Dagens fönster ...

"Hej!

Här kommer några bilder från vår Dalslandshelg.

De här två är från vandrarhemmet i Bengtsfors där vi bodde.

Det övre från övervåningen som i år blivit renoverat så fint. Fint ställe slå sig ner på.

Det nedre fönstret är från det gemensamma köket på nedervåningen. Här fanns allt man behöver för eventuell egen matlagning.

Verkligen ett vandrarhem att rekommendera. Fint läge och bra standard. Nya badrum med dusch på övervåningen. Något små rum, men det funkade bra.

Lakan, handdukar och en enklare frukost ingick i priset = 895 kr för ett dubbelrum.

Ja om någon har vägen förbi!"

//Tack Annica/Turtlan! Perfekt med såna här tips nu inför sommaren!

Här en länk till vandrarhemmet.

Kvällsbilder från Stockholm ...

Och tänk, att Anna nu bor så centralt i Stockholm, att detta har hon liksom utanför knuten!

Nära till jobbet också. "Åtta minuters promenad!" säger hon, som i många år pendlat från Ekerö till Kista. 

Så många timmar i bilköer! 

Ska bli spännande att hälsa på och se en annan sida av Sthlm, ja, jag har väl inte sett så många sidor egentligen.

Anna tog bilderna.

En slags resumé ...

Såå .., vad har då den här dagen bjudit på?

Jo, en sväng till Lidl för att där upptäcka att butiken - som för övrigt annonserat om billiga uteblommor - är stängd i ett par dagar. 

Jag är inte den enda som får vända i dörren ..,fyra  andra kvinnor kommer gående med bestämda steg och jag säger att "det är ingen idé, det är stängt!" och lika raskt hoppar de in i sina bilar. 

Köper i stället pelargonior hos Latnmännen i Harplinge, plus nya läsglasögon (3.5 i styrka) och en vacker stäppsalvia. 

Blommorna hamnar i växthuset, på den bänk som vi bar in idag. Å, så mycket finare det blev, när blommorna kommer upp lite. 

Vickan blev helförtjust och har flera gånger idag hoppat upp på bänken och sitter sedan där och beundrar utsikten. Eller nåt. Paddan nöjer sig med att inspektare fönsterrutorna som jag dagen till ära har putsat. 

Så har vi haft rabarberpaj-besök av Eva och hennes make. Detta var årets första rabarberpaj och den blev något så vansinnigt god, med Sia-glass till. Mums! 

Det blev två timmars prat ute på altanen .., prat som handlade om glädjen med fågelappen Merlin (Tack Bert! jag har haft den tidigare, men av någon anledning tagit bort den) .., om sommarjobb blev det också pratat och Ulf berättade om hur han i sin ungdom fick sommarjobb på mejeriet i Halmstad. 

Han hade då, tillsammans med någon annan, ansvaret för att fylla förpackningar med gräddfil och hur detta gick till.

Själv berättade jag om döttrarna vilka deltog i Domänverkets skogsplantering hemmavid, något som sannerligen inte var särskilt populärt. Mycket mygg och upp i ottan oavsett väderlek, men bra med pengar blev det! Om någon läser här ..., hade du/ni något sommarjobb som ni minns? Ni får gärna berätta/kommentera!

För övrigt har jag befriat vår enda röda tulpan från att strypas av en "gren" från humlen, den som ska slingra sig uppför spaljén. Det var helt otroligt som den snurrat in sig längs tulpanstjälken och på bilden har jag lyckats frigöra den arma tulpanen någorlunda, den stod nästan dubbelvikt mot väggen när jag upptäckte den! 

Så har pv kommit hem från kören .., strax dessförinnan hade den svarta katten kommit in genom kattluckan och skulle just ta sig lite god kattmat, när jag i ögonvrån såg den. Jag kan säga att det tog inte många sekunder innan den försvann ut samma väg som den tog sig in! Nu har jag så dåligt samvete, så jag ställde ut ett kaffefat med kattmat. Tänk, om den svarta krabaten är utsvulten! Ja, jag vet; tala om kontraproduktivt.

