Utrikesbyrån och kvinnor i panelen ...

Tittade på ovanstående program (kändes dock väldigt forcerat i tempot igårkväll ...) och tänkte flera gånger att Mona Sahlin är så bra och ja, helt enkelt klok. Det tyckte jag kanske inte förr, inte på samma sätt, men nu gör jag det. Finge jag välja, hade jag hellre valt Mona Sahlin än nuvarande partiledare i (s).

Samma sak med förra utrikesministern Ann Linde som vi såg i antingen Politikbyrån eller Utrikesbyrån .., jag minns inte vilket, men också såå bra! Nu tycker jag att Maria Malmer Stenegard (M) har skött sitt värv med den äran, men det tyckte jag även om Ann Linde. Starka, kloka kvinnor!

En hel del på gång ...

Kommer till Hemköp i Haverdal och upptäcker att nu byggs det om även där. 

Eller "byggs till", smart .., så är det ju, ty butiken ska utökas rätt rejält. Nuvarande handikapp-parkering måste väl flyttas och det ska bli egen ingång till pantrummet och helt ny pantmaskin .., så där så man bara kan tömma en hel säck med tomburkar, ja, det blir nog bra.

Utanför entrén står flera kunder och tittar och läser på skylten. 

"140 nya kvadratmeter, inte illa ...", säger en äldre herre och det hela beräknas alltså vara klart i mitten av mars 2027.

Framför mig i kassakön står en man som alltid, alltid, alltid ser så glad ut. En sån som man själv blir glad av. Född 1949. 

Jag frågar vad han har arbetat med? Jo, när han var mycket ung gick han raka spåret till Getingeverken och fick jobb direkt .., inget avancerat, men han blev kvar där tämligen länge och med nya uppgifter. 

Så småningom slutade han som tv-reparatör.

Och vid bilen möter jag en kvinna som bär på två tunga kassar; hennes armar ser ut att nästan nå till marken. 

Lite småprat blir det, mest om hur man parkerar bilar och att det kanske nu blir aningen trångt på kundparkeringen, ja, vid tillbyggnaden. Alla möten med kunderna ., å, så dessa berikar ens tillvaro!

Så här ser det ut. Nu blir det nog många frågor att besvara för personalen. 

Och så något helt annat.  

Är jag den enda som upplever att Wettextrasorna har blivit sååå mycket sämre? 

Att dom helt enkelt inte har samma uppsugningsförmåga som tidigare?

Svar till "Undrande madame i landet Halland."

(Söker på nätet och upptäcker då detta. )

Jaha, då vet man det.

I rabatten håller Gurkörten ännu stånd mot kylan. Vilken växtkraft den ändå har! Från de första späda gröna bladen på våren, till mer än nu meterhöga och lite stickiga, men så fina ändå! 

I sallader blir dom blå blommorna sååå fina som dekoration, ja, jag har ätit upp flera stycken och lever ännu! Har smak av gurka, därav namnet.

Dessutom så populära bland allehanda flygfän, bland annat humlor! Ni kan ju tänka er hur det surrar där inne bland allt det gröna sommartid!

Wikipedia skriver så här: 

"Inom folkmedicinen har gurkört använts mot "hjärtesorg", melankoli, premenstruel-la besvär, reumatiska besvär, luftvägsbesvär och som omslag på sår och inflammerad hud."

Dagens fönster ...

"Nyfångade fönster i Göteborg!" skrev avsändaren som var annannan. 

Det var i måndags det. 

Tack! säger jag, som tänker att nu är det nog dags att besöka Göteborg .., det känns som om det var länge sedan. 

Bara tolv mil härifrån.

Det bästa med hemtidningen ...

Jo, det är att man, alldeles gratis, kan läsa avdelningen dödsfall och minnesrunor. Minst ett par gånger per vecka tittar jag in och ser om där är någon bekant som inte längre är äi livet, men själva minnesrunorna, dessa läser jag oftare.

Som igår, till exempel .., då var det den här och som handlade om en kvinna som, åtminstone på bilden av henne, såg ut att vara så snäll och som tycks ha haft någon slags inre drivkraft.

Och för den som har DN, finns en annan helt underbar minnesruna om en skäggig och egensinnig man. 

Här är den.

 Upp-och-nervända-världen ....

Först av allt .., Trump som erkänner sig besegrad och till och med gratulerar demokraterna till att ha gjort ett bra mellanårsval. 

Det är inte långt ifrån att man sätter morgonkaffet i halsen. Är det ens möjligt att detta händer ...?

Kollar blodtrycket. Nittofem/sextiotre. Hade flimmer i förrgår och låg i princip på soffan hela dagen. Sov djupt. Igår - en underbar dag - på alla sätt och vis. Uppochner-tillvaron. Å andra sidan .., hur tacksam blir man inte  när allt känns bra?

Morgon-tv har gäster vilka analyserar världens tillstånd. Där är Ann Linde och Fredrik Rheinfeldt och Marcus Oskarsson förstås (med 2 s i efternamnet, annars brukar kändisar ta bort det ena ...) och lite blir det om det svenska valet och det mesta tycks omöjligt. Nej då, jag tror att det löser sig. Och jag tänker att jag tyckte så bra om Ann Linde som utrikesminister. Trygg och klok. Rheinfeldt verkar trött och slut på.

Lämnar sedan dem alla och går ut och klipper ner en dyster klematis .., rycker upp ogräs .., klipper lite i blåregnet som har en växtkraft av den mer osannolika sorten!  Pv, vars energi tycks omåttlig, ger sig ut på rullskidor och kommer att missa 11-kaffet. 

