Ungefär som Vinterstudion ... 

Den Stora älgvandringen hos SVT får mig att stup i två passera tv:n i vardagsrummet. Ibland gör pv mig sällskap .., då dricker vi kaffe eller knåpar lite på något kvarglömt korsord - de som vi inte hann med när vi var i Vilnius - och precis så är det just nu. 

Och så tittar vi upp och tittar på tv:n ..., ser tallgrenar och kvistar som knappt rör sig i vinden och där är sjöfåglar och kluckande vatten och nu och då någon älg.

I ugnen en mjuk pepparkaka .., solen har gått i moln och det är endast +5 ute idag.

Dagens fönster ...

... finns i uterummet, det som byggdes för x antal år sedan .., ja, det håller på att vara ett tag sedan nu. 

Och där sitter Sigge. Alldeles övertygad är han nog att det här uterummet byggdes uteslutande till hans ära, ty nästan hela sommaren ligger han där inne och gottar sig på någon trädgårdsstol. 

Att där blir varmt som i en bastu, tycks inte bekymra honom det minsta.

Nå, den här våren är det precis motsasen .., risken är att han fryser något hemskt. 

Virket som ligger ute på gräsmattan, är sånt som hämtades igår hos den byggande f.d grannen. Det här kånkas hem på skottkära och det är uppförsbacke dit (rakt upp i himlen nästan) och det blir kanske tyngre på hemvägen .., detta att bromsa skottkärran och då finns det ju tyngd i den.

Hur ser en hjältemodig människa ut ...? 

Möt Halya, en 24-årig läkarstuderande som arbetar som frivillig sjukvårdare i krigets Ukraina. 

11:40 in i gårdagkvällens Rapports sändning får vi följa denna Halya som vittnar om sitt arbete.

Måndagmorgon, Tasha Tudor och älgvandring utan älgar ...

Det är rent obegripligt hur det - från år till år - kan skilja mellan hur långt våren har kommit, eller som nu, knappt kommit. Så här såg det ut för tio år sedan. Om nätterna fick då blomlådorna med sina blomster visserligen tillbringa svalare nätter i växthuset och så lade jag över dem några tunna fleecefiltar, men ändå. 

Nu, tio år senare, går det så  l å n g s a m t. 

"Den stora älgvandringen " i SVT har tagit sin början just idag. Några älgar har jag inte sett till, men å andra sidan brukar det väl inte vimla av dem så här i början av sändningarna och själv har jag mest rensat och sorterat i två av kökslådorna, så kanske har jag missat någon? Egentligen är inte själva älgarna det mest intressanta för egen del .., det är nog mer att bara följa med i naturens gång där uppe vid Ångermanälven. Titta på sjöfåglar.., se vattnet som är strömt .., närbilder på sovande gräsänder, ja, lite sånt. Nytt är att programmet även sänds i Tyskland (det kan man ju förstå, så så fascinerade som många tyska turister är av älgar). Även Finland  kan följa våra älgars vandring mot bättre betesmarker.

Det lär vara så att det finns människor som t.om planerar in semesterdagar/veckor för att följa detta äventyr. 

Följande står bl.a att läsa på SVT:s sida. 

"Precis som förra året finns det även kameror utplacerade vid en rovdjursåtel. Chanserna är med andra ord stora att vi även kan få se björn, järv eller örn. Sändningen från Kullberg kan i år också ses i Tyskland och tyska journalister har rapporterat från det som kallas ”riggen”, alltså då kamerorna placeras ut och kablar dras i terrängen. Johan Erhag, projektledare på SVT för Den stora älgvandringen, säger att alla myter om tyskarnas fascination av älgar har bekräftats. Tyskarna älskar älgar, de är oerhört pepp, säger Erhag."

