Elisabet

Söndagsfönstret och en titt bakåt ...

... var en gång mitt, fångad i mitten av april för tretton år sedan. 

I april 2013 höll vi fortfarande på med Det Bästa som hänt under varje vecka. 

Och för tretton år sedan, då såg tillvaron ut så här. Harry och Sigge som håller koll. Harry med svansen i behåll. 

Vresroshäcken som skiljer vår tomt från grannens, var på sedvanligt vis nerklippt. Då bodde Gun och Göran här sommartid. Nu är häcken helt vildvuxen och grenar repar ibland mot bilen. 

Frågade trädgårdsmästaren om det inte vore läge att klippa ner den lite? 

"Nej, jag är tacksam så länge den får stå kvar, den är så taggig att ta hand om ...", svarade mannen.

Mossfolk fångade den här helt ljuvliga bilden av en blåsippa, men hon gladdes även åt utflykten till Kilsbergen, åt koltrastens flöjtande och att hunden Cosmos magsjuka äntligen hade gått över. 

Ulrika skickade in en bild, men utan text .., och menade att bilden räckte .., det här var hennes bästa just då. 

Hedgrenskan hade, tillsammans med barnbarnen, varit på kosläpp! Så spännande och roligt, tyckte hennes sällskap.

Och Ingela i Malå berättade livfullt om sitt bästa.

"Jag har varit urless på mej själv och att jag inte orkat bry mej om mej. Sist jag var i stan tänkte jag att nu måste jag spotta upp mej. Jag köpte lite nya kläder i starka färger. Benen är inte den kroppsdel jag är mest stolt över men jag tänkte att om benen är fula blir de ju inte snyggare i fula strumpor. 

Så jag köpte två par ombréfärgade strumpbyxor. Ett par som börjar i vinrött längst upp och blir gradvis ljusare till knallrosa nere vid foten. Ett par av samma sort men gröna till knallturkos. I dag hade jag de rosa för första gången till en tunika med svart botten och stora vinröda och rosa färgsjok på framstycket. 

Massor av komplimanger har jag fått, mest för strumporna. Så ett par strumpbyxor för 89 kronor är mitt glädjeämne denna vecka. Eller kanske hellre den känsla de väcker."

I Jämtland hade Gunnar deltagit i det så kallade "Skutskjutet" i Åre och helt ledbruten hade han varit i  d a g a r  efteråt!

 Och själv var jag lättad över att den ring som jag förlagt under veckan i Sälen, att den kom med posten!

Ringen var tillverkad av en silversmed i Ystad och presentkortet - som möjliggjorde det köpet - hade jag förärats av generösa arbetskamrater, oklart varför? Kanske när jag flyttade hit till landet Halland?

Så var vårt bästa den här veckan i april år 2013.