Själv gör jag en stor bytta råkostsallad (river rotselleri och morötter, skär äpplen och apelsiner i bitar, strimlar vitkål, pytsar i solrosfrön och presar citron och duttar i lite flingsalt över det hela, ja, bladpersilja också!) och går sedan ner till soptunnan och slänger allt skal. Passerar eken och tänker att idag ska vi nog ändå ta och räfsa ihop alla löv och fylla komposten, den som nästan redan svämmar över. Ja, jag vet .., man kan låta det ligga kvar. Om man vill. 

Pv satte upp ljusslingan i eken nu på morgonen. Vi struntar i att det inte är advent eller jul, den får komma upp och fungerar därmed som medicin mot mörkerdepp, 

För övrigt har det varit på gränsen till minusgrader natten mot idag och då ser det ut så här. Å, så jag tycker om det här landskapet med mjuka linjer. Minns en inflygning någonstans i södra England .., det var ungefär så här jag kommer ihåg det ., sååå mjukt och kulligt!

Dagens fönster ...

Ännu ett rart litet fönster (och en lika rar liten stuga i knähöjd) fångat på gräsmattan vid Lövångers kyrka. Tack ellem! Så vänligt av dig!

När vi berättade om våra smultronställen ...

Året var 2010. 

Det var tider det.

Hela havet stormar ...

Torget i Halmstad har, enligt mitt förmenande, varit bedrövligt trist och ogästvänligt. Nu ska det bli andra bullar av!  Hela torget har rivits upp och man får slingra sig förbi skyddsplank och flera gånger blir jag stående och kikar in där det är möjligt. 

Hösten 2027 beräknas allt vara klart och det är vi nog många som ser fram emot. 

Men arma butiker, de som ligger i gångstråken vid planken ..., nog måste det vara risk att butikerna just där förlorar kunder på detta. Många äldre går med rullatorer (med u eller o ...?) och då blir det förstås än mer krångligt att ta sig fram. 

Här en vison av hur det kan komma att se ut.

Hos frisörskan ....

Bilderna: Fler frisörbesök. 

Uppe t.v. Bettankax i Lund som besökt hem-frisören och till höger min mamma - salig i åminnelse - som ligger i trädgårdssoffan i Bjäresjö och får hårborstning av Tommys brorsdotter. Det var då det.

Nere t.v. bloggmadamen; nyklippt för några år sedan. Det är kortare nu och betydligt lockigare och så t.h AP som har fått tid hos frisörskan Tyra, hon som nu är en vuxen ung kvinna.

Idag: Frisörskan är lång och slank och kommer från forna Jugoslavien, ursprungligen. Alltid så vänlig. Är gift med en landsman och har ett barn, en son. Medan hon friserar mig, blir det lite småprat, mest från min sida, då hon inte är riktigt, riktigt hemmastad i det svenska språket. Vi vinglar oss fram lite, men det går bra med orden. 

Jag frågar vad hon hade velat arbeta med, ja, om hon INTE fick vara hårfrisörska och det tar en stund innan hon svarar. 

"Jag tror .., undersköterska", svarar hon. 

Och jag säger .."visst var det så, att ni är tre systrar?" 

Jo, precis. En arbetar i en guldsmedsbutik, en i någon annan slags affär. Hennes pappa då? (Kanske glömde hon att berätta om sin mamma!) Och jag får veta att pappan, som nyligen har gått i pension, arbetade med  r ö r. Titta här, säger hon, böjer sig ner och liksom pekar på ett rör från elementet. Aha .., han kanske har varit rörmokare?

Plötsligt lägger hon ifrån sig saxen, hämtar sin väska och tar fram sin mobiltelefon. Hon står en stund och skrollar ....

"Här Elisabet, här är alla .., det här är mina systrar, min mamma i mitten och här är pappa på egen bild!" säger hon och ler så varmt. 

Alla döttrarna och även mamman är så finklädda, ungefär som skulle dom på bröllop, och jag får veta att bilden togs när hennes systerson skulle döpas. Hon är själv den enda i sin ursprungsfamilj som flyttat utomlands .., är Stenbock som jag själv, född på självaste nyårsafton.

Jag frågar om julen? Kommer hon och hennes familj att åka hem?

"Nej, vi blir här. Du vet, vi är ortodoxa och firar jul den 7:e januari", förklarar hon. 

I fyrtiofem minuter blir jag sittande med det där förfärliga svarta skynket runt halsen, ni vet, det där .., där man ser ungefär tjugo år äldre ut - minst -. Ja, inte bara äldre: anskrämlig, vore det rätta ordet! Förresten brukar jag blunda den mesta delen av tiden. Och frisörskan fönar håret med en sån här taggig grej och mitt hår blir himla lockigt, särskilt där bak. 

"Elisabet, har du klippt luggen själv igen ...?" frågar hon sedan, lite leende.

Det kan du tro, svarar jag och då ler hon ännu mera. Det är nästan så att jag förväntar mig ett viftande aja-baja-pekfinger, men hon är förstås såväl snäll som väluppfostrad .., men jag anar nog ändå. 

Sen är jag klar för den här gången .., betalar och tackar för mig. 

Om sex veckor är det dags igen.

Dagens fönster ...

Fyra små och ett störrre, fångade av annannan under ett besök i Bern i Schweiz! 

Detta var i utkanten av Bern. 

T a c k, du idoga fönsterfångerska! säger jag.

Filmen vi såg idag ...

