Dagens fönster ...

... fångades i kyrkan i Vreta Kloster. 

Det var jag själv som höll i mobilen.

Dag 2 .... 

Tidig uppstigning. Äter frukost i vandrarhemmets matsal tillsammans med de skånska herrarna .., städar ur vårt lilla rum och medan pv bär ut täcken, kuddar etc, skurar jag golvet och säger hejdå till svalorna, de som gjorde mig så glada igårkväll. 

Innan vi ger oss av, tittar vi in i Vreta Klosters kyrka som är så fin, så fin. 

Malå kyrka invigdes i september 1852 .., Vreta Klosters kyrka är flera hundra år äldre.

På golvet ligger stora, kvadratiska stenplattor och man kan ju fundera över hur många människor som gått på dem under århundrades lopp? 

Vackra fönster är där också. 

Jag tänder ljus för mamma, pappa och mormor. Kanske borde jag ha tänt även för dem jag aldrig fick träffa .., farmor Anna och farfar Anders och inte minst min egen morfar, Erhard. Två vykort får också följa med hem. 

Åker vidare. Tar 10-kaffe vid Stavsjö och pv smörjer in mitt onda vänsterben med Ormsalva och jag tar två paracetamol till kaffet. 

Så blir det Danderyd och Emma har gömt nyckeln men visat oss vägen på en liten mini-manual, det känns som om vi letar en skatt. Pv tar sin resväska och ryggsäck och tar buss 601 till tunnelbanan, för vidare befordran in till stan och båten till Åland 

Vid 5-tiden kommer Emma hem och börjar genast laga mat - det ska bli renskavsgryta med kantareller och hemgjort potatismos. Jag skalar potatisen och får flera gånger provsmaka såväl renskav som potatismos. Det blir JÄTTEGOTT!

Så kommer hennes sambo Fabian hem. Han är fotbollstränare, men också en av medlemmarna i Fotbollsmorgon som sänds på nätet och på Youtube och eftersom dom har match ikväll (typ korpmatch) tycker Emma att han kan gå och lägga sig och vila, för "du ska ju upp så tidigt i morgonbitti", säger hon. Så omtänksamt. 

Till middagen är hans föräldrar bjudna och från sekund 1 tycker jag om dem! Så trevliga människor. Pappan (född 1 månad senare än jag själv och samma år) visar sig vara uppvuxen i i Västmanland och hans mamma i trakten av Norrtälje. Utåtriktade och vänliga. Roliga! 

Förutom middagen, gör Emma efterrätt bestående av stekta äpplen (smör, kanel och socker) och så maränger till detta. Smarrigt värre. 

Sist av allt gör jag dem sällskap till Östermalms Idrottplats där fotbollsmatchen ska ta sin början. Det är kyligt i luften .., jag har sticketröja och halsduk, men är barfota i skorna. Matchen är lagom lång; 2 x 15 minuter och det blir mycket surr och vinst med 3-1. Efteråt kommer pratglada spelar fram och hälsar och jag får berätta att jag är Emmas mormor. En av dem heter Sabri och har grekiskt/turkiskt påbrå. 

Nu är det kväll. Husfolket har gått i säng; båda ska upp tidigt och här sitter jag i köket och skriver. 

Det bästa idag? Jo, men det var nog flera saker.: mötet med Ulla och Hans, den goda maten och att vattna värdparets krukväxter och ta bort vissna blad.

Dag 1 på vår semester ...

Lite mera kortfattat än igår. (Kan man hoppas på),

Körde Nissastigen och stannade till vid en helt underbar rastplats vid Isaberg. 

Dukade upp och hade utsikt över sjön nedanför, småpratade med en äldre kvinna från Belgien på husbilssemester (tyckte att Norge var förfärligt dyrt!) .., tog fram mackor och pålägg och så, när det var dags för kaffet, det så efterlängtade .., hade vi glömt muggarna hemma på köksbordet. 

Körde vidare till Bergs Slussar. Sa att Östergötland är så vackert. Idylliskt. Lantligt. 

Tänkte på min faster Ann-Marie som flyttade från Arvidsjaur till Mjölby och kom att stortrivas.

Fick nyckel till vårt lilla rum på 8 kvm, men det är helt okej, det visste vi, att det var litet.

Tittade på slussning av båten Wasa Lejon .., åt var sin pizza .., körde till kyrkan vid Vreta Kloster  och vandrade omkring. Har aldrig i mitt liv sett så många begonior, som på den kyrkogården. 

