Dagens fönster ....

Den 14:e februari 2023 blev detta Dagens Fönster på bloggen. Bilden hade kommit susande genom rymden från Eva i Tyresö och så här skrev hon: En vän till mig har målat detta fönster. Han heter Axel Sjöstedt. Han målade det vid tidpunkten för murens fall och skriver så här:

"Bilden som är ständigt aktuell bygger på gardinen i fönstret – en detalj som kan gå upp som ner. Passar vi oss inte kan gardinen gå ner, när som helst.
Och den kan lika gärna gå ner, var än friheten försvinner, i öst som i väst.
Ibland behöver man dra ner gardinen för att skydda sig.

Hälsningar Axel

P.S. Fönstret har alltid varit en frihetssymbol för mig. Ds.

Kväller och röster ...

På väg hem från Ankaret ikväll råkar jag lyssna till P1-prat. Den som presenterar sig för oss lyssnare - han ska arbeta hela natten - visar sig heta Gert Lundstedt och säger just det; ja, att han ska arbeta hela natten, från klockan 19.00. Vilket långt pass! 

Jo, jag skrev ju om röster igår eller förrgår, men röster betyder onekligen så mycket. Denna Gert Lundstedt .., han måtte ju vara helt perfekt som nattradiopratare. 

Tänk, alla människor som kanske ligger och vrider och vänder sig i sängen .., är oroliga, kanske ligger ensamma eller på sjukhus ., och så råkar någon av dem välja P1 och kan då lyssna till en sån lugn och behaglig stämma.  Om ni har missat honom, så kan ni höra hans röst här.  (I nattradion talar han inte så fort). 

En annan med behaglig röst, det är Per Berg. Här berättar han om arbetet som radiopresentatör. 

Pv har också fin röst. När vi ännu inte hade träffats, enbart umgåtts via bokstäver, frågade jag vilken dialekt han hade? Ja, det var ju småländska, sa han. Så ringde han upp och jo, jag tyckte verkligen om hans röst. Däremot avskyr jag innerligt min egen. Dialekter betyder också mycket. Helsingborgaren, sa, när det var finito mellan oss, att han träffat en skånska och det var så trevligt att höra sin egen dialekt när hon talade. 

Nu har pv avverkat sista körövningskvällen i Malå. En stor prinsesstårta gick åt och när den ordinarie körledaren var sjuk, blev det så att det sjöngs önskesånger av medlemmarna. Och så blev det avtackning. En fin termos med malåemblem fick han och ett doftljus också och den lilla prinsesstårtan som inte gick åt, den får nu grannen Tommy och Maria kalasa på ikväll. 

Det var väl bara det. Ajöken, sa fröken.

Och så ett kvällsfönster ...

Så här skrev Turtlan som var den som hade håven redo; det var den 16:e februari: 

"Hej!

Här kommer ett fönster från Fryksås strax norr om Orsa. En liten by med vidunderlig utsikt över Orsasjön och ett gästgiveri med nästan lika vidunderlig mat.

Visst är det så fint med såna här mönstrade fönster. Vänta nu… blyinfattade. Heter det så?

Annica på tur i vintervitt Dalarna."

// Tack Annica/Turtlan! Jag tror också att det heter så, men vilket krångel att putsa fönstren!

Dagens fönster ...

... men egentligen skulle det lika kunna vara Dagens Paraplyaralia!! 

Vilken frodig blomma!

Den som har så gröna fingrar, det är uppenbarligen Babsan i Roslagen. 

Tack Babsan och välkommen hem från Norge!

Nära ....

En bra dag. Tänk, så mycket man har att vara tacksam för. "Bra dagar", till exempel.

I helgen kommer katterna. AP ska köra ner dem. Själv är jag barnvakt fredag och lördag, men kan köra hem söndagförmiddag. 

Det känns bra, då får jag väl veta vad som gäller. Tur att vi har skött dem tidigare, men då var det på Ekerö - på deras hemmaplan -. Nåja, förlupna eller övergivna katter kan ju lära sig att trivas .., jag menar, de som tillbringat lång tid på något katthem. 

Vi ska nog trivas. Tänk, så roligt med två katter i soffan .., någon att klappa och gosa med - om det nu skulle önskas något sånt -.  Och så ensamt för deras matte. Säkert för husse också. 

I morgon är det sista körträffen för pv i Malå och då ska han bjuda på tårta. Jag har säkert berättat det flera gånger, men det är inte alldeles enkelt att hålla reda på allt detta. Han låter upprymd. Har provpackat .., jodå, allt ryms. Pratade med ellem i Skellefteå tidigare idag. Är det någon människa jag skulle vilja likna vid en  e k  eller en tall som står stadigt i skogen, så är det just ellem. Nyss vorden änka .., begravningen är avklarad ..., men så mycket annat som ska göras. 

Berättade för henne att jag tänkte testa att köra upp bilen på gården, men se, det gick inte .., bilen bara gled baklänges. Nåväl, snart har allt tinat bort och ladda bilen kan jag göra i stan, även om det är betydligt dyrare. 

