Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som var ellem i Skellefteå: (Tack ellem att du tog dig tid!)

"Idag tog vi en tur söderut. Vi åt en väldigt god blomkålssoppa på Lövångergården. Därinne finns väggmålningen av kyrkstan. 

Bredvid ligger sockenmuseet och på andra sidan den gamla skolan. Där har tiden stannat och den ser ganska frusen ut. 

Vi hälsade på en gammal vän som flyttat till äldreboendet där. Då blev det en snabbtitt in i den knappt årsgamla saluhallen som säljer närproducerat, mestadels mat. Jag gick ju förstås inte tomhänt därifrån. ellem."

Detta är alltså Sockenmuseet. Fina färger tillsammans. 

Elisabet skriver: I Lövånger finns även Kyrkstaden med sina fina stugor och om vi åker upp till Norr, - och Västerbotten sommartid, då är detta någonting jag verkligen vill besöka.

Idag ....

Dopp i havet, kaffe och macka efteråt. Solvärme mot nakna ben. 

Ångest innan, tacksamhet efteråt. 

Tacksamhet för vad? Kanske till mig själv, för att jag, trots ångest inför att stiga ned i detta iskalla, ändå gjorde det. 

Pv har förvandlats från badkruka till friskus. Kliver ner utan att tveka och slänger sig i. Jag fattar inte vad som har hänt. 

För övrigt? Har pratat med den rara ellem i Skellefteå, som skickat en sån underbar sagobok, utgiven på Guldvingens förlag - vilket vackert namn -!

Den boken ska jag läsa för dom skånska pojkarna när vi ses på lördag! 

ellem, om du läser här, kan du väl förklara vem som gjort vad och hur ni var släkt? Det blev så mycket surr om bad, så nu tappade jag bort om Marita var din moster eller kusin och Daniel ...?  

Så här ser omslaget ut! Det blir nog spännande läsning. 

Så här berättar ellem om boken: Marita är min kusin på pappas sida och Daniel är hennes son. Han har skrivit berättelsen och fotograferat mycket. 

De har hjälpts åt att göra figurerna. Daniel gjorde gubben och Marita har gjort många av figurerna. Sen har de byggt och arrangerat tillsammans. 

En gammal oljemålning är bakgrund på nåt ställe! Marita finns på Instagram där hon visar lite. Och en kul detalj: vår farmor är med på en tavla med lite förstorade glasögon. Hoppas du sk.a gilla boken! ellem.

Varav hjärtat är fullt ...

Bilden visar Malå Sjukstuga, belägen vid Tjamstabergets fot. I min barndom kunde man höra berguven hoa, då, när man någon gång övernattade hos mamma i personalrummet. 

I en kommentar från "Anonym" (solnedgångsbilden lite längre ner) menar hen att vackra solnedgångar föder inga familjer och det har ju hen rätt i. Svarade i en kommentar som jag ser blev väldigt emotionell .., jag har verkligen så starka känslor för Malå i allmänhet, men människorna hemma i synnerhet. 

Och jag berättar om vårdcentralen och dess - i mina ögon - fantastiska öppettider, till 21.00 på kvällen alla vardagar och till 17.00 på helgerna. Ambulans finns redo att köra svårt sjuka patienter till Lycksele och är man riktigt dålig, kommer ambulanshelikoptern och flyger iväg med den sjuke.

Och jag berättar om vad som finns hemmavid, men det som kanske inte kommer med, är att jag tror att det är en viss tåga i människor boendes i inlandet, vilka inte är vana med närheten till det mesta. 

Så hittade jag detta .., det är nog boken som handlar om Malå sjukstugas historia och den som berättar om hur det var, är den barnmorska som jag hade när jag väntade Anders - Maud Lindberg -. Jag tycker nog att det säger en hel del om människor där uppe i norr.

 Dagens fönster ...

... fångades igår, då, när solen flödade som bäst och när energin tjoppade upp, så där som den ofta gör när det blir ljust och fint ute. 

Mindre lustigt med flödande ljus inomhus .., oj, här gäller det att ta fram dammvippan!

Nu på morgonen är det gråmulet och plus-minus-noll på termometern.

Malå idag ...

Så här såg det ut när Maria rastade hundarna i eftermiddag. Tänk .., att detta var vår utsikt från vardagsrumsfönstret, då när jag växte upp och senare under ytterligare femton år hemma.

Femte februari ....

Så här är det också. Strålande solsken och blå himmel. Vind från väst. Rårakor till middag. Långt telefonsurr med god vän. Jag berättar om den i mina ögon så vackra minnesstunden i S:t Nicolaikyrkan i Örebro och det tyckte även telefonkompisen, men hennes make var däremot väldigt upprörd och tyckte inte alls om det hela. Inte heller att kungen och Silvia var på plats. Jag tyckte tvärtom. 

Om detta pratar vi ganska länge.