Såg namnet Ottora på en gravsten. Läste på senare .., Ottora var från Tyskland och gifte med sig Carl L. Douglas. Det är herr Douglas som är på bilden. Han blev inte gammal, dog i en bilolycka i Brasilien 1961, vid 53 års ålder. Jag tycker att han ser så .. vänlig ut.

Kyrkan visade sig vara byggd av kalksten och vi har läst på för att få lite mera kunskap om detta så - för en inlandsbo - så totalt annorlunda.

Här kan man få veta en hel del. Kyrkan öppnar klockan åtta i morgonbitti, så jag hoppas att vi hinner svänga förbi innan vi åker vidare.

Vacker mur var där också. 

Pv laddar bilen flera kilometer härifrån; gick hem hit .., och ska återvända senare ikväll och ta hem den, hopefully fulladdad. 

Så har den här dagen varit. 

Bäst idag: att vi har ett svalbo just ovanför vårt fönster i det lilla, lilla rummet. Ni skulle höra tjattret från fågelungarna när föräldrarna kommer med mat. L y c k a! Ja, för mig, i alla fall.

Dagens fönster ...

Ännu ett fönster från Utrecht och fångat av annannan! 

Tack! säger jag. 

Men .., jag blir inte klok på vad det är för något som hänger ovanför den tredje krukan från vänster på bilden. 

Är det ett tidningsurklipp, eller ..?

Det man borde göra ...

Packa väskorna .. förbereda fisksoppan .., flytta ut blommorna som ska vara i växthuset .., be småfåglarna om förlåtelse för att det inte blir någon frukost ett tag framöver .., tömma kylskåpet på det som inte kommer att klara sig, skicka tillbaka det fula nattlinnet från Cellbes, ja, men lite sånt. 

I stället sitter vi och tittar på SVT 2 och kyrkflytten i Kiruna. 

Och jag älskar att Sverker Olofsson fått återuppstå och tänker att han hans naturliga sätt att möta människor, ja, det är perfekt en sån här dag. 

Mera?

Jo, Annika/Turtlan och hennes Martin har bröllopsdag just idag - STORT grattis! Tänk, att vi fick vara med på deras trivsamma bröllop, sååå roligt det var!

Det finns par som liksom .., ja, är som pusselbitar som hör ihop och så tycker jag att det är med Annica och Martin. Dom kompletterar varandra så bra och är så himla fina mot varandra!

Ett annat bröllop som jag fick vara med om, det var när min arbetskamrat Malin gifte sig utanför Ystad. Intill henne står hennes mamma och hennes moster, båda från England och att Malin hade släkt där, det hade hon ingen koll på förrän några månader - eller kanske ett år - innan giftermålet; hon blev nämligen som lillflicka adopterad av en familj i trakten av Ystad och jag minns såå väl när Malin kom in i lilla affären där jag arbetade och berättade att NU hade hon fått svar .., nu visste hon vem hennes biologiska mamma var och nu skulle hon ta kontakt med dem! Det var ju nästan som en roman. Och på bröllopsmiddagen höll jag tal och berättade om vilken lojal, rolig och arbetsam kvinna Malin var.

Äktenskapet brakade samman - som så många andra  - efter ett antal år, men Malin tycks lika sprudlande och lycklig nu, tjugo år senare, minst.

Mera ..? Jo, idag fyller bloggvännen Lifeblog, det vill säga Solveig i Dalarna (men uppvuxen utanför Arjeplog) år, riktigt hur många är jag osäker på. 

Under en resa till Sälen för många år sedan hälsade vi på henne, där hon bodde ute i skogen och med mängder av fåglar där utanför köksfönstret! Det blågröna ni ser är där utanför, där hade hon fågelmaten. 

GRATTIS Solveig!

Och under Solveigs köksbord lekte Harry med hennes hund Ronja. Båda hundarna är nu döda och det gör ont i hjärtat när man tittar på bilden. 

Nu ska jag skriva en hälsning till eventuella tjuvar som tänker sig att komma till oss när vi är bortresta. Först ska jag berätta att i vårt hem finns absolut ingenting av ekonomiskt värde att ta med sig. Inga smycken (jag äger bara örhängen som liknar pärlor), min silverring har ärgat .., vi har inga dyrbara tavlor, inget guld! Tror dom att vi har gömt nånting i garderoberna, får tjuvarna det svettigt, för där är fullproppat med lakan och påslakan, handdukar och inget finns dolt där bakom, mot väggen. 

