Söndag i december ...

Och här sitter jag i soffan och ser småfåglar flyga fram och åter till talgbollen som i formen liknar en mindre ananas och tycks omåttligt populär. 

2 plusgrader. Ser människor promenera nere längs isen .., hundrastare och vanliga motionärer. Rimfrostiga björkar coh tallar. 

Än så länge tomt i slalombacken. 

Det har varit en hemsk natt, med väldigt lite sömn. Till sist satte jag mig soffan i vardagsrummet och halvsatt-låg, då äntligen fungerade det. Och pv ångade av svett! Illröd om näsan efter allt snytande och på inköpslistan stod halstabletter. Den påsen ligger nu på bordet här intill. 

Igår på promenaden längs sjön, ja, på en sliten vägg till tvättstugan (förmodligen tillhörande pensionärslägeheterna/husen intill) upptäckte jag alster förfärdigade av Britta Holmlund. 

Så helt fantastiskt fint och påhittigt! 

Britta är känd för att dekorera lyktstolpar och annat längs Kärleksstigen. Nittioett år. Det är inte dåligt det. 

Är den inte vacker, så säg?

Ingenting på agendan idag, förutom att rasta hundarna. Igårkväll blev vi överraskande bjudna till en av AP:s klasskamrater, vars mamma en gång var arbetskamrat med mig på Ica i Malå. Inte en susning hade om vi detta och jag sade som det var, att nu fick vi hålla oss från varandra så gott det gick. Bjöds på risotto med ugnstekt spansk skinka och till efterrätt en pannacotta gjord på naturell yoghurt, mango och apelsin. 

Det blev oerhört mycket surr och skratt och minnen och sjukdomar och dödsfall och barn och barnbarn, åldringsvård och skilsmässor .., allt hanns med på inte alltför lång tid, jag kände att det gick utför med mig. När vi sedan kom hem, däckade pv. Han låg på soffan hela natten och jag hostade mest hela tiden. Nej, det blir nog inte någon konsert med Brolle för oss. Måtte vi bli bra innan vi sätter oss på tåget till Stockholm på torsdag! 

Hos den yngre generationen tycks tv-apparater numera mest likna biodukar och här, där jag nu sitter, har jag nästan skidåkarna i famnen! Otroligt vilken bild det blir!

Dagens fönster ...

"Glad Advent .., och Och gott nytt kyrkoår. 

Här skiner solen in genom fönstret i sakristian i Gideå. Kantorn övar på dagens psalmer: just nu på Bereden väg för Herran.

Allt gott!"

Så skriver Cecilia N och tack och bock! säger jag, som inte hade något söndagsfönster inlagt.

Dagens fönster ...

Från Själland och Ordrupgaard kommer det här fönstret och det var Madame Hedgren i Trelleborg - men just då på vift i systerlandet i väster - som hade håven redo. 

Vilken tur! 

Tack Kerstin!

Lördagmorgon i landet Lappland ...

Utsikten från soffan i vardagsrummet, i alla fall om man sitter där pv slagit sig ner. själv ser jag talltopparna. Lite över sju i morse körde Maria till sjukstugan för jobb till fem. Jag tycker att det är helt fantastiskt, detta att dom har öppet även på helgerna och t.om på julafton och juldagen! Å andra sidan är det ju som närmast 9 mil till ett akutsjukhus (Lycksele) och 22 till Umeå om det är riktigt allvarligt läge. 

Underbart att ha hundar omkring sig igen. Och det är ju helt obegripligt, men när jag alldeles nyss satt och tittade ut på allt det vita, så tänkte jag .., "ja, men här skulle jag nog kunna tänka mig att bo." Kanske har jag blivit förvirrad? 

Vi tittar på skidåkning/prologen från finska Ruka just nu. Pv tog precis fram en karta på mobilen och bad mig placera kartnålen där jag trodde att Ruka var beläget. Jag gissade på högt i norr, men inte ovanför polcirkeln. Gissa, vem som vann. Just det. 

Ha en fin lördag, hälsar segrarinnan!

Dagens fönster ...

 

I söndags lämnade AP och Micke Bunkeflo och tog tåget till Stockholm. 

Klockan 22.12 kom den här bilden susande genom rymden. 

"Hemma", stod det.

Då förstod vi.

Och vi var också hemkomna. 

Här och nu ....

När Maria har givit sig av till jobbet, blir det bara pv, jag själv och hundarna hemma. Och så hör jag att grannen ovanför (M hyr alltså ett plan i ett "vanligt hus") kommer hem och det just som jag fejs-tajmar med Anders och pojkarna, så jag tar mobilen och vinklar den upp mot trappan och då kommer ovanpågrannen som heter Börje ner och jag får en stor kram och han säger "men hej Elisabet, du ser ju ut som när du flytte härifrån!"och då inser man att Börje är svårt synskadad eller har dåligt minne,  men det struntar jag i och blir glad och uppeppad. Vita lögner är minsann inte det sämsta. 