Skrev ett brev till Ingrid i Falun och tänkte att jag måste köpa nya färgpennor. Har börjat lägga in en bild längst upp på brevet, så blir det så mycket finare. Det är egna bilder, eller även såna som jag fotograferat från den där underbara boken av Sune Jonsson. Minns när jag på sextitalet köpte brevpapper på Burwalls ..,  r i k t i g t   brevpapper, kuvert på vänstersidan och arken till höger. Det var sånt som var perfekta julklappar till mig. Numera är det vanligt A4-papper som väl mest används till kopiering, men det blir fint. Man kan ju måla lite också, i kanten.

Vad har dagen för övrigt bjudit på? Jo, jag räfsade löv och kvistar .., har tvättat och hängt ut tvätt (lycka, rakt av!) .., och lyssnat på en ung kvinna som vittnade om skräcken när hennes klass blev inrymda och hur lärarinnan kröp omkring på golvet och försökte trösta och lugna skräckslagna elever. Läraren hade blixtsnabbt låst dörren och försökt barrikadera densamma för att inte skytten skulle ta sig in och jag tänkte att vilken sinnesnärvaro och vilken underbar människa!

Och i rabatten börjar det hända saker.

 Dagens fönster ...

... fångades genom bussfönstret när pv var på väg från Lycksele till Umeå. 

Hotell Lappland ligger alldeles vid Umeälven och här kan man ta sig en titt hur det ser ut där inne. 

Som vanligt - ungefär som i alla krimserier på tv - är bilderna tagna i dunkelt ljus, ja, det ska väl se extra mysigt ut. 

Det var i måndags som Pv precis hann få upp mobilen för att fånga några fönster. Tack! säger jag.

Birgitta berättar vidare ...

"Pensionärer behöver aldrig betala mer än 6.20 per recept, alltså cirka 35 sv.kr. Jag går gratis till min läkare, men om man ska träffa en specialist, får man betala vad han/hon begär, men man får sedan tillbaka vanligtvis minst hälften från Medicare - vår sjukkassa -. 

Buss och tåg är gratis för pensionärer. 

Allt detta kan variera mellan de olika staterna, men vad jag skrivit gäller i alla fall Sydaustralien.

Här har vi till vår fasa hört att det skett en skolskjutning i Sverige med ett 10-tal döda! Hur hemsk håller inte denna värld på att bli ??!!"

// Birgitta berättar vidare: "Annars började jag dagen med att åka till Collonades för att uträtta ett bankärende. På banken var det lång kö och när jag äntligen kom fram till luckan, så skulle jag ställa mig i en annan kö. Ack ja, det som skulle kunna ha åtgärdats på 5 minuter, tog i stället över en halvtimme."

I Australien kan man uppenbarligen ännu uträtta ärenden på banken, tänkte jag.

Det som hände ....

(Bilden är från arkivet).

Dagen därpå, som är idag - en alldeles vanlig onsdag i början av februari - känns det som om tillvaron tippat överstyr alldeles, ja, långt mer än vanligt. Arma alla de människor som var med om detta .., all skolpersonal, elever i alla åldrar (tänker på kvinnan från Syrien som intervjuades och vittnade om alla minnen från kriget hemifrån som nu kom tillbaka .., och skräcken och rädslan!) och alla poliser och all vårdpersonal och alla som ställdes framför en kamera och med tillkämpat lugn skulle berätta om vad som hänt och vad som väntade. 

Jag tänkte även på föräldrarna till skytten. Å, vilken fasa! Aftonbladet hade tydligen ringt upp pappan och frågat vad han tänkte om saken, innan den förstnämnde ens visste vad som hänt. Så skamligt! Har kvällstidningsreportrar ingen som helst anständighet i kroppen?

Och lokalpolischefen Roberto Eid Forest - vars namn jag nog aldrig kommer att glömma - försökte så gott det gick att lämna information till väntande journalister och denne Roberto växte allt eftersom dagen gick. 

På kvällen körde pv in till stan på körövning .., jag blev sittande i soffan och Sigge - lyckligt ovetande om världens tillstånd - låg intill mig (alltid nära matte numera) och t.om en liten raggig, snart sextonårig kattherre, spred en slags trygghet.

Och på olika sociala medier kunde jag ta del av varma hälsningar till det svenska folket, ja det var människor från våra grannländer och från andra delar av världen och jag tänkte att t.om. bokstäver kan värma. 

Ungefär så.

Så kan det också vara ...

Så här skriver min nu 80-åriga syster i Australien: 

"För några dagar sedan ringde en trevlig dam från RDNS - Royal District Nursing Service - och undrade om jag ville ha en städhjälp. Det ville jag gärna och frågade vad det skulle kosta, men det var helt gratis, staten betalar. 

Det var min läkare som talat om för dem att jag kunde vara i behov av hjälp, så nu ska jag få städhjälp var fjortonde dag med början nästa tisdag. 

Och jag är tydligen approved för att få en gardener också, men för närvarande fanns ingen tillgänglig."

 Dagens fönster ...

Här, på hotell Avalon i Göteborg, bodde den värmländska madamen Turtlan med sin M under helgen som gick och det var då hon passade på att ta fram den allra största håven! Oj, så många fönster i en enda bild! Tack Turtlan/Annica!

