Såja.
Nu har jag läst ut boken som handlar om herr Persson.
Vad tycker jag?
Jo, en intressant början där man får följa författarens uppväxt, men sedan blir det mest en en enda lång redogörelse om den strålande karriären, om missbruk av olika slag .., om kärlekshistorier, föräldraskap och den omtalade Geijeraffären, inte minst, vilken jag nästan hade glömt bort.
Det känns som om den här boken är skriven för män; ja, för en viss sorts män.
Kanske författarens grabbkompisar?
Betyget?
Tjaaaa .., på den där tiogradiga skalan, så säger jag .... 4.
Egentligen gav den här boken mig - ingenting -.
// Jag är urusel på att "recensera" böcker, att få bokstäverna att säga vad jag egentligen menar.
Och så är jag så orolig att författaren ska googla på sitt namn och råka läsa det man har skrivit och hur roligt kan det vara att bli sågad jämns med fotknölarna, oavsett hur berömd man är?
(Minns när Johan Wester hade gjort just det och hamnat på min blogg! Nu var det ju tvärtom bara rosor, men ändå.)
Och vem är jag till att tro mig veta hur nånting ska skrivas?
Därtill vore det ju aningen penibelt om jag är den enda som tycker att en bok är urusel och den samfällda kritikerkåren hyllar samma bok till skyarna! (Jo, sån är jag).
Nåväl, när jag hade skrivit inlägget här ovan, googlade jag på recensioner av boken och det här var den första jag ramlade på.
Hon skriver e x a k t det jag själv tycker och jag är fylld av beundran för sättet hon formulerar sig på .., det är precis på pricken mina tankar!
10 kommentarer:
Tänk man kan ana honom där på fotot, vad jag tycker det är både kul och intressant med barndomsfoton och se likheterna:-). Funderat på om jag ska läsa boken, får fundera lite till och ta den längre fram efter andra böcker.
Monica: du kan få låna den av mig, om du vill ...
Jag kan inte läsa böcker av honom, för jag hör bara hans röst och läser lika släpigt som han pratar, det tar ju två timmar per sida!
Jag såg en intervju med honom i Go'kväll och det räckte. Sen har jag hört honom berätta live två gånger. Den ena på en kryssning med mängder av "okända", han var arrogant och otrevlig och tittade knappt på publiken. Andra gången på Läromedelsförfattarnas årsmöte - med 100 författare framför sig, var det en helt annan man. Kändes nästan lite fjäskigt att behandla folk så olika. "Nästan lite" är en underdrift...
Jag gillar inte machomacho. Så jag tänker inte läsa om hans charmiga kvinnohistorier och missbruk. Kan inte låta bli att vända på det när f.d. missbrukare får stor plats i media (tänker även på min jämnårige Pl.ra, ja alltså inte min P, men jämnårig med mig!) Tänk om jag skrev om hur full jag var och många karlar jag haft... Skulle jag bli upphaussad eller pinsamt bortskyfflad?
Den sidan av kvinnoförtrycket pratar sällan någon om.
*letar i minnet* Har jag några smaskiga historier? Hm....
Då måste du ju skicka den och vi får åka tillbaka med den till gula huset:-) ja man vet aldrig hur det kan bli, ja kan vara intressant att läsa den och försöka hitta något bakom orden, måste ju finnas något om han nu är polisprofessor, mycket har han hörst och man har hört men alltid intressant att läsa vad han kan skriva själv, jag har ingen riktig uppfattning om hans kompetens t ex, den vill jag utröna. En parentes, imorgon skriver jag lite om Linda Olsson på bloggen och hon lämnade efter sig en viss obehagskänsla hos mig, intressant så olika vi kan tolka, hon höjs till skyarna av många men jag tycker hon var medioker.
Gillar inte heller det där machomacho, så jag är måttligt intresserad (- särskilt om karlakarlen skyller på mamma).
Jag är oerhört trött på fylle- och buffelskryt och säger som Bloggblad - skulle jag ha en svans av beundrande kvinnor och devota unga män om jag söp, slogs och var otrevlig? Tror inte det. Vill inte heller ha den sortens karl för egen del. De mår nog bäst på en ö med bara varandra.
Bloggblad och ab: ja, det är mycket av den varan ..., det känns som om han sitter vid en eld och pratar med sina karlavänner.
Jag tycker ju om honom i programmet som handlar om olösta mord, men där väger ju den kvinnliga programledaren upp det hela .., hon gör så att det blir perfekt balans, tycker jag.
Monica: mejla mig din adress bara! Och det blir som bäst med direktleverans när ni har vägarna förbi!
Varför skulle din åsikt om en bok inte vara intressant? Den är mer intressant än en som har recensioner som jobb, tycker jag.
Jag hör till en av de ytterst få (verkar det som) som inte alls tyckte så värst mycket om "Män som hatar kvinnor". Penibelt? Nej varför det? Jag tyckte den var tråkig, punkt. :-)
Bokrecensioner är intressant. Kanske extra intressanta om det inte görs av en proffstyckare.
Men du. Hittade Johan Wester hit? Så kul!
Ja det där med Johan Wester är väl ändå inte så mycket att tjata om. Nu har du ju hittat MIG.
PV
anna of sweden: jo, så här var det! Jag hade sett honom på "På spåret" och tyckte att han var så himla bra och det skrev jag och dessutom avslutade jag med "undrar om han är gift?"
Morgonen därpå hade jag ett mail från herr Wester, där det stod .."nej, jag är inte gift, men jag är sambo", eller nåt sånt och så vänliga hälsningar bla-bla.
Det var inte långt ifrån att jag föll till golvet.
Några veckor senare dök samme man upp i affären där jag arbetade i Ystad. Dom höll då på att spela in en film och han visste var jag arbetade (det stod ju i bloggen ...), så han kom till kassan och bjöd på en kram ,-)
Nu vet du.
Och pv: man kan väl aldrig få nog av herr Wester ,-))
Skicka en kommentar