I morgon bär det av med tåg till Bunkeflo, men enbart för mig, då pv på tordsag eftermiddag har extraundervisning med flickan D som kommer en gång per vecka.

Så har den här dagen varit och så här vildvuxen är rabatten mot väster. Det är är helt okej. 

Det är som med katterna som är så egensinniga .., jag blir glad av blommor som gör lite som dom vill .., som dyker upp där jag minst anar det.

Dagens fönster ...

Det är inte ofta vi besöker hamburgerrestauranger, men ibland så. I Falkenberg finns Mr York och det har hänt att vi, om vi är där vid lunchtid, svänger förbi och tar var sin ostburgare där. Max i Flygstaden får väl kanske ett besök per år och nu blev det ett sådant.

Nu var det mitt på dagen och många bilister som expedierades via "luckan", men vi satt inomhus. Mest unga män som arbetade, nej, en tjej såg vi. 

På väg till bilen fångades fönstret och innan vi var hemma öste regnet ner.

Resumé över en underlig dag ...

En dag som bestod av besök på ortopedmottagningen - men inte borttagning av gipset - tvärtom, ännu en vecka till ska nya gipsen vara kvar, då kirurgen ville vara bergsäker på att plattan, stiften och reparationssenan ska hållas säkert på plats. Bilden togs på väg till huvudentrén. Älskar färgen! 

Nåväl. Det känns tryggt. Pv kan inte böja ring, - eller pekfingret det minsta lilla och det lär ta tid och många rehabstunder för att få det hela att fungera.

 Helt säkert att det blir som förut, kunde den vänliga läkaren inte heller garantera. 

I ortopedmottagningens korridor satt dessa målningar på gips ..., ja, vad ska man kalla det? Målningarp på gips, det kanske räcker?

Såååå fint,. tyckte jag. Och apropå kaniner, så kom Vickan in med ännu en kanin ikväll. Hu! Död, tack och lov. 

Efter läkarbesöket bar det av till Sonja, men se, där på hennes avdelning hade magsjuka slagit till och även Sonja var drabbad. Vi vände kvickt, åkte och handlade livets nödtorft, struntade i badet i havet och så hemåt. Stöp i soffan. Efter fallet i hallen för två veckor sedan värker mina knän i det närmaste konstant. Alvedon och Ormsalva bistår i nöden. Ger det ännu en vecka. Har det inte gått över efter tre veckor, så får jag väl kontakta vården, men vad. ska dom göra åt detta ..? Jag hörde tydligt smällen när protesen slog i golvet. Ja, ja. 

Nu VM-hockey .., Sverige mot Tjeckien och det är kolsvart ute. Har läst ut boken "De barmhärtige mördaren" av Patrik Svenssonoch det var bland det mest deprimerande jag någonsin har läst, nästan så jag fick ont i magen medan jag vände blad efter blad. Deprimerande för att allt detta fasansfulla faktiskt har hänt i verkliga livet. 

Tar tåget till Malmö på onsdageftermiddag för att hjälpa till med pojkarna under två dagar. Så roligt! Pv ansluter torsdagkväll. Då ska det bli bad i såväl pool som i havet!

Malå, måndagkväll ...

Det är inte klokt så vackert det kan vara hemmavid. 

Den här undre tog Maria ikväll.

Dagens fönster ...

Från Monet kommer det här fönstret och så här skriver hon: 

"Hej,Tog en bild utifrån på mitt köksfönster och tänkte på dig. Jag bor på markplan med uteplats och naturen inpå knuten och har så fint omkring mig. I den stora krukan växer några exotiska, från början små svarta frön,  som ska bli en slags ”mirakelblomma” - köpta på nätet. Spännande varje dag! Hälsningar Monet." 

//Tack Monet! säger jag.

Första på länge ...

Doppet, alltså. 

Å, det kändes iskallt, men så snart jag doppat huvudet, blev det bättre. 

Ingen simtur dock. Bara ett dopp. Men .., nu går det bara framåt. 

