En annan resa.
Monica sa..., ja, det gäller önskerubriken.
1. Hur var det att lämna landet i norr en gång som ung?
Första flytten söderut var i maj 1973 och flytten gick från Lycksele till Malmvägen i Sollentuna.
Lilla fröken "Dr Böhlander" var ett år och själv var jag nitton och hennes pappa hade precis börjat sin utbildning på polisskolan i Solna.
Flytten gick hur bra som helst, men den där "höjden" där vi skulle bo (jag som inte varit där, såg för min inre syn en kulle med gröna ängar nedanför ...) , den visade sig vara mitt emot höghusen i centrum och nog var det stor skillnad mot för Vilhelminavägen 12 B i Lycksele, men jag trivdes bra .., allt var ju spännande och nytt.
Och ytterligare en annan, men bara över dagen.
I lägenheten under oss bodde en hårt arbetande familj från Turkiet - och mitt emot oss -, ett par från Grangärde i Dalarna.
Den kvinnan var dagmamma.
I samma trappuppgång fanns även Florence som arbetade på Solvalla och hade en boxer som hette Fifi.
Där fanns även familjen P från forna Jugoslavien och den kvinnan erbjöd oss schangdobelt att köpa "stjälade kläder till ett bra pris". Vi tackade nej.
Längtade jag hem till Västerbotten?
Nej, men telefonräkningarna blev dyra .., var kväll ringde jag hem och pratade en stund med pappa eller mamma.
1 kommentar:
Tack för du berättade, känner igen mig i telefonpratet, jag ringde mycket hem också när vi hamnat i Stockholm, maken undrade alltid, måste du ringa så ofta? Det där med "stjälade" kläder lät inte så bra och med tanke på din blivande polismake hade de nog hamnat fel;-)
Skicka en kommentar