Jag mejlade henne och frågade om hon kunde tänka sig att recensera hotellet lite ., så där så vi andra får lite information och kanske själv blir sugna på ett dylikt boende. 

Kollade själv priset för 1 övernattning i mitten av veckan i februari - det blev 1354 kronor, verkligen inte dyrt. Frukost ingår, men då är priset INTE återbetalningsbart och ska betalas i förskott. Lägger man till 200 kronor, kan man avboka fram till 1 dygn innan den bokade dagen och man kan betala vid ankomst eller online. Frukost ingår. (Utmärkt frukost ingår .., står det på Avalons sida).

Så här skrev Turtlan:

"Vi bodde på hotell Avalon. Ligger alldeles granne med saluhallen vid Kungsportsplatsen. 

Bäst: ett lite mindre hotell som är lite annorlunda byggt. Inte de där raka korridorerna där alla rum är likadana. En massa konst på väggarna och spännande möbler. Bra frukost utan tvekan! 

Egentligen inget vi var missnöjda med. Jo, den där parfymdoften många hotell har börjat med i korridorer och lobby. Det tycks bli allt vanligare. Tur nog inte inne på rummen. 

Hälsningar Turtlan på tur."

Ny vecka ...

Måndag. Gråmulet ute. Det blev en underlig natt. 

Vaknar kring midnatt och tror att det är morgon .., samma sak vid två och tretiden. Det är som att det inre urverket har hakat upp sig. Upptäcker Sigge som ligger längst nere vid fotänden av sängen, precis där Harry brukade kura. Tänk, att en katt kan förmedla någon slags trygghet. 

Vid sextiden lyssnar jag till P1-morgon med Elias Wahlberg som programledare. Han är mästerlig; likt en dirigent plockar han in korrespondenter från olika håll av världen .., och det är SMHI och vädret och allt flyter på. Mycket handlar om Trump och höjda tullar .., om Mexico, Canada och Kina och snart kanske även EU-länderna dras in i eländet.

Några timmar senare kör jag till affären. Även idag är det tomt på hyllan där Shebas Kalkonfrikassé ska finnas och nu är det nog två veckor sedan där fanns en någon burk. Ber Carro som jag arbetat med tidigare att kolla lagersaldot. Jodå, det är jag som jag trodde .., datorn visar att där ska finnas 21 burkar frikassé, men på hyllan ekar det tomt. 

Man kan ju tänka sig att någon haft det ovanligt knapert efter jul och då kanske - jag säger kanske - katten jamat av hunger och måhända "glömde" då någon att betala kattmaten.  

I vanliga fall registrerar datorn varje såld burk och när det närmar sig de sista, då beställs det hem per automatik. Förr i världen påminde ofta kunderna (gjorde det t.om på slutet när jag arbetade) att vi skulle beställa hem någon speciell vara, "glöm nu inte att beställa ...!", men det har moderniserats.

Och pv är på hemväg. Till min mobil kommer bilder bl.a från Umeå. 

"Nu har vi lämnat Umeå, 15 minuter sena, men jag har 24 minuter på mig i Sundsvall, så det ska nog lösa sig. Just nu bra fart i spåret, i alla fall."

Nytt sms. 

"Passerat Örnsköldsvik. Underbart väder, minus 8 ute. Härligt med tåg!"

Och så ännu ett. "Här skiner solen från klarblå himmel. Passerat Husum, bara en sån sak." 

Uppdateringarna duggar tätt. Här är nästa. 

"Härnösand. Hit seglade jag för fyrtio år sedan. Nu är tåget nästan i rätt tid."

Härnösand, ja. I Härnösand bodde under något år eller två min f.d. klasskamrat Dinah och från henne kom alltid så trivsamma brev, skrivna med blyerts och alltid textade. 

Nu är det långt mellan gångerna som vi hörs av. Dinah - som för  övrigt växte upp i Adakliden utanför Malå - är yngst av många syskon och alla har bibliska namn - Rakel, Deborah, Hagar, Samuel, Johannes och så vidare -. Dinah bor i Järfälla och föder upp hundar av rasen Lagottos.

Själv ska jag nu dammsuga på övervåningen och torka golven.

Dagens fönster ...

"Hej!

Tänk så många olika fönster vårt hotellsrumsfönster bjöd på. Eller det ena.

Åt ett åt hade vi ett litet fönster mot gatan uppe på 6:e våningen.

Åt andra hållet ett lite större fönster mot en innergård som bjöd på en massa olika fönster.

Tänker på hur arkitekten kan ha tänkt…? 
- Hur många varianter av fönster ska jag ha här? Ett med väldigt mycket spröjs. Några stora och några små fyra i rad.

Ja lite sånt.

Men oavsett så var håven med. 

Turtlan."

//Tack Annica! säger jag.

Spridda skurar från helgen ...

Från Maria kom den här bilden. Malå, förstås. Vilka kontraster det är i vårt land! 

Och pv har åkt två, tre mil, kanske fyra någon dag och såg ut så här igår på eftermiddagen. 

