Elisabet

Grusvägen ....

Från Anders kommer en bild på familjechatten, det är förvåningen över att i två mil ratta bilen längs en grusväg, inte många mil från Malå! 

"Å, jag glömde säga att ni  i n t e  skulle köra vägen över Svartliden!", skriver Maria till honom. 

Sen får vi veta ännu mera. "Den där sträckan gick vi efter en fest i Lycksele. Vi hade soppatorsk ., började gå klockan 03.00 och var framme i Rökå 06.00, det fanns inga mobiltelefoner."

Vägen är slingrig och åtminstone förr i tiden smal och eländig och där, i baksätet på vår bil, födde vår stövartik den valp som inte ville komma ut som vid en vanlig födsel, men efter en skumpig färd i någon halvtimmes tid längs vägen och i iskall vinterkyla, så föddes den lilla valpen, men tyvärr var den då död. 

Exet vände om och åkte hemåt (tanken var ett besök hos veterinären i Lycksele, 9 mil bort) och väl hemkomna låg tiken ihopkrupen i baksätet och slickade den lilla valpen, men det hjälpte förstås inte.

Det var då, det.

Själva åkte vi på fin asfalt in till stan och hämtade delen till dragkedjan .., därefter en sväng till Eva och Ulf i sommarhuset.  (Pv hade bakat rabarbermuffins och kaffe bjöds vi på). 

På väg till parkeringen, föll jag pladask för grannens pioner. 

Som synes hade det regnat rejält; det var närapå skyfall när vi åkte från stan!

Därefter till hamnen. Vid en av husbilarna stod en man och tog emot sin gråspräckliga katt (påminde om friherrinnans Tiger) som varit uppe i skogen och nu glatt hoppade in i husbilen. 

Jag frågade hur i all världens dagar dom vågade ha katten lös på bortaplan, men se, det var inga problem! 

Mannen berättade att för många år sedan, då, när han kappseglade, då låg alla båtarna vid kaj och alla såg likadana ut .., då valde katten att hoppa upp på den båt som var enklast att ta sig ombord på och travade sedan glatt över de båtar som var i vägen, innan han kom till husse! Det här var en hittekatt från början med okänd ålder .., kanske sex, kanske sju år...? sa mannen leende. 

På väg till båten såg vi en snabbflygande rovfågel med tvära stärtfjädrar som supersnabbt flög över vattnet. 

Aha .., då upptäckte vi den lilla dunbollen som låg och tryckte bland all ilandfluten tång .., det var alltså den som den snabbflygande kanske tänkt ha till middag? 

Så flög den in i skogen och den lilla ungen vågade sig ut till föräldrarna, men oj, så farligt livet kan bli för en liten dununge!

Tänk, att livet aldrig får vara enbart ljust och härligt. Överallt väntar faror.