Moster Gunvor ...

Moster Gunvor med två av barnbarnen. Jag gissar att dottern Barbro var fotograf.

På Facebook upptäcker jag hos kusinen Maria en bild av hennes mamma; min moster.
Moster Gunvor.

Så här var det:
Alla mammas syskon bodde tämligen nära varandra, utom mamma då, som susat iväg till Malå och dit var det väl drygt tjugo mil och det var inte sååå ofta som vi hälsade på i Dikanäs - mamma arbetade ju nästan jämt -.

Men jag minns sommardagar med slåtter när mamma hjälpte till .., eller hur hon deltog när det skulle tas upp potatis .., och jag minns mamma som då tog hand om lagården, hur hon satt på träpallen och mjölkade korna.
Jag minns doften av hö.

Inte så långt från mormor, nere i backen eller i en slänt, bodde moster Gunvor med sin man Jim.
Där fann även fyra kusiner, hundar, får, små lamm, killingar, blommor i massor och på bordet låg ofta klippdockor.

När jag tänker på moster Gunvor, då tänker jag på kärlek.
Den här lite rödlätta och fräkniga kvinnan formligen  ö s t e  kärlek och värme över en då liten och blyg Elisabet .., moster Gunvor skrattade, pratade fort .., kramade och man blev tagen på allvar.

Man kände sig helt enkelt välkommen in i släktgemenskapen.

Maria med sina älskade hundar! Säkerligen en stark kvinna, även detta.

För en stund sedan ringde jag till Gunvors tredje dotter Maria som bor hemma i Västerbotten.
Det är Maria - hunduppfödare och Vädur - som syns på bilden.

Och jag ber henne beskriva sin mamma - min moster -.

Tavla som moster Gunvor gjort av hemfärgad fårull.
Ser ni samen som sitter lite böjd vid elden .... där nere på bilden.
Den tavlan hängde i vardagsrummet hemma i Malå.

"Morsan ..? Jo, men hon hade mycket värme och kärlek inom sig .., hon tyckte om och samlade på allt som hon tyckte var vackert .., det var glas, porslin, blusar, pärlor och halsband och hon hade ju en klar konstnärlig ådra .. , målade tavlor och hon hade så mycket livsglädje inom sig .., pratade med precis alla människor oavsett vad dom sysslade med .., det var från hög till låg och biltestare och alla möjliga sorter, ja, och hon hade mycket hyss för sig helt enkelt och så tyckte hon om att odla blommor!" säger Maria.

Och jag får veta att moster Gunvor är med i en skrift som Dikanäs hembygdsförening har givit ut, en som handlar om Starka Kvinnor.

Så här beskrev mellansystern sin mamma.

En bild till av kusinen Maria. 
När jag först såg den, hajade jag till .., det hade kunnat vara undertecknad!

Ett trivsamt och skrattigt samtal blev det;  ett samtal som handlade om svårigheten att slänga (ja, den ådran har i alla fall inte jag drabbats av ...) .., om klädstorlekar som blir allt större .. ("now we´re talking ...")  och vi pratar om Alzheimer, vaskulär demens .., hundar och mera hundar .., och hon säger .."han harry, han verka ju så himla fin ...!"

Efteråt kände jag mig så glad.
Och rik.

Just så var det.

//Moster Gunvor blev 69 år gammal.