Kan meddela att den var helt underbar. Jag ger den full pott, betyget 5 och pv valde en 4:a. Han tycker att den danska filmen, om kvinnan som drabbades av en stroke ungefär i samma veva som hennes man ville flytta hemifrån och hur detta sedan utvecklade sig .., jo, han tyckte ännu bättre om den 

Och kvällens film? . Jo, den handlade om två halvbröder, Shane och Christy, vilka vuxit upp under olika förhållanden, men båda i närheten av Cork på Irland. Ruffiga miljöer .., nästan varenda en i filmen hade en cigarett i handen .., mycket sprit och fattigdom, men .., också så mycket värme och medmänsklighet. 

Jag tänkte, medan vi satt där, att jag verkligen älskade hur den var upplagd och hur suveräna skådespelarna var. Plus att allt i tillvaron inte är svart eller vitt ..., och det slog mig flera gånger hur påverkad man är av olika serier i tv .., där det mesta går åt pipan eller någon blir skjuten, ja, ni förstår nog.

Här kan man få en glimt av vad det handlar om. (Påminde lite om filmmakaren Ken Loach och hans sätt att skildra människor.) 

Dagens konferencier - mannen som presenterade filmen - berättade att Halmstad Filmstudio är en av vårt lands mest livaktiga filmklubbar och med flest besökare. Idag, på 13.30-visningen, var salongen fullsatt och så är det nästan alltid och det är inga små salonger heller. Bilden visar skådespelaren Danny Power, som spelar en av bröderna som det handlar om. Det var så många människor/rollfigurer i filmen som jag kom att tycka om, ja, jag var alldeles varm inombords när vi åkte hemåt.

I frysdiskarna ... 

Nej, det finns helt enkelt inte ord för hur synd jag tycker det är om de Icahandlare vilkas frysdiskar hackats så att alla varor nu förstörts. 

Har man arbetat i livsmedelsbutik har man garanterat upplevt upptinade varor när man kommit till jobbet på morgonen, men då har det varit fel på själva maskineriet, ingen som hackat sig in och bara vill ställa till djävulskap och elände! 

Om ni visste vilket extrajobb detta orsakar! 

Diskarna ska tömmas, hur mycket ska ersättas - om det nu alls blir någon ersättning ? - nya varor beställas och det blir ju såklart ett tapp innan allt är igång igen. Förlorad försäljning, såklart. 

På samma sätt har jag  n o l l  medkänsla med de gäng som t.ex i Tyskland och Frankrike vandalisear och plundrar butiker, eller som när man ibland på sociala medier ser hur huvförsedda killgäng stormar in i mobilbutiker och rafsar åt sig så mycket som det bara är möjligt!

Dagens fönster ...

Och här kommer ännu ett fönster från den stora håven som Turtlan/Annica hade med sig, då, under veckan på Kreta. 

Tack Annica!

På sociala medier får jag ideligen upp små filmer från Nice och det kan jag säga, att jag hade gärna satt mig på ett plan och tagit ett dopp i Medelhavet just där! 

Minns att det var rejält tvärdjupt (underbart!) och stenstrand, ingen sand som följde med till boendet efteråt! 

Helt  perfekt.

Ny vecka ...

Idag är det Filmstudio igen (uppehåll under höstlovet) och vi ska titta på en irländsk film som jag tror kan falla oss i smaken och i regi av Brendan Canty - en för mig helt okänd herre -. 

Christy är titeln och här kan man få en glimt av vad som väntar. 

Affischen är i alla fall inte ämnad att locka mig .., den ser i mitt tycke mer ut som ett billigt bokomslag. 

Nåväl. Det blir brått att åka hem efteråt, då pv har "mattelektion" i uterummet med flickan som kommer hit en gång per vecka.

För övrigt gläds vi med Andreas Almgrens fullkomligt suveräna maratonlopp i New York igår! Tack SVT som direktsände detta! 

Helt sanslöst var det och det var även allsvensk fotboll (nu blir det spännande i toppen av tabellen!) .., och efter all spännande idrott var det svårt att komma till ro. 

Grått och milt ute idag. Dags att ta upp pelargoniorna från utelådorna, men VAR ska vi vinterförvara dem!?

Födelsedagar .., om en bok .., och Dagens Fönster. 

November. En månad som tycks vimla av födelsedagar! Pv:s yngre bror Ulf fyller 69 år i övermorgon, friherrinnan blir 76 år den 22:a, och minns jag inte fel fyller även Monet år i november? Och min syster i Australien, hon blir 82 den 12:e november och samma datum skulle Nisse i Malå fyllt 73 år och hans facebook-konto finns kvar och man får säkert en påminnelse. Jo, jag ska säga grattis till dig också, Nisse! Och Kerstin i Limhamn - sambo med en pv:s bästa kompisar - firar sin 72:a födelsedag i morgon!

Men Annika Engström i Kävlinge, hon fyller år just idag (Grattis! Grattis!)

Här på bilden intill visar hon mig hur det ser ut där prästernas utstyrsel ligger så fint och väntar på att få träda i tjänst.

Och titta, solglitter i lådan!

Tack Annika för den där dagen då vi fick se hur mycket arbete som en kyrkvärd har att ägna sig åt. Ja, du kanske inte hade just den titeln, men du guidade oss så fint .., visade hur du sköter musiken vid begravningar och bröllop och alla ljusen som skulle tändas! 

Dagens fönster är mitt, det som sitter i sovrummet. S o m  jag älskar den eken!

