Man tror knappt sina ögon !

Ja, vad är det som säger att man inte får ha en adventsslinga dinglande i fönstret i juni månad?
Adventsslingelagen?
Nä.
Den bryr jag mig inte om.
Och nu är ju Bert i Luleå bortrest och ser inte denna min olydnad.

Är det möjligt eller ser jag i syne ...?

Kan himlen verkligen vara b l å?

Åååå, detta är ren och skär lycka.

Och mera glädje .., om tre timmar, klockan 19.00, samlas fjorton stycken Ica-anställda på en av stans restauranger och en timme senare ansluter ytterligare några stycken och så blir det gemensam middag inte långt från havet.

Kul!

I morgon är sista arbetsdagen för oss som tillhör första gruppen semestrare; dvs, har semester veckorna 25, 26 och 27.
(Arbetar man i affär är det ofta så .., man får ta tre veckor under sommaren och resten portionerar man ut .., ja, det finns väl ingen l a g som säger att man absolut inte får .. men sen finns det ju det där som kallas att vara solidarisk ..., alltså tar ingen mer än tre veckor ...).

Bloggmadamen arbetar till och med tisdag klockan tre.

Men då .....,-)

Tillbakablick ...

Min pappa Ivar Nilsson, "Kalvträsk-Nilsson" kallad, under sin period som längdlöpare.

Min pappa växte upp i byn Kalvträsk, inte så många mil från Burträsk i Västerbotten.

Då min farmor och farfar båda dog i 40-årsåldern (tbc skördade många liv ...) blev det en inte alltför lätt uppväxt för pappa och hans syskon.

En äldre bror hade han och tre yngre syskon (två andra hade dött som småbarn) och pappa och hans tre småsyskon hamnade hos en barnlös farbror och faster.

Han som var storebror gav sig snabbt av hemifrån, en riktig äventyrare var han genom hela livet .., och pappa blev den som fick ta ansvaret för småsyskonen Alice (uttalades Aliiiice) Anna-Maria och Gösta.

Det blev sexårig folkskola .., timmerflottning .., Hermodskurser .., skogsbruksskolan .., ja, lite så blev pappas liv ..., och engelska hade han aldrig lärt sig .,. han brukade skoja och säga "yes box, allright" och så skrattade han så gott.

(Och han älskade cowboyfilmer .., Vägen Västerut, Bröderna Cartwright och Prärie och tyckte då att vi kunde skruva av ljudet .."hä ä ju text .. hä behövs inget ljud ..!" sa han. 1960 reste han och mamma, tillsammans med ytterligare två par hemifrån på det som skulle bli hans livs första och enda charterresa; till Mallorca. Efteråt sa Axel, en av männen som följde med .., "Ivar som inte kunde ett ord engelska, kan du begripa, han var den som prata mest med spanjorerna och nog begrep dem vad han menade.")

Genom hela min uppväxt såg jag aldrig pappa läsa andra böcker än Stövarklubbens Årsbok, men dessa lästes å andra sidan från första till sista sidan.

Och så läste han alltid seriefiguren Dragos i hemtidningen.

Aldrig att jag hörde pappa och mamma diskutera litteratur.

Men .., när jag var tonåring hände något!

Då utgavs boken "Vägen från byn" skriven av dåvarande kändisadvokaten Henning Sjöström, född i Burträsk .., och boken handlade egentligen om H.Sjöströms uppväxt hemma i Västerbotten.

Tänk .., så jag minns hur pappa låg på soffan hemma och gapskrattade och han ropade att vi måste lyssna .,. "kom hit och hör ...!" sa han och så högläste han och tårarna rann nerför hans kinder .., för här hade någon skrivit om sånt som pappa kände igen.

För mig blev Henning Sjöström inte en kändisadvokat .., han blev till en människa som på ett sätt "förlöste" min pappa .., eller .., vars böcker skänkte honom så otroligt mycket glädje!

Alldeles nyss råkade jag titta in på hemtidningens familjesida och läser där om en kvinna som har avlidit i en ålder av 98 år.

Det visar sig vara advokat-författarens storasyster.

Och jag läser hela runan och blir alldeles varm i hjärtat.


´n Henning Sjöström.

Så här står det och jag förstår varför pappa kände igen sig i boken.

"Den 31 maj avled Gunborg Vallengård, Burträsk, i en ålder av 98 år.

Vi var tolv barn till hemmansägaren Johan Sjöström och hans hustru Lina.

Nu återstår endast två i livet, syster Ebba och jag själv.

Gunborg ansågs döende när hon låg på Hällnäs sanatorium i tuberkulos 18 år gammal. Nu blev hon 98 år och frisk in i det sista.

När mor dog vid 51 års ålder tog Gunborg över ansvaret för de minderåriga syskonen som en mor. Hermodskurser blev vår brygga till intellektuella yrken. Sin mans lön använde hon till stora delar att sprida bland syskon.