Till garaget får dom gärna gå! Där vimlar det av gamla verktyg, oljetråg, Gunvors kastruller från förr, säkerligen några grytlappar, där är gamla däck, skidstavar, ett rangligt bord .., ja, detta vore skönt att bli av med! Sopsäckar att fylla med finns där också. 

Dessutom har vi husvakt i form av grannen Birgitta och här kommer även en god vän från Kristianstad med fästmö att husera under några dagar. Som en lillsemester. Det tackar vi för.

Nu ska jag i alla fall packa och därefter skjutsa friherrinnan till vårdcentralen i Getinge; hon känner sig inte alls pigg och kry.

Tisdagsfönstret ....

"Att fånga fönster till dig är en av mina älsklingslekar!" skriver madamen i Porto. 

Då blir man ju glad! Tack annannan.

Bilden påminner mig dessutom om att jag idag onsdag MÅSTE köpa nya promenadskor!

Det bästa ...

Så här var det idag. Pv hade givit sig av för att hämta Edvin från förskolan och jag cyklade ner till stranden och vi var tre personer allt som allt som var där, med andra ord, gott om plats.

Såg knappt någon fågel .., men hörde fiskmåsarna. 

Lyssnade till Louise Epstein i P1, det handlade om hjärnan och om detta att känna sig som en bluff och rädslan att bli avslöjad. 

Somnade. 

Kom hem .., såg två sädesärleungar vilka satt på toppen av vår altanparasoll och det gjorde mig så glad.

Hade vanvettigt ont i vänster ben. Ljumske, knä som hettade, skenbenet och ankeln. Ville gråta. 

På SVT 2 visades ett alldeles oerhört intressant - och skrämmande - program om fiskarnas tillvaro i vårt land. Här en kommentar från programmets chatt, vilket jag inte deltog i: 

"Vilken fantastisk film. Otrolig. TACK. Såå intressant, vacker, stundtals sorglig."

Jag instämmer i varje ord.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som är Turtlan i Karlstad. 

"Hej!

Om man får bidra med ett toafönster, så kommer det ett här.

Toa med sjöglimt ingår när man checkar in på stugan vid en sjö i en skog.

Turtlan."

// Tack Annica! Fönsterbidrag emottages med största tacksamhet! Alltid.

Tevens barndom och trångt om utrymmet ...

Har i eftermiddag haft Eva och hennes ganska storvuxne man på middag. 

Vi kom att prata om nästan allt möjligt, bland annat om när vi i respektive familjer från barndomen, fick tv. 

Jag kommer aldrig ihåg årtal, men minns Bialitt och Lasse Holmqvist, att vår tv var av märket Luxor och jag minns också att först ut med tv på vår gata, det var gruvarbetaren Sigfrid Johansson med hustru Sylvia och tre barn. (Varav jag gifte mig med den äldste; Eilert, i väldigt unga år, kanske var jag åtta år?)

Pv:s föräldrar skaffade tv tämligen sent (han tror omkring 1967) och samma sak hos Eva som växte upp i Norrköping. 

Om "finrum", pratade vi också. Ni som varit med ett tag här på jorden, kanske kommer ihåg att många hade vardagsrum som finrum - ofta med en dörr stängd och där inne fick man inte vara annat än när det var främmande på besök. Så inte hos oss, i min barndom. Vårt vardagsrum var även ett allrum där mamma satt och knöt ryamattor eller skrev ut inbetalningskort till Röda Korset. Hos såväl Eva, som hennes make och hos pv:s föräldrar, var det trångt om utrymmet - och hos Eva bodde familjen på 4 personer dessutom väldigt trångt, endast på 45 kvm - men vardagsrummet var verkligen ett finrum! 

Så olika våra uppväxter har varit! Evas mamma tilläts inte yrkesarbeta för maken .., pv:s mamma Gunvor arbetade så länge pv minns (på kontoret i Dynapac i Ljungby), min egen mamma arbetade heltid på sjukstugan i Malå när hon mötte pappa som då var nybliven  änkeman och hon hade nog inga som helst tankar på att ge upp sitt värv .., (han hade inte haft en chans att neka henne) och jag tror att Ulfs mamma så småningom kom att yrkesarbeta. 

Hur var det hos er? Någon som vill dela med sig?