Igår läste jag ut boken som jag reserverat och väntat på, men som till slut hamnade i min hand. 

Detta är journalisten Per Svenssons sista bok; delvis skriven i dagboksform efter att han fått beskedet att nu var hans tid på jorden begränsad, (cancer i bukspottkörteln). 

Måhända skulle han leva i ytterligare ett halvår, men säkert var det inte, menade läkarna.

Det kom att bli mer än så, drygt ett år längre, men ändå. 

Boken är sååå vackert skriven! Det är utan tvekan dagboksanteckningarna jag tycker bäst om .., när det handlar om Platon och Sokrates, tappar jag lite intresse (eller mycket) och det säger förstås mer om mig, än om författaren. 

På sidan 34 skriver han, det är då fredagen den 1 mars 2024. 

"Fåglar sjunger i skymningen. Det går mot kväll efter en dag då jag knappt tänkt på sjukdomen. Märkligt. Går det så fort att vänja sig? Du ska dö! Ja, men först ska jag skura badrummet."

Eftersom jag själv inte förväntar mig ett långt liv, är det här - för mig - så intressant att ta del av. 

Jo, jag är tacksam om jag har fel, men jag utgår inte ifrån det och på ett sätt känns det som om jag då försöker ta vara på det hela ännu mera.

Dagens fönster ...

Från ellem i Skellefteå kom en svärm av fönster igår och det här är de första. Så här skriver hon:

"Här kommer en håv med små fönster i små byggnader på gräsmattan vid Lövångers kyrka. Husen är ungefär knähöga utom kyrkan som ju är högre förstås. Genom kyrkfönstret kan man se kyrkbänkarna.

Bakom den åttkantiga logen anar man den gamla Kyrkstaden. ellem."

// E: Tack ellem! Såna fina små byggnader!

Lördagmorgon .... 

Sista oktober är det också. Det blev en fin månad .., det känns som om det hände mycket. 

Vi tillbringar en lördag i Ystad, bor på Stationen och jag kommer att prata med en man som sitter och fiskar flundror vid kajen och på kvällen blir det laxmiddag hos Tommy och Karin i Bjäresjö. 

Sen vidare till i Bunkeflo, gemensamt fika på Geijersgatan och ett såå mysigt café och sist av allt: ett dopp vid Ribban, pv, Anders och jag själv. 

Den 9:e  oktober säger vi hejdå till Eva och Ulf i Haverdal, ty morgonen därpå ska dom köra hemåt. Eva har blivit allt svagare rent fysiskt de senaste åren och nu, mer än någonsin. Får vi ses nästa vår?

Dagen därpå, den 10:e oktober, köper jag - helt oöverlagt - en liten burk inlagda sardiner utan att tänka på priset. Fyra fem pytte-pytte-små fiskar  - ljuvligt goda - visar sig senare kosta mer än 100 kronor!

Den 12:e oktober vaknar jag vid 3-tiden på natten av en ihärdigt råmande kossa och jag får ont i hjärtat. Vi får dagen därpå veta att orsaken till råmandet beror på att man tagit kalven från henne. Då får jag ännu mer ont i hjärtat.

I mitten av den här månaden besöker vi Stockholm,  övernattar hos Maria och därefter 2 nätter på 9 kvm på Långholmens Hostel. Vi hälsar även på hos Emma och Emil och sista kvällen är vi bjudna på middag hos Anna i hennes alldeles egna lägenhet.

På söndagen, på väg tillbaka till landet Halland, tar sig pv ett dopp i Stavsjö. Jag avstår.  

Den 22:a oktober är vi bjudna på middag hos grannen Annelie, tillsammans med Ecke, Britt och Birgitta. En ljuvlig köttgryta står på bordet. 

Den 24:e oktober hälsar vi på min syster i Västerstad, tittar som hastigast in hos Tommy och Karin i Bjäresjö (överraskningsbesök) .., upplever totalt renoveringskaos  hos Anders med familj i Bunkeflo och bor på hotell i centrala Malmö. Underbart är det! Detta är bästa medicinen (enligt mitt sätt att se det) mot eventuell höstdepression. Och nu är vi inne på den allra sista oktoberdagen. 

Hilda (som igår sprang ett lopp i Falkenberg) och Edvin har sovit över här hos oss .., här är eld i kaminen och senare idag ska pv och jag själv hälsa på dels Ecke (Britt och sonen Jonas åker till Lund över dagen), men vi ska även till Sonja och lunch blir det på golfkrogen, som efter morgondagens lunch stänger för säsongen. Var det inte alldeles nyss som dom öppnade?

Dagar och veckor bara susar förbi! Ju äldre man blir, desto snabbare går det. Läser någon yngre här och tänker .., äh, så  är det väl ändå inte, så kan jag säga att jo, just så är det.

Dagens fönster ...

Har jag någonsin tyckt så mycket om vår ek, som i höst? Nej, det tror jag inte. För några år sedan friserade pv den; sågade ner de grenar som hängde ner mot marken och "luftade upp den lite" och då blev det genast lite enklare att sitta där i skuggan, ja, under varma sommardagar.

Idag ser det ut som på bilden.

Moster Gunhild ...

 

Igår kom ett sms från min kusin Elin som berättade att moster Gunhild - Elins mamma  och änka efter mammas lillebror Olaf - nu inte längre är i livet. 

Det visade sig att Gunhild hade drabbats av en liten tumör i ena njuren, som därefter utvecklades till två sorters cancer lite överallt. 