"Nåväl och nåja" .., skriver jag ofta. Kom att tänka på det just nu .., ty igår eller i söndags gick jag in och tittade på Naturmorgon på Facebook; ni vet, programmet som sänds tidigt lördagmorgnar. Det här mycket intressanta avsnittet handlade bland annat om ugglor. På Facebook var där en bild från programmet och så kommenterade en man så här, apropå ugglemannen/fotografen som intervjuades av fältreporter Helena Söderlund: "Lär er att ställa öppna frågor, så man slipper detta ständiga "ja, precis!

När jag själv låg och lyssnade till radiopratet, tänkte jag  - när jag hörde ugglemannen tala - att om jag låg för döden på ett sjukhus, då skulle jag önska att en läkare talade så där mjukt och fint! Men att han väldigt ofta sa "ja, precis!", det hade jag inte ens reflekterat över. 

Nu hittade jag inte den kommentaren, men det var åt det hållet. Och kommentator-mannen hade rätt, men tänk, att jag själv inte ens hade lagt märke till det!

Samma datum som idag, men 2014, läste jag DN och när det kom till recensionen  (se bilden) om filmen "Sådan far, sådan son", bestämde jag mig för att DEN  skulle jag se. Regissör var Hirokazu Koreeda och hans filmer har jag tyckt sååå mycket om. 

Det gjorde jag också med denna. 

Nu vet ni det.

Dagens fönster ...

Dessa små figurer upptäckte den skånska madamen i Porto och tog då fram fönsterhåven! Det tackar jag för! Så snopen man skulle bli om man råkade ta en titt i backspegeln och då fick syn på dessa, jämte chauffören. 

Tack som tog dig tid, annannan.

 Tidig morgon i landet Halland ...

Och jag själv på väg in efter att ha givit fåglar och två ekorrar frukost. 

Så här såg det då ut i öster på himlen.

Dagens fönster ...

.... fångades av Turtlan på besök i Dalarna, det var nog förra helgen det och under ett besök i Zorngården i Mora. 

Tack Turtlan! Snällt av dig!

Lördagkväll och Dagens Fönster ...

..,. men inte i timmerkojan, utan hemma i gula huset. 

Mest hela dagen har ägnats åt att skotta snö. Det var inte långt från att jag fått dåndimpen när jag i morse - under ett samtal med pv - öppnade sovrumsfönstret och tittade ut! Jag kan säga att det samtalet avslutades bums .., jag hastade ut och försökte så gott det gick (snön var sååå tung!) att få rent framför garaget .., gjorde en stor kvadrat där bilen fick stå och tackade sedan för mig. 

Gick in .., åt frukost .., och hörde en traktor komma. Hjälp! Insåg direkt att då skulle det bli en vall med snö som - om den fick ligga kvar - skulle bli hopplös att få undan, så ut igen och ny omgång skottning. Föste allt på andra sidan vägen, men det var inte det enklaste .., där är ju buskar och träd och inte så mycket plats att tömma skyffeln på. 

Nå, det fungerade och bilen kördes ner (knappt att den tog sig fram i all snö) och står nu parkerad på vår uppfart, men nära själva Ejdervägen, bara några meter ifrån. 

Det är ju nästan ett under att min rygg håller för all skottning, men bara att tacka och ta emot, så länge det varar.

Tänker - när jag skottar - på hur många som drabbas av hjärtinfarkt vid just sån sysselsättning.  

Här kan man ta del av kardiologen Jan Hanssons prat om just detta. 

Senare idag kom ett lätt regn. Slask på kustvägen .., och liiite töar det, eller rättare sagt, det sjunker ihop. 

Längtar jag - som mian - tills det blir vår? Absolut!

Fönstret finns här i huset. 

Nu curlingfinal mellan Storbritannien och Canada .., eld i kaminen och tämligen skönt här inomhus. 

Drömmer mig tillbaka till Kreta förrförra hösten. Hotellets lunchbuffé var inte av denna världen. 

Så mycket grönsaker, rotfrukter .., sallader, röror och antingen fisk eller kött eller båda dera, till lunch eller middag. 

Vi åt endast frukost och lunch på hotellet och det hade räckt gott och väl, men likväl gick vi om kvällarna ut och åt middag på någon närliggande restaurang.

Sånt kan man drömma om så här i snöiga nord.

Återbördad ....

Onsdag: Först besök hos Ecke och Britt för gemensam lunch. Det var verkligen knytkalas och så trivsamt. Efteråt gjorde jag Britt sällskap till Ica Maxi för inhandling enligt handskriven lista och därefter till Fritz Blommor, där Britt beställde en blomsterleverans till en - sedan lång tid tillbaka -  god vän.  Hu, så dyrt det är att blommografera numera! 

Lite kaffe blev det efteråt, men därefter tog jag sikte på landet Skåne. Anders började arbeta klockan 15.00 (slutade 23:00) och Maja kl 21.00 (jobbade hela natten, skulle sluta 07.00, kom hem nio morgonen därpå.) 

Torsdag innehöll lunchfika med Anders och pojkarna på St Jakobs Stenugnsbageri, beläget på Regementsgatan i Malmö. 