Pv säger - vi sitter i vardagsrummet och han läser DN på nätet - att "ja, jag har t.om seglat på Ångermanälven ...". Han hade, tillsammans med goda vänner, seglat till Härnösand, tog sen en dagstur upp till Lunde (med båten) för att därefter vända åter till Härnösand. Vilken lång seglats! Från Halland till Skåne, upp längs östkusten till Sthlms skärgård och därefter vidare norrut till Härnösand. 

Samma sträcka hemöver förstås. 

Men Tasha Tudor ...? kanske någon tänker. 

Ja, hennes paradisiska trädgård kan man spatsera i (åtminstone andligen) om man klickar på den här länken; en länk som kom från Rexxie (fick en bok också av honom, en bok som handlade om just denna kvinna, boken står på hyllan här i vardagrsummet). 

Alldeles underbara och då menar jag verkligen UNDERBARA bilder/fotografier av denna Tasha Tudor, sååå sinnliga - finns att njuta av på den här bloggen.

För övrigt intet nytt. Sonen ringde som vanligt och innan han ens hann fråga om dagens ambitionsnivå, hade jag svarat att vi pustade ut efter barnvaktandet. När vi slutat att prata, ja, det var då jag tog mig an kökslådorna. Nu ligger på bänken ett antal små batterier, skruvar och annat som jag knappt vet vad det är, att tas om hand av husets herre. Två förpackningar Vick honung frisk hittade jag också, samt ett antal klädnypor.

Dagens fönster ...

Från Svalnäs seniorboende där Monet och hennes make nu huserar, kommer den här bilden. 

Så här skriver hon: 

"Du anar kanske det vårgrönskande trädet där framför fönstren mittemot. Idag med lätt singlande snöflingor och minus två grader den 21 april!"

//Jovisst, anar jag det! Tack Monet! säger jag.

Efteråt ... 

... när mamma Maja packat in sönerna i bilen och kört nerför backen och jag stått där uppe och vinkat och kastat slängpussar, precis som när ens egna barn åker iväg, tar jag mig an dammsugaren. 

Och tvättmaskinen. 

Och tömmer damsugarpåsen, ger fåglarna frön och lite matrester .., lägger ut en tunn ullmatta som jag ska tvätta försiktigt där ute .., och jag slänger överkasten från Ikea i maskinen .., och hittar gröna små, små bollar av någon slags trolldeg under rumsbordet. 

Att ha en femåring i huset är inga problem ., men en 1.5 åring fylld med energi, som öppnar ytterdörren utan knot och spatserar iväg .., som är så spjuveraktig så det inte är sant ., ja, då vill det till att man är två som barnvaktar ,-). Passet började vid halv tio och slutade ungefär vid fyratiden. Pv kom hem just efter tolv. Vi gick långa rundan till lilla hamnen här i Stensjö där det var bomiläggning .., och på hemvägen tänkte jag att minstingen i vagnen nog ville promenera själv och det ville han, bara inte åt det håll som farmor tänkt sig. (Bilden visar 5-åringen som hittade en rakknivsmussla på stranden. Den har vi nu sparat och ska lägga i ett litet skåp med glasad ruta, där han kan förvara dyrgripar från stranden).

Ja, om jag säger som så .., så däckade jag efter femton minuter i sängen igårkväll. Intill mig låg 5-åringen och det blev lite prat - eller mycket - innan han blev allt tystare och till slut var det bara andningen jag hörde.

(Jag övergav t.om filmen Alcatraz som är så himla bra .., den blev alltför spännande och jag visste ju slutet, men ändå ...).

Bilden t.v.Knubbiga små händer och knubbiga små lår som man nästan vill äta upp. Och ingen har väl någonsin - inte ens Ecke och 5-åringen - gapat sååå stort som när pannacottan med druvor, jordgubbar och physalis kom på bordet. 

Bästa presenten ever - som jag fyndat på loppisen i Harplinge och köpt till småkillar - var i alla fall dom två gammaldags telefonerna. Som det har ringts .., till polisen, till Ica eller Hemköp .., till farbror Peter i Upplands Väsby och till faster Anna, faster Mia, till farfar och till mormor och morfar! Ja, på låtsas förstås.

