Dagens fönster ...

.... speglar sig mot hedgrenskans köksvägg. 

Sååå vackert! 

//Tack Kerstin!

Alla heter Valter ... 

Längst till vänster Valter Stenlund i Malå, allmänt kallad "Valle". Har arbetat på järnaffären i hundra år och kom till Ica när jag var hemma sist, "bara för att hinna träffa dig Elisabet!" sa han. 

Det var inte långt ifrån att jag började gråta. 

Uppe till vänster en annan Valter, som var så otroligt vänlig som kund. Alltid. 

Och längst nere till höger, Karl Erik Valter Bengtsson - alltså Ecke -. Namnsdag igår och namnsdag idag.

Alla heter (eller hette) Valter.

 Det var då det ...

Av samma anledning som när jag som tio, tolvåring gick ner till sjön och satt på sommarstuge-räcket och tittade ut över sjön .., svängde jag idag ner till Skallkroken, bara för att. 

Parkerade bilen och gick längst ut på piren.

Stod en bra stund och gjorde ingenting .., såg ett stort sällskap sjöfåglar en bit därifrån och tänkte att i somras .., då simmade jag låååångt ut, inte ut från hamnen - men längs stranden och ändå så djupt att jag inte bottnade. 

Pv brukade stå och hålla koll och ibland hade jag någon sjöfågel några meter ifrån mig, det var som om dom vande sig. 

Och så tillbaka igen. Jag kände mig som ett med havet och tänkte att ..., har jag någonsin i mitt liv känt mig så inutistark?

Karldagen ...

Plus 16 grader i köket när jag kom ner vid sjutiden. Jo, då blev det brått att få upp värmen i huset! 

I skrivande stund eldas det såväl i vedpannan som i kaminen och om inte annat ..., ja, så får man själv upp värmen, då det blir ett ständigt springande mellan vardagsrum och pannrum. 

Medan jag fyllde på med ved, upptäckte - eller hörde jag - sopbilen komma bullrande nere på Ejdervägen. 

"Neeeeej!!!" ropade jag högt för mig själv. 

Jag hade nämligen glömt att dra fram soptunnorna och nej, det är inte många meter, men ändå, det kändes så pinsamt. Så nonchalant.

Slängde på mig en tröja utanpå nattlinnet .., skelettvita benen syntes längst ner och så sprang jag nerför backen och ropade "FÖRLÅT!" till sopköraren som förmodligen trodde att han såg ett spöke. Jo, jag blev tydligen förlåten. 

Igår reprisläste jag sydkoreanska Han Kangs nobelprisbelönade bok "Vegetarianen". Jo, jag vet .., den tog jag mig an för två dagar sedan, men läste då snabbt och var trött. 

Nu, när pv inte var hemma, läste jag alltså om den. 

På bokens omslag kan man, bland annat, läsa följande: "Det här är en bok som förändrar läsarens tänkande." 

Nej, jag kan inte påstå att jag känner det riktigt så, men att det är en - i mina ögon - annorlunda roman, det håller jag med om. 

Och jag känner en sån ömhet för huvudpersonen - kvinnan Yoeng-hue - hon som plötsligt vägrar att äta kött och blir våldsamt anorektisk och  nästan helt går in i sig själv, med allt vad det innebär vad gäller relationer. Hon blir liksom "upplöst", ja, så där som om hon faller i små, små bitar och hur få ihop dem igen? Det handlar också om makt.., mest hos män. (Äkta makar, fäder,, en svåger ...). 

Tycker jag att författaren är värd Nobelpriset? Nej, det kan jag inte uttala mig om, den kunskapen besitter jag inte. Men stort tack till dig Britt, som lånade ut den!

För övrigt har Karl namnsdag idag. Min pappa hette Karl Gustav Ivar och Ecke, han har också ett Karl med i sitt namn. Karl Erik Valter. 

Ajöken, sa fröken.

Tisdagsfönstret ...

... fångades av självaste pv, på väg från Göteborg och norrut. 

Han berättade att han nu vid halv tio på kvällen sitter själv på fyra-sätersplats och hoppas väl att det blir så hela natten.

En måndag i januari ...

Regn och rusk när vi åkte till Falkenberg (hej svejs till pv!), men lite solsken på väg hem igen - och det blev bara bättre och bättre - och väl hemma körde jag längre ner på Ejdervägen, den som svänger av efter parkeringen och då går rakt söderut och slutar med en vändzon. 

