Dagens fönster och lite till ...
Fönstret fångades av annannan som har någon slags katt-radar installerad i sin hjärna, eller så är det helt enkelt så att många människor har sina katter inomhus i Porto?
Här ligger i alla fall en gråspräcklig krabat och tar det lugnt. Vad tänker den på? (Om den alls funderar på någonting?)
Grunnar den på när matte eller husse ska komma hem från jobbet, eller spanar den på grannens katt, eller möjligen någon hund?
Jag kan ju ha fel, men det verkar vara en till åren kommen katt.
Och rubrikens "lite till", vad handlar det om?
Jo, att jag har städat i uterummet inför lunchen med Sonja.
På golvet kan man hitta det mesta; torra ben av insekter, en död spindel, flugor som kämpat för att ta sig ut genom något stängt fönster och som sedan avlidit, förmodligen av törst.
Man kan också finna mängder med små frön vilka blåst in, när vinden legat på.
En hundleksak i form av en bäver gömde sig under soffan ., jag bytte överdrag på soffan ., satte fram den finaste vasen - den med fyra rör på rad - och där finns nu förgätmigej och blåregn.(Bilden är från förra hösten, men det är den vasen jag menade).
Tänkte att jag borde köpa några fina, gröna kuddar i rätt nyans. Torkade av lite i fönstret där den vita kartongen med Harrys aska ännu står kvar.
"Ska vi inte strö ut askan ...?" frågar pv ibland.
Nej, jag kan inte förmå mig att sprida den för vinden och absolut inte att gräva ned den; det är ju värre. Jag skulle vilja ha den i glasskål med lock och det kan man ju ha.
För övrigt kan meddelas att det idag har varit skyfallsliknande regn, sen kom solen fram .., och nu är det mulet. Det går det med. Har bokat tid för klippning vecka 26 och pv sågar ved. Det är väl det hela.
2 kommentarer:
Det tog ett år innan jag orkade att strö Ronjas aska. Jag strödde den i hundgården där hon ju var en hel del . Det var en fin dag med varm vind och sol. En fin höstdag. På nåt sätt tror jag att hon ligger där i sin fina hundgård på sin "säng" där ute. Och hon hade grävt en grotta under den. Jo, hon är kvar där. Dörren är öppen dit.
Hjortron: Det kommer väl nog att bli av det också, men det är fortfarande så emotionellt för mig det här. Men jag begriper inte var jag ska kunna tänka mig att strö ut askan .., det känns som om han då försvinner helt och hållet. Och det är så orationellt tänkt, men det hjälps inte.
Skicka en kommentar