Fredag ...

Maja skickar en karta på messenger och visar var skolan är, ja, där vi ska senare idag ska möta Elliot och så får vi koden till Viggos förskola. Inte ens pv hade lagt den på minnet.

Vi får veta att paj, köttfärsås finns färdigt i kylen och snacks till kvällen till barnen. 

"Ja, till er också förstås ...", säger hon och jag hör leendet genom luren (som inte är någon lur längre). 

Pv har kört ett pass på rullskidor, medan jag gjort klart här hemma. 

Igår hände något förunderligt. Jag somnade på soffan och sov nåt så otroligt djupt, vaknade plötsligt efter en timme och frågar då yrvaket pv vilket boende vi befinner oss på nu? På allvar, alltså. 

Någon tiondels sekund av total förvirring. 

Om jag blev rädd? Nej, inte direkt. 

Nu är pv klar, säger han. En sväng förbi friherrinnans lägenhet för att vattna blommorna och vädra ut lite, därefter iväg.

Dagens fönster ...

... fångades från Strandvillans Hotell/Bed & Breakfast i Lysekil, där vi tillbringade en kväll och natt - det var för övrigt det allra övernattnings-stoppet under vår nästan tre veckor långa bilresa. Ett fint boende som varmt kan rekommenderas, men välj då gärna ett rum med balkong mot havet. Det hade vi vid tidigare besök; den här gången med vare sig balkong eller havsutsikt.

Elfte september ...

Igår högsommarvärme och bad i havet. Inte här, men i Haverdal. Där känns havet större och mera som .., ja, just ett  h a v. 

Och stranden är bredare, om än den ständigt förändras. Och så är där inga stenar, som här hos oss. 

Tidigare på dagen rensade vi  i rabatterna, jag tappade mina läsglasögon (upptäckte dem nu på morgonen liggandes på gräsmattan) och när klockan närmade sig sex på kvällen, hämtade jag upp Eva, Ulf och Sonja och så körde vi till Tvååker där Halmstad Kammarkör skulle ha konsert, med början kl. 19.00. 

Det blev en helt ljuvlig konsert med blandad 1500-talsmusik, bra mellan-sångerna-prat av Lotta Sikö Helin (som även är sopran med en ängels stämma) och så var det visor av Alf Hambe (från Steninge) och Evert Taube och vackert pianospel av dirigenten Karins make. 

På min vänstra sida satt Sonja och hon log absolut hela tiden. Kyrkan visade sig vara så enkel och fin och förvånansvärt mågna besökare var där. Efteråt blev det till att köra hem i mörker och lite regn. Jag hjälpte Sonja att befria sig från bilbältet och följde henne in till sig. 

"Du är som en mamma ....", sa Sonja.

Vaknade i vanlig tid idag, kände mig relativt pigg, men  v ä d r e t! Grått-grått-grått och ösregn! 

Skjutsade pv till skolan i Getinge (måste ha bilen redo om friherrinnan ska ha sina skor och vanliga kläder om det blir flytt till ett korttidsboende), körde hem och tänkte att .., men hur är det möjligt att det kan bli höst över en natt? 

I eftermiddag, kl.14.00 lär det ska vända. Då ska det bli halvklart ute och 18 plusgrader. 

Det finns hopp.

Dagens fönster ...

Några mil från Dikanäs, i Slussfors, stannade vi till vid en liten butik vid allfartsvägen och där gick jag in för att köpa något - osäkert vad - och där fanns det här inglasade skåpet med olika sorters knivar med skaft av renhorn. 

Butiken visade sig drivas av en kvinna med rötter i Tyskland och jag tänkte att det måste ju vara synnerligen praktiskt med den bakgrunden, så många tyska turister som man ser norröver.

Vid 5-tiden på morgonen ....

... drömmer jag om min äldsta syster. Hon har då, tillsammans med sin familj, flyttat till en fin lägenhet ..,  den skånska längan med alla rum har sålts och nu visar hon mig hur fint det är är i det nya boendet. 