"Börje, du kan få smörgåstårta om du vill, vi har mycket över!" säger jag. 

Jodå, det låter bra, tycker han. 

En stund senare kommer Börje ner och jag brygger kaffe och tar fram smörgåstårtan och efter ytterligare en stund dyker grannen intill upp; han heter Tommy, var klasskamrat med Maria under hela skoltiden och har hjälpt henne med hundarna och ställt upp på alla möjliga vis, då, när hon arbetat långa dagar och inte kunnat ta ut Charlie och Steven. Jodå, han smakar gärna av smörgåstårtan och pv som varit ute på samhället och försökt få fatt i skidvalla, han ansluter också och så blir vi sittande i köket alla fyra.

I köksönstret står en liten skål med lock innehållande skumtomar .., det locket öppnar Tommy och han säger "men ser man på, här har Maria lite godis ...", och pv säger att i vårt sovrum står en likadan skål och han kallar tomtegubbarna för c-vitaminer. Och smörgåstårtan är populär och allt möjligt pratas det om. Om de ovanligt höga dödstalen i Malå i år .., om att kommunen har brist på arbetskraft och detta att ungdomarna som studerar vidare, ofta flyttar till större städer. 

Börje är same och tycks ha tusen järn i elden. Han tar emot grupper av fransmän, britter och tyskar som vill uppleva det här med det samiska och det bjuds på det som har med renar att göra .., dom får åka hundspann och skoter och för gästerna berättar han om sitt dagliga liv som renskötare och hur detta ser ut och vi får veta att han har en stor kåta som rymmer 50 gäster och där kan det bjudas på souvas eller stekt fisk och vi får veta var kåtan finns. 

"Du vet, du kör förbi vägskälet till Adak och så ...", säger denne pratglade herre som är son till mannen som i Malå allmänt kallades för Zeb Macahan (ni vet, han den långe, gänglige med mustasch från tv-serien med samma namn). Efter en stund tackar Tommy för sig; han ska hem och titta på hockey (han håller på Luleå) och Börje, som ska ut med sin jämthund, får ta med sig smörgåstårta till sambon som kommer hem senare ikvälloch nu är det enbart pv, hundarna och jag själv här hemma.

 Borta, men ändå hemma ...

Vilken resa! Efter att ha klivit upp 03.15 och suttit på tåg eller i vänthallar i såväl Göteborg som på Stockholms Central och äntligen kommit till Bastuträsk halv nio igårkväll .., ja, då var i alla fall jag totalt stendöd. 

Redan i trakten av Härnösand började det gå utför. 

Jag blev sååå trött och fick huvudvärk och satt framåtböjd med huvudet på det lilla fällbara ryggstödsbordet, men lyckades inte somna. 

Och jag tänkte på hur långt det var kvar. Först till Umeå .., och sen Vännäsby, Vindeln, Hällnäs och det kändes som en evighet. 

Sa till pv att det finns ju trots allt en anledning till att man uppfunnit flygplan. Och ja, jag vet .., det är bättre miljömässigt att åka tåg, men just den här gången tyckte jag bara att det var hemskt. (Det tyckte dock inte herr Göransson). Och Norrtåget var som ett rappel .., fuktskador på bagagehyllorna, en list hade rostat sönder .., slitna säten. Stor skillnad om jag jämför med VR-tåget från Göteborg, eller SJ-tåget till Umeå. 

I Bastuträsk (då fortsatte Norrtåget till Luleå) väntade Maria i sin bil och de sista milen hem (i ett vitt landskap med liiiite snö, men ändå så vackert och vi mötte kanske en bil på åtta mil eller blev omkörda av två!) blundade jag mest hela tiden. Stööööp i säng i gästrummet, hade sprängande huvudvärk (tog en våt handduk över pannan), men lyckades till sist somna! 

Och idag: mår jag så mycket bättre!

"Titta mamma! Här  nere har du skärbrädor och annat ...!" säger den äldsta. 

Bjöds på frukost (Släppträskbröd, rökt fläsk, långfil .., med mera) och tittade på skidåkning från Rukka i Finland, (älskar fortfarande Finland sedan Natogrejset och blev själaglad när  Niskanen vann herrloppet!), duschade och vid halv tolv tog Maria oss på biltur med hemlig destination. Ja, alltså bara i samhället. 

En smörgåstårta hämtades och så det kanske två timmars småprat hos hennes barndomskompis mamma - Birgitta -.  (Ja, dom är fortfarande kompisar , döttrarna). 

Birgitta arbetade på Malå Färghandel under våra år i Malå. Hon var alltid så trevlig som expedit och hjälpte till när man skulle välja tapeter eller läppstift eller vad som helst och otaliga gånger ringde jag hem till dem och bad Birgitta eller Lennart att skicka hem Maria, då det vankades middag. 

Nu är allt annorlunda. 

