Ändrade planer ...

Ja, undertecknad tillhör uppenbarligen den delen av mänskligheten som lätt kan ångra ett beslut. Nä, nä .., inte skulle jag sammanställa något från året som gått inte .., det tog två dagar - eller så snart alla högtider var överstökade kom livsglädjen susande - och då gick det minsann bra att ändra sig. Tror jag att detta är något som den som eventuellt tittar in är intresserad av? Inte mycket. Men det här är ju ändå som min dagbok. 

Och för några dagar sedan kände jag inte för att återigen åka upp till Malå. Tänkte på tågresor i all oändlighet och sitta nära och kanske bli sjuk igen. Nja. Kanske bättre att bli hemmavid. 

Men pv tyckte att det kändes trist att inte se sambon på åtta veckor och erbjöd sig schangdobelt att betala flygbiljett om jag ångrade mig. Vi kollade flygpriser, jämförde med tåg. Jämförde även restider, det vill säga hur lång tid det skulle ta med respektive färdsätt. Igårkväll blev det bokning av flyg, från Halmstad till Skellefteå. Priset för t o r blev 1769:-. Flyget går klockan 06:00 på morgonen från Halmstad och jag är framme i Ske-å 9.45. (1 timmes väntan på Arlanda). Därefter väntar buss till Malå och om jag hinner med första bussen, är jag i Malå klockan 13.00. 

Förra uppresan såg ut som följer: Körde bil till Falkenberg. Väntan på tåget till Göteborg. En knapp timme på tåget. Ny väntan, i nästan två timmar. Så tåg till Sthlm:s Central. Knappt fyra timmar tog den resan. Tog därefter tunnelbana till Mörby Centrum, där jag hämtades upp av Emma. Morgonen därpå kom Anna vid 7-tiden från Ekerö och skjutsade mig till Arlanda. Ny väntan i någon timmes tid. Därefter flyg till Skellefteå Airport. Flygbuss in till Ske-å. Ny väntan i nästan 2 timmar. Så buss till Malå som tog 3.5 timme. Gissa, hur trött man var vid ankomsten.

Ja, så kan det gå när man har lätt för att ändra sig.

Året 2025 .., februari månad. 

Ett litet utdrag ur någon av Gerda Anttis böcker som jag lånade just i februari. Så här känner jag det ofta. Ibland får jag dåligt samvete, då jag tycker att andra människor hela tiden är på språng eller har tusen saker på gång. Ofta när jag sitter i solstolen och tittar på småfåglarna, ser jag människor passera nere på Ejdervägen och det händer att dom tittar upp och hejar lite eller lyfter handen till hälsning. "Men dom tror väl att jag är från vettet .., sitter här så ofta och bara tittar ...?" tänker jag då. 

Den här månaden tog vi oss in till Halmstad och promenerade längs Nissan. Plötsligt passerade vi Söderfamiljen som är en liten hörnrestaurang och det var som att komma till himlen nästan! 

Detta var första gången vi slog oss ner där och vilken underbar soppa vi bjöds på! 

"Hit ska vi gå flera gånger!" sade vi unisont efteråt. 

"Flera gånger" har ännu inte blivit av, men i vår, då!

Och från den fortfarande flitiga madamen i Porto kom det här fönstret, det som faktiskt får bli dagens variant. Ett reprisfönster.

Aha, en man som sitter och väntar på att tvätten ska bli kvar. Under tiden läser han i sin bok. 

I februari månad upptäckte jag en ljuvlig artikel i DN vilken handlade om konstnären Pierre Bonard. 

Mest föll jag för sättet hur sidan redigerats och så förstås själva målningen av kvinnan som bara skymtar så där till hälften, knappt det. 

Och färgerna!

I februari fick vi besök av småpojkarna från Skåne. Viggo gjorde mig sällskap till affären och med hjälp av isskrapan skrämde han  alla småspöken. vilka gömde sig i buskarna vid kustvägen. 

Oj, så spännande det var! 