Vilket härligt ställe! Många olika sittplatser och inte likadant möblemang heller, stora fönster ut mot gatan, bänkar med dynor framför fönstren .., och trivsam meny. 

"Hit gick jag ganska ofta när jag var pappaledig ..", berättade Anders. 

S o m  jag älskar pulsen i Malmö! 

Senare på dagen tog Maja mig och pojkarna till Hammars Park; ett enormt grönområde som nu var helt snötäckt; det var nog mest för att rasta sönerna och frigöra lite av deras till synes omåttliga energi. 

Ett besök på Limhamns Bokhandel blev det också, där jag inhandlade två böcker till pojkarna. Det blev bra det; Viggos bok hann vi med att läsa två gånger och Elliots tog vi bara två kapitel av, sen var vi båda för trötta. 

Fredag. 

Vaknade vid femtiden, när Anders gjorde sig i ordning för att ta tåget till Stockholm, där han ska hjälpa AP med att att borra fast grejer i väggarna och lite sånt, ja, i hennes nya boende. (AP hade för övrigt gjort en lista med vad som behövdes hjälp med; jag tror banne mig att allt blev klart nu på eftermiddagen!)

Själv styrde jag kosan mot Halland, nu i ett vintrigare landskap än i onsdags. Allt var vitt, förutom träden vars grenar spretade mot skyn. 

Bilden från Hammars Park igår torsdag.

"Farmor .., farmor! Farmor, ta en bild av mig när jag uppe i trädet, titta här!" 

Det var rent omöjligt. Men ni kanske skymtar Elliots ben?

Lämnade Bunkeflo vid 9-tiden i morse. Såg två överkörda rävar, samt en sargad (och död) rovfågel .., lägg därtill ett sträck med svanar vilka flög fram över en jättelik åker. Enormt mycket yrkestrafik; många registrerade i Litauen, Bulgarien, Danmark och Tyskland. 

 

Kom hem på pricken 2 timmar efter att jag startat, kände mig lite orolig då friherrinnan berättat om snöfall och kyla, men det var okej, kanske en halv dm snö på uppfarten. 

Skottade undan det mesta, gjorde gångar där det behövdes och laddade bilen som nu inte hade många mil kvar i batteriet.

Och nu kväll. 

Jag är så trött. Kommer att sova gott i natt, det känner jag på mig.

Dagens fönster ...

I fönsterhåven från Tavira i Portugal, låg även detta fönster. 

Den som hade håven redo var P, make till annannan. 

Muito obrigada! säger jag och hoppas att det blev rätt nu. (Tack så mycket, alltså).

Dagens fönster ...

.... fångades av Turtlan på weekend-trip till Dalarna. 

Så här skrev hon: "Hej! Här kommer en kvintett med fönster från Zorngården i Mora i strålande vinterväder. Mora bjöd på - 16 och en härlig vinterpromenad. 

Pelargonerna väntade kanske på våren, men gissar att de också njöt av solen."

//Tack Turtlan! säger jag.

 Artonde februari ...

Minus tretton nu på morgonen. Det här är den i särklass kallaste vintermånaden här i Stensjö sedan jag för sexton år sedan lämnade Skåne för Halland. Och det är iiiiis i luften och ytterdörren går inte att låsa upp. Tack och lov att man kan ta sig ut och in via pannrummet. 

Pv är nu snart inne på sista veckan i Malå. Nästa torsdag, på eftermiddagen, börjar han resan mot Sälen, därefter stundar Vasaloppet och så bär det iväg hem till Stensjö. I helgen deltar malåkören med sång på två ställen, tror jag .., han har lite dålig koll på när och var. 

Efter lunchen tillsammans med Ecke och Britt blir det bilkörning till Skåne. Då är det skidskytte-stafett för damer, så det blir till att lyssna till Sportradion, men det är nästan ännu bättre än tv-versionen. Det blir spännande.

Dagens fönster ...

.... fanns och kanske finns ännu i det som var mormors hus i Dikanäs. 

Bilden fick jag många år sedan av min kusin Lotha och vi trodde att kanske var den lilla tösen på trappan Lothas mormor Gunvor.

Idag är det ....

... ingen vanlig dag, nej, idag är det Charlie Karlssons födelsedag! Varför han kallades Charlie Karlsson - det var nog hans husse Peter som hittade på det - vi andra säger mest bara förnamnet. 

Nio år är han nu. Jag har nog aldrig varit med om en hund som har sån otrolig integritet och som är sååå trogen sin matte, som just Charlie. 

Faktiskt har han varit som en liten farbror ända sedan han kom till familjen. 

Här har han vuxit och blivit lite större och lite intresserad av Nelly, som faktiskt tyckte att hon skulle få vara i fred, hon var ju ändå lite till åren kommen. 