Min syster ser ut precis som hon gjorde för femtio år sedan. Hon är klädd i snygga ljusgrå långbyxor som är smala nertill och hon visar mig badrummet, det är också så fint. 

"Men du förstår, vi har fått veta att det är löss i hela lägenheten!" säger hon, som för att varna mig. 

Vardagsrsummet känns bekant på något vis och jag råkar spilla en orangefärgad vätska på en prydnadskudde och skäms förfärligt, men denna min - i drömmen - så föryngrade syster, förklarar vänligt  att det inte gör nånting, det utspillda kan man bara duscha bort. 

Det är då jag vaknar. 

I dörröppningen står pv och undrar om jag vill ha ett kokt ägg till frukost.

Dagens fönster ...

Så här skriver fönsterfångerskan som var annannan: 

"Det här snabbköpet jag går förbi varje dag när jag går till jobbet, har som ett litet rum för hundar som väntar på att husse eller matte ska handla färdigtt. Fiffigt, tycker jag."

//Tack! säger jag och tycker också att det är fiffigt. Bra om regnet öser ner också.

En ovanlig tisdag ...

Surströmming hos grannen Birgitta klockan 13.00. Ecke sitter mitt emot mig och är så snygg i sin blårutiga skjorta. 

Pv bjuds på gravad lax, men alla andra kalasar med nöje på Röda Ulvens surströmming, såväl hel, som filéead. (Jag väljer enbart den hela).

Om man har tur - och det har man ibland - kan man upptäcka rom i fisken.

För första gången i mitt liv smakar jag Nyköpings Aquavit - som snaps - riktigt gott, faktiskt.

Och titta, där sitter Annelie i sin fina hemsydda klänning och med håret uppsatt så där som jag kan längta mig fördärvad efter att själv ha, det var ju så enkelt då! Och Britt till höger. Britt är nyklippt inför barnbarnets bröllop i Malmö på lördag och tänk, om fyra år tror jag att Britt kan ha sitt hundraårskalas.

Idag fick jag bli Dagens Hjälte. Så här var det: Någon gång i eftermiddag ringde en granne, en kvinna som var alldeles ifrån sig och grät så våldsamt så där så jag knappt hörde vad hon sade! Till slut förstod jag att hennes lilla, lilla hund hade försvunnit och detta var första gången och hundens matte är nyligen opererad och kunde inte leta efter honom. Oj, så hon grät och oj, så förtvivlad hon var! 

Så jag tog cykeln, ångrade att vi inte tagit in Harrys koppel från bilen (och bilen hade pv tagit till körövningen), men tog sikte ner mot havet till och ropade hela tiden "Piffe, Piffe!" och nästan nere vid parkeringen upptäckte jag honom .., han kom emot mig och skällde så där som småhundar ofta kan göra och nafsade mig i bakhasorna .., då hade jag klivit av cykeln och sagt att "kom här nu ska vi gå hem till matte!" och detprecis vad vi gjorde.

Jodå, han föjde mig, men när vi närmade oss mattes hus, sprang han före och viftade så glatt på svansen .., kanske hade han aldrig varit ute själv tidigare och matte stod på trappan och grät glädjetårar och allt kändes bra. Själv cyklade jag hem och kände mig närapå som en hjälte. Det är inte ofta det händer, man får passa på att gotta sig åt själva känslan.

För övrigt? 

Har precis pratat i nästan tretton minuter med Elliot. Det känns som en mindre evighet sedan vi senast sågs, men på fredag ska vi åka ner och vara stand-in, då Maja arbetar natten mot lördag och Anders är på bortaplan ännu några dagar.

Nu fick jag veta att fröknarna i skolan heter Therese och Eva och att han har flera kompisar och att idag hade dom fått chicken nuggets med potatismos till lunch. 

"Farmor ..? Har du sparat ner några filmer till mig? frågade han. 

