Öronproppar hitåt ....!

Lördagkväll kl.22.50
Jag riktar kameran ut mot farstun.


I landet Halland, i ett gult hus som kallas för pensionatet, där är det alldeles tyst när man går och lägger sig.

Alldeles, alldeles tyst.

Här hos mig, i stan, är det aningen annorlunda.

Om man säger så.

Uppdatering kl. 00.50.

Ett helvetes oljud!

Jag har haft öronproppar och radion påslagen och ändå har det dåååånat.

Nu gick jag in och sade ifrån.

Ångerfyllt födelsedagsbarn kom ut och bad om ursäkt och faktiskt .., ljudet dämpades!

På stranden ...

Efter jobbet kommer Annika från Kävlinge.

Åååå, vi vandrar ner till stranden och äter allt det goda och det är hur underbart som helst!

Och jag tänker så här, medan vi sitter där med solen lite snett från höger .., att åååå, vilken glädje och vilken ynnest att få lära känna nya människor när man är fem år från sextio.

Eller fem år från femtio ..-)

Så där sitter vi och pratar om slump eller öde (svaret blir att det finns nån slags mening .., om det pratar vi ganska länge ...) och allt möjligt hinner vi surra om och det känns bara bra.

Två e n o r m t långa fågelssträck kommer från väster och jag försöker fånga dem på bild, men det blir platt fall; rakt ingenting.

Vi bara sitter där och g a p a r av förvåning och nån slags hänförelse.

Hundratals fåglar är det!

Eftermiddag ...

... och om en halvtimme eller så kommer Annika från Kävlinge och det ska bli så roligt!

I ugnen gräddar jag just nu baguetter .., som ska fyllas med salami, brieost och blå druvor och så blir det kaffe i termos och sist av allt en promenad ner till havet och stranden.

Just längs den här lilla slingervägen, den på bilden.

Och solen flödar och det är ganska så varmt och skönt, men anoraken får göra mig sällskap i ryggsäcken.

Något bad blir det i n t e.

Hostan har nämligen inte alls givit upp och ibland låter det som om jag har astma.

Nåja.

Det blir nog bra vad det lider.

Lördagsfönstret ...

Efter nästan exakt tre timmars tågresande ..., från Halmstad i norr till Ystad i söder ., rullar tåget in längs Österleden eller i alla fall: vid sidan om.

Då är jag hemma.

Resan kostar 109 kronor enkel väg och det tycker jag är jättebilligt.

Till vänster i bild syns Ystads oerhört vackra teater.

På höger sida om tåget ligger havet.

Från Hasse i Ö-vik ....

... kommer den här bilden.

Så här skriver den nyblivne pensionären från Ångermanland:

"Hej Elisabet.

Lite nostalgi från förra sommaren.

Den här stenen finnes i Ammarnäsfjällen

Hasse."

(Detta är definitivt en klicka-på-bild ...).

Nära havet ...

... blir jag stående och tittar på alla fasttejpade meddelanden, där på anslagstavlan.

Det är sommarhus för uthyrning under högsäsong och det är städning av stranden och en orkester som erbjuder sina tjänster.

Jag ä l s k a r anslagstavlor.

Nånting så otroligt finurligt ...

Klicka gärna ...
Det lilla hotellet finns i Flensburg, Tyskland.


"Hej du fina Elisabet!

Först: Jag skickar med ett foto på en rolig och väldigt fin 'grej' mina föräldrar har i sin trädgård.

På tyska heter det 'Hummelhotel' vilket du säkert kan översätta själv: humlehotell.

Det var full aktivitet både framför och i det, kul att sitta och titta på...

Humlor och bin flög in och ut i en strid ström men vad jag förstår så dras inte getingarna dit..

Varma kramar Annika."

Upphittat ...

Rar ung kvinna i 35-årsåldern kanske, håller i lappen och jag frågar om hon kan tänka sig ...?

Det kan hon.

Det visar sig att kvinnan är uppvuxen utanför Vasa i Finland.

Tänk er nu "tjungande finska".

"Jo, jag kommer från Österbotten och jag förmodar att du har dina rötter i Västerbotten .., på andra sidan Kvarken ...?" säger hon leende.

Det känns som nån slags samhörighet.