Efteråt kollade pv till båten. Startade motorn och bogpropellern. Allt fungerade som det skulle. Här är han på väg att ta sig ombord utan att hålla i sig i nånting; staget är ju inte på plats. I morgon ska gipsen plockas bort och pv hoppas förstås på att kunna få mast och vad därtill hör på plats. Så snabbt tror jag inte att det går. Måhända får han hjälp av sin äldre bror och en kompis till dem båda.

"Sommargyllen" menar Ai att detta är. 

Ja, då säger vi väl det. Vacker är den i all sin enkelhet, tycker jag. 

På nätet läser jag att blomknopparna kan kokas och ätas som broccoli, i exempelvis paj, soppa eller pastasås. Och inte gör det något om stjälk och blast följer med heller. 

Vi räknar till nio bokade ställplatser, av tio. Minst tre tyska husbilar, en österrikisk och övriga svenskregistrerade. Sen åker vi hemåt.

Dagens fönster ...

.... eller kanske mera gårdagkvällens fönster?

Det var på hemväg från Röda Kvarn och med siktet inställt på Slottsparkeringen som jag upptäckte skylten i fönstret. 

Sååå trist! Akademibokhandeln i Halmstad läggs ner.

Tänk, så ledsamt om den ena bokhandeln efter den andra försvinner! Tänk, om det slut bara blir till att köpa böcker via nätet! 

Och inte enbart böcker .., jag älskar ju att botanisera bland pennor och anteckningsblock och allt det andra som man finner i en bokhandel. 

Klockan var kring 20.00 när vi gick till parkeringen. 

Vi passerade olika krogar .., deppade fotbollssupportrar (Halmstad spelade oavgjort mot Elfsborg)  släntrade i grupper längs gågatan och några ordningsvakter stod och småpratade utanför O´Learys.

Innan vi var hemma öste regnet ner och vindrutetorkarna gick för högvarv!

Röda Kvarn och Nymansgården ...

Igåreftermiddag blev det ännu ett besök på Nymansgården och Sonja. Precis som förra gången satt hon i dagrummet tillsammans med tre andra kvinnor och vi log när vi såg att den jättelika tv:n (med fantastisk bild) visade allsvensk fotboll, nämligen Halmstad mot Elfsborg. 

Så bra att personalen hjälper sina "kunder"/boende att komma ut från sina rum .., annars hade det nog varit lätt för många att bli sittande där inne och vänta på att tiden ska gå, eller att man ska få komma hem. 

Sonja tycks allt piggare och såg så glad ut och kvinnan intill mig visade sig ha arbetat i butik inne i Halmstad, ja, på något sätt kände jag igen henne. Där var även två från personalen som kom och pratade med oss och undrade om vi ville ha en kopp kaffe. Så vänligt!

Den ena av dem var uppvuxen i Monterrey i Mexico, pratade i det närmaste perfekt svenska (men det tyckte inte hon, "det är sååå svårt att lära sig svenska!" sa hon leende) och den andra, som var rena ungdomen, endast nitton år, hade flyttat hit från Syrien. 

Tänk, så många livsöden som samlas enbart på ett korttidsboende, såväl bland personal som bland de som tillfälligt är där!

Efter besöket hos Sonja blev det bio på Röda Kvarn för att se filmen "Saltstigen", baserad på en bok av Raynor Winn (enligt författaren är det självupplevt). 

Jag hade läst Berts recension av densamma (filmen, alltså) och bokade nästan bums två biljetter!

Filmen handlar om författaren och hennes make Mooth (som vid ett läkarbesök får en mindre trevlig diagnos att förhålla sig till); ett medelålders par vilka förlorat sitt hem och i princip allt de äger och som då ger sig ut på en till synes evighetslång och kämpig vandring för att komma till Land's End i Cornwall. 

Det var hög medelålder i salongen och jag hade ett elände med mitt vänstra knä, hade så ont så jag ville gråta och bytte benställning säkert hundra gånger och första halvtimmen av filmen tänkte jag att ...,"nä, men här händer ju absolut ingenting, det är ju mest eländes elände" och att jag hade svårt att koncentrera mig, det kan ju ha påverkat känslan av filmen. 