Jag sa att det har jag såklart gjort. Det är filmer om djur, om hur man tillverkar olika saker, om hur människor kan uppföra sig jätteilla, t.ex. på flygplan och hur en pojke i USA tar en hammare och slår sönder familjens nyinköpta tv, bara för att pojken inte fick en ny Ipad. Sånt laddar jag ner i en mapp som heter "Elliots filmer". 

Ja, så har den här dagen varit. I morgon är vi bortbjudna på lunch till Eva och Ulf. Det går för runt. Och nyss pratade jag med friherrinnan. Hon lät förfärligt trött, men har en medpatient som är högljudd och pratar nonstop och i en annan säng ligger någon som är nyopererad och jag föreslog henne att fråga personalen om dom inte kunde dra ut henne i dagrummet och så får hon sova där, i lugn och ro. I det stora hela låter hon ändå aningen piggare. Blodtrycket som var förfärligt lågt, börjar i alla fall röra sig uppåt.

Väntrummet ....

Även den här natten sover vi ovanligt länge, pv och jag själv och vi begriper fortfarande ingenting. Men HUR kan vi vara så trötta?

Nå. Idag måste jag rensa klart i rabatten, den mot havet till och det är likadant varje höst - å, så jag ångrar att ormbunkarna planterades -! Nu breder dom ut sig och tränger undan; tar ingen hänsyn alls. 

Tremastarblommorna (fick plantorna av grannen Birgitta), har skrumpnat och klippts ner. Men tack snälla för fin blomning! tänkte jag när sekatören var igång.

Frånsett ormbunkarna, är daggkåpan den som irriterar mig mest. Den breder också ut sig och tar över .., tycks inbilla sig att hela rabatten tillhör enbart den och jag försöker begränsa spridningen så gott det går, men då dyker den upp på andra ställen. Och den enda höstanemonen, den blommar ännu lite-lite ., dold bakom den japanska busken, den som planterades i våras och som inte vill ta sig riktigt.

Har i år bestämt mig för att helt skippa tulpanlökar vilka ändå blir till rådjursgodis, nej, i höst ska enbart pingstliljor grävas ner. 

Ja, så där sitter jag i soffan Ektorp och funderar på vad som ska göras, allt medan tv visar bilder från det norska valet och sportjournalister kräver den svenske förbundskaptenens avgång efter gårdagkvällens eländesmatch mot Kosovo. Hade min mamma varit i livet, hade hon sagt: "Men så roligt för människorna i Kosovo! Dom firade nog ordentligt efter segern mot Sverige!" 

Efteråt lyssnar jag till detta och blir upplyft.

Dagens fönster ...

... fångades någonstans längs vägen under vår semester. 

Minnesglimtar ...

Nog måste vi väl vara ganska många som minns dessa kaffepannor? 

Fanns det inte någon som gick under benämningen "Vissel-Johanna"?

Jo, då satte man ett litet "lock" på pipen och när kaffet började koka, så lät det som en visselsignal.

Vi hade en liknande i min uppväxt - det var alltid kokkaffe, förstås - och kaffet fick inte stormkoka och sumpen skulle gå till botten innan man hällde upp och serverade i kaffekopp.

Min svägerska Elenor anänvde sig av er perkolator (trodde alltid att det stavades med u .., perkulator) och min svärmor hade två runda glaskupor, den ena ovanpå den andra. 

Kanske skulle jag ändå ha köpt kaffepannan, då pv av misstag inhandlat 2 pkt kokkaffe i stället för det vanliga.

Dagens fönster ...

... fångades  i Lesjöfors, i Värmland.

Där stannade vi till och jag häpnade över hur många liknande byggnader vi såg enbart här. (Egentligen var det likadant i de allra flesta inlandssamhällen eller byar.) 

På en veranda hos den lokala pizzerian satt ett antal ungdomar och surrade och kanske funderade dom över varför i all världens dagar den där kvinnan - som var jag - tog bilder på det ena skruttiga huset efter det andra.