Men nu är här lugnt och stilla. Gick ut och gav fåglarna matrester och slogs av att en kråka och en skata alltid kommer tillsammans, så även nu! Hörde strandskatornas typiska skrin .., ett helt sällskap flög ovanför Eckes - förmodligen på väg till eller ifrån stranden - och igår upptäckte jag två sädesärlor ute på gräsmattan. Jo, det är flera veckor sedan jag först såg dem nere i tången vid havet, men hos oss, på tomten, har jag inte skymtat dem förrän nu. Kul!

Så har helgen varit. Gläds åt att USA äntligen godkänt ekonomisk hjälp till Ukraina. Vinner Trump valet i november, kan detta ha varit den sista ekonomiska hjälpen Ukraina får från USA.

Dagens fönster ...

...  fångades här i vardagsrummet, det var igårkväll och ljuset från väster snirklade sig in och gjorde att det så så varmt och gott ut.

Fredag ...

Ja, just det ja .., det var när Sigge i sin ungdom upptäckt en mus i slänten och Harry sååå gärna ville vara med för att kolla ..., och jag filmade och plötsligt hade Sigge fångat musen och spännande värre var det.

Dagens fönster ...

Det var när vi strosat omkring på den gamla kyrkogården i Vilnius (i den där "egna republiken" Užupis i en del av staden) och därefter krånglat oss ned för branten till vattnet (som var så strömt) Vilnia, som det här bostadsområdet uppenbarade sig. Likadant stuk på taken som i Hjärup i Skåne, eller för den delen som det ofta är i Danmark. Inget utskjut, alltså. 

Och tänk, vad den där gröna häcken gör för att det ska se mer ombonat ut!

Det var längs vattnet här som pv upptäckte träd fällda av någon bäver och hela tiden hörde jag gransångarens sång. 

Här finns en länk till ett himla fint inlägg om just Užupis, författad av Daniel Rydén, en jämte, tydligen.

En vanlig dag i april ...

Då fyller vännen Gunnar Rindå 79 år och jag tycker inte det var länge sedan han jubilerade och i present fick en äventyrsresa till Afrika i present - ja, en hel skrälldus av vänner gick samman - och bilden togs av hans son Joakim.

Det var när Gunnar var i Stockholm och firades på sin 70-årsdag.

Grattis Gunnar! Jag undrar just när du ska komma dig neröver ... 

Från den äldsta kommer dagliga bilder från hennes rundor med hundarna. Ännu kan hon gå på isen, även om det börjar bli tung-gått. Jag minns när vi flyttade till Sollentuna, då, när exet började polisskolan, hur fascinerad jag var över alla vackra träd och det var vitsippor och kastanjer som blommade! Det var som att ha hamnat i paradisets förgård, ja, kanske inte just i Sollentuna, men året därpå flyttade vi till Tibble i Kungsängen med närhet till Lillsjön och härliga strövområden. 

Där var det verkligen som paradiset.

Och vi köpte en labrador från en kennel i Krägga, han fick namnet Labbe och efter tre år kom en liten AP till världen. Hade inte min pappa gått hädan och hade inte mamma velat ge sig av till Sydamerika och huset skulle säljas, hade vi mest troligt blivit kvar i landet Uppland. Det blev totalt fem år. Och därefter fjorton år i Malå och så söderut igen, så långt det bara gick att komma, ja, i Sverige, alltså. 

Så här - och mer än så - ser det ut i slänten mot söder. Den är formligen översållad av nunneört!

Hockeysemifinal på tv och pv håller på Frölunda och jag väljer väl Skellefteå AIK. Eld i kaminen och Sigge intill mig. 

Lyssnade förstrött på radion idag; det handlade om att Halmstad sjukhus söker donatorer. Nej, inte till olika transplantationer, inte alls. Det handlade om detta.  Hoppas nu att dr Arne Kötz (överläkare vid klinisk mikrobiologi) blir bönhörd och att människor som får detta läkemedel blir friska och krya. 