För ett antal år sedan var vi på något slags födelsedags/studentfest i Upplands Väsby och då var alla våra hundar samlade. Från vänster Harry, sen Charlie med sitt lite lockigarer hår och så Tommy och Karins Meja som ofta var hos oss, när husse och matte åkte på semester. Meja var äldst. Av dom här kompisarna är det bara Charlie som lever. Meja var den som hade mest labrador i sig .., Charlie är en blandning av flatcoated och golden retriever och 

Charlie är pappa till Steven och den här bilden, den tog Maria idag när hon var ute med hundarna. 

Steven är kanske fyra, fem år och han är numera djupt förälskad i pv och vill helst av allt ligga intill honom i sängen.

Men nu säger jag GRATTIS på födelsedagen fine Charlie! 

Jag tycker sååå mycket om Charlie. Han är inte den som ställer in sig .., mer som en katt .., kommer han till en, så blir man sååå glad.

En tisdag ....

Och inte vilken tisdag som helst, utan fettisdag. 

Ännu har jag inte köpt någon semla och har heller inte  r i k t i g t  bestämt mig om jag ska köra till Solhaga bageri, för är det någon dag det kan vara evighetslånga köer till kassan, så är det väl ändå idag? Svårt med parkering brukar det också vara. 

Låg vaken till tre natten mot idag och kunde omöjligen somna. 

Hade dessutom råkat klicka in mig på något som hette Creepy-podden (Hos Sveriges Radio) och det tog tid innan jag upptäckte att det var fel podd; ja, det var det underligaste jag lyssnat till. Men uppläsaren, tillika producenten för programmet - Ludvig Josephson - hade en verkligt behaglig röst. Inte en enda gång att han stakade sig.

Bristen på sömn till trots, känner jag mig ändå pigg. 

Klockan 06:26 kom följande till min mobil: "Godmorgon! Jag undrar om du vill och kan hjälpa till som barnvakt i morgonkväll. Claes och Monica (pojkarnas morfar och mormor) ligger sjuka. M arbetar natt och jag kommer hem 01:00, så barnen sover. Du får stanna hur länge du vill."

Klockan 06:41 kom nästa meddelande, det var från AP. Det handlade om katterna och att hon nog skulle komma ner med dem snart. 

Jag läste och log. Ja, det är tur att man kan fylla en uppgift i alla fall. Svaret till dem båda blev: "Självklart!"

Tidigare idag tog jag bilen och åkte till affären. I morgon är jag bjuden på lunch hos Ecke och Britt. Jag håller köttfärsbiffarna och lite annat och Britt tar hand om potatis, sallad och efterrätten. Därefter åker jag raka spåret till Bunkeflo, så jag hinner träffa pojkarna lite. Kanske blir jag kvar tills på fredag .., men vem ska då ge fåglarna mat? Det kan man fundera på. 

Svängde förbi Skallkrokens hamn på idag på förmiddagen, mest för att se hur där ser ut nu i dessa bistra tider. Jo, nu var även delar av inloppet - alltså förutom själva inre hamnen - frusen och på piren låg mängder med tomma blåmusselskal .., det är väl sjöfåglarna förstås som krossat dem och fått sig lite mat. Det liksom "krasade" under skorna när man gick där ute. Är det månne detta som kallas för tallriks-is?

Jag ställde mig så nära kanten som möjligt när bilderna skulle tas, men trots att det inte är någon höjd att prata om, får jag nästan hålla i mig. Det är väl skräcken att ramla ner .., hu! 

Jag har nog skrivit om det tidigare, att det här året och kanske de senaste dryga två åren, har varit som hela havet stormar, rent mentalt, i alla fall för mig. Inte hela tiden, men spridda delar av den. 

Först den äldstas separation och flytt från Upplands Väsby till Malå .., nytt arbete på sjukstugan .., hjärtesorg .., så AP:s separation, försäljning av huset och nytt boende .., och bilkraschen just innan julafton .., och nu igår kom nästa omgång: Maria har sagt upp sig och återvänder till Sthlm till hösten. Det är väl avsaknaden av vardagskontakt med barnen som gör det .., och det kan jag förstå. Efter samtalet igår upptäckte jag att jag satt som förlamad i soffan och stirrade på texten på tv-skärmen. 

Ja, ja. Enahanda blir det då inte. Nu åker jag till Solhaga och köper mig en semla, att kalasa på lagom till herrarnas stafett i skidskytte. 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster....

Igår ett fönster från Travira i Portugal, idag ett fönster från Mora i Dalarna. Underbart! 

Tack Turtlan!

Så synd det är att många hemslöjdsbutiker har försvunnit .., så upplever  i alla fall jag själv det. 

När jag flyttade hit till pv, fanns en sådan butik inne i Halmstad, men den lades tyvärr ner. 

Men titta, vad jag hittade här på nätet! Dit ska jag minsann åka.

Och har ni vägarna förbi Dalarna, finns mycket att välja på vad gäller hemslöjd.

För tolv år sedan ...

.... den 20:e februari, såg det ut så här hos oss på kullen. Där satt Harry - som ännu hade fina svansen i behåll - och väntade på den bruna labradoren Alice som löpte just då. Ack, dessa hormoner! 

Idag, tolv år senare, ligger gräsmattorna under hårdpackad snö och Harry finns förstås inte mera och hans aska har ännu inte kommit upp ur den vita pappkartongen.