Birgitta (jämnårig med mig) bor sedan en tid tillbaka ensam i sitt hus vid sjön .., ty maken drabbades av det som så många andra har drabbats av - även min mamma - och bor på Sörgården och är tydligen helt sig lik, förutom minnet. En glad prick! Och precis som den där företagsledaren i Skellefteå som på sitt demensboende försökte ha styrelsemöte med andra boende i samma situation, (som dock inte brydde sig det minsta om företagsledarens ordförandeskap), pratar Birgittas man om  väghyveln och tror sig vara på jobbet. Och, tänkte jag, precis som jag själv kanske en gång kommer att tro att jag befinner mig på Ica eller Hemköp och sitter i kassan.

Om körsång blev det också prat. Birgitta är med i såväl Malå kyrkokör som gospelkören, och en dag i veckan är det typ "sjung för alla!", där är hon också med! Och där ska vi också vara med på torsdag. Ett bra sätt att kanske träffa bekanta, tror jag. Hyacintbilden är från besöket hos Birgitta. Den gruppen hade hon själv förfärdigat. Så kreativ .., det var hon även på jobbet.

På väg hem - utanför Konsum - hoppade jag ur bilen och hälsade på två bekanta, dels Britta Holmlund (pratar skånska) och därefter Östen Lundgren, gift med mammas kusin Anna-Lena. Det visade sig att även denna A-L drabbats av Alzheimers sjukdom, men är man tre år från nittio, så är det kanske inte så ovanligt. Östen själv sade - lite stolt - att han var nittioett år och det kan jag säga, att det trodde jag inte! Jag kände igen honom på gången, bakifrån. 

Det slog mig när vi väntade på SJ-tåget från Sthlm till Umeå, att det blev en helt annan sorts resenärer där på perrongen. Inte så eleganta. Mer vanliga. Jag kände mig direkt som hemma. Och tågvärden pratade nån slags väldigt bekant dialekt och vi var många som looog när han sa "nu säger jag för TREDJE gången att den resenär som tog med sig en cykel in i tåget, ja, den cykeln har jag nu ställt ut på perrongen!" 

Hela resan upp till Umeå lät det hemtamt från högtalaren. 

Man kan fråga sig vad sådant betyder? Ja, för mig betyder i alla fall mycket.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är ellem i Skellefteå (eller hon skrev det i förrgår): "Ett adventsfönster från Stiftsgården där vi åt jättegoda räkmackor idag. Solen kom inte högre. ellem."

Tack ellem! säger jag.

Kväller ....

 Så här såg det ut tidigare idag. Hade funderningar på ett dopp, men det blåste rejält och pv var hemma .., så det fick vara. Fibblar med det sista. Ska stryka några plagg. Kolla så att det mesta är på plats. Vi hämtar upp friherrinnan kvar över fyra i natt, hon skjutsar oss till tåget och så får hon ta vår bil hem till sig, då hennes har "racklat", som man sa hemmavid, då i min ungdom. 

Vapenvila i Libanon. Hoppas att det varar. Och det går tydligen bra för Ryssland .., de tar sig längre och längre in i Ukraina. Det kinesiska fartyget som misstänks ha släpat ett ankare på botten och därmed saboterat viktiga kablar .., det fartyget har alltså passerat här utanför.

Grannen intill ser till huset och friherrinnan tar hand om Sigge. Reserv är pv:s kusin Maria, utifall att något skulle hända. Tack alla rara, oumbärliga vänner!

Ungefär så är det här.

Onsdag ...

Ja, så här såg det ut igår eftermiddag, då, när solen var på väg att sjunka ner bakom horisonten. Nu, när ekens löv är borta, blir det så mycket ljusare här inne i vardagsrummet. 

"Vi kan alltid såga ner den ...?" säger pv ibland och föreslår något annat i trädväg. 

Först var där en björk som han planterat, men den blev för hög, så ajöss med den och i dess ställe kom då eken. Enbart sedan jag kom hit (det är ju fjorton år sedan) har eken vuxit otroligt och framför allt brett ut sig och även om pv kapat lite här och där, så tar den plats. Men just nu .., å, så den släpper in ljus! (För övrigt tog han ner 10-15 björkar vilka stod på tomten, varav 3 alldeles vid köksfönstret!).

På tv4 just nu: "Hur mycket pengar behövs per månad för att man ska vara lycklig?" och på detta ska Micael Dahlen svara. Femtio tusen, tydligen. 

Själv skulle jag svara att det beror på hur stora utgifter man har.

Irriterar mig på mig själv, som - under 3 månader - tog en billig digital prenumeration på Svenska Dagbladet och glömde att säga upp den i tid, så nu fick jag en faktura på 349:-.  Nåja, då har jag tidningen till årets slut och får väl glädja mig åt den saken. SvD är en bra tidning, tycker jag. 

Mycket att göra idag. Korta av en klänning, köpa några presenter, skjutsa grannen Annelie till tåget i Falkenberg, besöka Ugglarps Grönt och packa inför morgondagens resa norrut.