Senare på kvällen var det Melloträff hos hyresvärden, dvs Maria, som hade sina väninnor på besök. Sju damer inalles i vardagsrummet, ni kan ju gissa om herr Göransson trivdes!

Idag var det sista dagen uppe i Malå .., bussen till Lycksele går vid 06.30 i morgonbittida och därefter är det mest tåg som gäller och han har vänligen anhållit om hämtning i Falkenberg halv1 på natten. Jo, jo. 

Idag på morgonen handbollsträning för 5-åringarna - såväl flickor som pojkar - och jag kan säga att töserna var betydligt mer fokuserade på övningarna, ja, än pojkarna! 

Sporthallen - som var såå fin - var uppdelad i två halvor och i den ena fick småsyskon gympa och i den andra var det handboll som gällde. Mängder med föräldrar var där!

Därefter dopp i havet på Ribban. Maja, som förvandlats från badkruka till hur tuff som helst när det gäller kallbad .., dopppade sig även idag! Vad har hänt ...!? 

Fy, så kallt vattnet var och vi var dom enda som tyckte detta var ett bra påhitt. (Men bastubadande herrar ville kanske få upp ångan först ..).

Väl påklädda igen blev det kaffe från medhavd termos samt tunnbrödmackor, å. det satt som en smäck, allt medan Viggo lullade omkring med den stora badtermometern och ville kasta den i havet. På en träbräda där man kunde hänga av sig kläderna, hade något kritat in de senaste dagarnas vattentemperaturer. Vi kunde vi läsa att det i lördags var +3 grader i havet.

Så .., alldeles intill bilparkeringen, upptäckte jag en äldre man uppe i en skylift som tycktes rafsa ihop alhängen. Jag fattade ingenting. Frågade honom vad han sysslade med .., jo, han samlade hängen av klibb-al som skulle bli till medicin mot pollenallergi! Kan det verkligen vara möjligt ...?

Åkte därefter hem. Vansinnigt många långtradare på E6:an och efter Helsingborg blev det lite frost, men enbart på ena väghalvan och sen blev det rimfrostiga träd ... och uppe på Hallandsåsen snöglopp! Så var det med den vårkänslan. 

Nu hemma hos Sigge som precis gottat sig åt makrill i tomatsås.

Lördag i landet Skåne ...

Texten här ovanför är från någon av Gerda Anttis böcker och det är väl ungefär så jag ofta tänker själv. Vad har jag då gjort idag?

Jo, jag började dagen med att elda i vedpannan i två timmars tid, så där så att det - med hjälp av en timer - pytsas ut värme lite då och då. Perfekt. 

Därefter tog jag sikte på Skåne. Lyssnade till Melodikrysset (kan väl inte finnas någon som låter gladare än den programledaren!!) och sjöng mellan varven med .., sen blev det Svensktoppen, men då hängde jag liksom inte med på samma sätt. Jo, jag lyssnad till Studio 65 (finns ju även som tv-program) som tog upp det här med att äldre människor hellre blir särbos än flyttar ihop med någon ny partner, ja, sedan hen blivit änkling efter långa äktenskap, eller helt enkelt varit med om någon skilsmässa. 

En skillnad fanns dock; män har svårare att då leva ensam, kanske för att män inte vårdat sina relationer, på samma sätt som kvinnor ofta gör. Det var både roligt och oerhört intressant att ta del av människor som frimodigt berättade om hur dom såg på det hela.

Två timmar exakt tog resan. Fruktansvärd dimma tills man passerat Hallandsåsen, då plötsligt klarnade det upp ., det var såå häftigt! Maja hade redan åkt till jobbet när jag var framme och Anders blev inte hemma många minuter, men hann bjuda på kaffe i alla fall. Sen var pojkarna mina. Vad gjorde vi? Jo, jag läste Petter och hans fyra getter för Viggo ., vi tittade (läs: jag tittade) på skidåkning .., fixade middag och kvällsmål och med den yngste lekte jag affär .., jag fick köpa allt möjligt gott .., det var syltkakor, glass (en maracas - instrumentet - förvandlades till strutglass), kanelbullar, gröna grodor och cocosprickar, allt på låtsas, men det spelade ingen roll. 

På måndag eller söndagkväll läggs den Ipad undan som Elliot brukar få spela på och den förblir liggande tills det blir lördag och tänk, att det fungerar jättebra! 

Och jag har gjort fruktsallad med vispad grädde till (den yngste tyckte att det räckte med grädde, helt onödigt med äpple, apelsin och bananer) och jag har läst aftonbön och bett Någon bevara alla som vi känner - även hundar och katter - och nu, när det är Melodifestival i SVT1 har jag fått igång laddningen till bilen och pojkarna somnade vid kvart över sju, så det är lugnt och skönt här. 

Så har det varit. En bra dag, fylld av glädje.

Renées brygga ...

Efter ett tips av en väninna, tittade jag igår - för första gången - på tv 4:s Renées brygga. Gäster var talmannen Andreas Norlén, Gina Dirawi och Britt Ekland. 

