Elisabet

Hur kunde nån göra på det viset ...!

Tio över åtta kommer pv och hämtar sin sambo. Han känner sig krasslig. Bilden är från i våras.

Gårdagen visar sig bli en alldeles underbar dag på jobbet!
Jag har inte tillstymmelse till ont i benet, inte ens den sista timmen och tänker att det nog har att göra med den lediga måndagen. I vanliga fall brukar fyradagarspasset bli ett formidabelt helvete. 

Grönkålsodling i Harplinge ... hararnas paradis.

Men nu fungerar allt som det ska och kunderna handlar julskinkor och djupfryst grönkål från Harplinge (bara några kilometer från affären) och andra köper trekilossäckar med färsk grönkål och vi pratar om vad som absolut måste finnas på julbordet, ja, om nånting nu måste finnas?

Och det skickas paket och julkort runt vårt land och somliga har vänner över hela världen och jag är glad åt utrikesmärkena med Ingrid Bergman som motiv och många föräldrar skickar paket till sina barn som arbetar i Norge.

Nån timme innan stängning kommer en man från Syrien med sin fru och sitt lilla barn.
"Känner du igen mig?" frågar han på engelska.

Ja, just ja, det var han som hade sånt bry med bensinpumpen utanför affären; den tar bara betalkort och mannen hade enbart kontanter och nästan tomt i tanken och till slut tog jag mitt betalkort och lät honom tanka och så fick jag reda pengar av honom.

På väg till bensinpumpen pratade vi om hur han kommit hit och lite annat och jag fick, bland annat, veta att han tillhört det syrianska landslaget i judo.

Så här ser jag livet, som på bilden från Irland, här ovanför.
Man råkar kliva på - eller hamna i - en buss som tar sig fram genom tillvaron och där sitter vi tillsammans och några hoppar av vid nån station och andra bara åker med och hoppas komma rätt.
Andra har ingen biljett och får stå utanför.

Så går arbetsdagen eller kvällen och det köps julfrimärken och ("ovanligt bleka i år", tycker många) och vi pratar om detta att trillingnöten plockats bort från Aladdin-asken och vem kan ha hittat på nånting så urbota dumt och flera av kunderna i kön säger att dom har slutat köpa just den chokladasken.

"Ja, dom kunde väl ha tagit den där pralinen med körsbär i, den är alltid kvar på slutet!" säger en kvinna leende.

Alla håller med.

Jag frågar pralinkvinnan vad hon arbetar med?
Egentligen är hon sjukgymnast, men nu arbetstränar hon på Erikshjälpen och hon berättar glatt om hur härligt det är att känna att man ägnar sig åt nånting som verkligen känns meningsfullt. 

Så kan en arbetskväll vara.

Och idag är det ledig dag.
Nelly och sigge har stått en centimeter från varandra, men när sigge började nosa på nelly, då åkte hennes mungipor upp som till aningen av ett morr ,-)

En riktigt härlig onsdag önskar jag er alla!