Nåväl, den tog sig (eller kanske vande man sig ..?) och vi kom båda två att tycka riktigt bra om filmen. Oerhört vackra vyer förstås ..., emellanåt - eller ganska ofta - tänkvärd. 

(Bilden här ovanför tog jag just i Cornwall och det var skolbarn som fått teckna traktens fåglar. Här är det Romilly Seymour, 6 år som förevigat Kungsfiskaren, en för trakten typisk fågel.)

Här är en länk till Aftonbladets recension, som gav filmen en 2:a i betyg. Jag ger den en 3:a och pv säger, efter några sekunders betänketid ..., "ja, en 3:a". 

Sydsvenskan tyckte så här.

En annan länk .., här till SVT.

Tack för tipset, Bert!

Dagens fönster ...

... speglar sig mot väggen i rummet mellan köket och vardagsrummet. 

Väggklockan - som en gång satt satt på köksväggen i mitt barndomshem - har varit saligen insomnad i många år och nu har jag givit upp.

Kväller ....

En bra dag. Blev bjudna på halv-3-kaffe hos grannen Birgitta. Vi satt på Friggebodens altan, den som har eftermiddagssol och det blev prat om allt och inget. 

Om testamenten .., äktenskapsförord, ogräsbekämpning .., om rödstjärten som kom och drack vatten från fågelbadet .., och pv sa att nu, med nya hörapparaterna, kan han höra långt mera fågelkvitter än tidigare! 

Vi pratade även om att ta oss an våra surströmmingsburkar, men först måste jag få fatt i Släppträskbröd hemifrån. 

Ikväll SVT:s "Muren". Aldrig är jag så imponerad av pv som när vi tittar på det programmet. 

Han måtte han världens bästa minne .., jag fattar inte hur så mycket kan ha fastnat i hans hjärna, men så har han ju studerat i många fler år än jag själv. 

Men ändå. Helt otroligt är det. Tröstar mig med att vi hade lika många rätt på DN:s Ordkunskap idag (1 fel vardera, men på olika ord) och lika eländigt dåligt båda två på Nutidsquizzen (5 rätt av 10), det var nog det sämsta på länge. Hu! För övrigt märker jag att efter Covid hänger jag absolut inte med när det gäller att svara snabbt; det går bara inte. 

Några veckor efter att jag kom hem från sjukhuset, gjorde jag ett tappert försök att tävla med en man som jag flera gånger per vecka tävlat mot (någon slags allmänna frågor av olika svårighet) och då hade jag tappat nåt så hemskt .., ja, jag blev vettskrämd och har sedan dess inte vågat ge mig något liknande! 

Annat som hänt? Jo, upptäckte i morse årets första mördarsnigel; en mager liten krabat som låg på skiffergången. Den snigelns liv blev kort. Tjopp, bara. 

Grannen Sara som bor i Sthlm mest hela året, dök upp igår och har ägnat dagen åt att städa i garaget. Måhända blir hon här ett par dagar. 

I morgon är det lördag och om det blir någorlunda fint, tänker jag ta mig ett dopp i havet.

 Dagens fönster ...

Ja, hur glad blir man inte när man upptäcker ett riktigt handskrivet kort/brev i postlådan! Under tjugo års tid,med mamma i Sydamerika och en syster i Australien, fanns det nästan alltid ett par-avion-brev bland all reklam och oj, så roligt det var! S o m  vi skrev till varandra. Mamma torde dessutom ha slagit halvt världsrekord i författande, ty det var inte enbart till oss hon riktade sina rapporter om vad som sig tilldragit hade.

Numera ..., är det tunnsått med dylikt och det gäller såklart åt andra hållet också. Det är om vi är på resande fot eller ..., ja, Postens Vykort med sina egna bilder, ja, sånt, men riktiga, handskrivna brev .., nej. Dessutom har det ju blivit förfärligt dyrt med porto och till min syster mejlar jag. 

Nåväl, men för några dagar sedan hände det!

Ett vackert kort (målat av avsändaren!) från Eva på Rödön (förr Frösön) som visar kyrkstallarna på just Rödön. Om detta bloggade Eva om för fjorton år sedan. Här kan man ta del av detta.

Tack snälla Eva! Så glad jag blev!

