suttit på en ko eller något får, fick göra mig sällskap hem.
Den ska minsann användas när det vankas skidtävlingar i Sälen i mars.
Minns jag inte fel, ska i alla fall tre av Team Taurus medlemmar (Hilda, Patrik och Anders) åka halvvasan och då ska det minsann hejas och bjällran ska få träda i tjänst.
 |
| Tick-tack-tick-tack ... |
Eftersom väggklockan från mitt barndomshem insomnat lugnt och fridfullt - men såklart ändå får hänga på väggen och pryda sin plats -, har jag verkligen känt av detta att man ideligen slänger ett öga åt det hållet för att se vad klockan är.
Nu blev en liten Junghans väckarklocka min.
Såååå fin den är och hur många av oss bloggvänner har inte vuxit upp med en sån här tingest på nattduksbordet?
Och den har två olika ringsignaler; en mer normal - och en riktig gräll - som går igång om man inte stängt av efter några sekunder utan ligger och drar sig i sängen och tänker på annat.
Harry blev alldeles förfärad av denna tingest när den ringde (jag testade) och morrade och skyndade sig att hoppa ner från soffan ....
Och en liten fin äggkopp fick också följa med hem.
Tanken var att vi skulle ta ett eftermiddagsdopp på vägen hem.
Så blev det inte.
Mörkret föll snabbt och i stället för Båstad (där jag visste att det fanns badstege) så föreslog friherrinnan Skummeslövs strand, några kilometer hitom Båstad.
Det är - läste jag - Sveriges längsta strand, tolv kilometer lång.
Badet skippade vi, men tog en fikapaus med Kullabygdens (väldigt passande) glögg och medhavda bullar (tack friherrinnan!).
Så här vackert var det .., och det blåste friska vindar och jag upptäckte att snäckskalen var större här än i Stensjö.
Så här stora.
Ullfilten är högt älskad av harry och nelly.
Den är mycket grönare än vad bilden visar .. men jag är ändå tveksam till att det skulle vara en Viola Gråsten ...
söndag 8 november 2015
Alla pappors dag ...
Jag var tjugotvå år när min pappa dog.
Vad minns jag mest av honom ...?
Jo ..., att han var oerhört lekfull; han hade hela barnasinnet kvar. Han älskade att springa och jaga oss döttrar med nån otäck skorv i handen ..., åkte man bil och satt intill honom, tvär-killade han ofta en på benet. Han hade god lust att fuska i kortspel - var en dålig förlorare och en enorm tävlingsmänniska -.
Gick på händer .., stod på huvudet!
Gympade i hallen intill sängkammaren varje kväll.
Hopp-hopp-hopp!
Hade sockerbit till kaffet och drack ofta Samarin.
Tyckte om Brandts skorpor och te.
Och Center - ni vet - chokladrullen.
Han hade alltid varma händer och varje morgon tvättade han noga öron och hals.
Det plaskade liksom i tvättfatet. Vattnet stänkte.
Det hände att han ropade på mig; då skulle jag hjälpa honom att raka bort småhåret i nacken.
Han var den ende pappan jag kände som ofta hade basker och på somrarna hade han skjorta med uppvikta ärmar. På vintern en vit brynja under polotröjan. En svart skinnväst köpte han också och när han gick i pension några år i förtid, började han plötsligt gå klädd i jeans och träskor.
Lättrörd var han och grät ofta till sorgliga slut när det gällde filmer.
Till det här slutet (filmklippet) kom den blåvitrutiga näsduken fram. Oj, så han grät!
Spencer Tracy var en stor idol.
På bröllop höll han tal och gjorde det med den äran.
Han var skojfrisk och berättade gärna historier; ofta från sin barndom i Kalvträsk.
Pappa och min rödvitrandiga syster gick alltid på julotta tillsammans.
Efteråt bjöd mamma på kaffe med skinkmacka.
Och så tyckte han om att dansa och gick ofta på gammaldans på Borgen.
Alltid nykter.
Inte en enda gång såg jag honom berusad under min uppväxt, men han berättade att en gång - efter en friidrottstävling i Stockholm, då, när allt gick på tok - hade han festat till ordentligt och efter det lovat sig själv att aldrig mera, nej, aldrig mera skulle det hända!
Sjöng gjorde han ofta.
Den här, till exempel.
Inte var han alldeles perfekt som pappa. Han var fyrtiofyra år när jag föddes och jag tyckte - särskilt i tonåren - att han var hopplöst gammaldags.