Här och där ....

Bilden från Fatmomakke kyrkogård. En av alla pärlor från resan norröver.

De dagliga mejlen från min syster i Australien, handlar ofta om det vardagliga - rengöring av fågelbadet .., rensning av ogräs .., den sedvanliga onsdagshandlingen - ja, lite sånt. 

Mina dagar är väl ungefär lika spännande. Men se idag, var det annorlunda i hennes mejl. Så här skriver hon: 

"Här är det Fars Dag och hos mig har det inte hänt något alls. Men nyheterna på radion berättade om en man som blivit attackerad av en haj på en beach utanför Sydney. Mannen förlorade båda benen och en arm och dog på beachen, trots försök till räddning av surfvänner!'"

Hu, så hemskt! 

Här i Stensjö där - mig veterligen - inga människoätande hajar simmar i havet, strålar solen idag söndag. 

Vi hade förväntat oss att komma hem till decimeterhögt gräs på tomten, men icke .., tvärtom, det visade sig vara torrt och mängder med löv och ekollon låg på marken och när jag vid halv sju lämnade sängvärmen, upptäckte jag domherrar vid fröautomaten! 

Tvättmaskinen har sannerligen fått arbeta friskt sedan vi kom hem igår eftermiddag .. det känns ovant på något vis att inte sätta sig i bilen och åka vidare. Ska försöka samla intrycken från allt vi varit med om .., sortera i hjärnans arkiv .., ta fram guldstunderna som kom att värma extra mycket .., ja, lite sånt.

Vårt växthus vimlar av jordgubbstomater (som är så goda) och alla krukväxter (vilka bott i växhusete) har klarat livhanken och det tackar vi underbara grannen Birgitta för! Hon har skött om dem och tagit in posten. Vilken PÄRLA!

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren som är Monet: 

"Ser du fönstret mellan småpojkarna? Bilden visar min pappa Svante och hans storebror Bengt. Säkert är det midsommarblommor till stången de har i famnen. Året är 1921 och de bor i Ljungbyhed där deras pappa, min farfar, ägnar sig åt det nybildade Flygvapnet där han var en av pionjärflygarna. Ben, som han kallades, drunknar, bara 9 år gammal, några år senare i en tragisk olycka.

Och nästan 40 år senare går min unga pappa samma öde till mötes i en segelbåtsolycka. Min farmor, från Kiruna om du minns,  mister sina två äldsta söner på samma sätt. Men här är de på, tycker jag, en helt underbar småpojksbild. I tidstypiska koltar och pagefrisyr och med stickade långstrumpor trots sommarvädret. För över hundra år sen nu."

//Tack Monet! Minns din målning av dina barn (i alla fall dina söner) och den ene av den och även du själv, har har väldiga drag av din far. Vilken fin bild! säger jag. 

Hörvärt ....

Morgonens Tankar för dagen. 

Jag hade svårt att inte börja gråta.

S å   ömsint.

Återbördade ...

Så här såg vårt rum (nr 12) ut på Strandvillans B&B i Lysekil. Eller: Så här såg sängen ut. 

Jag blir så full i skratt när kuddarna viks på det här viset .., eller hur man liksom duttar till dem på mitten. Hur kan det plötsligt bli så modernt? Vem kom på det?

Själva boendet har det mesta. Det är charmigt .., fint inrett .., och genomtänkt. 

Den observanta kanske anar att ovanför sänggaveln finns ännu en säng - en nedfällbar - och på motsatta väggen fanns ännu en. 

Vid en första anblick fann jag bredden på sängen på tok för ynklig, men det gick bra ändå. 

Däremot var täckena tjocka och alltför varma. Nåja, det löste vi med att ligga med öppet fönster. 

Efter frukosten (helt okej, men inga varma rätter, bara så ni vet) föreslog pv att vi skulle ta vägen via Skärhamn. För mig är Skärhamn bara såå fint. Inte enbart för att Nordiska Akvarellmuséet finns där,  (men tyvärr såååå få vackra konstkort att köpa!), nej hela alltet är ju så otroligt vackert. 