Dagens fönster ....

Den skånska madamen annannan har varit - eller kanske ännu är - på vift och passade då på att fånga flera fönster från Tavira, en stad belägen vid Algarvekusten. 

Fönstret är beläget i en "gift shop" vid namn O Arco , här kan ni se fler alster som finns i butiken. 

"I bakgrunden den romerska bron över floden som byter nan vid bron. Heter Gilão på ena sidan och Sequa på den andra", berättar annannan. 

Den som tog bilden var  hennes äkta hälft, P. 

Tack! säger jag. 

(Billiga hotell finns där också, ser jag. Här en sida. ) Tror mig minnas att mina barns pappa och hans fru har hälsat på hos någon god vän till Tommy, ja, i just Tavira.

Vet ni på rak arm hur många människor som bor i Portuga? Jag visste det inte. Faktiskt ungefär som i vårt land .., 10,4 miljoner under 2026. I Sverige fanns vid halvårsskiftet 2025, 10 592 700 folkbokförda invånare. 

Nu vet vi det.

Från det ena till det andra ...

Söndag. Vaknar till minus 15 ute och det är  lika kallt inomhus.

Å, jag hade natten mot idag ställt timern på alldeles för långa uppehåll innan värmen skulle pytsas ut .., ja, ja, jag har mig själv att skylla. 

Eldade friskt och har det nu skönt här inne. 

När jag tittade på termometern för en stund sedan, visade den på minus 3. Hej å hå .., nu värmer solen!

Tittar på skidskyttesändningen och en stressad ledare .., och journalisterna vill såklart veta vad som gått galet hittills. 

Lite senare: Men HURRA!!! HURRA! Guld till Martin Ponsiluoma som ser så sympatisk ut. 

Läser DN och får hjärnsläpp när det berättas om att den amerikanska ministern för inrikes säkerhet, Kristi Noem, tydligen avskedar människor helt godtyckligt - så där lite hipp som happ -, å, det kan ju göra en galen! 

Och en 60-årig kvinna i vårt land har skickat 18 miljoner kronor till en påhittad Mick Jagger, i tron att denne ville inleda en romans med henne. Tänk, vad hormoner kan ställa till det för oss människor! Kvinnan har tydligen varit  en trotjänare inom Solna kommuns förvaltning och det var så hon kunde få fatt i miljonerna. 

DN skriver: "För en kollega berättade hon att hon inlett något slags förhållande med Mick Jagger och att de skulle gifta sig. Kvinnan sade också att Mick Jaggers fru snokat reda på deras relation och i vredesmod spärrat rockstjärnans bankkonton. Detta ska enligt kvinnan vara anledningen till att den påstådde Mick Jagger bett om hjälp med pengar."

Oj, vilket elände! Stackars människa som blivit så förblindad av kärlek. 

För övrigt? Det lär ska bli lagligt att jaga björktrast och så förvånad jag blev! Här brukar jag aldrig se några dylika, men nu, när det har varit kallt ute, då visar dom sig. När det natten mot idag var femton minusgrader .., ja, då tänkte jag på lilla rödhaken .., oj, så kallt det måste bli för den! Kanske för alla fåglar? 

En av koltrastarna satt länge alldeles stilla och stirrade in i snödrivan, men flög så småningom iväg. Kanske bara ett sätt att spara på energin ., detta att hålla sig lugn. Fyller på fröautomaten minst två gånger dagligen, slänger ut äppelskivor ..., och bjuder på lite vildfågelblandning mellan varven och havregryn uppblandat med rapsolja.

En sak är säker: det blir en dyrbar månad det här.

Dagens fönster ...

I Dalarna, närmare bestämt i Mora, befinner sig i helgen Turtlan och hennes äkta hälft. Där bor och arbetar hans ena dotter, så det kanske stundar många besök där i halv-norr och titta, vilken fin julgran som sitter på väggen. Huset ligger alldeles nära målet i Vasaloppet skriver hon. 

/Tack Turlan! Det var ingen dålig fångst du fick i håven .., fler bidrag står och väntar på sin tur!

Lördag ...

Vilken dag! 

Strålande solsken, klarblå himmel .., mängder med småfåglar vid eken! 
Räknar till tolv koltrastar, en björktrast (den senare är betydligt tuffare och schasar omedelbart bort koltrastarna om de kommer för nära äppelskivorna som jag slängt ut!), några ynka blåmesar, då och då någon nötväcka, talgoxar förstås, en grönfink och en liten, tunn rödhake!

Jag hörde takdropp och  trumvirvel från antingen hackspett eller gröngöling .., samt kvitter från rhododendronbuskaget hos grannen. 

(När jag ny lyssnar på Naturmorgons tips .., tror jag att det var en gröngöling som trummade.)

Ställde ut en stekgryta i järn med ljummet vatten och genast kom en koltrast och lät sig väl smaka av detta.

Då och då körde en bil förbi .., inte många människor var ute och promenerade, kanske för att det är så ishalt på Ejdervägen. Bruntgrönt gräs tittade fram. 