Lyssnade även till Alice Bah Kuhnke i en radiointervju och tänkte att det var då himla vettiga synpunkter hon hade angående EU-valet. Bland annat att en lex-Orbán borde införas, så där så att ett lands veto (t.ex Ungern) inte kan stoppa alla övrigas vilja till något. I det här fallet hjälp till Ukraina. Ja, det var mer än detta hon tog upp och hon var klar och redig.Framför allt TYDLIG.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren som är annannan: "Från djupet av Portos hjärta, där stan är likadan som när jag kom hit första gången för mer än 30 år sedan. "

Jag svarar: "Har hon ett förkläde på sig ...?" Tänker kanske hemtjänst, eller något liknande. 

Då bifogar annannan en länk för ett tidigare inlägg på hennes blogg. Så intressant att ta del av. 

Länken kommer här och är synnerligen läsvärd, enligt mitt sätt att se det. 

Tack för bilden! säger jag.

Torsdagkväll ..., nej, onsdagkväll .., och strul hos SVT.

Pv har tillbringat en stor del av dagen i Skallkroken med att slipa och tvätta båten. I morgon  - eller i alla fall någon gång under helgen - hoppas han kunna måla underredet. Bilden är från flera år tillbaka, då när vi lagt till i Torekov .., det var då när man fick ligga längs-med, vilket är drömmen när man har hund. Det var då så mycket enklare för Harry att ta sig från båten. 

Själv har jag känt mig så eländigt hängig och hade jag haft en covidtest i närheten, hade jag kollat upp det hela. Kanske i morgon? 

En underlig dag med såväl solsken som duggregn. 

Och nu är det strul med Gokväll hos SVT. Programmet kan - på grund av "tekniska problem" - inte sändas (jo, jo .., nu är det mycket av den varan ...) och i stället blir det repris av gårdagens program. 

Råkade på eftermiddagen hamna på sändningen från SVT när det gällde detta med den nya könslagen. En kvinnlig moderat, Ellen Juntti, samt Patrik Björk (s) gick emot sitt eget partis linje och följde sin egen övertygelse. Mattias Karlsson - moderaternas gruppledare i riksdagen - säger sig ska överväga om det ska bli några repressalier för Ellen Juntti. 

Tur att man inte är politiker, det säger jag bara.

Tittade igårkväll på Utrikesbyrån.  Vilket intressant program, med intressanta gäster! Dessutom med den bästa programledaren (Rebecca Randhawa) när det gäller dessa "byrå-program", tycker jag. Påläst, ställer följdfrågor och fördelar ordet bra. Gäster var Bitte Hammargren (Mellanösternanalytiker), Stina Holmgren (tidigare korrespondent i Mellanöstern), samt Carl Bildt. Ett program återstår, därefter går denna Rebecca på lång ledighet, då det andra barnet är på väg. Å, så jag kommer att sakna henne!

Cyberattack eller ...?

Onsdagmorgon. Vi sitter i vardagsrummet och tittar på Morgonstudion i SVT. Eld i kaminen. En katt som sover gott i gropen på soffan. Då hojtar pv till! 

"Hör här .., nu är det tågstrul, alla skyltar visar fel destination i hela landet! säger han. 

Om - jag säger OM - detta är en cyberattack, då inser man hur oerhört sårbara vi är numera. Om man nu inte visste det redan.

Dagens fönster ....

... fångades i rum nr 7 på hotell Rinno i Vilnius. 

Två lika stora fönster - öppningsbara, tack och lov - fanns och vi hade alltid dem öppna, om än inte fullt ut. 

Vid sängen skymtar en bordslampa. Oj, vad jag kan sakna en riktig läslampa med riktat ljus. 

Nu var vi ofta så trötta på kvällarna (pv med sin allergi), så vi hade kanske inte orkat läsa så mycket, men  O M  man nu varit riktigt pigg ..?