Vi har när man ser det som helhet haft bra och varierande liv alla tolv.

Längden i våra levnadslopp har varit mellan tre och 98.

Ingen har ansett sig beklagansvärd.

Kan man begära mera?

Henning Sjöström"

Norra Västerbottens underbare skribent Olle Lundqvist intervjuar ovan nämnde Herr Sjöström (då levde ännu Gunborg ...) och det gör han här.

Mera tröst ...

Gråmulet även idag och jag återvänder till ljufvliga Kefalonia i Grekland.

Den där härliga moppeturen med Emma.

Mormor som kör och Emma där bak.

På bilden är vi på väg till staden Sami som ligger som i en gryta vid havet.

Hur länge som helst är det nerförsbacke och innersida och jag säger till Emma att ..., "oj, hur ska vi klara det här på hemvägen .., då har vi stupsida ... och mormor som är höjdrädd?"

"Det är lugnt mormor ..", säger 11-åringen tryggt.

Och sedan Sami ... och pasta med vinkokta musslor alldeles vid vattnet och stor segelbåt med ungdomar som närmar sig och krångel med att lägga till vid kajen och vi sitter och tittar och ler och livet är som bäst.

Just då, i den stunden, känner jag mig som den rikaste människan på jorden.


Det var Emma som tog bilden, så där i farten.

Dagens fönster ...

Nä, ingen sol idag heller.

Då tröstar jag mig med ett soligt fönster från Kefalonia i Grekland.

Det är Emma och hennes mormor som är jag och moppeturen från morgon till kväll ..., slingervägar i branta bergen och Emmas händer runt min midja (ja, nånstans där ska den vara ...) och en hel massa glädje!

En alldeles underbar semester som varar i fjorton dagar.

Utsikt från sängen ...

I vanliga fall, även vintertid, sover jag alltid med lilla överfönstret öppet.

Igårkväll öste regnet ner och fönstret blev stängt.

På morgonen vaknar jag ..., badande i svett!

Passerar spegeln och skriker högt!

Plattången sätts på laddning omedelbums.

Undergångsåldern .., jo, nog är man där nog!

Vem skriver så här ..?

Och presenterar sig så här ....

"Obotlig norrlänning som dagtid förkläder mitt hängivna hästintresse iklädd konsultrollen. Funderar ständigt över allehanda oviktiga saker som: Är kossan ett flyktdjur? Hur kan svalorna så precist flyga in i sina bon utan att krocka med den minimala ingången och varför är ridkläderna fortfarande så snygga men så ofunktionella (det sista stör mig då jag älskar Smarta, Snygga, Sportkläder – ja, jag hävdar bestämt att ridning är en sport)."

Jo, det är Anna-Panna, mellandottern och Oxen .., hon som alltid har varit så skrivglad och som lillflicka förfärdigade låååånga, lååånga maskinskrivna brev till sin mormor i Sydamerika.

Det är ett sånt ni ser här ovanför.

Observera det exakta avståndet mellan varje ord.

Nu har hon blivit med egen blogg.



"Mormor när du komär hem ....".

"Igår ränsa devi halon ...." (hallonhäcken ...).

"Kan du svara på dehära mormor?"

Skrivglädjen har hon kvar.

Och bloggen finns här.

Fyra dagar kvar ...

Ett annat års längtan.
Dessa ständiga kryss som betyder "nu är det en dag mindre kvar till semestern".
Inte tänker jag att det också betyder .., "en dag mindre kvar av mitt liv."

... ja, att arbeta, alltså.

Sen är det ledighet som gäller.

Och hela dagen har regnet vräkt ner; kunderna kommer in i affären och liknar mest av allt dränkta katter och vi säljer mängder med regnponchos och minst två paraplyer!

När jag har stämplat ut för dagen, cyklar jag hemåt i stark motvind.

Det är såna gånger man välsignar sin anorak.

Och sedan eftermiddagen till bara lugn och ro.

Pelle får kokt fisk och lägger sig sedan och sover i loppisfåtöljen .,. jag duschar länge .., tvättar håret .., öppnar ett fönster och häpnar över att regnet äntligen tycks ha upphört ..., och nu blir det korsordslösande, sittandes i soffan Ektorp med benen på bordet utan namn.

Ett glas vatten intill.

Ljus som brinner.

Det är fredagkväll.

Deppigt värre ..

Bilden är från i vintras.

Nix pix

Det blir ingen Vätternrunda för herr pensionatsvärden.

Han köpte sig en plats av en man i Göteborg och allt var frid och fröjd, men så ringde pv idag upp till sekretariatet och fick veta att man inte får överlåta sin "biljett" eller vad det nu kallas och så var det med den saken.

Om jag säger att någon lät förfärligt deppad, så är det väl en lätt underdrift.

