Kväller ....

Så blir det övernattning i båten; mest för att kontrollera om lanternan i masten fungerar. Jo, det gjorde den.

Här är lugnt och fridfullt. Vi knåpar vidare med DN:s korsord .., Maria har ringt och berättat att hon, pojkvännen och hans 11-åriga dotter idag har besökt Ikea i Haparanda, mest för att köpa möbler till dotterns flickrum. Att där vimlade av finländska kunder, är ju förståeligt. 

Och inte långt ifrån vår båt, där har den här måsen tagit siesta. Om det nu inte är en trut?

Lördag ....

Bilden från min stora bok med målningar av Lars Jonsson. 

Pingstafton ..., och vinden från igår - vilken väl mer kunde benämnas som storm - har mojnat. Men innan dess! Flaggstänger vajade betänkligt i vinden .., och en av de blågula flaggorna vid Skepparstugan i Steninge hade blåst sönder och hängde likt en våt disktrasa rakt ner, lägg därtill ÖSREGN. 

Här vimlar det just nu av cykelturister - ofta med rejäl packning på släp - och det var nog ingen trivsam eftermiddag/kväll att befinna sig på väg norr eller söderut. 

Och så här såg AP ut efter genomförda fem mil på Vätternrundan, det var igår det. 

Och svärsonens tjusiga ben och strumpor .., såg ut så här, då, efteråt. Efteråt kom följande meddelande på familjechatten. "Så sjukt tekniskt och svårt och lerigt under långa perioder, men så bra arrangemang! Trodde aldrig att vi skulle komma under fyra timmar, så svår cykling var det ibland. Och såååå vackert! Vi är lyckliga!!"

Jag undrar vem den tösen brås på, men bra gjort! Heja, heja!

Här cyklades det inte, nej, vi var bortbjudna på middag hos vännerna från Tyresö ., blev där under ett par timmar, kom hem, satt i soffa respektive fåtölj och var så obegripligt trötta. Slut på, helt enkelt. Kanske var det alla känslor som tumlat runt de senaste dagarna, jo, så var det säkert .., och till sist släckte vi tv:n och gick i säng. Vaknade efter någon halvtimme hade ett våldsamt flimmer, blev orolig och ropade på pv som kom och lade sig på den sida av dubbelsängen som Sigge såg som sin .., flimret gav med sig och allt blev lugnt.

Och nu alltså pingstafton. Om inte vinden friskar i, blir det nu ikväll verkligen seglats för att sprida askan i havet - det har varit många turer huruvida det alls skulle bli av -. Själv har jag varit ute och känt tacksamhet över hur det växer i rabatterna! Lavendeln, den som är sååå enbarmligt träig och eländig vintertid, är nu helt underbar och det doftar ljuvligt när man går förbi. Planterade även ut nya lavendelplantor och även dessa verkar må bra! Härligt! 

Små självsådda skott av gurkört dyker också upp lite här och där, mest där. Inte direkt vackert, men oj, så bin och humlor trivs bland gurkörtens ljusblå blommor när det väl är dags. Bilden är från flera år tillbaka, ännu blommar den inte.

Frånsett lavendeln, finns det dock inget i blomväg som gör mig lyckligare än Tremastarblomman. Det är helt obegripligt att jag inte råkade dra upp stjälkarna i tron att detta var ogräs .., och nu blommar dom såå fint!

Dagens fönster ...

.... fångades av hedgrenskan, då på besök i Rungstedt på Själland. Eller kanske mera, på Rungstedt Kro.  (Om ni klickar på länken, så får ni njuta av sååå vackra stolar! Ja, tycker alltså bloggmadamen).

Tack som tog dig tid, Kerstin!

 Spridda skurar från en fredag i början av juni ...

Nationaldag, dessutom. Ingen dag som vi brukar fira på något särskilt sätt, men tacksamheten över att ha fötts i ett land med fred och frihet, den är likväl stor. Enbart tanken att vi skulle kunna bli invaderade, att det skulle kunna falla bomber och missiler i vårt land, är för mig nästan otänkbar, men vem vet vilka idéer som kan tjoppa upp i huvudet på galna potentater i vår närhet.