Kvinnan visar sig heta Christina och är Vattuman.



"Ska du ha inköpslistan ...?" frågar hemtjänstdamen som är i min ålder.

"Åååå, ängel!" säger jag.

Lappen är skriven av en kvinna från Hälsingland, men ystadbo sedan många år tillbaka.



"Tjena Bettan ..., jobbar du alltid .., eller har du sovit här i natt ..?" frågar Sven.

Han är så glad och lycklig, för nu har dottern kommit hem på besök.

I vanliga fall bor hon utanför Björneborg i södra Finland, närmare bestämt i Pori, dit hon flyttade när Kärleken med stort K slog till.

Nu har hon lärt sig finska och har två små pojkar; det är väl dom ska få mumsa på chipsen som morfar har skrivit upp på listan?

Den skånska lagen ...


Om man bor i Skåne och nära havet, då vet man i alla fall en sak.

Jo, att om man cyklar till jobbet i ruskig motvind,

då ...., har man .., lika ruskig motvind när det är dags för hemfärd.

För då har vinden nämligen vänt.

Fredagsfönstret ...

... hittade jag i den vackra och oerhört idylliska staden Alingsås.

Har ni inte varit där, så rekommenderar jag verkligen ett besök!

Överstökat ..

På stranden i Haverdal, inte långt från vandrarhemmet.


Nästan hela dagen, från klockan elva tills vi stänger klockan åtta, står jag bakom kassan.

När klockan var fem i morse var det väckning och man borde ha varit förbi av trötthet, men icke, sa Nicke.

Det har gått hur bra som helst!

Och efter stängning fick Emelie och jag själv ta oss an kassabiten .., räkna tuggummin, kondomer, alla tidningar, böcker, dvd-filmer, rakblad, tjugoen tusen plastkassar och kanske femton tusen av papperskassarna (då är man tacksam över att multiplikationstabellen sitter som den ska och att huvudräkning inte är ens sämsta ämne ...) och plötsligt medan man koncentrerar sig på rad 3 i tidningshyllan kommer nån och frågar om nånting och vips, har man glömt bort sig och måste gå bakåt i terminalen för att se var man var.

"Få se nu ..,. tio gånger 36.90 ..., vad kan det ha varit för tidning ...?" och så står man där och sliter sitt hår.

I halvtid bjuder chefen på grillat med potatissallad.

När klockan är nästan halv elva eller mer än så, tackar jag för mig och cyklar hemåt.

Karina kör för ovanlighetens skull bil .., Helene ska åka hem till Svedala och upp igen fem imorgonbitti för återresa och fredagsjobb ... och Magnus som ofta blir dagens hjälte när han fixar våra kassadatorer, han kör hem till katten som har blivit överkörd och fått sitt bäcken krossat.

Till Tomelilla susar Anna och Cowboy-Maria iväg .., Maria H till Köpingebro .., några bor här i stan och chefen i Nybrostrand, lite närmare Österlen men bara lite.

Det har gått bra.

Nu hoppas man bara att det dröjer länge till nästa gång.

Dagens fönster ...

Klockan är någon minut över tio när tåget sakta rullar in i Ystad.

Medan jag har varit borta har kastanjerna slagit ut.

Och om en timme ska jag vara på plats bakom kassan och ikväll blir det inventering och säkert inte hemgång förrän vid tio, elvatiden.

Så kan man också fira Valborgsmässoafton.

Kvällsdopp eller inte ...?

Resultatet ....?

Jo, en av oss sprang glatt ut i lågvattnet .., kastade sig frustande i vågorna .., dök .., och kom upp igen.

Ni kan ju gissa vem ...

Och nu är frågan: doppade han sig ..:?

Onsdagkväll vid sjutiden.

Vi har kört till Steninge för att dels hämta en vildkaprifol och dels för att ta ett kvällsdopp.

Ett kvällsdopp i slutet av april.

Det är tanken det.

På tillbakavägen småpratar jag med den här mannen och hans hustru.(Ja, textförfattaren. Han lär bo här i trakten, eller rent av i Steninge.)

Två födelsedagsbarn ...

Just idag skulle min mamma ha fyllt 88 år.