Malå, tisdagkväll ...

Och tänk, när almöken/rallarrosen börjar blomma här längs Kärleksstigen! Maria tog bilden.

Dagens fönster ...

... speglar sig i tavlan med den inramade postern, den med motiv av en katt på en åker, omgiven av ett antal svartvita skator ( konstnär var Sven Ljungberg). Det här var igår. 

På köksbordet finns inte bara en prickig duk, utan också en trefärgad katt - Vickan -, den keligare av systrarna katt. Och så min älsklingklänning alla kategorier, tyvärr nu så flitigt använd, så där så att tyget är närapå genomskinligt. 

Nu återstår endast fyra dagar, därefter befrias pv från gipsen. 

Jag tror inte att det - i alla fall till en början - blir särskilt mycket enklare då för honom, eftersom de två skadade fingrarna nu ska tränas upp och säkerligen är lite ömma. 

Idag var ändå en ganska stor dag. Det här var första gången sedan olyckan som han bredde sig en smörgås, skivade osten själv, samt skalade ett ägg. Jo. Det tar sig.

Så här ser originalet ut. 

Ännu en av Sven Ljungbergs katt-skator-motiv.

Om man inte har vuxit upp med ... 

.... blommande fruktträd - eller fruktträd öht - är det såklart mer än ljuvligt att på sin egen tomt ha äppel, plommon och körsbärsträd och allra vackrast i blom är ju äppelträden! Tänk, att nånting kan bli så sinnligt, mjukt och fint! 

Det här trädet står till vänster om växthuset och ger bara små, små, små äpplen som vi inte gör något av. Nere i slänten vid vägen, står det äppelträd som ger den godaste frukten .., men pv har ingen aning om vad det är för sort.

Ute på gården har vi Ingrid Marieträdet; vindpinat och slitet, men oj, så många äppelpajer vi ändå fått därifrån, ja, ni fattar. 

Idag är det dags för Sonja att lämna sjukhuset för att komma till Nymansgårdens korttidsboende. Det var där friherrinnan tillbringade en hel månad och där var så  l u g n t  och fridfullt och  v a c k e r t! 

Förmodligen åker vi dit i eftermiddag och hälsar på och ser hur det går. Ska plocka en liten bukett med gullvivor och ta med. 

Det var där, på Nymansgården, som det var som en konstutställning i korridoren! 

För övrigt ...?

Tittade på SVT:s utrikesbyrån igårkväll och sååå intressant det var. Den tidigare statsministern Stefan Löfven var en av gästerna och jag tänkte att han känns så lugn och trygg. Kanske beror det på hans dialekt .., eller att han ofta har ett litet snett leende på lut? Ulrika Bergsten (tidigare utrikeskorrespondent i Asien och Europa) var också med (såå bra!), liksom en helt ny bekantskap, nämligen Jacob Lovén (techpoddare) och allt flöt liksom på. 

Lyssnade för några dagar sedan till en kortare SR-debatt mellan två olika partiföreträdare och jag tänkte att näää, jag kommer inte att stå ut med detta fram till valet! Det hela kändes så förutsägbart! Då var det så befriande med Utrikesbyråns gäster där alla fick tala till punkt. Dessutom tycker jag att programledaren Rebecca Randhava är såååå bra!

Här en länk till gårdagens avsnitt som handlade om Kina. (Saknar verkligen Kina-podden i Sveriges Radio. Nu, när den verkligen skulle ha behövts .., då får den inte vara med längre! Hur tänkte man?

Dagens fönster ...

En fönsterbild från Österlen kom som en överraskning, ja, det var den 25:e april och s o m  jag undrade var jag "lagt" den bilden .., men nu, så! 

Så här skriver avsändaren, den rara Christel: 

"Hej! 

En fönsterbild kanske? 

Den är inifrån vår husvagn nere på Löderups Camping. 

Hälsa Pv gott tillfrisknande från mig.

Kram från Christel i Skåne."

Men vem var konstnären ...?

Utanför entrén/ingång nr 19 på Halmstad sjukhus, stannar jag till och tittar på skulpturen som står ett stycke därifrån. 