Men här sitter vi i fred och frihet i vardagsrummet och lyssnar/tittar lite förstrött på Morgonstudion. Vi får veta att Trump och Elon Musk nu är rejält osams och nu kan väl allt hända .., nu lär beskyllningar komma flygande genom luften från båda håll. Är man förvånad? Inte särskilt. 

Vi sitter på våra vanliga platser, pv i fåtöljen, jag i soffan och i den andra delen av soffan, där är det tomt. I den där "gropen" där Harry så ofta låg och sov och där Sigge tog över när Harry inte längre fanns, där är en grön pläd allt som finns. Inga matskålar står längre på golvet i köket. På inköpslistan står inte ett ord om kattmat. 

Bilden visar en Sigge som ibland var riktigt gymnastisk. 

För övrigt? Pv ska göra klart i båten - dieseltanken ska nu monteras fast -, Anna och Micke ska idag/eftermiddag delta i Vätternrundan mtb (mountainbike) - den längre sträckan på 50 km - (stort lycka till!) och i Skåne börjar det väl packas inför resan till Malå. 

Och ännu mera för övrigt tog jag nu på morgonen hjälp av fågelappen Merlin och fick på så sätt veta att fågeln som kvittrade så intensivt från ekens topp vid 6-tiden på morgonen, det var en rosenfink! Tänk, inte visste jag att vi hade sådana i vår närhet!

Bilden av skir norrbottensgrönska, togs av Maria nu morgonen, i Töre, Norrbotten.

En riktigt fin nationaldag önskar jag den som tittat in här!

Dagens fönster ...

... fångades av madamen i Porto. 

"Sitter en stund och jobbar på café idag ..", skrev hon. 

Det var torsdagen den 29:e maj. 

Tack annannan!

"Dina mest köpta varor ...."

Ja, pv:s alltså. 

Hälften var till Sigge (frikassé och alaskapollock), mjölken till pv och naturell yoghurt till mig. 

Förmodar att mina mest köpta varor är ungefär något liknande.

Dagens fönster ....

"Hej!

Ett fönster som är ett kvällsfönster från stugan. Prickiga lampan i rummet i den äldre delen av stugan. Det får bli beskrivningen denna regniga fredagskväll.

Annica."

//Tack Annica/Turtlan! Den prickiga lampan andas 70-tal, eller kanske ännu tidigare?

Om Sigge ...., ett långt inlägg.

Så är nu våra sexton år tillsammans med denne lille Sigge Nilsson tillända. 

Det har varit en vecka fylld av så mycket ångest och bedrövelse, bara detta att veta att "på onsdagmorgon klockan 9.00 kommer veterinären Anna och sen är det slut."

Natten mot igår låg Sigge hos mig - hela natten -. '

Det var första gången på månader som vi inte behövde stiga upp vid tretiden på natten för att släppa ut honom (vi har turats om, tagit varannan natt) och han låg hos mig fram till sextiden, när jag själv steg upp. 

Han hade ätit dåligt de sista veckorna och åt ingenting alls igår och i uterummet, där det hela skulle ta slut, stod två matskålar med ännu inte uppäten mat -. Friherrinnan, som varit den som sett till och gett Sigge mat när vi varit ute på seglats eller annorstädes - hade bett att få vara med ända till slutet, så pv hämtade henne och så satt vi där och bara  v ä n t a d e  på att veterinären skulle komma.

Minuten innan vi hörde veterinären köra fram längs vår uppfart, såg det ut så här. Efter en stunds prat - mest om Sigge - fick han en spruta som gjorde honom dåsig och efter ytterligare kanske tio minuter, den avslutande injektionen. 

Där låg han intill pv och med pv som strök honom över ryggen och det var så ledsamt så det var inte sant, som det väl är när man tar avsked av någon - även någon med fyra ben i stället för två - och som blivit som en familjemedlem. 