Dagens fönster ...

Från Louisiana Museum of Modern Art på Själland (alldeles intill lilla småbåtshamnen i Humlebaek där vi lade till i somras ...), kommer den här bilden och en hel drös med fönster! 

Själv är jag ingen jätte-fan av modern konst (är man enjängd så är man), men däremot ÄLSKADE jag själva museet i sig och omgivningarna! 

Så till synes enkelt och så vackert!

Här en länk till det hela.

Den som var där på besök, det var min systerdotter Rita och det var såklart hon som höll i håven. 

Tack Rita!

Dan före dan, före dan ...

Idag och i morgon kvar, därefter väntar upp i ottan (vid halv 4) för att ta oss till järnvägsstationen i Falkenberg. Dessa resor som så förgyller ens tillvaro! Bilden visar när vi  hade lämnat Dikanäs och här tog vi paus .., det var just efter midsommar 2013 och smörbollarna blommade och jag upplevde en sån hemkänsla, så det var inte sant! 

Men nu är det ..., ja, mer som höst än vinter och termometern visar på 8 plusgrader här i Halland, just idag den 26:e november. Friska vindar dock. Och vad ska den här dagen bjuda på ..? Ja, pv har hämtning av Edvin från förskolan (och då blir det sedvanlig grädda-pannkakor-till-middag hemma hos Edvin och Hilda) och därefter stundar körövning inför adventskonserten i Enslövs kyrka, några mil från Halmstad. Måhända kan vi hjälpas åt att få upp de sex nedsågade popplarna, de som ligger nere vid vår uppfart, därefter är alla på plats, om än inte sågade i bitar. (Pv glömde motorsågen i Bunkeflo). 

Snubblade över den här bilden av Harry och hjärtat snörptes åt. Bilden togs när vi var bjudna på middag hos Eva och hennes halvlånge, ja, i Haverdal. 

Tänkte också att Sigge har på något sätt tagit över en del av Harrys beteenden. När jag går i säng om kvällarna, hoppar Sigge ner från soffan och följer mig uppför trappan, men gör exakt som Harry gjorde, det vill säga, ökar takten när vi är halvvägs uppe och springer före in i sovrummet. 

På det som en gång var pv:s sida av sängen har jag lagt en ullsjal och den "trampar" han på en stund, ja, innan han kurar ihop sig, ganska nära mig. Med min ena hand kan jag klia honom lite ., eller stryka över tassarna och tänk, han ligger där hela natten rakt av! När jag vid 3-tiden steg upp och gick till badrummet (i pv:s sovrum) för att dricka ljummet vatten (hes i halsen), tittar Sigge upp - precis som Harry gjorde - men blir kvar i sängen!

Vid 7-tiden går vi ner i köket .., han får mat och därefter är det raketfart ut för honom, då är han nödig! Då vill han A B S O L U T  inte ta vägen via kattluckan, utan då ska man öppna ytterdörren för honom och så springer han iväg med våldsam fart!

Dagtid ligger han gärna i pannrummet eller i gästrummet. Kanske har han då fått nog av mänsklig kontakt?

Men .., nog är det väl otroligt att en katt kan förändras så till den milda grad; från att ha varit mer eller mindre asocial i fjorton års tid, till detta!

Dagens fönster ...

Dagens fönster finns i  Skåne och på bilden skymtar benen hos en småländsk 69-åring, samt ena handen - samt benen - på den där gossen som pv skämtsamt brukar kalla  för "vår lille marodör".

Själv tycker jag nog att han minsann är en riktig liten charmör!

En och en halv dag i landet Skåne ...

Skulptör: Laurent Geers och foto Guido Jansen. Bilden apropå badet på Ribban. Är kvinnorna inte underbara, så säg ...!

Så är vi då återbördade till landet Halland, efter ett kortare barnbarnspass och då tillsammans med AP och Micke, som kommit med tåg från Stockholm. Såå trevligt det blev! Ekeröborna tillhör det mer energiska slaget av mänskligheten och vad ett ordentligt fyspass kan åstadkomma med rastlösa småttingar, det fick vi minsann se. Allt var frid och fröjd! 

I duggregnet begav vi oss igår till Ribban, där jag fick ta ett dopp i havet. Längst ute på bryggan finns en bastu vilken - i alla fall på söndagar - hyrs av ett antal män, vilka jag tror kallar sig för "Isbjörnarna". Just som jag själv skulle gå nerför stegen till vattnet, kom en man i vår ålder ut från bastun och tog sig ett dopp och där kom nästa också - båda i bara mässingen -! Nu är jag ju van, pv brukar ofta när vi är ensamma i Skallkroken, skippa badbyxor, precis som friherrinnan helst skippar baddräkten, medan jag själv är mer pryd av mig. 

Nåja, det var inget som bekymrade mig. 

Vad var då bäst under dygnet i Skåne ..?