Det är då, när vi hälsat på hos Sonja som ligger på rygg och sover så gott när vi kommer med kaffe och tårta. (Det som var kvar från i lördags). 

Med Sonja är det väl inte alldeles så där jättebra. 

"Jag har fått för mig att jag skulle till Linköping ..", förklarar hon och hela natten har hon hört flygplan susa förbi ovanför sjukhuset. 

"Men nattsköterskan sa att det hade varit alldeles lugnt, inga flygplan alls ..", fortsatte Sonja lite leende och tyckte att det kändes aningen underligt. 

Idag är det vårdplanering för hennes del. Kanske blir det ett korttidsboende under en period? 

Nåväl. Så kramade vi om henne och sa att det var ju i alla fall tur att hon inte befann sig i Linköping, hur trivsamt det nu än kan vara där och så tackade vi för oss. 

Och där ute stannar jag till vid skulpturen och letar - men förgäves - efter en liten plakett som ska berätta vem konstnären är. Nej, där är tomt. Ingen som helst upplysning om något sådant och jag tycker att det är så enbarmligt dåligt. 

Bildgooglade när jag kom hem och fick svaret att detta är ett verk av Peter Mandl, f. 1947 och boendes i Påarp utanför Halmstad. 

Gjutet i brons och med en sockel av granit. 

Peter Mandl föddes i Prag i dåvarande Tjeckoslovakien och flydde med sin familj till Sverige när Warszawapaktens styrkor invaderade Prag 1968. 

Mandl är - förutom på flera ställen i Halland och i Höllviken -  representerad vid Nationalmuseum i Stockholm. 

Så nu vet vi det.

Det där brödet ....

Igår läste jag hos walkaboutsweden; det handlade om surdegsbröd och vad detta kan ställa till med, i alla fall när man inte längre är tonåring med starka tänder. 

På Ica Maxi finns ett bröd som jag verkligen älskar .., men köper det sällan och tur är väl det. Får det ligga i sin papperspåse i 2 dagar, tycker jag att det är ännu godare, men problemet blir då att skiva brödet. 

Det hände en gång att pv hämtade en mindre elektrisk såg för att visa det vansinniga i att inte ha brödet i en plastpåse (men då försvinner ju själva känslan för mig). Hittills har allt gått bra. 

Om detta berättade jag alltså i en kommentar hos Barbro och hon gratulerade mig till att ha starka tänder. (Vilket jag aldrig har haft, men just vad gäller det här brödet, så har jag klarat mig.)

 Elva minuter senare ska vi dricka kaffe och jag skär med visst besvär en skiva av det torra brödet och tar en tugga. 

På EN ENDA GÅNG kände jag vad som hänt! En provisorisk fyllning tackade för sig. Så kan det gå.

Dagens fönster ...

Den här tiden i maj, men för 12 år sedan, kom det här fönstret susande från Porto och landade i min inkorg. Text följde med också ..., nästan som en morgonbetraktelse som kändes så .., varm och fin. 

Här är den. 

"Bara alldeles enkelt och just precis nu.

Lördagsmorgon och jag vaknar tidigt av ljus och fåglar (ja strax efter klockan 6, på våra breddgrader är det inte ljust tidigare) och vi har sovit med fönstret öppet som jag nästan aldrig får P med på att göra. Jag går upp och stoppar tvätt i maskinen och öppnar fönstren och gör te. Pratar en stund med pappa i telefon; han känner sig pigg och rask trots behandlingar han har gått igenom och idag ska han arbeta i trädgården tillsammans med min faster.

Katten kommer in genom det öppna fönstret och somnar bakom min rygg i soffhörnet medan jag äter frukost. Jag har fortfarande pyjamasen på, den med blommiga byxor som jag känner mig fin i. Inte ett skvatt måste jag göra den här lördagen men ganska mycket vill jag göra. Solen skiner en liten morgonstund på pelargonerna på balkongen på norrsidan mot gatan. Nu börjar dagen."

T a c k   annannan! Läs förresten hennes inlägg om hur det kan vara att införskaffa en så enkel sak som dammsugarpåsar.