På bilden sitter hon och plirtittar lite filurigt på Anders .., ååå, jag blir alltid så glad av den bilden,
för den visar mamma som jag minns henne; glad och lite ..., ja, med glimten i ögat.

Om det alls är möjligt att läsa bloggar från himlen, så hoppas jag att hon gör det.

Och då säger jag: "Grattis mamma!"


Karta förfärdigad av han som idag blir 12 år.

En annan som fyller år, är ellis glade son, han som allmänt kallas Junioren, ja, i bloggen.

Han blir hela tolv år idag.

Så här skrev jag när vi ifjolsomras hade besökt lindalotta och hennes Micke och bettankax.

"Den västmanländske junioren är en trevlig prick!

Nästan hela kvällen; ja, medan vi diskuterar detta med daddlar eller daaadlar och ordningsbetygens vara eller icke vara .., Bob Dylan och Brogrens Orkester eller Proviva kontra Öresundsfil och orimligt långa mejeritransporter .., ägnar Junioren sig åt att rita en karta och jag ber att få den signerad och så ska den så småningom inramas och hängas upp på min vita vägg.

På kartan kan man finna små ställen som heter Flower Paradise .., Mews Home/The Rainbow Cloud .., Rayquazas Mountain och Aron´s houses."

Och här kommer ett stoooort grattis till Junioren från mig, från pv och från Pelle!!

Lediga-dags-fönstret ...

Nästan så här såg det ut igårkväll.
Blommande rapsfält!
Bilden togs för ett par år sedan.
Känner ni den söta rapsdoften ...?

Ni glömmer väl inte att läsa om Joms öden och äventyr i Asien!

Nu har han minsann varit och fått sig en omgång massage av en vacker dam.

Och så här svarade ni ....

Ja, jag hittade ingen lämplig bild .., det får bli mina sandaler ..-)

Så här hade jag skrivit:

"Om ni kom fram till programledaren i Ring-så-spelar-vi någon vacker lördagmorgon .., vilken låt skulle ni välja att få spelad då ...?"


PV svarade så här. (Varför just den? frågade jag. Jo, han tycker att den är så fin. För mig betyder det skoldans i Adaks Folkets Hus. Möjligen Kriberg. Sista dansen.)


Bloggmadamen så här.
( Fast kanske inte med just den här spelglade mannen, utan med Chris Barber, men jag hittar ingen bra inspelning av honom. Den här låten gör mig GLAD. Jag hörde den första gången en lördagmorgon på 70-talet när vi bodde i Kungsängen utanför Stockholm. Jag var på väg till arbetet .., hörde musiken .., skruvade upp ljudet och parkerade bilen vid sidan av vägen. Lyssnade. Njöt!)


Monet sa...
Jag förflyttar mig gärna en stund från mina vackra blomster och tar en kopp TE om det går bra? I landet Halland med 25-gradig värme låter det trevligt att vara.
Och min favorit är nog ändå "Stand by me"!

Ellis sa...

Oj, det var en svår fråga.

Det beror på dag och humör, jag har en evighetslång lista med sådana riktiga storfavoriter.

Den här älskar jag
Och den här.
Och den här ...
Och den här ....

Vonkis sa...
Oj vad svårt. Av nostalgiska orsaker skulle det nog bli den här.

mossfolk sa...
Klurigt, det finns ju såååå många bra. Men den här står helt klart högt på listan.

annannan sa...
Å Wild Cat Blues är ju den perfekta Ring-så-spelar-vi-låten!

Love, literature and gardening sa...
Jag håller med pv!! Det här är stor musik - inte "sista dansen"...

Rexxie sa...
Just nu den här.

Carina sa...
För njutningen!

annannan igen sa...
Vid närmare eftertanke skulle jag önska Povel Ramels Digga Darwin, ty:

1. man blir alltid glad av Povel
2. jag har aldrig hört den
3. texten är suverän
4. vi i biologibranschen firar Darwins 200-årsjubileum
5. både Darwin och Povel är värda att fira vartenda år och varenda dag

Anitha sa...

Adaks Folkets Hus revs i onsdags.
(Apropå bloggmadamens svar ....)


Tack till alla underbara, rara, goa bloggvänner som tog er tid att svara och komma med länkar!