Allt eftersom programmet gick, började jag närapå att otrivas och mest för att jag fann denna Gina D. på gränsen till otrevlig mot Britt Ekland. Och det blev aningen dålig stämning .., talmannen såg vilsen ut och jag tackade för mig och valde ett annat program.

Kanske tittar jag på hela programmet en annan gång, men inte ikväll i alla fall.

Dagens vansinne ...

Måste ju ändå vara herr Trump som skyller flygplansolyckan på "woke-ideologi". 

#när man tror att vansinnet nått maximala höjder

Malå idag fredag ....

Bilden togs klockan 09:05.

Pv är redan ute och åker skidor.

Dagens fönster ... (Ivar har namnsdag ...)

 

Ett fönster från 2016 och så här skrev avsändaren som var annannan. 

"Hej Elisabet,

Här kommer en fönsterbild som nog behöver förklaring!

Fönstret är på vår glasveranda åt söder och jag tog bilden tidigt i morse innan det blivit riktigt ljust. 

Imman på fönstrets utsida ger ett slags förstoringseffekt så att det ser ut som om bambuhäcken är precis utanför, medan den i själva verket är femton meter bort. Man ser den som den verkligen ser ut i den lilla strimman av klart glas till vänster."

/Så vackert! Jag får en känsla av Japan när jag tittar på bilden!

Oväntat - eller väntat - möte ....

Nu är jag övertygad om att det var en katt som hoppade ner från köksbordet! 

Efter en promenad till postlådan, vad möter jag då utanför dörren .., om en inte grålurvig katt som kom från vår tomt och fick våldsamt brått att springa ner mot Ejdervägen till. 

I alla fall har jag bestämt mig för att tro på den teorin, så kommer jag att känna mig lugn.

Kvinna med hund ... och lite annat. 

Från underbara boken av Sune Jonsson, "Bilder från den stora flyttningen". Bilden togs i Graned, Lycksele kommun 1962. 

Jag älskar bilden! Och kvinnan med sitt förkläde, hon som säkerligen tyckte mycket om sin stövare (kanske smålandsstövare .., kanske hamilton ..?) och som nu ska få en godbit för att visa fotografen att den kan sitta vackert. 

Och trasmattan med vecket .., och den vackra dörren med ovanfönster och verktygen som hänger vid sidan om.

Kanske tycker jag extra mycket om bilden, eftersom vi hade stövare under hela min uppväxt och delvis också under åren med Tommy hemma. 

Råkade igår titta på Studio 65 - ett program som jag tycker är sååå bra och som alltid väcker tankar -! Programmets titel var "Bortom åldersnojan" och var i mina ögon så sevärt. Trevliga gäster i studion .., och mycket igenkänning. Här är en länk.

Är jag själv drabbad av åldersnoja? Nej, det tycker jag inte. Att ha fyllt sjuttioett och gå mot åttio, jo, det kändes som ett steg i en annan hage .., men i det stora hela tycker jag att det här att bli äldre, är helt fantastiskt, men allt hänger ju på att man inte drabbas av alla möjliga sjukdomar.

Och bara detta att inte vara styrd av ett schema, må så vara att man har trivts så bra med sitt yrke!

Vaknade av en jamande Sigge i natt, släppte ut honom och trodde att det var morgon. 

Det var det inte. Klockan var 03.00. Lyssnade då till P1 Kultur, det handlade om olika filmer, däribland "Flickan med nålen", med bland andra danska Trine Dyrholm i en av de bärande rollerna. 

Vilken glad intervju det blev med denna Trine som jag har sett i många andra danska filmer. Och all heder åt programledaren att Trine fick tala danska! Förstår man inte exakt varje ord, får man ju ändå ett sammanhang.

Lyssnade igår till USA-podden som mest handlade om .., just det Trump och hans hot mot Colombias president Gustavo Petro, ja, skulle dom nu inte ta emot alla de som var deporterade från USA (G.P hade nekat planet att landa), ja, då skulle det minsann bli tullar på 25 % och därefter, om nu inte presidenten lydde, på 50%. Gissa, om president Petro raskt bytte åsikt (det lär ha tagit 4 timmar), något jag ändå kan han viss förståelse för. Trump, han är som skolgårdens mobbare.

För övrigt? Koranbrännaren Salwan Momika sköts i natt till döds. Jag är inte förvånad och han måtte väl själv ha räknat med vad som kunde hända. 

Nu blir det 11-kaffe. Fick precis en bild från Marias kök där pv sitter med kaffekopp och i handen har han en av hennes ur-goda bullar. 

Torsdag ...

Och idag har Gunhild namnsdag. Gunhild hette mina systrars mamma och det är hon som är på bilden. Då hade hon ännu kanske sju år kvar att leva och skulle hinna få ytterligare en liten flicka. Noterar att pappa har sorgband längst ner på kragen, undrar just varför ...? 