Här en länk till hotellet om någon skulle bli intresserad.

(Ja, nu råkade jag lägga in det här idag tisdag, men då får det gälla även som onsdagsfönster).

Sett på stan i Vilnius ...

Rökfri zon, betyder det här, men det förstår man nog utan att ens behöva tyda texten. 

Snyggt tecknat, tycker jag. Det röda filtret gör ju alltsammans. 

Och en låda för hundbajspåsar. Vi såg inte många - om ens någon enda - slängd plastpåse med innehåll på trottoarer eller i parker. 

Och apropå slängda, så EN säger EN elsparkcykel som inte var parkerad där den skulle vara! 

Men gott om grafitti! Eller vanligt klotter.

En solig dag i landet Halland ...

Nåja, den blev regnig också vad det led och när jag sitter här och skriver ser jag genom köksfönstret hur mörkblå himlen är där borta i öster ..., det kan bli väldigt mycket mera nederbörd. 

Men mer än halva dagen bjöd på solsken och ganska friska vindar. 

Svängde förbi pv som började med vårjobbet inför sjösättningen. Presenningarna plockades ner och det skrapades och sandpapprades,så att det kanske .., till helgen blir målning av? 

Själv tog jag med mig kaffe i termos och lite tilltugg och så satt vi där och surrade om Harry och om lite annat. 

Det är inte många gånger jag har sett pv i kostym, men jag ska ärligt säga att jag föredrar honom så här. Knappt hade han kommit hem, så hämtade han spillvirke, kapade brädor och nu är han på väg in till stan för körövning. 

Själv eldar jag i kaminen och skrollar förstrött på sociala medier. Det handlar om brand i det danska börshuset .., cyberangrepp på Norrmejerier vars produktion ligger nere ..., (oj, så sårbara vi är!), personal på ett slakteri i Skåne som varit allmänt vedervärdiga mot djur som skulle avlivas .., och så det förfärliga som hände i Skärholmen. På tv4 sitter Anna Kinberg Batra och försöker förklara sig, nej, det här blir nog hennes fall. Hon har - i alla fall som jag själv har fattat det - varit omåttligt populär som landshövding i Sthlm, men säg den glädje ..., nej, detta tror jag inte att hon klarar av. 

Mycket jobb med presenningarna. Nu är dessa hopvikta och får en härlig vila i garaget tills segelsäsongen är tillända.

 Dagens Fönster ...

Fönstren kom till under ett besök i Upplands Väsby, då vi var barnbarnsvakter av någon anledning. Den nyblivne 5-åringen, som då kanske var bara 3 år - om ens det - satt med mig i soffan och så "rit-byggde" vi hyreshus och flyttade in, nästan halva släkten. 

Krångligare än så behöver det inte vara.

 Måndag, ny vecka och ny giv ...

Hittar en gammal bild från 2014 och funderar ett ögonblick över varför sängen stod nere i vardagsrummet. Ja, just det ja, jag hade fått min andra knäprotes, då i mitt vänstra ben.(Det som nu krånglar nåt hemskt). Och på soffan ligger en älskad hund som har tio år kvar att leva. Det är inte klokt hur mycket man kan sakna en hund. Hur många gånger per dag som man sväljer och sväljer. 

Men det går bra också. 

Vaknade till fågelkvitter som har fortsatt hela dagen. För en stund sedan - vid fem i eftermiddag - såg och hörde jag rödhaken sitta längst uppe i en gammal björk och som den sjöng! Och det mesta har skjutit fart medan vi var borta, utom den största klematisen som tycks helt förtorkad. Gullvivor, tulpaner, humlen, ja, hur mycket som helst har vaknat till liv! 

Läser DN. 