Veterinären - en lugn kvinna som kunde ha varit min dotter, rent åldersmässigt - frågade var jag kom ifrån och jag sa Västerbotten. Det visade sig att hennes mamma var från Sorsele, bara åtta mil från Malå och den vetskapen fick mig att gråta ännu mera, men fråga mig inte varför. 

Så tog då allt slut. Sigge fick ligga kvar på soffan Ektorp i uterummet och jag ringde till en av grannarna som tyckt så otroligt mycket om Sigge och berättade vad som hänt och hon tog sig hit och satt hos honom och grät nåt så hemskt, så ledsen var hon och kanske mest över att han inte kommit till henne på såååå lång tid. 

Nej, så var det, de senaste två åren kanske, lämnade han aldrig tomten, hela hans tillvaro var här .., i uterummet vår, sommar och höst och för övrigt inomhus.

I sexton år fick vi ha Sigge hos oss. Han föddes i Skåne, hamnade i Halland, växte upp med pElle (som var måttligt förtjust i att få denne lille ligist som sällskap .., han som puttade ut pElle från korgstolen och liksom tog kommandot), Nelly och Harry och lärde även känna Meja, Charlie och Steven! 

Sigge kunde vara så kaxig mot Harry och när vi hade varit ute på promenad, hände det mer än en gång att Sigge kom utfarande från syrénhäcken och bet Harry i bakhasorna.

På senare år blev det annorlunda, då kunde dom ligga tillsammans på soffan Ektorp och blev riktigt fina vänner.

Idag ska Sigge hamna i den "grav" som pv grävt så fint, bara någon meter ifrån där pElle hamnade, till vänster om växthuset. 

Jag har redan varit ute och klappat om honom (Sigge) lite och jag sade till pv att nu - äntligen - kan jag tänka mig att låta Harrys aska komma ut ur sin förpackning.

Jaaa. Så var gårdagen. 

Ett från hjärtat STORT och innerligt TACK till er som hjälpt oss med Sigge och pElle under årens lopp! Ni är många! 

Till exempel min f.d. svägerska Elenor (bodde här i 10 dagar och tog hand om hus och katt), Annika Engström med son som också tillbringade någon vecka här (sonen tog död på hundratals mördarsniglar!), grannarna Birgitta, Ecke och Britt och inte minst Annelie, pv:s kusin Mia Pehrson med sönerna Elliot och Alfred (postade små mobilfilmer som visade hur Sigge hade det) .., Eva och Ulf från Tyresö, Hildas mamma Mymmel som tillbringade två veckor här när vi var ute och seglade .., grannen Margret som i all välmening brukade ge Sigge mat hemma hos sig när han kom på besök .., och såklart friherrinnan Lena och hennes A-M, vilka troget ställt upp under alla sexton år!

Men nu är det över.

Dagens fönster ...

"Godmorgon från Aten!" stod det på textraden, ja, det var igår det. 

Vem som var avsändare? Jo, den flinka fönsterfångerskan annannan. 

Tack! säger jag.

Systrarna på Ekerö ...

Födda på gården hos Stig H Johansson, men hamnade hos AP och Micke. 

Den ena systern lite lurvig och den andra har den slätaste päls (och SVAL) jag har träffat på, ungefär som kattsystrarna som vi hade i Bjäresjö. Ylva stor och lurvig och Bodil - precis tvärtom -. 

Duktiga musjägare är dom också.

Och tänk så tryggt att ha varandra!

Bilderna togs av deras matte, AP.

Dagens fönster ...

Och så plötsligt kommer några fönster, fångade av Turtlans lagvigde.

"Hej!

Nu är det maken M som varit igång med fönsterhåven. Japp!

Dessa härliga fönster finns i konsthallen Sliperiet i Borgvik i sydvästra Värmland där M med jobbkollegor är på sommarutflykt. Guidning i konsthallen och Borgvik med efterföljande middag.