Pratet gick fram och åter och många minnen dök upp. En trivsam kväll blev det. 

Söndag och Dagens Fönster ...

Fönstret fångades i det lilla servicehuset i Glommens hamn. Det var jag själv som tog bilden.

Närapå olidligt varmt ute och för ovanlighetens skull har vi lä här på tomten. Vattnar i växthuset där det vimlar av fjärilar; kanske känner dom doften av övermogna vindruvor .., och i ett huj mognar tomaterna - söta och goda -. 

Vi cyklar ner till stranden för ett dopp i havet. Det är nästan tomt på stranden, förutom två unga kvinnor som poserar vid vattenbrynet - en fotograferar - det hoppas och skuttas och armar sträcks mot himlen. Nej, vi är flera .., på badskäret sitter ett större sällskap. 

Pv doppar sig först, men kliver upp nästan genast. Så är det alltid. Jag ligger i länge för att verkligen hinna bli sval och det är helt ofattbart att det kan blåsa så friskt där nere vid havet och vara så totalt lugnt hemma på gården!

Förbereder middagen .., gör den sallad som jag vet att Eva i Tyresö tycker om .., vi dukar i uterummet och jag önskar att vi hade haft två ugnar. 

Och så en bild från Anders, som i fredags tillsammans med kompisar (från skoltiden i Ystad) var på utflykt med alla deras barn på någon strand i Skåne. Tre pappor och sju barn. Tre tält. Så många minnen som skapas .., som kanske lagras i något minne eller i alla fall skapar en känsla som kanske dyker upp många, många år senare.

Dagens fönster ...

Från Utrecht i Holland kommer det här fönstret, gentilt fångat av madamen i Porto. 

Tack! säger jag. 

Titta, så fin bågen ovanför fönstret är!

I Utrecht arbetade en f.d. malåbo, Martin Jonsson, som var professor i parapsykologi. Vill man veta mera om denne ytterst sympatiske man, uppvuxen under enkla förhållanden i Malåliden, så kan man klicka in sig här. 

Denne Martin Jonsson höll en föreläsning eller mer som berättade om sitt arbete, under en kväll i aulan hemma i Malå. Det var hur intressant som helst, men så besviken jag blev .., allt detta om att vara synsk osv, det trodde han inte så mycket på, allt skulle baseras på  f a k t a. (Ja, jag hade hoppats på synnerligen spännande vittnesmål om hur människor var synska etc ,-).

Hur som helst bjöd jag - helt impulsivt - hem honom på kvällsmat, allt för att få veta lite mera och därefter blev vi riktig goda vänner. 

Han yngre bror hette Axel och under många år ledde han programmet Aloha - där det spelades söderhavsmusik - i Sveriges Radio. Och denne Axel (folkskollärare som till utseendet hade kunnat vara bror till författaren P-O Enquist), kom att bosätta sig i Heberg, bara 1 mil härifrån. Ja, det blev en utvikning av det längre slaget, men så var det.

För tio år sedan ...

.... befann vi oss på stranden i Särdal. Det var pv, friherrinnan, lilla Nelly och jag själv och vi hade med oss paj och någon sitter spänt och väntar ..,  k a n   det möjligen bli lite över så man kan få en smakbit ...? Så kanske hon tänkte. 

Ringde precis friherrinnan som kände sig så dålig igår - yr och allmänt svag - så pass att hon tryckte på larmet och fick hembesök av sjukvårdskunnig personal. Allt visade sig dock vara bra, alla blodtryck etc och kanske var det rent av värmeslag, så den kära  friherrinnan blev kvar hemma och idag mår hon bättre. Så skönt. 

På tv pratas om flytten av kyrkan i Kiruna och så glad jag blev när jag upptäckte att det hela sänds i såväl SVT 2 samt på svt.play, ja, från 7.55 TILL 17.00, såväl tisdag som onsdag. När jag läste på sociala medier, skrev människor från Argentina, Tyskland, Nederländerna och annorstädes, att "här är en som också ska följa det hela!" Vilket intresse! Exet Tommy och hans Karin kommer att vara på plats, ja, Karin är ju uppvuxen i Kiruna och då blir det förstås ännu mera intressant. All heder till den eller de som är huvudansvariga för flytten! Vilken nervpärs detta kan bli.