"Titta! Där i buskarna ser jag minst tio stycken!" kunde jag säga och då förvandlades plötsligt skrapan till ett vapen. 

"Pang, pang!" ropade han och så var spökena borta.

Och i slutet av den här månaden förärades jag en så vacker tulpanbukett av herr pv. Själv var han på väg till Vasaloppet i Sälen och kände sig väl aningen euforisk. Den allra sista dagen i februari fyllde ellem i Skellefteå 70 år ..., och alla med namnet Maria och Maja hade namnsdag.Det var februari det.

Året 2025 - en sammanfattning, 1 månad i taget -. 

Januari. Maria skickar bilder på familjechatten och visar hur vackert det är hemma i Malå. 

I början av januari hittar jag en bok som handlar om Malå Sjukstuga och just här berättar den före detta barnmorskan Maud Lindberg (Maud följde med i bårtaxin de 13 milen, då, när jag skulle föda Anders i juli 1986, det kändes  t r y g g t!)

Flitigaste fönsterfångerskan annannan i Porto, fångade den här bilden och med en liten hund i fönstret .., ja, då blir man ju bara så lycklig! 

Och den 25:e januari har jag på Söndrums bibliotek lånat Sune Jonssons bok "Bilder från den stora flyttningen". Boken gavs ut 1964 och bilden visar änkefru Olga Gavelin, (född 1881), i Aronsjö i trakten av Vilhelmina i Västerbotten. Jag fullkomligt älskar Sune Jonssons bildspråk.

// Egentligen hade jag bestämt mig för att i år skippa någon slags sammanfattning över året som gått. Men jag ångrade mig. 

Igår kom nämligen pv och jag själv att prata om Riga och Vilnius och vi kom absolut inte ihåg namnen på hotellen där vi bodde. Då skrev jag bara in respektive land i bloggens sökruta och helt plötsligt fick jag upp resorna till Lettland och Litauen och det blev verkligen som en tidsmaskin. Och jag kom ihåg sådant som helt fallit i glömska; som den där underbara nepalesiska restaurangen alldeles intill hotellet som vi bodde på i Vilnius; hotellet hette för övrigt Rinno. Hotellet i Riga hette Monica. (Detta går, som ni förstår, under avdelningen onödigt vetande). 

Lördag ...

Ja, så har vi plötsligt som en liten snödriva på altanen och där (utom synhåll) står trädgårdsbordet och stolarna, då vi mest hela vintern kan sitta där och dricka kaffe om solen strålar. Det gör den inte idag. 

Piassavakvastens stickade strumpa fick jag i födelsedagspresent av min rara kusin Ingalill! Ingalill, född 1 år efter mig och som bor utanför Vilhelmina, är moster Lisbets mellanbarn och har, precis som sina systrar, ett hjärta av guld. 

Så fint det blir med snö.

På min inköpslista idag fanns ..., just det, mus, - och råttfällor. När Tommy och Karin var här, fick dom veta av K:s dotter (som med pojkvän tänkte tillbringa helgen på landet i Bjäresjö) att en stor råtta synts idka löpträning på övervåningen. Något mer mysande blev det då inte; nej, tack och hej och hem till Malmö igen.

Och under vår diskbänk hade ju antingen ett antal möss eller en råtta haft kalas och frossat i matrester, men nu ska det förhoppningsvis vara slut på det roliga. 

Dels har ju pv tätat hålet med plåt och borrat fast det rejält. Men idag inhandlades såväl rått, - som musfällor och alla är nu laddade. Själv kommer jag inte att använda dem när pv har åkt iväg - min stora, stora rädsla är att den som fastnat i fällan inte drabbats av ögonblicklig död, utan tvingats ligga där och plågas. Nej, hu, så hemskt! Åtta veckor ska jag väl ändå klara av. Jag får stålsätta mig och det gick ju bra tiden innan jul, när han var borta.