"För en månad sedan fick hon det sista beskedet och avsade sig då all behandling. Igårkväll kom jag till Dikanäs. Nu på eftermiddagen somnade mamma in lugnt och stilla, med mig och ett barnbarn vid sin sida", skriver Elin. 

Bilden togs när pv och jag själv hälsade på i Dikanäs när vi gjort vår "Norrlandsresa" och var på väg hem till Halland. Det var i juli 2014. 

Ååå, jag tyckte så oändligt mycket om denna moster Gunhild.  "Ingen har väl lenare kinder än Gunhild ...!" skrev jag under bilden. Den glada stövaren med den vita svanstippen hette Hector.

Elva år senare, i början av september förra året, tittade vi återigen in hos henne i huset där min mormor en gång bodde. 

Gunhild - lite tunnare än tidigare - satt då vid spisen i köket och tyckte att det var lite kyligt i huset. 

Efteråt skrev jag så här: 

"Och moster Gunhild, född 1944, berättade att hon ramlat utanför Konsum och slagit sig och därför var lite stöppelfött, så pv bar in två stora kassar ved till henne, så hon skulle ha till att  elda i spisen."

Så var det.

Näst sista oktober ...

Igår strålande solsken, idag  n ä s t a n-duggregn och vått i gräset. 

Något annat. Med katter, i alla fall våra, är det så att mat som vissa dagar är klara favoriter, blir andra dagar ratade rakt av. Det är nästan så att man ser hur förfärligt äckligt dom då plötsligt tycker att anka/tonfisk/siklöja/lamm smakar och detta - dissandet av viss mat - kan lätt göra en galen. Om nu detta var så gott vecka 43 .., varför är det då oätligt vecka 44? 

Om man dessutom betänker att en liten pytteburk endast innehåller 80 gram och att kilopriset då blir 112:50, ja, då kan man bli rejält frustrerad.(Än värre är det ju med t.ex kattgodis vars kilopris lätt som en plätt kan nå oxfiléhöjder!)

Nåväl, det som  h e l t  ratas i skålarna, det lägger jag till slut på "ratbordet" vid slänten och det försvinner snabbt när skatorna flyger förbi och upptäcker vad som finns på menyn. Skatorna blir säkert hur lyckliga som helst och det är ju bra att maten kan glädja någon ...,. och det var förresten  då  jag kände att det var fuktigt i gräset, när jag gick ut i sandalerna.

Biblioteksskylten som jag älskar.

Igår blev det ett besök på biblioteket i Harplinge. Många barn var där .., kanske var där något arrangemang för höstlovslediga småttingar? Små skor stod på prydlig parad i bibliotekets hall.

På min mejl hade jag dagen innan fått ett meddelande att den bok jag reserverat och stått i kö för, nu äntligen hade kommit. Löpnummer 126 i "hämta-hyllan".

Härligt! 

Det var den här boken, som väntade på mig. 

För övrigt? Såg nu på morgonen ett klipp på sociala medier där Donald Trump sin vana trogen är omåttligt oförskämd mot en Reuter-journalist som ställer en helt relevant fråga till den amerikanske presidenten och därefter blir totalt ustkåpad och dumgjord och får veta att han ser förskräcklig ut. 

Undrar  h u r  många gånger man ska komma att tappa alla hakorna, innan den här perioden med Trump är över? 

(Bilden: Vid biblioteket .., alla torra lönnlöv som samlats i en prasslig hög!)

Dagens fönster ...

Hemkomna från 1 veckas sol och lagom värme i Grekland, blev det övernattning på Landvetters hotell för Turtlan och hennes M. Jag har råkat radera i min inkorg där hon berättade om det här boendet, men hon tyckte om det i alla fall och menade att det kändes hemtrevligt. Det tror jag det! Tack Annica!

När jag letar på nätet, får jag en känsla av att det kan ha varit Landvetter Airport Hotel det handlar om; åtminstone ser jag kuddar med det här tyget på någon soffa .., så kanske?

Kalas en onsdag i slutet av oktober ...

Hurra, hurra för fina Britt som idag har kommit till nittiosjuårdagen .., bara tre år kvar till hundra! Två år yngre än Ecke. 

Eftersom vi hade rörmokare på plats här hemma, var det osäkert om vi skulle hinna gratulera henne, men se, VVS-mannen (som visade sig heta John) arbetade raskt och vi kom iväg någorlunda medan det var dagsljus. 

Där hade då redan Birgitta och Annelie varit, men vi fick träffa Sten och Barbro; han är - precis som Ecke - uppvuxen i Ystad och detta är stolta skåningar må ni tro. 

Britt är född och uppvuxen i Nässjö i Småland, läser väldigt mycket, är kreativ och konstnärlig och alltid så personligt klädd. 

Här en bild medan de ännu tillbringade vår, sommar och höst i huset här snett mitt emot oss. 

Hur många år sedan kan det ha varit när bilden togs? Tolv, tretton? Minst.

Små akvarellhälsningar i form av ett bokmärke .., från Britt. 

Och skriver annorlunda gratulationshälsningar gör hon också. 

Och hon älskar att bada i havet, även om det blir allt mer sällsynt, då hon och Ecke numera tillbringar mesta delen av tiden i sitt trivsamma hus i Halmstad.

Kalaset, ja. 

Vi satt vid matbordet tillsammans med Sten och Barbro, där var två vaser med mängder med rosor i .., det var tre sorters kakor och en god tårta och där var även sonen Jonas, numera pensionär och rätt nyligt hemkommen från en veckolång (eller kort) resa till Armenien och det bjöds på Cava och kaffe och blev prat om allt; från Trump till Ystad, till att arbeta inom rörbranschen (Sten) och ha varit lärare i biologi och kemi (Barbro). 