Kanske hade jag hoppats att solen skulle ha hunnit liiite längre ner mot horisonten, nu blev det väldigt ljust, men fint ändå. 

Fick precis sms från pv nu, när klockan är 20:47. 

"Vi rullar snart in i Hallsberg nu!" skriver han och jag tänker att där bor ju mossfolk med sin härliga familj. 

Om allt går som det är tänkt, är tåget framme i Östersund (och där i närheten bor ju Eva Grelsson och i Krokom bor Gunnar Rindå) kl. 06:25 i morgonbittida och 07:15 tar han bussen till Dorotea. Knappt tre timmar tar den turen och så bär det av mot Umeå och den resan tar också tre timmar. Framme i Skellefteå 16:35. Tur att han har minst två böcker med sig.

Tittar - samtidigt som jag skriver detta - på Husdrömmar. Å, du milde tid .., vilken energi människor tycks ha!! Det renoveras hus på hus och så tjopp bara, köper man ännu ett hus: nu i Italien. Om jag är avundsjuk? Ja, på deras till synes omättliga energi, kanske. Och ett gammalt hus i Italien med olivträd på innergården, det vore ju inte så tokigt.

Ny vecka, ny giv ...

Vaknar tidigt och lyssnar till P1 där Mikael Kulle leder morgonsändningen. 

Det finns inte ord för hur mycket jag beundrar dem som sitter i en studio och dirigerar olika medarbetare!

Idag handlade det om båten utanför Aspö (kabeln, ni vet ...), och där var ett långt inslag från Daniel Alling (handlade om detta att inte glömma Förintelsen) och mycket mera. 

Enda nackdelen är att därefter går det runt och det mesta återkommer och det förstår jag ju - vi människor lyssnar vid olika tidpunkter - men då brukar jag lämna sängvärmen och även P1. Att denne Mikael Kulle fick ett pris förra året, det förvånar mig inte.  

Nåväl. Ställde upp fönstret på vid gavel .., gav de tre pelargoniorna - vilka under vintermånaderna bidar sin tid i sovrummet - en skvätt vatten, böjde mig ut och för att se om ekorren var på plats och det var den, så då blev det brått ner, satte igång kaffebryggaren och gick sedan ut och fyllde på med solrosfrön. Ekorren blir allt tryggare (om det nu är samma ekorre som kommer på besök) och skuttade endast några meter bort; satte sig därefter på en av bokens grenar och väntade på att jag skulle bli klar och innan jag ens hunnit bakom knuten, var den tillbaka.

När detta skrivs sitter jag i soffan. Nattlinnet och och en luggsliten sticketröja är min schangdobla outfit och jag kan konstatera att mina ben är KRITVITA, inte alls som på bilden t.v.

Åååå, som jag längtar efter färg på benen, ja, jag blir rent av lycklig när dom inte längre ser ut så här eländiga som dom gör just nu, i slutet av januari. 

Pv sitter här intill i fåtöljen och dricker te och Maria ringde nyss och frågade vilken tid han ankommer till Skellefteå i morgon. Jaha, halv fem på eftermiddagen ungefär. 

Så är livet här i det gula huset, den här dagen den 27:e januari när Göte och Göta har namnsdag.

Dagens fönster ....

Så här skriver avsändaren, som är annannan: 

"I huset bor en man vars jobb är att bygga 3D-modeller till de allra främsta arkitekternas prestigebyggen. Han har verkstad i huset också."

//Tack annannan och alltid kul med info om era fönsterbidrag!

Malå idag på morgonen ...

Bilden togs av Maria. 

Och pv har packat det mesta och i morgon ska han fixa matsäck att ha med sig under resans gång. Och så har vi haft genomgång av eldningen i pannrummet .., den biten sköter han för det mesta, ja, inte när han arbetar förstås. 

Så här vackert var det när Maria i morse tittade ut genom sängkammarfönstret. Solen tar sig allt lite högre för var vecka. Hoppas nu att pv får fint träningsväder under veckan hemmavid.

Dagens fönster ...

"Hej!

Fönsterhåven är med här på Värmlands museum.

En så stilla och rogivande plats.

Hälsningar från Annica/Turtlan."