Inköpslistan blev inte komplett. Skivade plommon brukar jag ha i morgonyoghurten, tillsammans med små bitar av frusen mango. Nu har jag inte hittat plommon vare sig på Hemköp eller Willys och inte jordgubbar heller, ja, det får gå ändå. Man kan ju skiva äpplen i små bitar också. Marmeladen är pv:s - ost och marmelad är vad han tycker bäst om. 

Så här såg det ut i morse, när pv varit ute och skottat snö. Så fina gångar han gjort, såväl till vedboden som till fågelautomaten. 

Själv köpte jag tösalt ute på Biltema, ty skifferstenarna på gräsmattan har en benägenhet att bli onödigt hala när det fryser på. 

För övrigt? President Maduro i Venzuela är nu tillfångatagen och jag upphör aldrig att förvånas över vad den amerikanske presidenten tar sig för! 

Nåja, åt detta kan jag intet göra, inte det minsta, bara konstatera fakta.

Dagens fönster ...

Så här ser det ut här i Stensjö idag. Vitt-vitt-vitt! Minus fyra utomhus.

"Jaha, nu blir det till att ut och skotta ...", sa pv för en stund sedan. 

Så snällt, ty efter tisdag är det jag själv får sköta den biten. 

Ingen Lykke i huset längre, då Tommy och Karin kom från Västerås igår (hade tagit lång tid att köra, då det bland annat varit en bilolycka i trakten av Kungsbacka), åt middag här och därefter gav sig av söderut. Vid Hallandsåsen blev det ännu mera snömodd och halka.

Och jag säger: hu, så tomt utan en fyrbening!! 

Har på morgonen lyssnat till USA-podden, nu med vikarierande programledare - Esmeralda Egerup -. Det kan inte vara det enklaste att axla Sara Stenholms mantel, men det gick bra, tycker jag. Den alltid så trygge Roger Wilson, samt Karin Henriksson (lika trygg i sig själv, verkar det) och Simon Isaksson  var andra medverkande.

Detta var det sexhundranittionionde (!!!) avsnittet av USA-podden och jag har missat hur många avsitt som helst det sista halvåret, men ändå .., vilken långkörare och programmet lär hålla på länge till, med tanke på stundande mellanårsval och allt annat som händer i USA.

Så här såg det ut igårkväll, efter en knapp halvtimmes snöande! Jag tycker mig höra att det blåser friskt ute ..., det är eld i kaminen och en skön lördagmorgon.

 Idag har Moder Svea namnsdag ...

Andra januari. Å, så jag tycker om månaden januari och också själva ordet .., ja, januari känns som ullfilten från Klippan, den som pElle låg och sov på, då för fjorton år sedan när pv var krasslig på jullovet, så där som det ofta har varit. 

Svea har namnsdag idag. Två kvinnor med det namnet har jag träffat: Tant Svea Johansson som var vår närmaste granne i Malå när jag växte upp (hon som hade små porslinskatter på en byrå och alltid glansiga karameller i en skål intill) .., och så Svea Granwall (alltid i vitt förkläde) som var hembiträde hos jägmästare Wretlind. 

Hembiträdet Svea kände jag egentligen inte; hon fanns där liksom bara som en trygg skugga, då när jägmästarens barnbarn Karin kom på sommarbesök från Oxelösund och vi då lekte tillsammans. På en av mammas super-8-filmer kan man se denna Karin  hjula på vår gräsmatta .., hon är då iklädd en ljusblå balettdräkt med liten volang nertill och själv är jag klumpig, har kort, vågigt hår och kan absolut inte hjula. utan faller mest omkull på snedden.

Min storasyster Birgitta kunde också hjula och ha sig på gräsmattan och fortfarande, vid dryga åttio år, gymnastiserar hon dagligen och gör diverse yogaövningar. Ja, det är i alla fall vad hon säger ,-).

Och fredagmorgon är det. Jag dricker kaffe som är hetare än vanligt - det är nog avkalkningen av bryggaren som står för detta - och morgon-tv visar bilder från det hemska som hände i Schweiz och som påminner om den förfärliga diskoteksbranden i Göteborg för många år sedan. Oj, vad det ska väcka minnen hos överlevande och anhöriga - arma människor -!