Här tog jag två längre simturer och försökte parera mellan en stor, röd brännmanet och pv simmade också och så drack vi kaffe, sittande mot en solvarm bergvägg och en bit bort, fiskade småttingar krabbor.

Sen hemåt, via Göteborg. 

Översköljdes av sorg och bedrövelse när vi klev ut ur bilen och gick mot ytterdörren. Ingen liten nymornad Sigge som kom oss till mötes ...., som snirklade runt våra ben och som fick kalkonfrikassé eller kanske nykokt Alaskapollock. Så oändligt  t o m t  det är. Det kändes som om jag ville storgråta, men det gjorde jag inte. Det är är helt obegripligt hur mycket jag saknar Sigge Nilsson. 

Besökte Eva och Ulf i Haverdal .., tidigare hade friherrinnan ringt och berättade att hon på morgonen ramlat på väg ut med frukostkorgen och nu - återigen - ligger på Halmstad Lasarett, nu med brutet lårben och bruten handled! Det är ju inte klokt. Det var ju alldeles nyss hon låg inne för nästan-sepsis. 

Så fort kan det gå! Vi svängde förbi A-M med mera kattmat till Tiger och i morgon lär jag titta upp på sjukhuset, för att hälsa på denna arma olycksdrabbade friherrinna. 

"Kan du vara min kontaktperson när det gäller sjukhuset ..?" undrade Lena. 

"Absolut!" svarade jag.

En ny titel i ens liv.

Dagens fönster ...

... fångades i Hussjö hos Kajsa och Emil.

Spridda skurar från resan .., dag 16, 17 och 18. 

(Långt inlägg, det varnar jag för, men det är ju min dagbok och jag har inte haft täckning sedan vi lämnade Klimpfjäll. Pv som däremot har Telia som mobiloperatör, har kunnat surfa bäst han önskat. Själv har jag knappt kunnat ta emot eller ringa några samtal, förrän vi kom till Mora.)

Efter Klimpfjäll och det trivsamma boendet, körde vi vidare mot Stekenjokk - som ju är som en enda stor platå fylld med blåbärsris och annat -. Vi pratade om tv-bilder från den vägen vintertid, den som stängs av och täcks av flera meter hårdpackad snö. Därefter var vägen enbarmligt tråkig, skog och skog och mera skog och granar vid vägrenen eller en bit ifrån och det var som en evighet att ta sig till Ångermanland. Men då ...!

Då minsann blev det ljust och öppet och ett såå vänligt landskap! 

Kom fram till Husås, lite hitom Östersund, och övernattade hos pv:s brorsdotter Kajsa med make och två pratglada småttingar, Ivar 6 år och Majny 9. 

Det här var utsikten från baksidan av huset. Milsvida vyer .., och hos familjen finns sju kor, nitton får, två ankor, en hund och två katter, samt en drös med höns. 

Lillkillen på 6 år, blev närapå förälskad i pv och kröp ihop hos honom i sängen morgonen därpå. Jo, så är det. 

Kajsa, Emil (maken) och barnen gav sig av till jobb respektive skola tidigt på torsdagmorgon och vi lekte hemtjänst och dammsög och diskade, pv tog hunden Rimo på lång runda och så tackade vi för oss, sa hej till huset, klappade Rimo och småpratade med fåren och så tog vi sikte på vidare utflykter. 

Chansade på att Gunnar Rindå som bor i Krokom skulle vara hemma, men det var han inte, så vi körde vidare. Valde - efter mycken möda - boende i Mora, men på vägen dit stannade vi till såväl här som där. 

"Där" kunde till exempel vara Kvarnsjöns Camping, där vi tillbringade en natt för kanske femton år sedan och då var jag mer eller mindre salig, så vackert tyckte jag att det var. Pv ville då bo i tält, jag vägrade .., sa att jag betalar i stället för den timrade lillstugan och det gjorde jag. Minns hur jag satt på verandan och skrev på min dator och kände mig så tillfreds med tillvaron .

