En vanlig dag ...
.png)
Gråkallt på morgonen. Eldar i vedpannan och kör ut värme på elementen. Åå, så ljuvligt!
Lite längre fram på dagen visar sig solen och eldningen får vara.
Friherrinnan ringer och säger att det kan bli rejält kyligt natten mot i morgon. Alltså får alla pelargonior övernatta i uterummet, kanske med lite-lite-lite värme på elementet.
Jag läser ut boken "Sommarboken" av Tove Jansson, utgiven 1972. Jag tyckte väldigt mycket om den.
Hennes satsmelodi hörs via bokstäverna, eller så är det jag själv som inbillar mig det hela.
"Sommarboken handlar om tre människor på en ö i Finska viken: Sophia, hennes pappa och hennes farmor. Det är mest av allt en bok om vänskapen melln en mycket gammal kvinna och en mycket liten flicka", står det på bokens baksida. Tack för tipset, annannan!
Pv snickrar ihop en prototyp till den nya - betydligt mindre dieseltanken -, men den visar sig inte fungera måttmässigt. Då gör han en ny, med annan modell och har nu åkt till hamnen för att se om den här modellen fungerar. I så fall kör han till Ljungby till någon god vän som har en mekanisk verkstad och kan svetsa och så tillverkas/svetsas en riktig dieseltank, i samma mått som den pv gjort.Ytterligare två eller tre båtägare i hamnen har eller ska i vår byta dieseltank.
Klockan är 18.00 nu och jag är så trött så jag tror att jag däckar rakt av.
1 kommentar:
Vissa böcker är nästan omöjligt att läsa ”som vanligt”. Antingen hör man författaren själv eller så är man färgad av någon uppläsare eller skådespelare. Man, det är förstås jag.
Mumintrollen är hopplösa att högläsa -jag hamnar alltid i någon variant av finlandssvenska. När jag läser Alfons Åberg hör jag Björn Gustafson för mitt inre. Och helt omöjligt är det att läsa Emil i Lönneberga utan att, i huvudet, höra Allan Edwall som Emils pappa.
Skicka en kommentar