Och från Malå kom den här bilden på morgonen .., Maria hade nämligen mött en stor, fin räv när hon rastade hundarna!

Ser ni räven?

Nej, den hann skutta iväg innan hon var redo med mobilen. Men här VAR den.

Och så ett eftermiddagsfönster från Skåne ...

För att slippa det värsta smällandet för hundarna, ja, då valde Hedgrenskan och hennes make att ta med sig fyrbeningarna på utflykt till Österlen, "lååångt ute på landet i närheten av Bjärsjölagård!", skrev hon. 

Så vackert ljus! 

Tack Kerstin! säger jag.

Väderprognosen för Malå nästa vecka ...

Pv reser alltså från Göteborg tisdag vid 17-tiden till Stockholm. Därifrån nattåg till Bastuträsk (framme vid 9-tiden på morgonen) och så sista biten buss till Malå, där han ska vara framme vid tvåtiden på onsdag.

Sevärt ...., för mig.

Först igårkväll tittade jag länge på dokumentären "Balettskolan", ett helt fantastiskt program om ungdomar som tränar och tränar och tränar, allt för att nå drömmen om att komma in på Kungliga Svenska Balettskolan i Stockholm. Vilket hårt arbete! Så intressant!

Det finns även ett "Vad-hände-sedan-program" om dessa elever och det ska jag titta på ikväll. 

I eftermiddag har vi njutit av Tom Alandhs  "Det sköra livet", där man får möta Pia Sjögren, hennes vansinnigt vackra mor Ann-Marie och ibland fler i familjen. Det första avsnittet täcker åren 2011 - 2014 och det andra 2014 - 2020.

Om danska - ofta äldre män - vilka söker lyckan i Thaliand, har vi också tittat på. Det handlade om lyckliga äktenskap och mindre lyckade och om mordförsök och allt möjligt annat. Länk här. 

Jag behöver väl inte säga att jag älskar dokumentärer mer än något annat i filmväg.

Mellan varven har vi slumrat till lite på var sin del av soffan Ektorp, den som verkligen borde bytas ut, men inte ännu. En bra eftermiddag har det varit .., med många mänskliga möten, om än via vår tv.

Första dagen på  2026 ...

Det blev ett vilsamt och himla trevligt avslut på det förra året. Knytkalas tillsammans med friherrinnan och Anne-Marie och friherrinnan hade stekt oxfilén så den var bara helt perfekt och allt var så bra och lättsamt. 

Katten Tiger - stor och grann och sååå fin - tyckte att friherrinnans fåtölj, den borde han faktiskt få ha för sig själv, men det fick han inte. 

Då blev han lite putt på sin matte och ville gå ut, även om det smällde av fyrverkerier. 

Eftersom Lykke löper och blodar ner lite, fick hon vara hemma i Stensjö. Tv:n var påslagen, så där så hon skulle höra röster och när klockan var halv tio, då var vi hemma. Stor glädje för den fyrbenta.

Och idag ...? Läser mejl från min syster i Australien som berättar att "idag är det  bara 30 grader varmt" och hon ska ta sig an någon av alla böcker som hon fått i julklapp. 

Själv har jag i dagarna två irriterat mig omåttligt på att vi inte prickar den bruna soppåsen under diskbänken! Det är andra dagen på raken som det ligger äppel, - och äggskal på golvet där inne, men nu upptäcker jag även att påsen är sönderriven! Aha! Efter en höst utan minsta  s p å r  av möss, har dom nu kommit in, då temperaturen sjunkit! 

Visar pv vad som hänt och vi upptäcker att mössen gnagt hål på den tjocka brädan som hållit dem borta. Nu har pv sågat en plåtbit som ska täcka hålet och vi har - på mitt initiativ - hällt ut chilipeppar i hålet .., ja, det blir inte roligt för dem att få det på små tassarna, men så är det. Så blev det. När Tour de Ski är över, då ska vi -även kolla till musfällorna hemma hos grannen Birgitta. 