Nu, när vi båda skuttar omkring i sjuttioårshagen, tog vi mitt-på-dagen-fika vid trädgårdsbordet till höger på bilden. Två sädersärlor sprätte omkring i gröngräset .., jag köpte två gamla tallrikar från loppisen i huset intill, till priset av 15 kronor. 

Hjälp, så söt den är, tycker jag.  Minns jag rätt var den här från Uppsala Ekeby.

Kvinnan som driver campingen (där finns rum, minst en stuga, häbren och ställplatser) är ett under av vänlighet och ser så rar ut. 

Jag frågade henne om det var okej att vi stannade till och fikade vid trädgårdsbordet, utan att ha något annat ärende. 

"Självklart!" sa hon och log så varmt. 

Vemdalen är bland det vackraste jag vet i vårt land. Stannade till och tittade på den här skulpturen/statyn av Lars Widenfalk, tydligen gjord 1980 och med titeln "Nybyggarna". 

För ovanlighetens skull finns en kvinna med - det tycker jag känns så bra -! 

Och så fint med det som liknade vanliga små ängsblommor runt kanterna! 

I vanliga fall brukar jag ha bokat boende ganska långt i förväg, men så har det inte varit den här gången och jag kan inte påstå att jag tycker att det är ett bättre upplägg. 

Nu får man ta det som finns kvar och är ledigt och så var det när vi bestämde oss för att stanna i Mora och bo på Prinsgårdens B&B som såg så mysigt ut. 

Jo, det visar sig vara fint, rent miljömässigt .., väldigt mycket dalakänsla, men frånsett vårt rum - nr 12 - så var det ingen jättehöjdare till boende. Litet och trångt kök för att vara någon slags Bed & Breakfast ..., gratis frukost bestod av det allra mest nödvändiga, dusch och toalett i korridoren och/eller i källarplanet och från närliggande E 45:an dånade trafiken till långt efter midnatt! 

Andra gäster hade klagat över Epatraktor-dunket under fredag och lördagkvällar, men det undkom vi. Jag gav boendet en 4:a av 10 möjliga. Vi betalade 760 kronor för en natt och elbilsladdare som enligt  boendebeskrivningen skulle finnas vid boendet, se, det fanns inte alls.  

Körde vidare. Visste inte riktigt vilken väg nu skulle ta? Pv fick bestämma. Kanske via Bohuslän? På väg dit stannade vi till i Vansbro som för mig betyder Björn Skifs (och Alzheimers), men som för pv betyder minnen av deltagandet i Vansbrosimmet för många år sedan. 

Kyrkogården visade sig vara sååå vacker med många låga gravstenar! Det var ovanligt, tyckte vi och titta så fina vipphortensiona var .., nästan som en famn som inramar vattenspelet. 

Och blir man inte varm i hjärtat av en sån gravsten .., så enkel och ändå så fin, då vet inte jag. 

Jag tror att Holger Alsterblad var en snäll morfar.

Turtlan i Karlstade hörde av sig under resans gång och bad oss vinka till deras sommarstuga inte långt från Filipstad och då funderade vi om det var okej att vi fick ta ett dopp just där? 

Det var inga som helst problem, sa Annica och förärade oss en vägbeskrivning som inte var av denna världen och si .., vi kom fram och det var som att hamna i paradiset! Där tog vi två simturer, men satt också på bänken och drack tolv-ett-kaffe och åt goda mackor. 

Tack du rara Annica/Turtlan att du guidade oss till detta fina. 

Och titta, vilka charmtroll som stod vid nära bryggan!

Efter badet och fikat bar det av mot Bohuslän och efter mycket letande bestämde vi oss för Strandvillans B&B i Lysekil. 

Här har vi bott tidigare och känner oss hemma. 