Jo, att återigen få träffa dotter och svärson .., tillsammanslunch/middag med Tommy och Karin .., (Micke var kock), men även när lille Viggo kröp ner hos pv i sängen och låg där tidigt i morgonmörkret och sjöng Bä-bä-vita-lamm, och inte att förglömma Elliots ständiga tecknande och hur jag ombads att teckna valar, delfiner, ubåtar med periskop och annat. En gång i världen hade jag 5:a i bild, men se .., vart den talangen tagit vägen, det undrar jag verkligen. 

Och i skrivande stund är Tommy på sjukhuset i Hässleholm och ska få sin nya knäprotes, nu i det andra knäet. Inte den roligaste starten på en måndagmorgon i november, men desto skönare när det är gjort. 

I Malå är det töväder på gång och kanske är det lika så gott att pv lämnar skidorna hemma. Vid köksbordet i Bunkeflo kom AP, Micke och Pv överens om att i janauri 2026 delta i det sju mil långa loppet i Marcialonga i Italien. Det blir nog bra. 

Och här kan man läsa lite om kallbadets historia i Malmö, men också om effekterna av kallbad. Många av dem kan jag själv skriva under på. Och här kan man se kvinnorna på bilden från en annan vinkel och här fler skulpturer av denne herr Geers.

Dagens fönster ...

"Väntade länge på Sparbanken i Lund och fångade denna mycket skånska utsikt mot domkyrkan, med MFF-tröja i förgrunden."

Det skrev annannan som då var hemma på skånsk visit. 

Tack! säger jag.

Dagens fönster ...

Ett "Värmlandsfönster ..", då anar ni nog vem är  avsändare, jo, just det, Turtlan/Annica! 

Fönstret är ett av två som fångades på Värmlands museum. 

"Ett något lokalpatriotiskt, av Elis i Tasere, som var en känd personlighet i västra Värmland", skriver Turtlan. 

Här kan man se hur denne man ser ut. 

Tack för bilden! säger jag.

Dagens fönster ...

Torsdagmorgon i landet Bohuslän och vi är på väg att äta frukost i "Havsvillan" som är mer som ett systerhotell till "Strandvillan". 

Det var här vi checkade in dagen innan och egentligen ska frukosten ätas där vi övernattade, men av någon anledning blev det ändrat. 

Så här såg det ut just innan man öppnade dörren till receptionen. Möttes av en varmt leende ung kvinna som hälsade oss välkomna till frukost.

SMHI och lite annat ...

Vilken fin dag! Krispigt är väl ett ord som många tycker är lite väl använt, men krispigt, det är precis vad det var. 

På eftermiddagen kom pv hem från inhoppet i Getinge. Fem likadana lektioner i geografi hade han hållit och han tycktes nöjd. Sjuor och nior som elever. 

Det handlade om olika länder, om klimatet, om översvämningarna som varit, danska serien "En familj som vår" (som handlar om när Danmark dränks i vatten) och vad som händer vid t.ex 2 meters höjning av havsnivån och vid 5 meter och så vidare och tänk, då på alla miljoner som då inte har någon annan utväg än att lämna sitt land, ja, de från väldigt låglänta länder. 

Efteråt hade några elever tackat honom och sagt "Guuu, vad du var bra på att förklara!" Så roligt för honom!

Senare tittar vi ikapp på sprinten i längd, den jag totalt missade tidigare idag. Min syster däremot, hon som jag alltid får påminna,  h o n  hade sett det hela. 

Mellan varven kollar vi på SMHI och Trafikverket. Hur blir väglaget till Skåne i morgon? Jo, det ser bra ut, än så länge. Rejält med plusgrader längst i söder, dessutom. Vi får väl se. Annelie ser till Sigge. Ära vare underbara vänner!

Och från Agnetha i Skellefteå idag ...

Så här skriver hon: "Min balkong, igår nådde snön upp till räcket!"

// Tack Agnetha!

I Skellefteå idag ...

Igår visades ellems sovrumsfönster inifrån. Så här ser det idag. Tack ellem! Vintern kryper allt närmare, det är tydligt.

Jo, jo. Plötsligt kom allt på en gång! Den här bilden kom nu mitt på dagen från ellem!

Och i Roslagen ....

Underbart! Här kom just en dagsfärsk bild från Babsan! Det blåser friskt, tydligen. Tack för att du visar hur det ser ut! Vill någon fler vara med, så mejla bara till bisse151@gmail.com , så lägger jag in din väderbild.

 22:a november i Malå, Ekerö och Stensjö ...

Utsikt från sjukstugan hemma. - 7,  vindstilla och helt underbart! skriver Maria. 

(Jag får aldrig ihop det, just varifrån hon står bilden tas. Jo, ovanför entrén, förklarar hon.)

"Godmorgon!" skriver AP som är ute vid stallet och ger Tristan mat. (Förmodar jag).

Och här hos oss i landet Halland, ser det ut så här vid 9-tiden, den här morgonen. Sex minusgrader.