Lyssnade igår till SVT:s  - i mina ögon - eminente korrespondent Bert Sundströms Vinterprat i P1. Den mannen skräder inte orden - håller inte tillbaka med vad han anser om t.ex Putin - och pv satt i sin fåtölj och jag i soffan och det visade sig bli ett intressant program och med härlig musik till. 

Claes Eriksson - en av medlemmarna i Galenskaparna - är också vinterpratare, men han pratar i rekordfart och likt en strid vårbäck eller mer som ett vattenfall, nej, jag gav upp! 

Ja, men vilken tur att doktorn rekommenderar lös resår .., allra helst nu när vi har kalasat på den godaste av julskinkor (Garants färdigkokta och så otroligt saftig!), lägg därtill Släppträskbröd hemifrån. Har även kalkat av kaffebryggaren och vilken skillnad det blev i hettan på kaffet! 

 Helt underbart är det med helgerna avklarade! S o m  jag njuter!

 Årets sista Dagens Fönster ...

... fanns och finns ännu i det gula huset och påminner - hopefully . om vad som komma skall. 

Nåväl, ännu är det långt till vår och sommar och ännu har pv fem hela dagar kvar här hemma, innan det bär iväg norrut, för ytterligare åtta veckors tjänstgöring.

Nyårsafton 2025 och lite annat ...

Och det blir ett litet collage av nyårsaftonsbilder, som den här .., när Harry var i livet och ännu hade en fin svans att vifta med. 

Året var 2012. I två års tid hade jag bott i landet Halland och bilden visar stranden här i Stensjö. 

1986 var en annan nyårsafton. Underbara svägerskan Elenor och hennes man Hasse hade lämnat Floda och var på besök i Malå. Anna var tio år och Anders halvåret. 

Gifflar bakade av mig skymtar på brödfatet och morbror Jims näverkoppar fick vara med. 

Och 2018 har jag blivit friherrina men arbetar ofta extra, som den här nyårshelgen, som blev till 2019 . Tämligen korta pass. 

Efteråt blir det nyårsfirande tillsammans med A-M och Friherrinnan, som då fortfarande bor i sina morföräldras hus i Steninge.

Nyårsaftonen 2023 ringer telefonen vid 9-tiden på morgonen. Det visar sig vara pv:s kusin Maria - som tillsammans med sönerna Alfred och Elliot och deras två katter - alla har blivit inlåsta i sovrummet på övervåningen (då handtaget lossnat) i huset och nu undrar Maria om pv möjligen kan befria dem? Jo, det kunde han och förärades därmed titeln Dagens Hjälte! 

I vårt fönster hemma trängdes tulpaner.

Och för tio år sedan, nyårsaftonen 2015, var Harry rädd när det sköts raketer .., bäst då att krypa upp i husses famn. Älskade Harry .., tänk, så tomt det blev när du lämnade oss. Tidigare på dagen hade friherrinnan och jag själv tagit oss ett nyårsdopp i Steninge.

Ikväll, nyårsaftonen 2025, är vi bjudna till friherrinnan och A-M - det blir knytkalas - med oxfilé och annat gott. Plus två grader utomhus och det ser ut att bli en fin dag.

Så önskar jag den som tittat in här en fin avslutning på året och framför allt ett Gott Nytt År!

Tisdag i slutet av januari ... december, förstås!

Nyårsafton i morgon, om någon kanske har glömt bort det. Vaknade tidigt och just som jag bäddade sängen, kände jag igen rösten av Tankar-för-dagen-prataren Camilla Lif, nu tydligen även Vinterpratare. Kanske är det hennes röst som jag tycker så mycket om .., lite långsam .., vilsam, för mig i alla fall. 31:17 in i programmet berättar hon om något som i alla fall gör mig så glad .., och jag struntar då i överkastet och lägger mig raklång på sängen och ligger där och ler för mig själv.