I morgon bär det av hemåt till landet Halland och inga avstickare blir det, tror jag i alla fall.

Nu längtar jag hem.

Liten resumé, dag 15.

Det blir lite hipp som happ det här, då jag är så sprängfylld av alla upplevelser, så där så det är lite svårt att hålla isär allt som hänt. 

Nå. Vi lämnade Malå och Maria vid niotiden igårmorse och tog sikte på Vildmarksvägen. 

Helt ofattbart är det ju att jag - som ändå är född och uppvuxen i Västerbotten - inte åkt där tidigare, men bättre sent än aldrig. 

Först Storuman för att tvätta bilen (min idé) , vilket visade sig var totalt bortkastade pengar, ty när vi närmade oss  Fatmomakke, var det dammig grusväg i flera kilometer och nur ser bilen värre ut än ever, ever!

För ovanlighetens skull hade vi inget boende bokat, men det ordnade sig. Klimpfjällsgården hotell och restaurang visade sig vara en pärla!

Vilket totalt underbart boende! Det här har tydligen varit en gammal pingstvänslokal (i alla fall där vi åt frukost och middag) och det känns så genuint. Och vilken personal! Ägaren verkar vara en i våra ögon ung kvinna; det var tydligen hon som serverade oss middagen igår (så rar!) och frukostvärdinnan Annica är som klippt och skuren för sitt arbete! 

När en äldre herre med amerikansk brytning närmade sig frukostbuffén , (han var den ende där just då) frågade hon vänligt om han hade sovit gott och vad han tyckte om sängen. Jo, det var underbart menade han, som fram tills nu bott i tält och haft en luftmadrass som säng. 

Lagom mycket eller lite av allt på buffén. Fräscht och fint. Det här boendet rekommenderas å det varmaste! Fint badrum med många krokar på väggen .., sköna sängar .., ja, så fint. 

Innan vi kom hit besökte vi alltså Fatmomakke, en plats min mamma ofta pratat om, men jag kommer inte ihåg varför. 

Själva kyrkogården var liten och med gamla, mossiga gravstenar och en bruuuusande fors intill. 

Mats Larsson som bara blev 40 år, låg under den här stenen. 

Och mannen i den lilla, lilla butiken intill parkeringen (sålde sameslöjd etc), visade sig känna till min mormor och morbror Olaf.

Nu åker jag baklänges i händelserna. 

Tittade in hos moster Gunhild i Dikanäs, det gjorde vi också och jag blev så innerligt glad när jag såg den här skylten på väggen ovanför köket. 

Mormor drev ju Rum för resande under många år och vilken totalt underbar skylt - färgerna och hur det var textat -! 

Skylten hade tydligen legat avsomnad i något utrymme i huset eller där omkring .., ja, men visst är den fin! 

Och moster Gunhild, född 1944, berättade att hon ramlat utanför Konsum och slagit sig (men inte igår) och därför var lite stöppelfött, så pv bar in två stora kassar ved till henne, så hade hon att elda i spisen. 

Här var det varmt och gott. Och vid den här spisen satt morbror Olaf när vi var här för kanske tretton år sedan .., han var då svårt sjuk i cancer och vi anade väl att det var sista gången vi skulle ses.

Nu är det tisdagmorgon. Vi ska åka vidare mot Stekenjokk och så fortsätter vi väl söderut. 

Hur ljuvligt är det inte att ha varit här! Nu står de amerikanska männen och säger att de vill lämna en liten donation, som tack för vänligt och fint bemötande här på hotellet. Ja, ungefär så har vi det. 

Gunnel .., du undrade hur jag upplevde Malå nu, jämfört med hur det var för många år sedan? 