Från Bjäresjö i Skåne  - och Tommy - kommer följande rader på chatten: "God morgon i snöriket. Här har vi 0,2 mm."

Dagens fönster ...

Ännu en bild med ett fönster (och med solsken!) från madamen i Porto som varit, eller ännu är, hemma i Skåne.

Från att ha varit ett bågformat fönster, tycks man ha valt detta i stället. 

Jag tycker att det blev fint.

Ännu ett vintrigt  fönster ...

Jag känner mig ungefär som vore jag programledare för "Efter Fem" eller "Sverige idag", då jag lägger ut bilder från hur det ser ut i vårt land just nu. 

Den här bilden kommer från Roslagen och det var Babsan som visar hur det ser ut. 

Så här skriver hon: "Tre till fyra dm snö på ett dygn! Det är till och med för mycket för en norrbottning!"

Här i Halland är det - än så länge - gröna gräsmattor, men det är väl bara en tidsfråga innan även vi får vinter. 

Tack Babsan och hälsa fina hunden Floke som är på besök hos er!

I postlådan ...

 

Var gång det kommer brev från Eva i Tyresö, ligger brevet i de allra mest ljuvliga kuvert, förfärdigade av hennes dotter Maja! 

Tänk, att man kan bli så glad av sånt här! Bilderna tar hon från sidor i gamla böcker som hon hittat på loppis eller annorstädes och så blir det så här fint. 

Blir man inte glad, så säg ..?

Undrar just vad den lille abborren nu får veta ...? Att han ska ätas upp ...?

Tack, du underbara Maja, om du råkar läsa här! (Och Eva, såklart som skriver så rara brev!)

Och så ett extrafönster ...

Ett fönster fångat nu på morgonen vid kvart i nio, hos ellem i Skellefteå. Se där .., nu närmar sig vintern i Västerbotten! Pv blir lycklig .., hoppas förstås att även Malå ska få en hel drös med snö, så han kan harva runt i elljusspåret, allt med tanke på Vasaloppet i början av mars.

Tack ellem! säger jag.

Dagens fönster ...

Från konstmuseet Ordrupsgaard på Själland .., ja, det var där hedgrenskan hade största håven med sig! 

Det här är ett exempel på vad som gömde sig i håven. 

Tack Kerstin!

Resumé från den tjugonde november ...

Helt ärligt glömde jag att ta någon bild idag, så det får bli en repris från 2013 i november. En inköpslista som fick några kommentarer, bland annat från Rexxie som delade skribentens åsikter om clementiner.

Och Biggan i Sthlm tyckte att det var skönt att kvinnan (hon - och även jag själv - trodde att det var en kvinna) inte var mesig, utan sade ifrån. Anne i Mantorp tänkte att detta nog var en äldre människa som skriver till någon som hjälper henne att handla, kanske hemtjänsten? Och slutligen ellem i Skellefteå, sade sig tro att just så här skulle min egen inköpslista se ut, då, när jag blir i samma ålder. Jo, jo. 

Det har varit en bra dag. I jakten på något som jag köpt och lagt undan "på något bra ställe" (eftersom kattskötaren annars kunde upptäcka sin present ...) , har jag vänt huset upp och ner. 

Vi har en garderob; en gång i världen var det en toalett, om än liiite större, det var innan pv flyttade in och där tömde jag ut det mesta och tänkte att "ja, men här har jag nog gömt det hela!"

Det  hade jag inte. 

Nåväl, det blev bra ändå, ordning och reda och jag frågade pv om han kunde sätta upp ännu en hylla och det gick snabbt det! Nu blev det mycket bättre, men presenten är försvunnen.

En sväng till Harplinge bibliotek hanns också med, då vi lät skriva ut några papper och pv letade efter en bok att ha med sig på uppresan. Ja, ner också. 

Jag gjorde Tareqs kycklinggryta med ris, pv bakade sitt bröd + kanelbullar och i jakten på Det Försvunna, vaskade han golvet under soffan Ektorp också. (Nej, inte där heller!)

Jo, men vi känner oss ganska nöjda med dagen. Efter lunch kom SOLEN och det blev kyligt, men likäl ljuvligt. 

Jodå, jag tog visst några bilder! 

Så här fint var det när vi tog den mindre vägen till Harplinge! På två ställen här i närheten, samlas  e n o r m a  mängder med kajor; det är som en getingsvärm som flyger fram och åter över vägen! Många är de försök jag gjort att få med den där svärmen på bild, men så snart jag kliver ur bilen, sitter dom i små grupper om fem och fem. Jag har givit upp.

Och i Särdal pågick valla-får-lektioner. Nu fick vi veta att hunden - en 9 månader ung bordercollie - är under upplärning och alldeles lätt var det inte för honom .., ååå, så han hade lust att komma alldeles, alldeles i hasorna på fåren som förmodligen inte förstod vad det hela handlade om. 