Och så är Elias Wahlberg tillbaka (ja, jag kan ha missat att han arbetat i jul ...) som programledare i P1 morgon och det känns tryggt. 

Tisdagmorgon, ja. Anna var tidigt uppe och har nu tagit sikte på Ekerö och katterna .., Maria arbetar extra på sjukstugan då sjukdom härjar även bland personalen .., och pv har tagit Lykke på morgonrunda. Eld i kaminen. På sociala medier kan man läsa om familjer som varit utan el i många dagar - efter stormen Johannes - och i SVT:s tablå upptäcker jag i alla fall ett program som jag tänker titta på, nämligen detta. Samtidigt som jag sitter här och skriver, berättar en reporter om det alldeles förfärliga som hänt den unga kvinnan i Rönninge; lägg därtill det som hände i Boden. Hoppas att männen som gjort detta  a l d r i g  någonsin släpps ut ur fängelset igen.

När man har en lurvig hund på besök ...

Detta är en sån glädjekälla så det är inte sant! 

Att passera henne och klappa lite och småprata och säga att hon är så fin ..., vilken lycka! 

Måndag ....

För den som ibland drabbas av jul,- och nyårsångest, är en vanlig måndag rena drömmen! Lägg därtill strålande solsken och tänk, att jag vid 9-tiden i morse stod först i kön till Statoils automattvätt .., ja, det gjorde förstås sitt till. Älskar när bilen är ren, men det brukar inte vara så länge. 

Vid halv två idag hade vi lunch i uterummet, tillsammans med Ecke 98, Britt 96, Birgitta 88, samt Anna som jubilerar i början av maj. Pv hade gjort sin heta räkgryta vilken blev såå god och till dessert blev det pannacotta med färska hallon, jordgubbar och en pytteliten kvist mynta på toppen. Mycket surr blev det. Ecke har ju fått ett plastöga insatt och det har tydligen hamnat lite på sniskan, men gör att han ser så himla glad ut! Fantastiskt! (Det ska nog rättas till). Han berättade bland annat om sitt år i USA när han var i tjugoårsåldern och startade ett mindre företag tillsammans med en dansk man och Britt berättade att hon ofta drömmer om barndomen och uppväxten i Nässjö och hur otroligt verkligt det känns. 

För övrigt har jag ikväll borstat Annas hår och draaaaagit hårt i kalufsen och efteråt gjorde hon samma sak för mig och hjälp, så härligt detta är! Nu står i alla fall mitt hår åt alla håll och kanter, men det får det göra .., det ska väl tvättas i morgon. 

I morgon kör Anna hemåt .., just nu tittar pv på JVM i hockey och där uttalade sig en målvaktstränare som visade sig heter Gereon i förnamn. Så ovanligt! Enligt google finns 71 män i vårt land som heter Gereon, som för övrigt betyder gammal man.

Dagens fönster ....

Från Hedgrenskan kommer här ett morgonfönster 

Tack Kerstin! säger jag.

Söndagsfönstret och lite till ...

 ... finns i ett gult hus på en kulle ..., och precis så här ser det ut idag, söndagen den 28:e december.

Hyacinten är på upphällningen, julstjärnan tappar blad om jag råkar komma i närheten .., pelargonian har det väl lite halvtrist så här på vintern .., och blomman längst till vänster är av plast och den vattnade pv för några dagar sedan, i tron att den var äkta. Nu har jag lagt jord på plastlagret - det som han trodde var jord -, så ser det lite bättre ut. 

Igårkväll kom Anna körande från Ekerö, efter att först ha hälsat på hos Tristan i Askersund. Nu är hon ute och löptränar, därefter ska jag göra henne sällskap ut till Hallarna för diverse inköp .., pv ska ägna sig åt flottörerna i hamnen .., jag KANSKE ska ta ett dopp och Lykke är så lugn och fin och ligger mest i hallen, ungefär som Marias Charlie gör när han är här. I natt hoppade Lykke däremot upp i min säng och låg där ett tag. Underbart med någon med svans i huset! (Eller utan svans .., tänker på Harry).