Prat blev det också om hur hummerfisket gått .., visste vi möjligen hur det var med den saken ... (visste vi inte) .., om olika bilar (Audi, BMW och Kia) .., om att inte uthärda det ständiga pladdret från morgon-tv (Ecke) ..., om Halmstad BK:s eländiga fotbollssäsong .., favoritmaträtter (bruna bönor med fläsk, svarade Ecke .., Britt tyckte om det mesta som var lite salt .., Sten sa Skånsk äggakaka med fläsk, pv nämnde sin egen anrättade lever med mycket sås .., ja, lite så ...) och efter en och en halv timme tackade vi för oss och åkte hemåt, ja, det gjorde även Sten och Barbro.

Lagar god (och säkerligen lite salt) mat, gör hon också, denna rara Britt. 

Här var det lax på gång. 

Nu är vi i alla fall hemma igen, till mörker och till ett  nytt rum som redan fått upp lite värme, då golvvärmen är på gång. 

H ä r l i g t! 

Där inne blir det således inga element. 

Medan vi var på kalas, ringde Anders och sa att "Just nu passerar vi Karolinska Sjukhuset och pojkarna har fått se var faster Mia arbetar ...". 

Allt gott och väl alltså och den trygge John Carlsson läser Västnytts nyheter prick nu.

På kvällen ..... 

Efter en dag när två bröder varit igång nästan non-stop, förutom när de fått fått spela på något digitalt program eller tittat på mina sparade bilder/filmer (har jag samlat i instagramarkivet under rubriken Elliot), kändes det ljuvligt att föreslå sänggående redan klockan 18.00. 

"Ja, men egentligen är den ju sju och dom har ju varit upp sedan tidigt i morse ..:", sa jag.  

Pappa Anders fick sköta nattningen och det gick geschwindt .., det var inte lång stund han var där uppe, men så var dom trötta också. 

Att två bröder som kivas så omåttligt ofta, ändå kan ha så himla roligt tillsammans, gör mig alltid lika förundrad. Mina egna döttrar med fyra års åldersskillnad (tre för pojkarna) kunde också reta livet ur varandra, men det var inte lika häftiga bråk, inte som jag minns det. Eller skedde det i lönndom, kanske?

Vad var vi/de gjort? 
Jo, bland annat kastat pil, tittat på barnprogram på tv (halleluja för dylika!) .., det har spelats fotboll förstås och de har suttit med länge med de nyinköpta färgpennorna och tack och lov att jag inhandlat en packe A4-papper! Och de har jagat varandra och sprungit runt-runt-runt-runt och nästan-ramlat och nästan-halkat-på-mattorna och upp och nerför trappan till övervåningen och man kan i alla fall konstatera att energi finns det gott om.

+12 C idag och ännu blommar pelargoniorna, om än på sluttampen. Likadant med gurkörten som nu är rejält hög .., men för övrigt är det tunnsått med blommor. 

En enda ringblomma har varit ståndaktig, men nu är det godnatt med även den. 

Och i morgon är det Britts födelsedag. Nittiosju år .., tänk, att båda två närmar sig 100 år! Otroligt.

Nu är klockan snart nio och här är lugnt och fridfullt. Om någon halvtimme är väl pv hemma efter körövningen och då blir det "Över Atlanten" och därefter sänggång.  

Tänkte fel tidigare idag och plockade bort allt från gästsängen som man drar ut och får två sängplatser i (från Ikea) och där Elliot och jag själv sov natten mot idag .., så nu får Anders och pojkarna trängas i min dubbelsäng. "Det är lugnt ...", säger Anders.

Själv tänker jag sova på soffan Ektorp, tillsammans med Vickan.

Helgen som gick ...

Jo, vi bestämde oss för att svänga förbi min syster med familj i Västerstad för att återlämna pastagrytan som jag råkat få med mig, efter dagarna där. 

Min syster, nu 85 år, hade ännu inte stigit upp, utan satt på sängkanten i sitt rosavita Polarn &/ Pyret-nattlinne och hon var sååå fin och rar. 

Därefter till Bunkeflo (men först via Bjäresjö för att lämna ett flak ägg till Tommy och Karin och så blev det kaffe och kaka förstås och hysteriskt glada hundar när pv uppenbarade sig) för att hjälpa till med det vi kunde, att tömma huset som nu totalrenoveras (blåbetongen ska bort!). Sonens totalt underbara svärföräldrar var redan på plats och hjälpte till, själv agerade jag diskerska (inte lätt utan diskbänk). 

Vid 16-tiden checkade vi in på hotellet och det var ju som en  d r ö m .., i alla fall vad gäller storleken på rummet! Såååå rymligt och så fint! Dessutom nära till Malmö Central, någon minuts promenad bara. 

Ett kort besök blev det och pojkarna gjorde oss sällskap hem, för att slippa hus-kaoset.

Att ha småttingar på besök ....

Igår i vardagsrummet ..., en sjuåring och en fyraåring, båda rastlösa gossar som vill ha sysselsättning nonstop. I  "sysselsättningen" ingår även att titta på Greta Gris och Nicke Nyfiken och mellan varven; att spela fotboll ute på gräsmattan med pv .., eller kasta pil (svårt i blåsten) eller gå ner till stranden för att se hur stormen ändrat utseendet helt där nere. Där vi låg i somras eller spelade boule, där är nu enbart vatten! Själva stranden helt försvunnen, men kommer förstås åter vad det lider.