//Tack Annica! Tänk, så många värmlandsfönster du bjudit på under årens gång!

Boken ....

Bildtext: Änkefru Olga Gavelin, f.1881 i Aronsjö. Farfadern Olof Mellström, Mellsträsk, Skellefteå socken, blev 1846 den förste odlaren på Aronsjö skifteslag. 

Igårkväll, när vi tittat på På Spåret och Carina Bergfeldt, gick vi helt sonika i säng och jag låg nog i två timmar och sträckläste Sune Jonssons bok (den som jag fann på Bokbörsen) "Bilder från den stora flyttningen". Vilka bilder! Och vilka texter! Boken utkom 1964 på LT:s förlag.

Så här skrev t.ex Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "Sune Jonsson är en av de främsta. Hans fotografi har framför allt en inlevelsens ömhet och styrka, ett engagemang i människorna bland vilka han vuxit upp med. Han är sakligt sträv och fri från sentimentalitet. Det är en glädjefylld upplevelse att betrakta bilderna." 

Bildtext: Elias Svande. Kronotorpare i Lomsjökullen, skomakare i Laxbäcken och Nästansjö, kompositör till polkan Kvirhöken, jordbrukare i Hunneberg. F. 1891, son till Elias Eliasson, som 1884 upptog de första odlingarna i Hunneberg. 

Tänk nu på att min bild från boken är tagen med min Iphone och inte alls gör Sune Jonssons bild rättvisa, men ni kanske förstår ändå .., hur mycket jag beundrar fotografens sätt att fånga människor och miljöer, så där .., i ett ögonblick. 

Och jag kan sitta länge och låta blicken vandra runt bland järnspisar och vedtravar .., bland kläder på tork och pinnstolar, på tavlor som sitter högt upp på väggarna och bilder av Jesus och där är små kors i trä och intill någon av sängarna - ett sängbord med bibeln inom räckhåll -. Under sängarna: alltid en potta.

Boken handlar till största delen om de människor vilka kom till Västerbotten och blev kronotorpare och vilket slit det var ! Ett helt sällskap kom en vinter i lågskor från södra Sverige, men blev inte långvariga. Några stannade kvar .., kämpade för att bygga sig något som liknade ett hus, ibland bara ett rum och kök, inget rinnande vatten, ingen elektricitet och kallt och vintrar med djupsnö. 

Och sen kommer 60-talet och det är då Den stora flyttningen tar sin början. Vattenfall dämmer upp Vojmån, odlingsmarker hamnar under vatten och ersättningen till markägarna är i många fall usel. 

Den här bilden har jag ljust upp , så kanske det blir lite lättare att se. 

Bildtext: Set Ramstedt, Golisen, Vilhelmina socken, f. 1885 i Heligfjäll, Vilhelmina. Korpral i Östersund 1905, brandman och polis i Karlstad 1907, vaktare på Mariebergs hospital i Kristinehamn, gift 1920  och innehavare av fjällägenhet på Klockhoffbränna, Heligfjäll, sedan 1930 ägare till ett skogshemman i Golisen, frälst 1936.

"Du ser munspelet på bordet. Jag ska spela en schottis för dig ...", säger denne Set Ramstedt till Sune Jonsson. 

Han säger vidare: "Jag blev baptist för jag har en religiös läggning som jag tänker behålla nu då världen är på kant och ondskans demoner regerar."

Ja, ni förstår att detta är ju verkligen som att åka baklänges i en tidsmaskin. Och tänk .., att det här nedtecknades 1961.

Det är ju som en helt annan värld. 

Om Sune Jonsson kan man läsa mera här.

Dagens fönster ...

Här kommer ännu ett reprisfönster från 2016 och den som lät oss ta del av det här - i alla fall i mina ögon - så otroligt vackra fönstret med spetsgardiner, det var hon vars blogg bar titeln Benved.

Är det skifferplattor till vänster om dörren, tro?

Sånt jag inte förstår ...

Sett på nätet. 

Och jag tänker att ett varv med strykjärnet inte hade varit så dumt, ja, innan varan läggs ut till försäljning. 

Samma sak här.

Dagens fönster ...

... kom susande till min dator den 24:e januari 2016 och den som tog bilden var sonen, Anders.

Fredag i ett gråregnigt Halland ...