Borgvik är en härlig och fin by med anor i historien om man vill läsa på.
Sliperiet drivs av Oscar Magnusson om han är bekant? Son till en viss Sven-Erik Magnusson, båda sångare i världskända Sven-Ingvars. 
Hälsningar Annica och framförallt M."

//E: Tack till fönsterfångaren! säger jag.

 Malå ikväll ....

Maria tog bilden.

För övrigt undrar jag vad svaret blir från Putin och hans anhang, ja, vad beträffar ukrainarnas genialiska drönaranfall? Nu är han (P) nog kränkt ända ner i skoskaften. Och kränkta män är inte att leka med, det ser man ju inte minst vad gäller Trump, som så fort han får en - för honom - obehaglig fråga, blir så sur och vrång och anklagar journalisten för att vara en "loser" och alltid värdelös i sitt arbete.

 Omtanke ...

På arbetsbänken i köket i Bunkeflo låg detta. 

Tänkte på min egen skolstart. 

Och pirrglittret följde med.

Juni månad ... 

Och så är vi hemma igen efter en lördag och söndag i Skåne. Det blev en helg när vi mer eller mindre bodde i poolen och att få upp den yngste, det var i det närmaste hopplöst. "Ba-da! Ba-da! Jag-vill-ba-da!" lät det och helst skulle man ha behövt en lång krok att håva in honom med. 

Ett besök i en tämligen ny lekpark i Hyllie hann vi också med. När vi parkerat bilen strosade vi mellan relativt nybyggda lägenheter, ja, hela området var så fint och det är klart, byggs det i Skåne - i zon 1 - så är det enkelt att få det grönt och ombonat runt husen! Säkert är det också planerat med tanke på att regnvatten ska ha någonstans att ta vägen, ja, det kändes genomtänkt. 

Så härligt med så mycket grönska! 

I lekparken kom jag att samspråka med en pratglad man i 40-årsåldern. 

Det visade sig att han hade bosniskt ursprung och hade tillbringat flera år i Ystad. Och jodå, Fridhems Livs kände han till! 

Aha! 

Så kom Anders och slog sig ner intill oss och då visade det sig ännu mera att mannen genast kände igen Anders,

("ja, ja, du är 86:a va ..?"),  så det blev en stunds småsurr där på bänken, medan småttingarna klängde och klättrade i en finurlig klätterställning.

Mannen och hans lilla familj bodde i ett av de nybyggda husen och berättade hur lugnt området var. Dottern, som väl var fem, sex år, var så fint klädd i rosa klänning med knytskärp och när jag konstaterade hur enkelt hon växlade mellan svenska och bosniska, log pappan och sa att då kunde jag lägga till arabiska också, från mammans sida. Trespråkig av bara farten! Vilken gåva! 

Det var blandade lägenheter i husen, från 1:or och uppåt! Och sonen och jag själv pratade om hur fint det är när inte alla husen har platta tak, även om dom här bilderna visar något annat.

Och här på en av innergårdarna, tänk, så enkelt med trädställningarna som inramar en sittplats! I rabatterna, som var stora och breda, växte mängder med vackra tistlar, det var liljor och ormbunkar och en del strandväxter och det var på något sätt "rejält" och kändes tryggt och grönt-grönt-grönt! 

I sommar tänker jag återigen begagna mig av Skånetrafikens Sommarkort och då åka ner och bara spankulera omkring och verkligen ta mig  t i d  till att titta närmare på det här området. Å, så jag älskar detta underbara landskap som är Skåne!

Dagens fönster ...

.... fångades i systerlandet i väster, nämligen från Rungstedt på Själland där hedgrenskan då befann sig på mini-holiday, tillsammans med make och hundar.

Här en bild från krogen i Rungstedt och hjälp, vilket vackert skåp, tänker jag.

Tack Kerstin!

Dagens fönster ...

"Sömmerskan har gått för dagen ...", skriver annannan som var den som tog bilden och det tackar jag för. 

Och kanske vill sömmerskan ha betalt i förskott för det hon gör? Olikfärgade trådrullar - större och mindre - ser jag .., och där skymtar ett klädesplagg intill symaskinen av märket Singer. 