På eftermiddagen försökte jag med mer pedagogiska övningar, med hjälp av smådjuren på rumsbordet.

"Tänk dig att du har tre djur och så får du två små katter, dom här som står längst fram, hur många djur har du då totalt?" 

Eller: "Du har fyra djur ute i hagen, så kommer morfar Claes och ger dig en häst och en kanin ..., ja, hur många djur har du då?"

Och vi övar på att stava .., att ordet hat kan göras om med 2 t:n och då blir det ett nytt ord, aha, hatt. Sånt. Jag kan ärligt säga att spela fotboll står långt högre i kurs än att sitta med farmor och hålla på med sånt här. 

För övrigt? 

Bilden visar gårdagens fotbollsmatch som slutade oavgjort. 

Jo, jag älskar att barn kan vara så olika! Att han som är sju år säger att han tycker så mycket om tallar. 

"Farmor, hos faster Anna på Ekerö, där fanns det jättemånga tallar!" säger han. 

Inte sååå många på Sankt Eriksgatan i Stockholm. (Min pappa som en gång var kronojägare och som också tyckte om tallar, hade nog rörts till tårar nästan, om han hört detta!)

Och samme pojke tycker så mycket om dom snirkliga dessertskedarna som jag en gång köpte på loppis ("dom är himla fina!") och båda pojkarna vill gärna få "guldsaxen", den som hänger på en träpinne ovanför diskbänken. Guldsaxen har redan tingats av den äldre gossen .., "ja, när du inte längre finns farmor!"

Han som nu är fyra år, tycker väldigt mycket om att sitta och teckna med smala tuschpennor och efteråt förevisas jag vad det hela handlar om. Det jag tror är en tolvbenad spindel, är i hans ögon en soldat. Aha, på det viset!

"Och kolla här farmor, här är en sköld och här är en pilbåge som vakten kan skjuta med!" säger han. 

Så där håller det på. I morgon bär det av till Stockholm till fastrarna, ja, för Anders som kom igårkväll (stor lycka för sönerna) och pojkarna och att det är härligt med höstlov, råder det ingen tvekan om. Underbart att katterna inte längre är skraja när det stojas här inne .., och särskilt Vickan tycks om att bli gosad med.

Just nu är klockan halv åtta. Redan halv 6 steg jag upp (ja, men klockan är ju egentligen halv 7 ...) och gjorde mig kaffe och en macka .., en timme senare kom min sängkamrat (Elliot), allt medan såväl pv som Anders och Viggo ännu sover. Här råder lugn och ro. I alla fall just nu.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som var Turtlan/Annica, då på vift i Grekland: 

"Hej!

Här kommer ett fönster som egentligen är en spegel.

Såg det inte först lite på avstånd men sen såg jag ju det.

Fönstret fanns på restaurang Sokrates uppe i Platainas gamla stadsdel. Vi knatade upp dit för utsikten, miljön och få se solnedgången.

Flera restauranger hade stängt för säsongen men detta var öppet. Visade sig vara ett riktigt bra och trevligt ställe. Ja inte bara angående maten. Miljön också."

//Tack Annica! säger jag.

Dagens fönster ...

Den 1:a oktober kom en hel svärm med italienska fönster, fångade i Pisa av annannan. När jag google-sökte kom följande fakta fram: 

"Byggnaden på bilden är det tidigare benediktinmunkklostret Ex Monastero delle Benedettine som ligger längs floden Arno i Pisa, Italien. Ursprungligen uppfört som ett klosterkomplex med kyrka och klosterbyggnad omkring 1393. 

Idag används det bland annat som gästbostäder, studentboende och lokal för konferenser och kulturella evenemang i regi av Universitetet i Pisa. Och tack annannan som tog dig tid och lyfte mobilen!

Uppe bland trädtopparna ...

... befann vi oss igår, när det var lunch/middag för oss som är grannar här på Ejdervägen. 

Det var Birgitta (som nu flyttar in till Halmstad till sin lägenhet inför vintern), värdinnan Annelie som delar tiden mellan boendet i Sthlm och huset här intill, Ecke och Britt som numera håller till i huset i Halmstad och så vi själva.

Alla, förutom jag då, har känt varandra länge, länge. Ecke - i sin underbart vackra tröja i mjuk blå färg - berättade om Annelies pappa Roland och minns förstås hur sommarhuset (som Annelie rev och därefter lät bygga ett eget, ytterst personligt hus) såg ut då, för evigheter sedan. 

Ja, Ecke kom även ihåg ägaren dessförinnan, som hette Otto. 

Så satt vi i alla fall tillsammans vid ett runt bord, nästan högt uppe bland trädtopparna. 

Annelie berättade om ekorren som hoppade ner från trädgrenen till hennes altan och hur den suttit och spanat in i köket .., ja, den tyckte väl att det såg hemtrevligt ut, förstås. 

Vi bjöds på en gulasch-gryta (topp 10!) och en vansinnigt god vallmokaka indränkt i någon slags citron och i tre timmar blev vi där. 

Det är tolv trappsteg upp till ytterdörren, ja, ytterligare två när man kommit längst upp ..., och jag var omåttligt orolig för hur Ecke skulle klara detta. 

"Jaha, finns det räcke, ja, men då är det inga problem!" sa han innan. 

Jodå, det gick bra. Vi hjälptes åt. 

Här på bilden sitter han, denne snart 99-årige man som har koll på det mesta här i tillvaron. 

