Det är på kvällarna man känner av det mest ...
Ja, att man är ensam hemma, dygnet runt. Tre månader är avklarade. Återstår fyra veckor.
Vi bor ju så till att jag inte ser några ljus i några hus nära oss. Och närmaste grannarna är mest här sommartid. Ecke och Britt, samt Birgitta bor vintertid inne i Halmstad och friherrinnan i Steninge - fyra kilometer bort - och hon kör inte bil för tillfället.
Alltså får man roa sig bäst man kan och det gör jag verkligen, tack vare tv:n. (För att inte tala om mobilen).
Ikväll blev det återbesök på S:t Görans Sjukhus i Stockholm och det är så intressanta avsnitt. Det är är axelleder som hoppat ur sitt läge, eller värre än så .., proteser har fått sättas in i någons axel (precis det som hände friherrinnan) och ett nyckelben har läkt fel .., en man har fått foten i kläm under en truck .., ja, det mesta har i det här avsnittet handlat om ortopedi och olika operationsmetoder.
Förutom detta har det varit kejsarsnitt .., operationer för att underlätta kisseriet för män (den stackars taxichauffören bad om ett sjukintyg, men hur ska han kunna återvända till arbetet efter endast en vecka hemma .., han måste den första tiden ha nära till toaletter och hur lätt kan det vara när du kör taxi???).
Hela tiden medan jag ser programmet, tänker jag på hur många läkare, sjuksköterskor och övrig sjukvårdspersonal som har kommit till vårt land, ja, från alla möjliga håll i världen! Vilken gåva till oss svenskar! H u r i all världens dagar skulle vår sjukvård klara sig utan dem? Ja, inte bara inom sjukvården, utan rent allmänt. Stort tack, vill jag säga.
Programmet sänds på Viaplay och kanal 3.
4 kommentarer:
Ja, kvällarna, när man dessutom inte har något djur. Jag kände det alla de ensamma kvällarna i föräldrahemmet de gångna fyra åren. Ensammare där än här hemma om P varit borta, för här fanns ju katten. Jag måste säga till P att han inte får resa bort förrän vi har en katt igen! / annannan
Ja en del av känslan beror nog på var man bor.
Här hos oss mitt i samhället med alla lampor och ljus och all rörelse från trafik och människor - så hade det kanske inte varit lika påtagligt.
❤️
annannan: Ja, just så. Hade Harry och/eller Sigge varit i livet, tror jag inte att jag upplevt det så här. Det går bra, det är inte det, men eftersom här är kolsvart ute om kvällarna, jag ser väl ett eller två ljus från gatlyktor, ja, då blir det så tydligt. Hos Maria i Malå ser man grannar gå ut och in .., det passerar bilar .., i sovrummet ser man ett gatlyse .., och småbarnstramp mot hennes tak (som är grannens golv), gjorde i alla fall mig lycklig.
Absolut! I Ystad i lilla 1:an, såg jag människor hela tiden .., människor som passerade utanför på trottoaren ., jag hörde porten öppnas och stängas och ja, det blir nånting helt annat.
Skicka en kommentar