söndag 8 november 2015

Alla pappors dag ...


Jag var tjugotvå år när min pappa dog.
Vad minns jag mest av honom ...?

Jo ..., att han var oerhört lekfull; han hade hela barnasinnet kvar. Han älskade att springa och jaga oss döttrar med nån otäck skorv i handen ..., åkte man bil och satt intill honom, tvär-killade han ofta en på benet. Han hade god lust att fuska i kortspel - var en dålig förlorare och en enorm tävlingsmänniska -.

Gick på händer .., stod på huvudet!
Gympade i hallen intill sängkammaren varje kväll.
Hopp-hopp-hopp!

Hade sockerbit till kaffet och drack ofta Samarin.

Tyckte om Brandts skorpor och te.
Och Center - ni vet - chokladrullen.

Han hade alltid varma händer och varje morgon tvättade han noga öron och hals.
Det plaskade liksom i tvättfatet. Vattnet stänkte.
Det hände att han ropade på mig; då skulle jag hjälpa honom att raka bort småhåret i nacken.

Han var den ende pappan jag kände som ofta hade basker och på somrarna hade han skjorta med uppvikta ärmar. På vintern en vit brynja under polotröjan. En svart skinnväst köpte han också och när han gick i pension några år i förtid, började han plötsligt gå klädd i jeans och träskor.



Lättrörd var han och grät ofta till sorgliga slut när det gällde filmer.
Till det här slutet (filmklippet) kom den blåvitrutiga näsduken fram. Oj, så han grät!
Spencer Tracy var en stor idol.

På bröllop höll han tal och gjorde det med den äran.
Han var skojfrisk och berättade gärna historier; ofta från sin barndom i Kalvträsk.

Pappa och min rödvitrandiga syster gick alltid på julotta tillsammans.
Efteråt bjöd mamma på kaffe med skinkmacka.

Och så tyckte han om att dansa och gick ofta på gammaldans på Borgen.
Alltid nykter.

Inte en enda gång såg jag honom berusad under min uppväxt, men han berättade att en gång - efter en friidrottstävling i Stockholm, då, när allt gick på tok - hade han festat till ordentligt och efter det lovat sig själv att aldrig mera, nej, aldrig mera skulle det hända!

Sjöng gjorde han ofta.
Den här, till exempel.

Inte var han alldeles perfekt som pappa. Han var fyrtiofyra år när jag föddes och jag tyckte - särskilt i tonåren - att han var hopplöst gammaldags.
Men han var min pappa och jag är innerligt glad att jag fick barn tidigt; då hann jag i några år se honom som den allra finaste morfar!  Han och Maria i skogen på harjakt .., eller hur han satt med en nyfödd liten Anna i hammocken och hur han tittade på henne och sa att hon var så fin.
Och tänk, så glad han skulle ha varit över Anders!
Och Emil och Emma! 

Han var sextiosex år när han dog; fyra år äldre än vad jag är nu och han hette Ivar Nilsson.





4 kommentarer:

Anonym sa...

Så fint du beskriver din pappa.

Friherrinnan

Evas blogg sa...

Men åh vad fint du skriver om din pappa.

Bloggblad sa...

Håller med ovanstående, och hittar tre liknande drag: Basker! (Fast han bytte ut den mot en liten käck hatt på 60-talet) Lättrörd! Pappa fick alltid tårar i ögonen om han hörde något vackert sägas eller sjungas. (Min brorson har ärvt det draget av sin farfar och gråter floder på bröllop och barndop och så fort nåt är vackert.)
Nykter! (Förstås, Frälsningsofficer som han var - och han började inte dricka när han avgick.)

Jag minns min pappa enbart med glädje, jag fick ha honom tills jag var 37, men jag har förlikat mig med att han inte finns. Saknar inte längre, men tänker ofta på honom och allt jag skulle vilja prata om.

Elisabet. sa...

Friherrinnan och Eva på Frösön: om jag kunde göra hjärtan här, skulle jag göra det.

Bloggblad: ja, det var verkligen likt ,-) Pappa var inte nykterist, han tog sig en grogg på fredag eller lördagkvällen, men aldrig mer än så. Han köpte t.om ett barskåp med spegelglas i- det var när Dallas visades i tv - och var så glad över detta. Men där fylldes sällan på med flaskor ,-)