Ps. Nutidsquizzet gick bättre den här veckan. 7 av 10 för mig, pv hade 8 av 10. På orddelen hade jag 10 av 12 och pv:s kommer jag inte ihåg, men färre rätt. Ds.

Dagens fönster ...

Så här skriver avsändaren, som heter Maja och bor i Tyresö: 

"Fönster från Lövsta bruk, gammalt vallonbruk i norra Uppland. Tyckte särskilt att de små gröna blommorna i metall var fina.

Kram

Maja."

 //Tack Maja! säger jag.

Tänk, dom där små blommorna noterade jag inte förrän jag läste dina rader, Maja!

Intressant läsning om Lövsta bruk finns att ta del av här.

Femtonde augusti ...

Då ser stranden här i Stensjö ut så här. Hit gick vi - Eckes son Jonas, Britt och jag själv - vid tretiden kanske; mest för att bistå Britt (95 i år), men också för att det ju är så himla skönt med även kortare dopp i havet. Oj, så Britt trivs i havet! 

Nu var det vi .., ett par med småttingar som satt längre upp på stranden, samt några sädesärlor vilka letade något matnyttigt i den ilandflutna tången.

Vilken total skillnad i jämförelse med hur det var i juli månad, då parkeringen oftast var fylld av bilar och stranden packad med turister! En grattishälsning kan man skriva i sanden .., det går bra och får mig ofta att le.

För övrigt ....

... tyckte jag väldigt mycket om Mikael Wiehes sommarprat igår. 

Svt:s kulturman vars namn jag i skrivande stund inte kommer ihåg, (jo, Kristofer Lundström!), menade att kanske har nu - tack vare Wiehes meddelande att även han drabbats av Alzheimers sjukdom - stigmat börjat avta, ja, vad gäller den förfärliga sjukdomen. Först skådespelerskan Nina Gunke och så Björn Skifs, Kim Kärnfalk och nu Wiehe. 

Dagens fönster 

Under ett besök i Utrecht, Holland (troligen jobbrelaterat ..) passade annannan på att ta fram håven och se, här en av fångsterna! 

Tack snälla! säger jag. 

Och apropå tatueringar är det så här, att vare sig pv eller jag själv har några dylika. Det har inte exet heller och inte Mymmel, men tänk, såväl mina tre barn, som pv:s Hilda, ja, alla har de utsatt sig för detta. 

När Hilda för något eller några år sedan ringde och berättade om det här för sin far, varnade hon honom liksom i förväg och sa att nu skulle han nog inte bli glad över vad hon hade att förtälja. 

Det blev han inte heller, han blev närmast chockad. 

Och jag blev så förvånad, ty pv är ju i vanliga fall så vidsynt och tolerant och att några streck på kroppen skulle vara så hemskt, det förstod jag inte.

Egentligen tycker jag att det är så härligt det här hur ens ätteläggar ofta tar helt andra val, än sina föräldrar!

Min pappa ville att vi tre döttrar skulle ha fina kläder (jag skyller det på hans fattiga uppväxt ...) och i alla fall den yngsta vägrade .., jag ville ha jeans där man skrivit Beatles med tuschpenna på byxbenen .., och inte ville jag ha kort hår heller, nej, långt förstås och det hade jag i kanske femtio år, innan lockarna fick falla! 

Och Hilda, som älskar Medeltidsveckan på Gotland och där lät viga sig i medeltida kläder, hon har en härlig sjuåring som på fick följa pv till High Chaparall, (pv som lånat pistol, hölster och cowboyhatt av pojkarna i Skåne, ja, nu skulle han och dottersonen minsann ha roligt och leka att dom var cowboys), men väl framme och när utstyrseln togs fram, då säger Edvin : "NÄ, JAG HATAR ATT KLÄ UT MIG!"  S o m  jag log när pv berättade detta.

Ja, så kan det gå! Om nu någon människa läser här, hur har ni det på tatueringsfronten ...? Berätta gärna! Bilder emottages med största tacksamhet.

Nytt jobb ....

Ikväll klockan 18.00 var det så dags för den sedvanliga "Onsdagsseglingen" i Skallkroken. En tävling där deltagande båtar går ut samtidigt och ska segla samma sträcka och så gäller det att vara först i mål. 

Pv hade fått förfrågan om att segla med Anders Jideståhl och sagt ja och det gick bra, även om kaptenen ombord var för sen till själva startskottet. 

Själv gick jag upp till fyrplatsen för att bättre kunna se hur det hela går till. Där stod tävlingsledaren - heter också Anders - redo med pistol och tuta. 

