"Men var kommer du ifrån ... nr 2."
Just idag, torsdag, ska Bert genomgå en ablation på Universitetssjukhuset i Umeå och då passar det ju bra med hans bidrag från juli 2015. Och lycka till Bert och hoppas att du nu slipper allt flimmer. (Tummen är hans .., från ett annat inlägg när vi skulle visa hur mycket vi kunde böja vår tumme).
Ja, var kommer jag ifrån? Det kan man undra. Född i Boden, men flyttade till Kiruna innan jag var året. Pappa var journalist och hade fått jobb på tidningens lokalredaktion där.
Vi blev kvar tills jag fyllde 6, då lasset och pappas jobb blev luleåredaktionen. Jag började skolan året efter. Det var Norra Örnässkolan de två första, och sedan Lövskataskolan från och med trean.
Mamma var hemmafru och vi bodde fem personer i en trea på Krongårdsringen. Mina två systrar var 7 resp 9 år äldre än jag, så när vi efter 6 år i Luleå flyttade till Kiruna igen, så stannade de kvar i egen lägenhet. De hade fått jobb då.
I Kiruna började jag i sjätte klass, var alltså tolv år. Hade min nuvarande kollegas, Anna, pappa i svenska i Centralskolan. Men där blev jag ju bara ett år, eftersom det därefter blev realskola. Jättenervös eftersom jag sökt till fyrårig realskola, men blev placerade i treårig, eftersom jag hade så bra betyg.
Ungdom och tonår gick väldigt fort och så småningom började jag gymnasiet, Handels med språklig inriktning. Det innebar två år i Kiruna och sedan var det dags för Luleå igen, då jag var tvungen att flytta ner dit för det sista året och blev inneboende hos en av syrrorna.
Efter gymnasiet blev det två år med diverse jobb. Jobbade på tidning, korrekturet och kvällsredaktionen. Vikarierade som lärare, engelska, tyska, franska, stenografi, redovisning, samhällskunskap ... på gymnasienivå, men också på högstadiet i Råneå.
Sen blev det lumpen och sen blev det resebyrå för hela slanten, med jobb i Luleå, Stockholm, Arvidsjaur ....
Så var är jag ifrån?
Jag skulle säga Norrbotten."
5 kommentarer:
Och nu mår jag rätt bra efter ablationen, som gjordes på förmiddagen. Ligger med sviter när viss bedövning släpper. Man blir ju inte sövd, men drogad. Känner mig bakis. 😉🙃
Det där känner jag igen, Bert. För min del blev jag mycket piggare dan efter, det var då jag tog mig ner till tunnelbana och sedan pendeltåg hem. Men känningar pågick nog ett par månader efter och kan fortfarande dyka upp, men det försvinner efter några sekunder. Lycka till.
PV
Bert Bodin: är så glad att det tycks ha gått bra! Kram på dig, Bert!
Tack Thomas
@ Elisabet
Värmer.
Skicka en kommentar