Nu skidskytte. Känner snart en slags mättnad på OS-sändningarna .., nu var det mer pliktskyldigast som jag satte mig framför tv:n. Tittade på stafetten och satte närapå kaffet i halsen när stackars Ebba Andersson formligen slog en kullerbytta när hon kom nerför någon av backarna och därmed halkade rejält på efterkälken. Nåväl, suveränt bra gjort av lagkamraterna att åka ifatt och lyckas ta silvret!

Alla-hjärtans-dags-fönstret ...

... är väl egentligen mer en liten lucka i hönshuset, det som fanns hos Gunnar som då bodde i Vaplan. Det var Gunnar som skickade in bilden i "Veckans bästa" ., om nu någon kommer ihåg det. Det handlade om glädjen över att hönsen nu började våga sig ut, efter en lång vinter. 

Ett reprisfönster. Tack igen, du snälle Gunnar!

Och plötsligt kommer den farande ...!

Lämnade herrarnas längdskidåkning och gick ut och satte mig i solstolen i stället. 

Eller: hade svårt att sitta stilla, tog i stället snöskyffeln och skottade fram en kvadrat där jag skulle sitta. Gjorde det lite prydligt. Lite bättre i alla fall. 

Tog mig med en bytta med skivade äpplen som jag slängde ut, några hamnade på uppfarten och det var ju dumt .., där har fåglarna inget skydd av buskarna. 

Och så plötsligt ..., ljudet av panikflaxandet och skriken av koltrastar, duvor och småfåglar vilka flyger åt olika håll, men också fraset i luften när sparvhöken ger sig av ner mot Eckes till -  dock utan synligt byte -. 

Aj, aj! Jag  m å s t e  komma ihåg att alltid lägga äppelskivorna nära syrénbuskarna, så där så det finns lite skydd. Bilden visar mina fotspår när jag plumsade iväg till vedboden. Jag är inte ensam som lämnar spår efter mig .., överallt syns små och större avtryck i snön. Hade Harry varit i livet hade han haft fullt upp med att nosa i alla spår.

Försöker fixa till lite där Erland skottat med traktorn .., hör ljudet av droppande vatten från stuprännan och konstaterar att Edjervägen på några timmar har blivit nästan snöfri! 

Lyssnar samtidigt till Radiosporten, som för övrigt är vida överlägsna allt vad diverse tv-produktioner åstadkommer! 

Tidigare idag ett besök i Slöinge där jag köpte mig en semla från Solhaga bageri. 

Semlorna görs efterhand, så man hinner stå en stund och vänta på att grädde vispas och semlan ska fyllas, vilket är ack, så förödande för ens sviktande karaktär .., då hinner man nämligen ta sig en titt på andra delikatesser. Då är det lätt att bli snärjd av den lede frestaren. 

Expediten är ett under av vänlighet. Är det någonting Solhaga är fenomenala på, så är det att anställa fin personal. 

För min del föll valet på den helt vanliga, gammaldags semlan, den till höger. Den med typ .., wienerbröd som botten, nej, den får vara. 

(Semlorna på disken är enbart skådebröd). 

Nästan hemma, bara några kilometer från avtagsvägen från kustvägen, ser jag hur många svanar som helst ute på den nu helt snötäckta åkern. Det här är bara en bråkdel av dem alla! Läste på sociala medier om en man som upptäckt  m ä n g d e r  med döda fåglar i trakten av Sthlm någonstans. De flesta som kommenterar gissar på svält, kyla och/eller fågelinfluensa. 

Så kan det vara, den här fredagen den 13:e februari 2026.

Fredag i landet Halland och Dagens fönster ..

"Vad då, fönster ...?" tänker kanske någon. Jo, det är den andra juli 1986 vid halvåttatiden på morgonen och gossen som vilar på mitt bröst, är bara halvtimmen gammal. Så lättad jag var! Det var tio år sedan jag senast låg på förlossningen, då på Karolinska och nu visste jag med bestämdhet, att det här var sista gången. Och fönstret i förlossningsrummet skymtar i bakgrunden.

Den lille pojken som var stor och vägde nästan 5 kg och var 56 cm lång, hade tydligen begåvats med lika lång underläpp som sin mamma. Hans pappa tog bilden.

För övrigt kan meddelas att det är - 3 C ute idag .., det blåser förstås som vanligt och det är fullt program med OS-sändningar att titta på.  Eldar i stora pannan ..,  har förberett för lunchen .., och längtar tills man kan hänga ut lakan på tork. I Frankrike är närapå en halv miljon människor utan elektricitet .., även i Portugal och Spanien har stormen Nils dragit fram och orsakat raserade motorvägar och avbrott vad gäller el .., en cyklon har dragit fram över Madagaskar och i trakten av Vilhelmina är det minus 32 grader Celcius. 

Kanske skulle man köpa sig en semla idag?

 Och så ett eftermiddagsfönster ...

... från Portugal (tror jag) och då anar ni förstås vem som fångat bilden. Just det. Den skånska madamen. 

Tack! säger jag. (Nästan lite spöklikt ....).