"Men det är svårt att delta i ett samtal när man inte ser era ansikten och kan läsa av känslor och så vidare ..", förklarade han och det kan man ju förstå.

Tre timmar. Vad  pratade vi om? 

Jo, bland annat krånglet med att ställa in hörapparaterna (Britt hade råkat komma åt volymknappen och då blir det svårt .., men pv visade henne "titta här, så här höjer du volymen .., man får akta sig för att inte råka komma åt och göra tvärtom!") och plötsligt var hon med på ett helt annat vis! Så jobbigt att inte höra fullt ut! 

"Ni må tro att det kan bli underliga diskussioner hos oss på morgnarna, en är blind och en har kanske glömt hörapparaterna ...", sa Ecke och log.

Lite pratades det också om vårt luxuösa vandrarhemsrum på 9 kvm .., om hur vackert det kan vara i Stockholm .., om detta att arbeta som scenograf .., och Birgitta visade bilder från förra helgens bröllop i Malmö, ja, lite sånt.

Det slår mig ofta, att finns det någonting som betyder så mycket som att sitta samlade runt ett bord och dela en måltid? Inte för mig, i alla fall. 

Vid 22 års ålder dog min pappa, två år senare flyttade mamma till Sydamerika, min ena syster hade innan dess tillsammans med sin man emigrerat till Australien och min äldsta syster lämnade i mitten av 80-talet Luleå och flyttade till Lund. 

Kanske är det därför det här med att vara med goda vänner, att sitta runt ett matbord och prata om smått och stort, ja, att det betyder så mycket? Jo, men det tror jag. Och så detta att man är medveten om att tiden trots allt är utmätt. 

Ullfilten på bilden, symboliserar för mig allt detta .., den där värmen.

Nu är det fredag. 

Vi har gjort DN:s nutidstest och fick lika många rätt (jag hade fel på konserten - vem som hade uppträtt - där hade Pv rätt, han hade fel på medellivslängd-frågan) och på ordtestet hade vi båda 1 fel (fråga 4). Det gick med andra ord bra idag. För en tid sedan hade jag FYRA rätt på nutidstestet och det skrev jag verkligen inte om, men gör det nu. Upp och ner går det.

Så är det här i gula huset.

Torsdagsfönstret ...

.... står och bidar sin tid i nya-rummet, det som jag trodde skulle bli klart först tills det var dags för min minnesstund. 

Men, men .., nu går det framåt. 

I helgen ska vi väl bestämma vilken spotligt-skena vi ska ha (äntligen får vi en rejäl tavelvägg!), sen kommer takreglarna upp och en elektriker ska få träda i tjänst. 

Väv ska komma på väggarna, samt målas vita. Takpanel. Samt trägolv. 

Allt kostar pengar, men nu är jag snart redo att köpa en härlig matta och lägga på betonggolvet bara som det är .., hitta en lika härlig soffa på Marketplace, ett bord .., och sen är jag nog nöjd ,-). 

Längtar såååå!

En onsdag i oktober ...

Och  då får vi veta att någon i vårt land vunnit 215 miljoner på Eurojackpot och att centerledaren Elisabeth Thand Ringqvist nu är i full gång (tror i alla fall 4:ans Marcus Oscarsson) med att försöka få till nånting som kan fungera .., och jag säger lycka till och detta är inte ironiskt menat.

Grått och regnigt är det ute. Eld i kaminen. 

På agendan idag står att lämna tillbaka den matta jag igår inhandlade hos Getinge Mattcenter, men som visade sig vara alltför smal.

Tittade igårkväll på andra säsongen av The Pitt, den amerikanska sjukhusserien som är så bra, ja, det var när pv var på körövning. 

Väl hemkommen var det "Över Atlanten" och där är det som så ofta annars kvinnorna som har sån tåga och håller humöret uppe. Själv borde jag ta in pelargoniorna .., eller det kan nog vänta ytterligare någon vecka, det är ju inga minusgrader på gång.

Ungefär så.

Dagens fönster ...

Den värmländska madamen Turtlan/Annica lämnade regn och rusk i Karlstad och befinner sig just nu på Kreta.

Så härligt!

Och ett fönster har hon fångat också. 

Tack snälla! säger jag.

(Och när man just nu tittar på SMHI:s prognoser över Chania, ja, då är det idel solar som uppenbarar sig och temperaturer omkring +20 C.)

Mer bilder för att minnas ... 

Väljer man ett boende i en före detta fängelsecell på 9 kvm, då är det en fördel om det finns gott om andra utrymmen på hotellet; ställen där man kan slå sig ned och sträcka på benen. 

Sådana utrymmen finns det gott om på Långholmens hotel/hostel. 

Nästan överallt kan man finna olika sittgrupper, ofta lite avskilda, och alltid så ombonade, i alla fall i mitt tycke. 

Det här var ett av dem. 

Bilden här ovanför ett annat. Här var det soffor och fåtöljer och väldigt nära receptionen och lika nära vår cell, som var nr 6.

Fin konst också just i receptionen. Två tavlor målade av Madeleine Pyk. 

Den här, som visar rastgårdarna som trianglar.

Och den här. 

Och fina områden att promenera omkring i! 

Från ingången sett rakt ut mot en badplats. En mig närstående har blivit en riktig badentusiast och hade nog gärna .., men inte jag. 

Vacker lampa i receptionen! Eller: läcker.

Och här, på väg över Långholmsbron och till busshållplatsen. Måste vara ännu härligare att strosa omkring där sommartid i lagom värme och se båtar komma puttrande i kanalen.