Elisabet

Söndag - eller påskdagen - ...

Ja, då fick vi besök av Hilda, Edvin och hans mormor Mymmel. Dom kom med bussen från Halmstad vid elva och tackade för sig vid fyratiden. Däremellan hade dom gått på promenad ner till havet och vi hade druckit kaffe och ätit av Hildas goda hembakade (veganska) tårta, med smak av morötter .., den påminde mycket om en morotskaka, faktiskt. 

Och Edvin klappade såväl Harry som Sigge och följde morfar i hälarna.

Och vi låtsades vara sjuka och ordinerades (och fick) medicin  av överläkare Edvin (Salivin tabletter som främjar salivutsöndringen) och då kände sig plötsligt även doktorn sjuk och nödgades ta två små tabletter, ja, alla, förutom morfar visade sig plötsligt vara sjuka. 

Å andra sidan tillfrisknade vi raskt. 

Så här såg tårtan ut. 

Jag däckade  t o t a l t  redan vid halv fyra, då fick jag lämna matbordet och gå och vila på soffan. Då hade jag å andra sidan varit igång sedan morgonen.

För sju år sedan den här tiden, hade jag - på Halmstad lasarett - fått ett sprillans nytt vänsterknä. Jag var vaken under hela operationen och hörde personalen prata om kommande semesterresor och en sköterska viskade till sin kollega och sa "men nu har du ju gett dubbel dos av blodstillande!" och jag tänkte att hur ska detta gå. 

Det gick bra. 

Stor glädje när jag upptäckte hur vackra påslakan sjukhuset höll oss  patienter med! 

Dagen därpå, på eftermiddagen, låg jag i sängen och slumrade så gott och när jag vaknade - något sömndrucken - satt Bodil från jobbet på en stol vid sängen och sa ingenting. 

Hon bara satt där. 

"Ja, jag tänkte att du nog behövde sova efter allt detta ..", sa hon leende och jag höll på att gråta .., så vänligt tyckte jag att det var. Kanske mest att hon satt där så tyst och stilla och väntade ut mig.