Som tack får ni alla sitta i solskenet här ute .., vi säger väl om en timme, och dricka kaffe med bloggmadamen och med pelle.

Har ni tur finns där några god gifflar också.

Upplysningsvis ....


Det lär ska bli upp mot tjugofem grader varmt i landet Halland idag.

Tjugofem grader.

Just det.

Och i landet Halland befinner jag mig.

Bara så ni vet.

Och så på tåget igen ...

Mitt emot mig sitter en kvinna och rättar prov i konsumentekonomi.
Efter en stunds tvekan frågar jag om jag får ta en bild av hennes händer?
"Ja, det går bra ...", svarar kvinnan när hon tänkt efter en stund.
Just så mycket mera prat blir det inte.


Tänk er själva ..., blommande rapsfält .., körsbärsträd .., hägg .., kossor på grönbete .., en katt som springer i raketfart mot en träddunge när tåget kommer ..., havet till vänster .., solen på väg ner .., en kvinna som talar i mobiltelefon och en man snett till vänster som löser korsord.

Tänk er illgröna gräsmattor .., småflickslag som tränar fotboll ..., en ung pojke som cyklar iväg med ett fiskespö i ena handen ..., och samhällen som passerar revy.

Åkarp .., Kävlinge .., Lund .., Landskrona .. Helsingborg .., Ängelholm .., Båstad .., Laholm.

När klockan är fem i nio, saktar tåget in på stationen i Halmstad.

Hattparad och småprat

Mammas hand.
För lite drygt ett år sedan.

Efter besöket på Åhléns tittar jag in på Ejdern, gruppboendet för Alzheimerpatienter där mamma tillbringade så många år.

Det känns som ..., som att komma hem.

Och jag slår mig ner i en röd fåtölj och till min glädje är det bekant personal som arbetar .., det är Marie som var min kontaktperson när det gällde mamma och det är Ingrid (båda så helt underbart rara och fina!) och där är alla patienterna .., där är den långa och ståtliga Inger som nu sitter i rullstol och vid bordet sitter lilla Majken som, den morgonen när mamma just hade dött och jag högt grät ut min förtvivlan,om och om igen sa ..."men vad är det som har hänt ...! säg mig .,. vad är det som har hänt ...!" och där är Czezlawa som är uppvuxen i Polen och som alltid har tyckt så mycket om att dansa, nu sitter hon rakt upp och ner på en stol och nästan-sover.

I soffan intill mig sitter en kvinna som jag inte alls känner igen.
Jag tar henne i hand och presenterar mig och då tittar hon på mig med allvarsam blick.

"Ja, jag heter Inga ...", säger hon.

Just idag har Marie och Ingrid varit så påhittiga .., jo, dom eller någon annan i personalen har köpt vackra hattar och nästan utklädningskläder som dom allra piggaste har fått ta på sig .., så när jag kommer in i allrummet som också är köket .., så sitter damerna där med urtjusiga hattar med långa fjädrar på och Emmy, som en gång i livet arbetade i en Konsumbutik (det skojar vi ofta om .,. att Ica är bättre .., men det tycker ju inte hon ...), hon sitter där så tjusig i en vacker dräkt och med en grön svepande hatt på huvudet.

Man kunde tro att detta är Jägersro och hattparad!

Och Marie berättar att först har det varit lite gympa, sedan detta med Fina Kläderna.

Åååå, vilken UNDERBAR personal!!

Och jag sitter där med benen i kors och berättar om hur livet är just nu; att jag ännu åker fram och tillbaka till landet Halland .., att jag ångrar bittert att mamma hamnade i minneslund och inte i en riktig grav eller åtminstone, att inte urnan sattes på ett Bestämt Ställe, för som det nu är känner jag mig bara vilsen när jag, alldeles för sällan, besöker kyrkogården.

Var är hon?

Nu, mer än någonsin, förstår jag vikten av att ha en plats att gå till.

Det må vara hur ologiskt som helst, men det är så det känns.

I kanske en timmes tid blir jag där.

Ååå, det känns så hemtamt och vardagligt och jag tänker att Ejdern under så många år var en del av mitt liv ..,och att den känslan sitter kvar.

Det här är första gången jag tittar in som gråten inte sitter i halsen.

Det känns bra.

Så där som att livet har gått vidare.