En glad nittioettåring ....
Alternativt: några sekunder av glädje ...
Och jag blir sååå varm i hjärtat när jag ser hur sprallig och uppåt hon är, den där lilla skruttan.
Hon är inte fullt lika alert i början av promenaden. Då är det mest smågrus och allmänt trist.
Men vänta bara när vi kommer till ljunghedarna där det är mjukt och sviktar och inte ett gruskorn så långt ögat når ....
2 kommentarer:
Härligt! Finast av allt är gamla hundar :-)
Hennes glädje gör mig också glad!
Skicka en kommentar