Kvinnan som försökte visa honom hur det skulle gå till, berättade att hon ibland är uppe i Västerbotten, ja, i Kåge, där hon tränar vallning med andra hundar. Apropå min dialekt, den som hon genast kände igen, då jag frågade om det var okej att ta några bilder.

På biblioteket .., där var det många småttingar! Underbart! 

Och nu är det kväller. Elden i kaminen har slocknat .., Sigge ligger intill mig och man fasar för vad Ryssland kan använda som vedergällning, nu när ukrainarna haft den oerhörda  fräckheten av använda sig av samma sorts vapen som ryssarna själv avfyrat. Helt ärligt undrar jag hur dom tänker, militärerna i Moskva.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från Värmlands museum! 

Tack Turtlan/Annica!

Inte på länge, länge har det kommit så många fönsterbidrag från er bloggvänner, som de senaste månaderna! 

Jag lägger in dem i förväg, försöker variera bidragen och det är som ett litet pussel! 

Stort, stort tack till er alla!

En familj som vår ...

Igår började vi titta på danska tv-serien "En familj som vår" som bland annat finns att se på tv4-play. Det var en ren händelse att vi upptäckte den, det var väl någon trailer förstås och vi såg att nu var det avsnitt 4 som visades, men okej, vi tittade ändå. Och föll pladask! 

Idag har vi kommit ikapp och sett de tre första avsnitten. Tog en paus och gick ut och räfsade ihop två säckar med löv och nedklippta växter (fullt i komposterna) och sen på det igen! 

Regissör är Thomas Winterberg och jag har inte sett många filmer av honom, men den jag såg - och det var länge sedan - var "Festen - och den tyckte jag var enormt bra. Det är den här serien också.

Filmtopp.se skriver så här: 

"I en inte alltför avlägsen framtid står Danmark inför ett ödesdigert faktum – snabbt stigande vattennivåer kommer snart att göra landet obeboeligt. Samtidigt som samhällen evakueras och familjer gör sig redo att lämna sina tillhörigheter och hem, ställs studenten Laura inför ett val som kan påverka hennes framtid. Ska hon fly med sina föräldrar eller starta ett nytt liv tillsammans med killen hon nyligen förälskat sig i?"  

Filmen handlar alltså hur olika familjer försöker ta sig ut ur landet som nu helt ska stängas ner, men det är inte det enklaste .., man får inte fly vart man vill - somliga blir kvotflyktingar - några hamnar i Bukarest, andra i Finland och det är inte enbart danskar som flyr, även holländare har drabbats av katastrofla översvämningar. Allt eftersom man tittar, känner man sig som goda vänner till människorna och blir förfärad när barn och föräldrar skiljs åt - ja, anhöringinvandring är ju inte populärt - och här syns tydligt hur det kan bli. 

Det är som bakvända världen. Och den är inte enbart skrämmande, den har så mycket annat .., den är romantisk också. Och spännande!

Skådespelarna är - som alltid i danska filmer - suveräna! Alla, i minsta biroll, agerar trovärdigt! Helt fantastisk är Amaryllis August (dotter till Bille August), men det finns inte en enda rollfigur som faller ur ramen! Och oj, vad man får tänka till och reflektera! Visas måndagar i tv4, men finns som sagt att streama på tv4 play och jag tror även Telia play. Här kan man läsa om den .

Sååå sevärd!

Dagens fönster ...

"Bussen från Dalby till Lund. Den nyplöjda lerjorden när tiltorna blänker. 

Den här marken hör nog till Dalby Kungsgård, skulle jag tro. 

Den ljusa rektangeln i bakgrunden är sockerbetor under presenning. Upptagna i väntan på att köras till bruket. Det är Skåne i november som det bara kan bli."

Så skriver annannan som uppenbarligen är hemma i Skåne på besök. 

/Tack! säger jag.

Den här dagen ...

Inte mycket blir gjort, i alla fall inte på eftermiddagen. 

Men på förmiddagen, då. 

Handtvättar bilen på uppfarten .., svänger förbi biblioteket i Harplinge och lämnar igen två böcker .., hämtar pv i Skallkroken (inget bad), returnerar ett paket till Bonprix (väldigt bra bemötande från deras kundtjänst, snabbt och effektivt!) .., och handlar livets nödtort på Hemköp ...,  putsar två fönster och därefter -  när vi ätit rester från gårdagen - tittar vi på filmen "Populärmusik från Vittula". Jo, jag har sett den tidigare och även läst boken, men tala om att den filmen kan befästa fördomar om människor i Tornedalen, även om det förstås var överdrivet i massor!

Eller "befästa", framkalla kanske. 

Minns att jag tyckte så mycket om boken.

Kolsvart ute. Verkligen  k o l s v a r t. 

Har idag gjort det jag inte brukar göra, det vill säga: tagit fram adventsstakarna (de elektriska och jo, Bert .., nu ska vi även fira sjunde advent ...), men inspirerades av walkaboutsweden. Kan hon, kan vi. Och förresten är vi bortresta då, den 1:a advent, så vi smygstartar och så blir det lite ljusare. 