"Ja, men tänk positivt .., du kan ju fixa båtmotorn och göra allt annat klart innan norröver-resan!" sa jag uppmuntrande.

Om det hjälpte?

Inte ett dugg.

Ungefär så här ...

... är det i Skåne just nu, fast värre.

Hällregn.

Ösregn.

Och Radio Malmöhus meteorolog varnar för väldiga mängder med nederbörd, ja, en klass 1-varning, främst i västra Götaland och Halland.

Klass 1: Väderutveckling väntas som innebär vissa risker för allmänheten och störningar för en del samhällsfunktioner.

Nu körs ju inte Vätternrundan i vare sig Halland eller Skåne och det ska nog cyklisterna vara glada för .., men det är ju inte säkert att vädret är så mycket bättre lite norröver?

Trettio mil i hällande regn .., jag kan tänka mig härligare sätt att tillbringa tiden på.

Vad jag inte visste om Vätternrundan är att man, om jag förstod det hela rätt, kör i olika klungor (vilket ord .,. klungor ...!) och så hjälps man åt att dra .., två-tre minuter drar man och så tar nästa vid .., den längst fram till vänster går då fram och så där håller det på och de övriga ligger mer som på "rulle".

Gemensam paus på några minuter för gruppen .., sen iväg igen!

Och vätskekontroller, ungefär som vid Vasaloppet.

Ikväll kör pensionatsvärden upp till Motala och sover i bilen över natten (tror han, ja ...) .., sedan iväg vid femtiden i morgonbitti. På cykel.

Lycka till! säger bloggmadamen och lycka till även till Cecilia N:s man som ska susa iväg längs samma sträcka!


Historik Vätternrundan

Premiären för Vätternrundan ägde rum fredag 17 juni 1966.

Ett motionslopp på cykel över 300 km i en etapp runt den vackra sjön Vättern.

Start och mål i Motala och med idrottsföreningen Motala AIF som arrangör.

Med sitt stora deltagarantal har Vätternrundan och folkfesten som anger loppet sedan dess satt sin prägel på Motala.

Idag är det världens största cykelmotionslopp med nära 18 000 deltagare, varav många är från utlandet.

Så här var det i fjol.

2008 - Ökat intresse för Vätternrundan
Anmälda: 17 929 (15 438 män/ 2 491 kvinnor)
Startande: 15 945
Fullföljde: 15 205

Den ökade efterfrågan på startplatser i Vätternrundan märktes tydligt på fredags eftermiddagen.
Köerna till namnändringen, en konsekvens av andrahands försäljningen, ringlade sig långa över Motala torg.

Fler än någonsin kom också till start - 15 945 och rekordmånga 15 205 korsade mållinjen 30 mil senare.

Efter en kort skur på fredags kvällen hade vädret under natten varit gynnsam och lördagen i Motala bjöd på strålande sol.

Bilden av en sommargrön stadspark full med nöjda men trötta cyklister värmer.

Glädjande är det också att inga allvarliga olyckor inträffade, totalt bröt 740 personer.

En cykelfest utan dess like med totalt cirka 25 000 deltagare och minst lika många påhejande supportrar utmed vägen!

Fredagsfönstret ...

"Hej Elisabet,

Vill du ha ett fönster från Provence?

Det här fönstret fanns i en lokal vid Basilikan i St. Maximin, den där Maria Magdalenas huvud finns i en krypta.

I söndags var det ju EU-val och människorna i rummet är i färd med att rösta.

Säkert lika glada för sin demokratiska rättighet här i Frankrike som du var i Ystad.

Ha det gott.

Monica."

Kväller ...

Har man inget sovrum, kan man sova i köket.
Det går hur bra som helst och det finns ju faktiskt vissa fördelar.
Att det är nära till kylskåpet är ju bara en ...

Sakta men säkert förbereder jag för bortavaron under två veckors tid.

Räkningarna är inskrivna; allt ska automatiskt dras från kontot två dagar efter att lönen har kommit.

Åååå, ära vare internetbanken; vilken ljuvlig uppfinning!

Och för att spara pengar inför resan norröver, ordnar jag med matlådor till jobbet.

Pensionatsvärden brukar le lite stillsamt åt denna min planeringsiver .., särskilt när det gäller pengar.

Jo, så är det verkligen.

Men är man ensamförsörjare vill man ha koll.

Jag vill ha stenkoll .., aldrig att jag vill stå i kassan i en butik och inte vara säker på hur mycket jag har på mitt konto.

Jodå .., ni anar inte hur ofta man får vara med om just sånt, när man är kassörska.

Och man ser ångesten när meddelandet i displayen dyker upp: "MEDGES EJ".

DN sid 18 ....