På Hemköps parkering ... .

... blir det småprat med två andra kvinnor. 

Vi konstaterar unisont att män rör sig på ett helt annat sätt, ja, när det är halt på parkeringen. Kvinnor går försiktigt - försiktigt med små steg, medan män - i alla åldrar - går som vore det världens bästa underlag på marken! Detta har jag tänkt på sååå många gånger och fascinerats av .., jag fattar det inte .., är det månne något genetiskt? 

När vi hade Harry, då kunde pv - utan problem - gå i kvällsmörkret nerför åsen (johanssonrundan) där det kunde vara isfläckar och stenigt och såå halt och där gick han obekymrat. 

Samma sak med män och segelbåtar. Dom bara kliver på .., håller sällan i sig i något stag .., balanserar liksom helt obehindrat och tar sig av och på, på det viset. 

Teorier .., någon?

Det lär ju vara så att män utsätter sig för betydligt fler risker än kvinnor .., kör fortare, klättrar högre .., ja, på det viset. Måhända bättre självkänsla? Att kvinnor oftare än män bryter handleder vid halka, det tror jag mer beror på att män i högre grad tar bilen och därför inte promenerar lika ofta.

Bilden från juni 2021 då jag stöp på altanen, dock inte på grund av halka. Pv stönade .., såg förstås seglingssäsongen försenas. Jag var iklädd baddräkt när fallet inträffade och pv menade på fullt allvar att han skulle skjutsa in mig till sjukhuset i denna mundering. Så blev det inte, kan jag säga. 

 

Dagens fönster ...

"Också ett fönster - på en dörr!" skriver avsändaren som är annannan. 

Tack! säger jag. 

Sååå snyggt Jag tycker att det påminner i färg och stil om den i mina ögon så vackra gravstenen i Steninge kyrkby. 

Kanske är det själva texten "Artur" som gör att det påminner om bilden från annannan?

Ett kvällsfönster från Trelleborg ...

Ett fönster som jag missat helt och hållet och som kom den 5:e februari och hedgrenskan var avsändare. 

Tack Kerstin!

Bilden visar verkligen hur vädret är i vinter.

Onsdag ...

Vaknade med mängder av energi, men det varade inte mer än några timmar. Plus-minus-noll ute .., skottade undan lite och försökte få det aningen finare än vad Erland - skottaren - åstadkom med sin traktor. 

Köpte vildfågelblandning igår och gläds åt alla småfåglar som plötsligt dyker upp ..., annars är här ju mest bara nötväckor (har jag inte sett till på ett tag) och pilfinkar. Bergfinkar har jag i alla fall känt igen, samt en grönfink. 

Satt i soffan och tittade på skidskyttet när jag hörde skatorna tjattra något alldeles förfärligt och jag tänkte att nu är någon katt på besök. Så var det inte alls; det var två skator som nästan såg ut att försöka ta död på en tredje och jag  F L Ö G  upp, öppnade fönstret och ropade "men LÄGG AV HÖR NI!" och precis varenda fågel gav sig av. Skatan som jag trodde var döende, flaxade iväg.

Särskilt vintertid träffar jag nästan inga människor som promenerar här neremot havet till. Och är det någon som kommer gående, har de ofta hörlurar och lyssnar väl till musik eller pratar med någon kompis, det är nog bara om det är någon äldre, ja, som det blir lite surr. 

Annat är det på sommaren. Tänkte idag på hur många rara människor vi mötte under året som har gått, 2025. Som Susanne och Thomas på bilden .., från Regensburg i Tyskland. Vana seglare under många, många år, men nu hade de kommit med husbil och stod parkerade i Skallkroken. 

Och så tänkte jag vidare att jag ska minsann göra ett collage av dessa människor som råkade komma i ens väg .., så där så man minns dem och minns glädjen. 

För att inte tala om den fina hamiltonstövaren  Borka som jag mötte i hamnen på Ven. 

Hamiltonstövare var den ras som jag växte upp med. Vi hade kennel - Malådalens Kennel - och nästan varje vår fanns i huset småvalpar. 

Där brukade vi sitta vid valplådan i källaren - det var pappa och jag - och vi tittade på valparna och vi funderade på vem som hade den finaste "teckningen" och helst skulle alla ha en vit svanstipp. I åtta ljuvliga veckor fanns valparna i huset och SOM jag grät när förväntansfulla människor kom för att hämta sitt nytillskott. Plötsligt var där tomt i källaren! Och inga småvalpar som sprang omkring på gräsmattan. 

Stövare har för övrigt världens lenaste öron. 

Jo, hundar som vi mötte ska minsann också få vara med i collaget.

Dagens fönster ...

Gråväder ute idag och termometern visar på plus-minus-noll. Då kan ett övergivet hus någonstans i det som kallas "Norrlands inland" (dock inte fjälltrakter) få dyka upp igen. Ett relativt stort hus, verkar det som och man kan undra om det hade varit någon slags samlingslokal, då i husets ungdom?

Man skulle kunna göra en långsam film (typ pausfilm) med enbart bilder av vårt lands ödehus, eller tänk, att få veta vad som utspelat sig i dessa byggnader?  Det tycker jag hade varit intressant. 