Efter nästan femtio minuter, när båtarna började komma i mål, räckte han mig helt sonika blocket med namnen på båtarna. 

"Elisabet, nu får du vara sekreterare och anteckna tiderna när jag ropar .., det är till och med på sekunden!" sa Anders. 

Pv och kaptenen herr Jideståhl kom tvåa, men så enkelt är det inte .., man räknar tydligen in vilken sorts båtmodell det är och ja, jag förstod inte mycket av det hela, men kul att titta på. 

Det var ju ett helt fantastiskt fint väder idag och jag tror aldrig någonsin att jag har sett vare sig så många båtar eller så många människor i Skallkroken! Mötte ett norskt par (bor några mil öster om Oslo)  i vår ålder som kom gående med en gråhund - en älghund, alltså -. Dom var här med sin husbil och tyckte att Skallkroken var en så fin och lugn hamn med vackra omgivningar, men i morgon fortsätter resan, då till Tyskland. 

"Så härligt att vara pensionärer och göra som man vill!" sa mannen leende.

Så här såg det ut. 

Jo, jag har ju skrivit det, men nu är det verkligen renfanans tid. Och små, små prästkragar som kanske har ett annat namn - ska kolla i morgon - och uttorkade kungsljus, det känns verkligen att vi går mot höst, även om det är länge kvar än. 

En av nätterna på Donsö vaknade jag mitt i natten av att gäss skrek-flög fram och åter i mörkret och när jag idag putsade köksfönstret, skymtade jag ett sträck med någon slags gäss .., jag tänkte att det är det bästa med att bo i ett land med fyra årstider. 

Nåja, så mycket fyra årstider är det kanske inte här numera .., meteorologiskt sätt hade vi ingen riktig vinter i år. 

Så kan jag rekommendera ett helt fantastiskt program på Netflix, som heter "Slutspelet". Det är en dokumentär som handlar om människor i livets slutskede och vilka val som dessa ställs inför. Jag tappade nästan helt rädslan för döden efter det programmet och det slog mig att vad min rädsla suttit i, ja, det är det okända som väntar. Så känner jag nog inte nu. Inte på samma sätt.

Onsdag ....

Dagen har hittills bestått av fönsterputs (pv tar dom fönster där man måste ha stege .., baksidan mot havet, alltså), vi har hängt ut tvätt i mängder .., klippt ner klibbiga och lite brunfärgade vindruvsklasar, men det blev ändå mängder som går att använda, så det blir en tur till Sonja som tycker så mycket om dem. Massor med tomater också, men inga 300 kilo totalt, så där som talmannen brukar skörda.

Alla rosor har tackat för sig. Kanske kommer nya, vi får se. 

Lavendeln är nerklippt. 

Och polkagrisrosen har  drabbats av någon slags bladmögel och jag funderar allvarligt på att lägga ned mina tankar på fler rosbuskar.

Däremot har vårt lilla plommonträd behagat producera fem plommon, vilka ännu inte är mogna. Av sorten Victoria, tror jag ..., och äppelträdet (Ingrid Marie), där blir det massor med frukt! 

Skrollade lite på instagram på morgonen och såg hur herr Trump och någon annan i hans anhang, visade upp en kurva över hur fantastiskt det går i världens bästa land. Nej, jag kommer inte ihåg vad det gällde .., kanske ekonomin eller tarifferna, ja, det går ju på ett ut.

"Vi har nyss fått siffrorna, alldeles nyss!" utbrast Trump brett leende (han har ju ett trycka-på-knappen-leende) och alltid när han presenterar något, så är det "alldeles nyss" som han fått beskedet. Så praktiskt, då kan ingen journalist kontrollera om det stämmer, så där i hastigheten på en presskonferens och förresten spelar det ingen större roll, ty det tycks som om alla journalister är rädda att bli bannlysta på nya pressmöten, bäst då att sitta still i båten; att inte misshaga denne despot.

Och inte nog med detta .., så hade D.T uttalat sig om att det ju var fel av Zelensky, angående kriget och han, D.T. hade såå goda relationer med Putin. Ja, det är  klart, att försvara sitt land är ju helt galet, det borde den ukrainske presidenten ha tänkt på. Tilldelas Trump Nobelpriset, då får den norska Nobelkommittén skämmas ögonen ur sig.

Dagens fönster ...