När jag tittar på bilden tänker jag att Rigmor har precis samma form på ögonen som sin mamma och när jag var tonåring och ofta frågade pappa hur Gunna var som människa (det var som om hon inte fanns .., aldrig någon som pratade om henne ...), sa han, att när han tittade på Rigmor som vuxen, var det som att se Gunna. Undrar hur det kändes ..?

Dagens fönster ...

För sju år sedan - i slutet av januari - kom den här bilden från min namne Elisabeth i Värmland. 

Ett repristack från mig, madame Höglund!

Dold bakom buskaget låg det .., kanske alldeles bortglömt?

 När nackhåren reser sig ..

Bilden vet jag inte riktigt vem som skickat? 

Igårkväll - det var när jag stängt tv:n och inte lyssnade på någon musik  - hörde jag plötsligt hur det lät som om någon knaprade på kattmaten (torrfodret), den som finns i en skål på köksbordet. 

(Varför på bordet, undrar vän av ordning? Jo, för vi kunde aldrig ha kattmaten ståendes på golvet, då åt ju Harry upp den bums. Sen har det bara fortsatt.)

Men Sigge .., han låg ju intill mig och sov så gott. 

Smöööög på parketten så försiktigt jag kunde, men hörde då ett "domp" mot köksgolvet och jag tänkte att antingen möter jag en förskräckt råtta eller en katt som tagit sig in via kattluckan. 

Nej, där var vare sig det ena eller andra. 

Vilken fasa! 

Tänkte att .., var det en katt har den förstås hunnit slinka ut igen, men var det en RÅTTA .., vart tog den dååååå vägen? 

Ställde in den lilla radion med P4-prat-musik på köksgolvet, för det är ju när det är tyst som man ibland kan tro sig höra att vi har besök ....., stängde alla dörrar - även till övervåningen - och Sigge fick följa med mig upp och även sovrumsdörren stängde jag, ja, den var hermetiskt tillsluten. 

Enda oron var ju att Sigge kanske skulle bli kissnödig och vilja gå ut, men tänka sig, han sov hela natten rakt av liggandes i min säng! (I vanliga fall går han ner och äter lite .., går ut en sväng och kommer in igen). 

Nu har jag i alla fall bestämt mig för följande: Nej, jag kan inte gå omkring och oroa mig för eventuella råttor på besök (en katt spelar ingen roll), jag får baxa undan den rädslan, pv är ändå inte hemma och kan hjälpa mig. Så är det. Och den lilla radion får stå på köksgolvet varje natt. Så blir det också. Och sängkammardörren förblir stängd.

Dagens fönster ...

.... speglar sig mot hedgrenskans köksvägg. 

Sååå vackert! 

//Tack Kerstin!

Alla heter Valter ... 

Längst till vänster Valter Stenlund i Malå, allmänt kallad "Valle". Har arbetat på järnaffären i hundra år och kom till Ica när jag var hemma sist, "bara för att hinna träffa dig Elisabet!" sa han. 

Det var inte långt ifrån att jag började gråta. 

Uppe till höger vänster en annan Valter, som var så otroligt vänlig som kund. Alltid. 

Och längst nere till höger, Karl Erik Valter Bengtsson - alltså Ecke -. Namnsdag igår och namnsdag idag.

Alla heter (eller hette) Valter.

 Det var då det ...

Av samma anledning som när jag som tio, tolvåring gick ner till sjön och satt på sommarstuge-räcket och tittade ut över sjön .., svängde jag idag ner till Skallkroken, bara för att. 

Parkerade bilen och gick längst ut på piren.

Stod en bra stund och gjorde ingenting .., såg ett stort sällskap sjöfåglar en bit därifrån och tänkte att i somras .., då simmade jag låååångt ut, inte ut från hamnen - men längs stranden och ändå så djupt att jag inte bottnade. 

Pv brukade stå och hålla koll och ibland hade jag någon sjöfågel några meter ifrån mig, det var som om dom vande sig. 

Och så tillbaka igen. Jag kände mig som ett med havet och tänkte att ..., har jag någonsin i mitt liv känt mig så inutistark?

Karldagen ...

Plus 16 grader i köket när jag kom ner vid sjutiden. Jo, då blev det brått att få upp värmen i huset! 

I skrivande stund eldas det såväl i vedpannan som i kaminen och om inte annat ..., ja, så får man själv upp värmen, då det blir ett ständigt springande mellan vardagsrum och pannrum. 

Medan jag fyllde på med ved, upptäckte - eller hörde jag - sopbilen komma bullrande nere på Ejdervägen. 

"Neeeeej!!!" ropade jag högt för mig själv. 

Jag hade nämligen glömt att dra fram soptunnorna och nej, det är inte många meter, men ändå, det kändes så pinsamt. Så nonchalant.

Slängde på mig en tröja utanpå nattlinnet .., skelettvita benen syntes längst ner och så sprang jag nerför backen och ropade "FÖRLÅT!" till sopköraren som förmodligen trodde att han såg ett spöke. Jo, jag blev tydligen förlåten. 

Igår reprisläste jag sydkoreanska Han Kangs nobelprisbelönade bok "Vegetarianen". Jo, jag vet .., den tog jag mig an för två dagar sedan, men läste då snabbt och var trött. 