Det var allt. 

Ny skjutning, nu i Kungens kurva i Sthlm. En fjortonårig pojke är anhållen.

Ny vecka .., ny giv.

Ja, jag håller med, det är verkligen originella rubriker här på bloggen. Eller inte. Å andra sidan, efter snart tjugo års bloggande, så har rubrik-påhittandet tagit semester (säkerligen på evig tid).

Gick till sängs vid niotiden igårkväll och känner mig nu omåttligt utvilad. Var såå trött efter middagen tillsammans ., det blev många timmars surr i uterummet. Rara, underbara vänner som betyder så mycket!

Till idag hade pv anmält sig som tillgänglig för inhopp, men fick så sen förfrågan, så han tackade nej ., han skulle helt enkelt inte kunna infinna sig i tid. Då fick han bassning. Har man anmält sig som tillgänglig, så har man. 

Han försökte förklara, men fick då svar att det endast går att svara ja eller nej, det blev lite moment 22 av det hela. Nu blir han hemmavid.

Tittar på Morgonstudion hos SVT och trivs med hela gänget. Linus Fremin tipsar om filmer. Jag gillar honom skarpt. Ska idag försöka plocka fram adventsstakar och annat inför just advent - då vi befinner oss i Malå - men å, så roligt att komma hem till lite glitter och ljus.

Och SMHI varnar för snökaos i veckan. Ja, det  k a n  bli kaos, alltså. Måtte de som ännu inte bytt till vinterdäck lyssna till varningarna!

Dagens fönster ...

Ett vitrinskåp med vackra glas och i själva glaset i dörren, speglar sig ett fönster!

Tänk, sån tur att du var så observant, Kerstin i Trelleborg, men just då på utflykt till Själland. 

Tack Kerstin! säger jag.

Ring-ring ...!

Så här det ut på min mobilskärm när jag ringer till min äldsta syster, hon som bor i Skåne. Hon heter Rigmor, men kallades Riss när jag växte upp. 

Här står hon i sitt kök ute på landet .., i den där gamla skånelängan där man nästan kan se från ena gaveln till den andra (inomhus alltså) och stor övervåning är det också och stor tomt, med hagar som hyrs ut till ridskolan intill (flera hästar, som går där i hagen alltså) och en annan hage till en skock får. 

Rigmor är och har alltid varit otroligt idrottsintresserad, främst skidåkning och friidrott, men själv har hon aldrig ägnat åt vare sig träning eller några av dessa idrotter. Funderar jag någon gång på  vad någon skidåkare hette på 60-talet, så är det bara att ringa Rigmor. Hon vet. Hon har stenkoll. 

Så är det även nu, men däremot är det lite knakigare med närminnet. Alltså ringde jag till henne innan skidskyttet tog sin början, dels igår, men även idag .., och så blir det förstås även när det blir dags för längdskidåkning. 

"Hej Rigmor! Nu är det bara tjugo minuter kvar tills det börjar! Det sänds i SVT 1!" säger jag och hon blir så glad, men låter också så förvånad. Hon, som förut hade stenkoll på tv-tablån när det var något sådant!

När jag gick i låg,- och mellanstadiet och Rigmor hade flyttat hemifrån (till Karlstad, Karlskoga, Arvidsjaur,  Umeå och Luleå) brevväxlade vi. Hon skrev så rara brev, hade så vacker handstil och när hon kom hem till påsk eller jul , mötte jag alltid henne vid bussen. 

Att få hjälpa henne nu, så där vid sidan om .., det känns så bra, så bra. 

Söndag ...

Det plingade till i min mobil - ett pling som jag lärt mig känna igen - Aha, nu kommer det fönster från madamen i Porto! - sa jag till pv. 

Jodå, så var det. 

"Skånska söndagsfönster till dig!" hade hon skrivit och då får det bli ett extrafönster just idag.

Det tackar jag för!

Dagens fönster ...

Nästan alla hus i den bohusländska skärgården är målade i vitt. I någon bok läste jag att det är en alldeles särskild kulör, mer den här i nedre delen av bilden, än den mer kritvita till höger. Många är dessutom byggda i eternit, i alla fall dom äldre .., förmodligen för att klara av hård blåst och mycket regn. Den här bilden togs i Ellös. 

Här några andra varianter och dessa fångades i Lysekil. 

Ofta ser man hus belägna uppe på toppen av någon bergknalle och jag fattar inte hur åldringar - om dom fortfarande bor där - tar sig upp till sitt hus?

Det kan vara stentrappor som mest ser ut att gå rakt upp i himlen. 

Här kan man läsa lite om bohusländsk byggtradition. 

En som gärna vill ändra på det hela, (Vita Havet) är Marie Erbérus. Intressant hur hon resonerar sig fram.

Det var jag själv som tog bilderna och jag ångrar att jag inte tog fler, men det får bli nästa gång.