Men han var min pappa och jag är innerligt glad att jag fick barn tidigt; då hann jag i några år se honom som den allra finaste morfar! Han och Maria i skogen på harjakt .., eller hur han satt med en nyfödd liten Anna i hammocken och hur han tittade på henne och sa att hon var så fin.
Och tänk, så glad han skulle ha varit över Anders!
Och Emil och Emma!
Han var sextiosex år när han dog; fyra år äldre än vad jag är nu och han hette Ivar Nilsson.
Jag var tjugotvå år när min pappa dog.
Vad minns jag mest av honom ...?
Jo ..., att han var oerhört lekfull; han hade hela barnasinnet kvar. Han älskade att springa och jaga oss döttrar med nån otäck skorv i handen ..., åkte man bil och satt intill honom, tvär-killade han ofta en på benet. Han hade god lust att fuska i kortspel - var en dålig förlorare och en enorm tävlingsmänniska -.
Gick på händer .., stod på huvudet!
Gympade i hallen intill sängkammaren varje kväll.
Hopp-hopp-hopp!
Hade sockerbit till kaffet och drack ofta Samarin.
Tyckte om Brandts skorpor och te.
Och Center - ni vet - chokladrullen.
Han hade alltid varma händer och varje morgon tvättade han noga öron och hals.
Det plaskade liksom i tvättfatet. Vattnet stänkte.
Det hände att han ropade på mig; då skulle jag hjälpa honom att raka bort småhåret i nacken.
Han var den ende pappan jag kände som ofta hade basker och på somrarna hade han skjorta med uppvikta ärmar. På vintern en vit brynja under polotröjan. En svart skinnväst köpte han också och när han gick i pension några år i förtid, började han plötsligt gå klädd i jeans och träskor.
Lättrörd var han och grät ofta till sorgliga slut när det gällde filmer.
Till det här slutet (filmklippet) kom den blåvitrutiga näsduken fram. Oj, så han grät!
Spencer Tracy var en stor idol.
På bröllop höll han tal och gjorde det med den äran.
Han var skojfrisk och berättade gärna historier; ofta från sin barndom i Kalvträsk.
Pappa och min rödvitrandiga syster gick alltid på julotta tillsammans.
Efteråt bjöd mamma på kaffe med skinkmacka.
Och så tyckte han om att dansa och gick ofta på gammaldans på Borgen.
Alltid nykter.
Inte en enda gång såg jag honom berusad under min uppväxt, men han berättade att en gång - efter en friidrottstävling i Stockholm, då, när allt gick på tok - hade han festat till ordentligt och efter det lovat sig själv att aldrig mera, nej, aldrig mera skulle det hända!
Sjöng gjorde han ofta.
Den här, till exempel.
Inte var han alldeles perfekt som pappa. Han var fyrtiofyra år när jag föddes och jag tyckte - särskilt i tonåren - att han var hopplöst gammaldags.
Men han var min pappa och jag är innerligt glad att jag fick barn tidigt; då hann jag i några år se honom som den allra finaste morfar! Han och Maria i skogen på harjakt .., eller hur han satt med en nyfödd liten Anna i hammocken och hur han tittade på henne och sa att hon var så fin.
Och tänk, så glad han skulle ha varit över Anders!
Och Emil och Emma!
Han var sextiosex år när han dog; fyra år äldre än vad jag är nu och han hette Ivar Nilsson.
Söndagsfönstret ...
.... fångades på Annies Gård i Haverdal igår lördag.
Det var där jag var på nån slags julmarknad, men egentligen var det kanske inte så värst juligt.
Nu när detta skrivs är klockan halv ett natten mot söndag .., jag är hur pigg som helst och hör hur det blåser - det har varnats för storm - och det har vräkt ner regn.
Tidigare ikväll underbart god lamm-middag hos friherrinnan och självklart dessert i form av äppelkaka. Hon är makalös när det gäller att laga mat och göda sina vänner!
.... fångades på Annies Gård i Haverdal igår lördag.
Det var där jag var på nån slags julmarknad, men egentligen var det kanske inte så värst juligt.
Nu när detta skrivs är klockan halv ett natten mot söndag .., jag är hur pigg som helst och hör hur det blåser - det har varnats för storm - och det har vräkt ner regn.
Tidigare ikväll underbart god lamm-middag hos friherrinnan och självklart dessert i form av äppelkaka. Hon är makalös när det gäller att laga mat och göda sina vänner!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)