Ser en bild på den forne presidenten och tänker att han har åldrats, han också. Plötsligt ser jag inte bara mig själv och hur huden förändrats och blivit slappare, ja, hela ansiktet (inte bara ansiktet) dras liksom mot marken och hundbettet från 1960 under mitt vänstra öga, har blivit till en liten påse. Snyggt är det inte. Det går fort i utförsbacken. 

Ännu en bild från 2014 den här tiden i april. Blommande hägg. Den doften kände jag ofta i Vilnius, särskilt uppe på kullen vid den gamla kyrkogården som jag tyckte så mycket om. En enda grav från tvåtusentalet såg jag, men det kanske fanns flera. De flesta var minst 150 år gamla.

Nu ska jag kolla gratängen i ugnen. En vanlig måndag blir det lammstek med gratäng - köttet köptes till extrapris och den är ganska stor och kommer att räcka till flera middagar.

Dagens fönster ....

... finns här i det gula huset och den stora monsteran fick igår flytta in - om än tillfälligt - i badrummet, där den duschats och fräschats upp. 

Den ska nog få ny plats, då de jättelika bladen tar så mycket ljus. 

Och ja, vi borde ha likadana ytterkrukor, det ser jag ju nu .., men det blir liksom aldrig av. 

Skönt att vara hemma. 

Pv är sedan någon timme tillbaka igång i uterummet (det gamla) och gjuter förstärkningsgrejs, därefter väntar mattehjälp hos grannens dotter, samt träff med den man som ska hyvla grusvägarna vilka hör till Vägföreningens ansvar. 

Själv ska jag åka till apoteket i Getinge, försöka få ett samtal med någon på vårdcentralen i Slöinge, besöka på biblioteket i Harplinge för att återläman Litauen-boken, jag ska putsa några fönster och slänga tvätt i maskinen. Och solen strålar!

Home is where the heart is ... 

... stod det på en liten träplatta vilken mamma i juni 1967 hade köpt som souvenir i New York. Plattan hängde på väggen i köket och man såg den dagligen.  

Det är väl ungefär så jag känner det just nu. 

Eller: när vi kom med tåget till Malmö Central och stod och väntade på bussen som skulle ta oss till Bunkeflo. 

Jag tyckte att precis allt var så vackert och tågresan från Karlshamn bjöd på trevliga samtal - ja, men bara detta att kunna förstå och göra sig förstådd - vilken glädje!

Malmö är verkligen sååå grönt och fint!

Kom till sonen med familj och där pågick 5-årskalas för hela förskoleklassen - det var småkillar och det var tjejer i tyllklänningar och det var grillad korv med bröd och saft och senare någon slags glasstårta och flera av barnen hade någon av föräldrarna i sällskap och alla rymdes på innergården. Någon av barnens föräldrar hade sitt ursprung i Makedonien ., en annan i Rumänien, en tredje i Kosovo och en fjärde i Togo! Vilken skillnad i jämförelse med mina egna och mina klasskamraters föräldrar, då, när det begav sig. Alla var nog från Västerbotten.

Viggo tyckte nog det var lite väl busigt med alla barnen, så det gjordes ett försök att få honom att sova i vagnen på definitivt icke-sovtid, men se, det hjälpte inte. Medan jag gick där och drog vagnen slogs jag återigen av hur vackert det är i vårt land. 

Och nu hemma. Båda kattskötarna har gjort det med den äran och Sigge hade inte magrat ett dugg och låg på sängen i gästrummet och tittade yrvaket på matte när jag öppnade ytterdörren och kom in. Kokade bums fisk till honom och sen har han kommit och gått och låtit sig kelas med. Nu har han gått ut. Det är så bra med kattluckan .., detta att han själv väljer och så har vi aldrig stängt uterumet helt, så där kan han också vara. (Men allt katthår visar tydligt vad han föredragit - gästrummet - där han aldrig annars brukar ligga!)

Ska inte trötta ut er med mina evighetslånga inlägg, men ni är väl inte sämre än att ni kan skumma igenom bara, ja, när ni inte orkar längre. 

Tack till den som hängt med under resans gång!