Mitt eget bästa ....
... det är den stundande lediga helgen.
Och så alla promenader med hundarna!
Doften av fuktig jord .., av löv som nästan förmultnat under vintern ..., ljudet av talgoxen och synen av alla kajorna som sitter uppflugna på hustaket i Lilla Stensjö .., två och två sitter dom.
Och telefonsamtalsglädjen.
Igår med alla tre ätteläggarna.
Och när jag rättar till kuddarna i soffan, ser jag i ögonvrån det inramade fotografiet av Emma som - om en dryg månad - blir arton år. Då, när bilden togs, satt hon under ett "spökträd" i Bohuslän och jag berättade spännande hittepåsagor och hennes lillebror var nästan nyfödd.
Nu får han snart börja övningsköra och den lilla tösen i gula klänningen, hon har skrivit in sig på körskolan och i sommar åker hon med kompisar till Magaluf i Spanien.
Hur oändligt fort livet går och så mycket det finns att vara tacksam över .., det tänker jag på .., då, när jag promenerar med hundarna och senare, när jag pysslar med kuddarna i soffan.
Det får bli mitt bästa.
2 kommentarer:
Ja tiden flyger fram. På gott och ont.
Andreas blir 22 i maj. Han pluggar på högskola nu.
Chrille fyller 18 i april. Tanken på att han snart ska ut i trafiken bland alla dårar gör (höns)mamman smått panikslagen.
Men båda är trygga, stabila personer som trivs med livet och det är ju verkligen något att glädjas över så mamman fokuserar fokuserar fokuserar på det. ;)
Ulrika: det är ju på barnen man upptäcker hur fort tiden går, ja, och så när man tittar sig i spegeln,-)
Dom klarar sig säkert dina pågar ., så fina så!
Skicka en kommentar