Dagens fönster ...

För tretton år sedan levde ännu pElle och här hade denne schandoble kattherre uppvisat någon slags plötslig föryngring och tagit språnget från matbordet till ekskåpet, det som en gång tillhört pv:s mor, - eller farföräldrar. 

Detta var innan vi fått (fått och fått ...) nya fönster och innan avocadoplantan längst till vänster avlidit och den där vita adventsstaken - vart tog den vägen -?

Sex plusgrader ute idag .., det blåser så pass mycket, så i Malå är slalombacken stängd ...,  i Jämtland varnas för orkanvindar och New York väntas kunna få rejält med snö.

Så kan det också vara.

"Jag for ner till bror ..."

Den går ju som miniserie nu hos SVT. Minns att jag läste boken i november 2018 och så här skrev jag efteråt: 

"Jag läser ut boken som är författad av Karin Smirnoff och tycker, till en början, att den är så rörig .., tiden blandas ihop, det är här och nu och dåtid och så många människor som rör sig i samma omgivning och med varandra och någon är död - eller flera - men finns där ändå.
Ändå kan jag omöjligen sluta att läsa och jag tänker, när jag kommit till sista sidan, att den boken är som när man äter indisk mat och smaken - kryddorna, sitter i långt efteråt.
På väg hem - min syster fick ta boken - tänker jag på handlingen.
På Maria, John, Katarina och Bror.
Jo, den var bra.
(Lite kan jag irritera mig på schablonbilden av människor hemifrån. Nej, jag känner inte igen mig. Orden, jo, men inte det andra)."

Nu, sju år senare, ser vi den på svt.play och när nästan hela avsnittet är klart, säger jag ..."nej, jag uthärdar inte!" Jo, hon spelar så bra Amanda Jansson och de övriga också, det är inte det ., det är bara svårare att hålla ifrån sig eländet när man (jag) ser det på film, än när samma sak beskrivs med enbart bokstäver och ens egen fantasi.

Recensionerna är översvallande, i alla fall i dagstidningarna.

Efteråt ...

Så är det mesta av julen tillända och i morgon är det vardag, om än lördag. Efter att ha firat trivsam lillejul hos Hilda med familj, blev det julafton i Skåne. Lugnt på vägarna. Uppspelta småttingar .., en mamma som skulle arbeta natt .., pojkarnas morfar och mormor och farfar från Bjäresjö anslöt vid 2-tiden och därefter var det bara denne eviga väntan på att tomten skulle knacka på dörren. Ungefär som det alltid brukar vara. 

Delade på natten dubbelsäng med Elliot och en lurvig svart katt som låg vid mina fötter (lika med LYCKA!) och på morgonen kom mamman hem efter en jobbig natt i Malmö och några timmar senare styrde vi själva kosan mot Bjäresjö och därefter var det tänkt att vi skulle hälsa på hos min äldsta syster i Västerstad. Nu hade systerdottern blivit sjuk, så i stället blev det flera timmar hos exet och Karin och där bjöds på den godaste julskinka jag smakat på flera år ..., lättrökt, hemkokt och nåt så vanvettigt saftig!

Vi tog vägen hem längs kusten och det var helt ofattbart hur grönt och fint det var på åkrarna! Bilden togs innan vi svängde ut på E65:an, bara några hundratal meter från exets hus.

Och nu ...? Uttorkade hyacinter och amaryllisar håller på att tacka för sig .., ljusslingorna lyser inte riktigt lika starkt (tur att här finns gott om batterier) .., Maria och hundarna har kommit hem till Malå igen ..., gästsängen renbäddas då Anna ska komma på besök till landet Halland och kylskåpet dignar av gravad lax, sillburkar och clementiner. 

Lyssnade tidigt i morse till en av Vinterpratarna, nämligen Camilla Lif. Vilket totalt underbart program! Och nej, jag tar dem inte i ordningsföljd. Ungefär så har dessa dagar varit.