söndag 22 mars 2009
Upphittat ....
Efter ett tag börjar jag känna igen handlingslapparna.
Jaha .., det är den mannen eller kvinnan!
I kundkorgarna ., bakom chipsen .., på golvet .., överallt hittar man dem.
Fint bröd och grovt bröd.
Och tjusiga f.
Lite annorlunda handstil.
Nästan bara STORA BOKSTÄVER.
Och någon har varit och handlat hos Erikshjälpen.
Erikshjälpen.
Hur många gånger var inte mamma där!
Där hittade hon tandläkarstolar och sjukhussängar.
Allting, tycktes finnas hos Erikshjälpen!
Och så fraktades det hon fyndat till Sydamerika i stora containrar.
Och världens bästa arbetskamrater sparar inköpslistor och lägger dem i mitt fack.
Här är det Malin som har fyndat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Det där är för gulligt. Den darriga handstilen och så när fantasin bär iväg med vad det ska bli av alla matvarorna.
Men kan man verkligen köpa korv stroganof hos er?
Monet: jadå, som mix. Man får nog köpa själva korven.
Den första listan verkar vara skriven av en gammal hand. Och jag fantiserar över personen som skrev den. Tack!
Eva: ja, och titta .., en påse Ahlgrens bilar ska han eller hon ha.
Då ser jag karamellskålen framför mig.
Eller barnbarn på besök.
Varför skriver nån godis på sin lista, det är ju något jag aldrig glömmer köpa :-)
Tuvstarr: haha .., ja, men det kanske är nån som ABSOLUT inte vill glömma ..-))
Ja karamellskålen. Åh nu blir jag gråtmild igen. Pappa hade alltid en skål med godis i ett av köksskåpen. Aldrig att vi fick gå därifrån utan att ha tagit något ur den skålen. Undrar om den är tom nu?
Eva: ja, så är det verkligen.
Man påminns ständigt.
Och vad är "flytsmör" undrar man. Är det typ Bregott? Och jag noterade också 1800-talsstavningen med "groft" bröd.
Helt underbart, Elisabet, fortsätt samla lappar!
Monet: ja, men det är nog flytande margarin .., typ Milda ...?
Eva, min mormor hade en skål med gelehallon på soffbordet. De fick man ta av om man frågade.
Ibland var det såna där små dragerade lakritspinnar i blandade färger.
Undrar vem av oss som har den där skålen nu ...
Mor brukade köpa hem en påse med kolaremmar som lades i ett skåp. Så länge den inte var öppnad var den liksom orörbar. Men när man kom i tonåren så klippte man ett litet, litet hål i ett hörn och dra ut några. Då kunde man smygäta några innan den verkligen öppnades.
Ja man var npg inget rart barn, inte.
PV
Skicka en kommentar