Nu, när pv inte var hemma, läste jag alltså om den. 

På bokens omslag kan man, bland annat, läsa följande: "Det här är en bok som förändrar läsarens tänkande." 

Nej, jag kan inte påstå att jag känner det riktigt så, men att det är en - i mina ögon - annorlunda roman, det håller jag med om. 

Och jag känner en sån ömhet för huvudpersonen - kvinnan Yoeng-hue - hon som plötsligt vägrar att äta kött och blir våldsamt anorektisk och  nästan helt går in i sig själv, med allt vad det innebär vad gäller relationer. Hon blir liksom "upplöst", ja, så där som om hon faller i små, små bitar och hur få ihop dem igen? Det handlar också om makt.., mest hos män. (Äkta makar, fäder,, en svåger ...). 

Tycker jag att författaren är värd Nobelpriset? Nej, det kan jag inte uttala mig om, den kunskapen besitter jag inte. Men stort tack till dig Britt, som lånade ut den!

För övrigt har Karl namnsdag idag. Min pappa hette Karl Gustav Ivar och Ecke, han har också ett Karl med i sitt namn. Karl Erik Valter. 

Ajöken, sa fröken.

Tisdagsfönstret ...

... fångades av självaste pv, på väg från Göteborg och norrut. 

Han berättade att han nu vid halv tio på kvällen sitter själv på fyra-sätersplats och hoppas väl att det blir så hela natten.

En måndag i januari ...

Regn och rusk när vi åkte till Falkenberg (hej svejs till pv!), men lite solsken på väg hem igen - och det blev bara bättre och bättre - och väl hemma körde jag längre ner på Ejdervägen, den som svänger av efter parkeringen och då går rakt söderut och slutar med en vändzon. 

Kanske hade jag hoppats att solen skulle ha hunnit liiite längre ner mot horisonten, nu blev det väldigt ljust, men fint ändå. 

Fick precis sms från pv nu, när klockan är 20:47. 

"Vi rullar snart in i Hallsberg nu!" skriver han och jag tänker att där bor ju mossfolk med sin härliga familj. 

Om allt går som det är tänkt, är tåget framme i Östersund (och där i närheten bor ju Eva Grelsson och i Krokom bor Gunnar Rindå) kl. 06:25 i morgonbittida och 07:15 tar han bussen till Dorotea. Knappt tre timmar tar den turen och så bär det av mot Umeå och den resan tar också tre timmar. Framme i Skellefteå 16:35. Tur att han har minst två böcker med sig.

Tittar - samtidigt som jag skriver detta - på Husdrömmar. Å, du milde tid .., vilken energi människor tycks ha!! Det renoveras hus på hus och så tjopp bara, köper man ännu ett hus: nu i Italien. Om jag är avundsjuk? Ja, på deras till synes omättliga energi, kanske. Och ett gammalt hus i Italien med olivträd på innergården, det vore ju inte så tokigt.

Ny vecka, ny giv ...

Vaknar tidigt och lyssnar till P1 där Mikael Kulle leder morgonsändningen. 

Det finns inte ord för hur mycket jag beundrar dem som sitter i en studio och dirigerar olika medarbetare!

Idag handlade det om båten utanför Aspö (kabeln, ni vet ...), och där var ett långt inslag från Daniel Alling (handlade om detta att inte glömma Förintelsen) och mycket mera. 

Enda nackdelen är att därefter går det runt och det mesta återkommer och det förstår jag ju - vi människor lyssnar vid olika tidpunkter - men då brukar jag lämna sängvärmen och även P1. Att denne Mikael Kulle fick ett pris förra året, det förvånar mig inte.  

Nåväl. Ställde upp fönstret på vid gavel .., gav de tre pelargoniorna - vilka under vintermånaderna bidar sin tid i sovrummet - en skvätt vatten, böjde mig ut och för att se om ekorren var på plats och det var den, så då blev det brått ner, satte igång kaffebryggaren och gick sedan ut och fyllde på med solrosfrön. Ekorren blir allt tryggare (om det nu är samma ekorre som kommer på besök) och skuttade endast några meter bort; satte sig därefter på en av bokens grenar och väntade på att jag skulle bli klar och innan jag ens hunnit bakom knuten, var den tillbaka.

När detta skrivs sitter jag i soffan. Nattlinnet och och en luggsliten sticketröja är min schangdobla outfit och jag kan konstatera att mina ben är KRITVITA, inte alls som på bilden t.v.

Åååå, som jag längtar efter färg på benen, ja, jag blir rent av lycklig när dom inte längre ser ut så här eländiga som dom gör just nu, i slutet av januari. 

Pv sitter här intill i fåtöljen och dricker te och Maria ringde nyss och frågade vilken tid han ankommer till Skellefteå i morgon. Jaha, halv fem på eftermiddagen ungefär. 

Så är livet här i det gula huset, den här dagen den 27:e januari när Göte och Göta har namnsdag.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som är annannan: 

"I huset bor en man vars jobb är att bygga 3D-modeller till de allra främsta arkitekternas prestigebyggen. Han har verkstad i huset också."