Tittade sent igårkväll på en annan film, utlagd på youtube och den filmen gjorde mig verkligen ..., så behaglig till mods. Jag hade googlat på "kattuggla" (hörde den hoa när jag stod vid det kvällsöppna fönstret) och kom då - fråga mig inte hur - in på ett konto vars titel är "lifeinthesibirianforest1". Det är två bröder i 25-30 årsåldern kanske, som byggt sig en liten timrad stuga mitt ute urskogen, bland granar höga så dom nästan når till himlen och i sällskap finns också den allra mest underbara hund - glatt svansviftande mest hela tiden - som heter Hugo. Nästan ingenting sägs i filmerna .., en av bröderna torde väl vara den som filmar och ingen musik är det heller, enbart naturljud. 

U n d e r b a r t   rogivande. Om jag låg i en sjukhussal, typ som när jag var sjuk i covid, och hade en tv-skärm framför mig på väggen, då .., hade jag älskat att se just nånting sånt här!

För övrigt? Iskyla i Malå igen .., men pv tycks lugn, han har fått ihop fler mil på snö än han brukar få innan det är dags för Vasalopp. Och Eva i Tyresö fick åka in akut på Södersjukhuset igårkväll .., oj, så sjuk hon är, stackars lilla Eva! Hoppas att det ordnar sig.

Det man knappt tror är sant ...

Bilden: Fr v Åsa Linderborg, norska Hilde Sandvik och danske Hassan Preisler. 

Natten mot idag när jag vaknat och  inte kunde somna om, lyssnade jag till reprisen av P1-programmet "Norsken, svensken och dansken".  Så här presenteras programmet: "Svenska Åsa Linderborg, norska Hilde Sandvik och danske Hassan Preisler pratar likheter och skillnader mellan våra skandinaviska länder. Ett samarbete mellan Sveriges Radio, norska NRK och danska DR inom ramen för Nordvision."

Det här avsnittet hade rubriken "Norge rasar ihop" och när allt radades upp .., det handlade om Epstein och norska politiker .., ja, en f.d. statsminister, en toppdiplomat, en kronprinsessa, en f.d. utrikesminister och programmet handlade även om Putin, ja, det var en härva som var alldeles bedrövlig. Konspirationsteorin att Putin har en hållhake på Trump, (vad gäller Epstein).., togs också upp. 

Helt enkelt är det inte att hänga med när norska och danska blandas med svenska, men i stort sett fattar man ändå det mesta. Klart hörvärt var i alla fall programmet och jag kan säga det är tur att man har många hakor, ty efterhand som jag lyssnade, dråsade hakorna i .., nej, inte golvet, men väl i sängen! Tur att jag ska renbädda idag! 

Och man tänker .., vad kommer härnäst? Kommer vi att få läsa om högt uppsatta politiker/företagare m fl i vårt land som haft med Epstein att göra? Lite har vi fått reda på, men är det verkligen allt? Inget förvånar mig längre.

Dessutom: inte rasar Norge ihop! Där finns ju den evige vinnaren Kläbo och därifrån kommer den ständige målskytten Håland och alla vanliga, hyggliga norrmän och kvinnor och där finns ordföranden i Pv:s skid-fan-club: fina Bente ..., och så många andra!

Dagens fönster ...

Och pilen visar väl att kunderna får gå in till höger, lite vid sidan om. 

Tänkte, när jag såg skyltfönstret, att den här butiken hade nog den amerikanske presidenten - han som är så mycket för guld och glitter - ja, där hade han nog gärna tittat in.

Annannan tog bilden!  Tack, säger jag.

Dagens fönster ...

Ett par traktorfönster en söndag i februari .., kan det möjligen vara nåt? 

Traktorn tillhör alltså Erland Olsson, 88 år och idag hade han fullt upp med att skotta hela området vid Stora Stensjö (mitt över vägen bara), ändå tog han sig tid och forslade bort all snö från vår uppfart. Det finns inte ord för hur glad och tacksam jag blev!

Söndag i februari ...

Den bästa av dagar! 

Fick hjälp av Erland som förr stod som ägare till Stora Stensjö (där den stora lagården är och där det fanns så många hästar, nu är det kanske dottern som äger det hela) som med sin traktor skottade uppfarten och nu kan jag lätt som en plätt ladda bilen och ta mig ner och förhoppningsvis upp. 

Å andra sidan hyvlade han av en hel del grus och det har jag nu förpassat till hjulspåren i backen, så ska det väl gå bra att ta sig upp. 

När jag i morse gick ut för att kolla in alla spår på den nu helt snötäckta tomten, upptäckte jag detta (bilden) alldeles vid grannen Saras carport. 

Där låg resterna av blommorna så fint, ja, det var nästan som en liten tavla! 

Och i herrarnas skiathlon vann norrmannen Kläbo som vanligt och inte gick det väl som det var tänkt för de svenska herrarna, men Truls Gisselman blev ju 7:a och det var minsann inte illa! GRATTIS!