Tänk, så praktiskt om man hade en sömmerska i ens närhet!

Vänliga människor ...

Så kom dom åter till Skallkroken, det danska paret som lade till inte långt ifrån där jag satt och njöt av sol och blå himmel, kanske var det förra helgen? 

Nu hade dom seglat norrut, till Bohuslän, kom till Marstrand, men såg sig tvungna att vända åter till Själland av olika anledningar. 

Tröjorna, som jag tycker är så fina, hade Sara stickat och om jag fattade jag det rätt, var det bara två år sedan hon hade lärt sig den konsten. Å, jag älskar raglanskurna tröjor!

Skickade med dem färskt bröd, några kanelbullar och stora ägg till frukosten och pv fick en hävert av skepparen himself, vilket han (pv) planerat att köpa i morgon. Nu löste det sig!

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är Monet. "I hortensiornas tid skickar jag dig en bild från en liten by i Bretagne som vi besökte med husbilen för 10 år sen. Fönstren är också vackra!"

//Elisabet skriver: Tack Monet! Ja, jag minns när vi körde från Malå till Bretagne, det var på hösten 2002 och vi hade hyrt ett hus i närheten av Atlanten och med underbar trädgård som hörde till. I den lilla byn vars namn jag totalt glömt bort, överallt där växte enorma buskage med blommande hortensia, ja, det påminde om häckar! Så vackert!

Helgdag en torsdag ....

Inte för att det (röda dagar) spelar någon roll när man är pensionär, men ändå. Lite skönt är det ju. 

Och jag undrar hur stor den är, den delen av den yrkesarbetande befolkningen som inte alls berörs av eventuella röda dagar? 

Sjukvårdspersonal, alla inom kollektivtrafiken, taxichaufförer, butikspersonal, räddningstjänsten, väktare, poliser, ja, det finns ju hur många som helst! 

Själva åker vi till Skallkroken där jag tänker ta ett dopp, men det är nordvästlig vind och havet är grumligt. Nej, det får vara.

Pratar med båtgrannen som diagnostiserats med Parkinssons sjukdom .., tänker att han ändå tycks så pigg. Han pysslar med sin båt och säger att det är värst när han sitter ner, det är då det skakar som mest. Konstaterar att nio av tio ställplatser är upptagna. Två av dem (husbilarna) är tyskregistrerade. Många har hund med sig. Ofta små hundar.

Ute på piren ser jag en fiskmås som kämpar med att knäcka några blåmusslor och intill står en kråka och väntar på sin tur. 

Tänker på det danska paret som lade till i hamnen för en vecka sedan och som tagit sig upp till Bohuslän .., ja, nu vänder dom åter och Sara skriver att hon hoppas att de ska kunna nå Skallkroken i morgon. 

I alla fall idag är vindarna perfekta, säger pv. 

Sen hemåt. Pv är trött, lägger sig på soffan och tittar på allsvensk fotboll. 

Jag klipper gräset och eftersvettas nåt hemskt. Nu .., hade det suttit bra med ett dopp. Kanske nere hos oss?  Här och där på gräsmattan växer små  sällskap av Svartkämpar och jag tycker att de ibland liknar satelliter på en pinne. 

När jag ställt ifrån mig gräsklipparen, ser jag i ögonvrån hur herr koltrast inspekterar det nyklippta gräset .., han står där med huvdet på sned och tycks lyssna .., drar upp någon daggmask eller två och flyger därefter in till boet, det i vedskjulet.

 Och så ett födelsedagsfönster ....

Ännu ett fönster? Ja, det tycker jag och fönstret fångades av den skånska madamen, hon som fyller 1 år från 70 just idag, nämligen hedgrenskan. 

Stort grattis till dig Kerstin! 

Så här skriver hon: "Ett olivträd och ett fönster på Rungsted gaard på Själland". Där firas födelsedagen med två övernattningar. 

Ja, men det låter ju som allra bäst!  

Tack Kerstin!