//Tack annannan och alltid kul med info om era fönsterbidrag!

Malå idag på morgonen ...

Bilden togs av Maria. 

Och pv har packat det mesta och i morgon ska han fixa matsäck att ha med sig under resans gång. Och så har vi haft genomgång av eldningen i pannrummet .., den biten sköter han för det mesta, ja, inte när han arbetar förstås. 

Så här vackert var det när Maria i morse tittade ut genom sängkammarfönstret. Solen tar sig allt lite högre för var vecka. Hoppas nu att pv får fint träningsväder under veckan hemmavid.

Dagens fönster ...

"Hej!

Fönsterhåven är med här på Värmlands museum.

En så stilla och rogivande plats.

Hälsningar från Annica/Turtlan."

//Tack Annica! Tänk, så många värmlandsfönster du bjudit på under årens gång!

Boken ....

Bildtext: Änkefru Olga Gavelin, f.1881 i Aronsjö. Farfadern Olof Mellström, Mellsträsk, Skellefteå socken, blev 1846 den förste odlaren på Aronsjö skifteslag. 

Igårkväll, när vi tittat på På Spåret och Carina Bergfeldt, gick vi helt sonika i säng och jag låg nog i två timmar och sträckläste Sune Jonssons bok (den som jag fann på Bokbörsen) "Bilder från den stora flyttningen". Vilka bilder! Och vilka texter! Boken utkom 1964 på LT:s förlag.

Så här skrev t.ex Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "Sune Jonsson är en av de främsta. Hans fotografi har framför allt en inlevelsens ömhet och styrka, ett engagemang i människorna bland vilka han vuxit upp med. Han är sakligt sträv och fri från sentimentalitet. Det är en glädjefylld upplevelse att betrakta bilderna." 

Bildtext: Elias Svande. Kronotorpare i Lomsjökullen, skomakare i Laxbäcken och Nästansjö, kompositör till polkan Kvirhöken, jordbrukare i Hunneberg. F. 1891, son till Elias Eliasson, som 1884 upptog de första odlingarna i Hunneberg. 

Tänk nu på att min bild från boken är tagen med min Iphone och inte alls gör Sune Jonssons bild rättvisa, men ni kanske förstår ändå .., hur mycket jag beundrar fotografens sätt att fånga människor och miljöer, så där .., i ett ögonblick. 

Och jag kan sitta länge och låta blicken vandra runt bland järnspisar och vedtravar .., bland kläder på tork och pinnstolar, på tavlor som sitter högt upp på väggarna och bilder av Jesus och där är små kors i trä och intill någon av sängarna - ett sängbord med bibeln inom räckhåll -. Under sängarna: alltid en potta.

Boken handlar till största delen om de människor vilka kom till Västerbotten och blev kronotorpare och vilket slit det var ! Ett helt sällskap kom en vinter i lågskor från södra Sverige, men blev inte långvariga. Några stannade kvar .., kämpade för att bygga sig något som liknade ett hus, ibland bara ett rum och kök, inget rinnande vatten, ingen elektricitet och kallt och vintrar med djupsnö. 

Och sen kommer 60-talet och det är då Den stora flyttningen tar sin början. Vattenfall dämmer upp Vojmån, odlingsmarker hamnar under vatten och ersättningen till markägarna är i många fall usel. 

Den här bilden har jag ljust upp , så kanske det blir lite lättare att se. 

Bildtext: Set Ramstedt, Golisen, Vilhelmina socken, f. 1885 i Heligfjäll, Vilhelmina. Korpral i Östersund 1905, brandman och polis i Karlstad 1907, vaktare på Mariebergs hospital i Kristinehamn, gift 1920  och innehavare av fjällägenhet på Klockhoffbränna, Heligfjäll, sedan 1930 ägare till ett skogshemman i Golisen, frälst 1936.

"Du ser munspelet på bordet. Jag ska spela en schottis för dig ...", säger denne Set Ramstedt till Sune Jonsson. 

Han säger vidare: "Jag blev baptist för jag har en religiös läggning som jag tänker behålla nu då världen är på kant och ondskans demoner regerar."

Ja, ni förstår att detta är ju verkligen som att åka baklänges i en tidsmaskin. Och tänk .., att det här nedtecknades 1961.

Det är ju som en helt annan värld. 

Om Sune Jonsson kan man läsa mera här.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett reprisfönster från 2016 och den som lät oss ta del av det här - i alla fall i mina ögon - så otroligt vackra fönstret med spetsgardiner, det var hon vars blogg bar titeln Benved.

Är det skifferplattor till vänster om dörren, tro?

Sånt jag inte förstår ...

Sett på nätet. 

Och jag tänker att ett varv med strykjärnet inte hade varit så dumt, ja, innan varan läggs ut till försäljning. 

Samma sak här.

Dagens fönster ...

... kom susande till min dator den 24:e januari 2016 och den som tog bilden var sonen, Anders.