Jo, mycket är förändrat. Många butiker som fanns där är nu borta .., pensionärsbostäderna på Ortvägen (nära Malåborg) är slitna och skulle behöva omvårdnad .., alla skyltar är skrivna på såväl svenska som samiska .., det lär vara 46 olika nationaliteter i Malå och det är ju totalt annorlunda än när jag själv växte upp .., vägen till Arvidsjaur kantades av ödehus av den mer "rappliga" sorten .., men Mörttjärn såg ändå välskött ut, tyckte jag. På många tomter stod traktorer, släpvagnar, skotrar, ja, det var hur mycket som helst! 

Människorna var dock sig lika: öppna, pratglada, vänliga! Det här svamlet om tystlåtna "norrlänningar", det tror jag är någon gammal kvarleva. Såväl Karin (exets fru) som pv, säger samma sak .., bara efter någon dag hemma hejar människor på dem! Ungefär så. 

En sak att påminna om: ska någon som råkar läsa här åka i de här trakterna .., hoppas i så fall att ni inte har 3 som abonnemang, ty jag har inte haft täckning sedan vi lämnade Malå. Thomas som har Telia har däremot inga problem, medan jag vare sig kan ta emot eller ringa samtal. 

Nu sitter jag här inte  långt ifrån receptionen. Sex hotellrum finns här (fem var uthyrda natten mot idag), men så finns stugor att hyra också.

Ja, så har vi det här. Molnigt och grått just nu och kanske hela dagen. Molnen ligger nära, nära fjälltopparna.

Tur och retur Skellefteå ...

Jo, det blev några fina timmar på bortaplan igår! 

Först träff med rara ellem vid Falkträskets badplats och oj, så fint där var! Det är där hon brukar vinterbada/simma i en upphuggen vak!

Nu var det femton, sexton grader i vattnet och sååå skönt att simma omkring lite!

Ellem bjöd på surdegsbakat bröd (egen produktion) med ost och så kaffe i termos! Underbart trivsamt! 

Och jag, som kan sakna ihjäl mig efter att kunna sätta upp håret, tvärstannade när jag såg hennes rågblonda kalufs med alla spännen! 

Så trivsamt att träffas där vid vattnet! 

Tack ellem!

Så här såg det ut. Två män, vilka jag trodde var äldre än vi, men i verkligheten var tio år yngre, hade med sig racerbåtar modell mindre, vilka de körde med ute i vattnet. Alltså leksaksbåtar, men för män. Osökt kom jag att tänka på mammas ord att "det bästa hos mannen är pojken!" 

Här kan man se en av båtarna. Den hade betingat ett pris av 5000:- och drevs av batterier vilka fick bytas efter kanske tio minuter. Ni kan tänka er hur det sladdades och kördes där utei vattnet!

Nu ska vi äta frukost och börja packa bilen! 

Ajöken, sa fröken.

Dagens fönster ...

Fönstret fångades i ett gult hus mitt - beläget mitt emot älven - utanför Skellefteå. 

Det var där vi igår tittade in som hastigast hos Olle och Inger. 

Bilden: Finska pinnar bakade på mandelmjöl, ja, inför dagens födelsedag, när Olle fyller år. 

Där blev det kaffe ute i trädgården och lite surr och därefter raka spåret hem till Malå igen. En av hundarna hade haft problem med magen och Maria skulle arbeta kväll, men det ordnade sig. Och som vanligt kändes vägen hem, betydligt kortare än vägen bort. 

Jag vet inte hur många skyltar till gruvor som vi passerade och jag tänkte att vilka naturrikedomar det här landskapet har levererat och kanske ännu levererar. Renströmsgruvan, t.ex. När vi googlade, visade det sig att den är Sveriges djupaste gruva, med drift på 1700 meters nivå. Gruvan öppnades 1952 och drivs av Boliden AB. Gruvan är ännu drift och där bryts idag komplexmalm som innehåller zink, koppar, bly, guld och silver. 

Minns jag rätt räknade jag till fyra skyltar till gruvor längs vägen till Skellefteå. 

Och jag vet inte heller hur många sällskap av fina renar som vi fick sakta ner för? Helvita renar ...? Såg jag såna tidigare? Sååå fina.