Om man i Donsö gick rakt upp från vår båt, så fanns där den här röda byggnaden, nästan helt i glas. Där var gott om bord och sittplatser och tre jättelika grillar och en diskho också. Så himla praktiskt! Där satt ofta små eller större grupper och fikade eller åt lunch eller middag och så intill finns en brant stege ner till vattnet. 

En ytterst spartansk dusch med enbart iskallt vatten fanns också.

Där duschade jag var gång jag badat. (Att simma längder var omöjligt, då det var så jobbiga vågor. Jag höll i mig i stegens handtag och slogs flera gånger omkull av vågorna, det fasta greppet till trots.)

Tack kära Elisabet som tog bilden. Det var inte dåligt av dig.

När man kommer hem ...

.... då kan man bli så vanvettigt lycklig, även om man har haft fina dagar till havs - förutom då när vi båda blev sjösjuka (dock utan att kräkas) -. 

Men ändå .., glädjen när jag idag vid halv två började skymta Fabrikör Johanssons jättehus som sedan det byggdes blev ett rejält landmärke .., eller när jag såg masterna i Skallkroken och visste att nu väntar det värsta när det gäller seglingen; att jag måste styra och gå upp mot vinden, så pv kan stå på däck och balansera för att ta ner storseglet. 

Och glädjen när det är överstökat. 

Efter att ha packat in allt i bilen, tog jag ett långt bad i havet och sen åkte vi hem. 

Mötte den här synen när jag tittade in i växthuset. Friherrinnan har skött vattningen medan vi varit borta - tack du rara människa -! Och vilken evinnerlig tur att vi var borta när det inte var riktigt varmt, så där som det ska bli de närmaste dagarna Nu blir vi i alla fall hemma ett tag och därefter bär det av norrut. Men det är då det. 

Noterade att nu är kärleksörtens tid; nu får den glänsa i rabatterna! Dessa fanns i Glommen, nära hamnkaptens kontor.

Så gott som allt är utblommat här hemma. Trädgårdslysing, tremastarblomman, all klematis, humlen börjar tappa fart, men en liten höstanemon blommar så fint!

Halvvägs hemma pratade vi om hur sommaren blev, rent seglingsmässigt. Jo, det blev riktigt bra. 

I juni blev det först Höganäs, så till Gilleleje i Danmark (2 övernattningar), därefter Ven, så till Limhamn där vi låg tre nätter och firade Midsommar hos Anders och Maja och småttingarna. 

Och så hemåt .., paradiset Ven igen (2 övernattningar), Höganäs (inblåsta på grund av någon storm, 3 nätter) och så hemåt. Inget besök i Torekov i år. Glömde sista svängen. Från Skallkroken norrut till Träslövsläge (närheten av Varberg och förfärligt med illamåendet), därefter till Donsö och 3 övernattningar med härliga bad och härlig musik att lyssna till. Så igår till Glommen norr om Falkenberg igår (9 timmar .., dödens långsamt) och hemåt idag och det var underbar segling!

Vi har haft många besök och därför varit hemmavid och en vecka var ju pv hamnvärd. Om allt är som det ska, tänker vi nästa år satsa mera på Själland. Inga evighetslånga seglingspass då man bara ser vågor och någon enstaka fågel, ja, man hinner tänka en hel drös med tankar såna gånger. 

Hamnliv är himla trivsamt (bilden togs i morse i Glommen) men då vill jag stanna mer än "komma dit på eftermiddagen och iväg nästa morgon". Jag vill verkligen hinna boa in mig och jag har noll intresse av att bara gå från ena hamnen till den andra, liksom för att pricka av. Båtturen ut till Vrångö i förrgår, var helt ljuvlig. Att lägga till vid naturhamn måste vi också göra - det gjorde ju pv hur ofta som helst förr - men problemet är att jag varken vill eller får hoppa ner från båten, det var order från ortopedkirurgen. 

Ja, det blev mycket båtprat och jag förstår om ni är dödens trötta på det hela, men nu är det över. Minns när min pappa skrev ett långt brev till mig, det var kanske 1975 när vi bodde i Kungsängen. Hela brevet handlade om jakt och hur bra hundarna hade varit och hur många älgar som skjutits. På slutet kom han väl ihåg att yngsta dottern inte alls tyckte om jakt, så då avslutade han raderna med ..."Ja, det blev mycket om jakt, men Tommy är väl intresserad".