Medan jag dricker morgonkaffe, bläddrar jag i dagstidningen.
(Rexxie .., jag har inte ord nog för hur tacksam jag är över dom här tre månaderna med DN! Jag löser korsorden på kvällen när arbetsdagen är slut och bara njuter!)

På sidan arton har Ulrika By en krönika där hon skriver om det här förfärliga med den unga flickan som blev mördad av en lika ung man .., det som väl kan beskrivas som ett passionsdrama.

Ulrika By skriver bara sååå bra!

Så här avslutar hon sin krönika:

"Vad sökte det unga paret? Den perfekta relationen? Den villkorade men villkorslösa kärleken? Lagom är bäst är ingen devis som håller längre.
Extra allt gäller. Maxa. Varje sekund. Prestera. I varje ögonblick.

Jag tror inte att de kommer att kunna förklara vad som hände i efterhand.
Jag tror att de är lika förstummade som vi andra.

Men de insikter som följer svider bittert och ångestfyllt.
Livet är inget dataspel, ingen dokusåpa.
Livet kommer alltid att få konsekvenser som inte går att deleta."

Och så var det en till ....

När jag som vanligt tittar in hos herr Bodin, upptäcker jag kommentarer med gratulationer .., ahaaaa .., det är kanske därför herrn har gått i landsflykt?

Nåja .., här kommer en jättejättejättestor kram till den eminente och rakryggade bloggaren där uppe i norr!

Hoppas att du får en fin födelsedag! hälsar bloggmadamen längst i söder.

Prognosen ...

Bageriet med rödvitrandig jalusi.
Bloggmadamens lägenhet hitom den vita fasaden.

Enligt SMHI:s meteorolog, jag tror att det var han Erling Brännström, vankas i det närmaste konstant hällregn fram till lördageftermiddag.

Jahapp.

Men det låter ju helt underbart.

Nu är klockan tjugo i åtta.

Jag börjar arbeta klockan elva.

Då får det allt bli en promenad till Möllers Bageri för lite solskensinköp, ja, innan eländet är över oss.

Dagens fönster ...

Bara sååå lyrisk blev hemifrå-nanitha över danska Helsingör!

Här kommer den tredje fönsterbilden därifrån och jag håller med henne; jag tycker att Helsingör har så mycket mera charm än storasyster Köpenhamn.

Och ni glömmer väl inte ....


... att titta in hos hon som har orden i sin hand.

Några kvällsfönster från ..

... jo, från västmanlandsmadamen som idag har tagit så fina svartvita bilder!

Just en sån punschveranda skulle jag gärna ha.

Hösten 2007.
Emil ringer hem och pratar med "mamma".
Alldeles strax ska vi ta tåget till Köpenhamn och sammanstråla med Kent och så blir det övernattning på Nebo hotell nära stationen .., och morgonen därpå lyfter planet från Kastrup, mot Samos i Grekland.
Det blir en övermåttan ljuvlig liten resa.
Kent bor på hotell La Plage som saknar air condition och det är inte långt ifrån att han dör av värmeslag.
Emil och hans mormor däremot, vi bor på ett litet, litet hotell direkt på stranden.
När vi öppnar balkongdörrarna, har vi havet framför oss.
Hotellet är billigare än La Plage.
Och vi har luftkonditionering.

Frånsett resan hem till Västerbotten, arbetar jag hela sommaren.

Pensionatsvärden tänker ägna sina fria veckor - frånsett bilresan - till segling i Bohuslän och sedan börjar ju skolan igen.

Och nu sitter jag här och surfar runt på såna här sidor.

Tänk er ..., mitten av september ..., ett ljummet hav .., en lägenhet nära stranden.

Grekisk sallad till lunch.

Och middag.

Jag är så h ä r nära att klicka på "gå vidare" ... "boka resa", men har inte råd.

Nu gäller det att ha is i magen och kanske satsa på en restresa.

I tygbutiken ...

.. filmar jag den härliga innehaverskan och även kvinnan i butiken intill - där det sys upp kläder - men båda filmerna blir för långa och jag får inte in dem här på bloggen och det är väl nån mening med det också.

Men den här då?

Två unga män kommer in för att köpa gardintyg till en av stans nattklubbar.

Den ene av männen bär lilla Stella i famnen.

Världens bästa Elenor ...

Tänk, att i sommar ska min svägerska eller före detta svägerska (men har man varit en sån i trettiofyra år, då är man det nog för evigt ...) vara här och ta hand om Pelle, medans hans matte susar iväg norröver.

I nästan två veckor blir hon här, svägerskan.

Hon och lilla hunden Dino.

"Nej, inte den där kaxige lille sprätten ..!" tänker nog Pelle.

Det var Dino som försökte visa Pelle var skåpet skulle stå (läs: vem som bestämde över matskålen ...) i somras.

Hur det hela slutade?

Dino backade.

Och Pelle tyckte att hundmat var himla smarrigt.