Går tillbaka till 2016 och dagens datum och läser då att vi båda ligger däckade i nästan 39 graders feber .., och tänka sig, att även idag den 24:e januari, ligger åtminstone pv under täcket. 

Jag läser också att jag har våldsam ångest för att ringa till jobbet och sjukanmäla mig, att jag har suttit i nästan en timmes tid och tagit  s a t s. Man kan fråga sig varför? 

Inte rår man för att man blir sjuk, men kanske var det tanken på att det ställer till det .., att någon annan - som kanske längtat efter en ledig dag - då skulle ringas in. 

Nåväl. Måtte nu i alla fall pv bli frisk innan han på måndag, ska ta tåget norrut. 

Vi gick till sängs ovanligt tidigt igårkväll och jag låg då och lyssnade till reprisen av P1-förmiddag med Louise Epstein. Det handlade om Polen i allmänhet och kanske Donald Tusk i synnerhet och det var så ..., ja, jag vet att jag är enjängd, men det var sååå intressant! 

Vi fick veta att D.T. var son till en snickare, att hans mor arbetade som sekreterare på ett sjukhus .., att fadern dog när D.T var fjorton år gammal .., det handlade om hans tid som ordförande i EU-rådet och att han springer 1 mil om dagen .., har arbetat som fasadklättrare, att han som nybliven ordförande i Europarådet talade urdålig engelska, men i en intervju meddelade att han skulle "polish my english", vilket han ju onekligen har gjort.

Och jag kände en sån oerhörd lättnad när Polen tog över ordförandeskapet i EU efter Ungern, dels för att jag tycker att Orban är så inställsam när det gäller Ryssland, men också för att jag tycker att Donald Tusk känns som en klok människa. Här en länk till programmet. 

För övrigt ..? Pv har kommit ner ., det brinner en eld i kaminen .., och på bordet står ett tänt ljus. Det har sprängts i ett hyreshus i Farsta, hissen fungerar därför inte och där bor många äldre med rullatorer, vilka nu får svårt att ta sig ut. Fängelse på livstid tycker jag vore ett bra straff för människor som utsätter så många för ren och skär livsfara.

Dagens fönster ...

... fångades här i det gula huset, ja, det känner ni igen förstås. 

Bilden visades på familjechatten i morse, mest som jämförelse med utsikten från någon annans utsikt. 

Nämligen Marias från hennes sängkammarfönster. Där såg det ut så här nu på morgonen.

Göran Högsvik finns inte mera ...

Igårkväll fick vi veta att den underbaraste av grannar, nämligen Göran som under många år bodde intill pv och senare även med oss båda, hade somnat in. I många år har han varit drabbad av Parkinssons sjukdom och kanske var det detta som fick dem att sälja huset och flytta till Värnamo. Sååå tomt det blev! S o m  jag saknade dem! 

Och nej, det var inte så att vi umgicks särskilt ofta, men det var mycket småprat så där grannar emellan eller kaffe på altanen - här eller där - och Göran och hustrun Gun slog nog rekord i att jaga mördarsniglar! Det hände ofta att jag vid fyratiden på sommarmorgnarna såg dem gå på snigeljakt ute på tomten! 

Göran var inte bara älskad av oss, nej, även av Harry och inte minst av Nelly. Den senare tog lite tid på sig att godkänna den där vänlige grannen, men sen ....! Här är det en ung och yster Harry som är över sig av glädje när han upptäcker att Göran är ute och pysslar med nånting på tomten.

"Men hej du Nelly .., hur har du det idag .., jaså, du ville komma och hälsa på oss lite ..?"

Bilden visar Göran och den alltid så idoga och spänstiga hustrun Gun.

Och på besök här hos oss. Ja, jag sitter nog gärna hos Göran ..., tror jag att Nelly tänkte. 

Göran var inte bara vår granne, nej, han och Ecke hade känt varandra hur länge som helst, kanske i fyrtio år om inte mera och var verkligt goda vänner. 

Fiskarkompisar också! Här fångade jag dem nere vid lilla hamnen här i Stensjö, två härliga män  - Ecke lite bullrigare (på ett vänligt sätt) än den mer stillsamme Göran - ja, dom kompletterade varandra perfekt. 

Rensning av fisknät och Nelly förstås på besök. Göran till vänster och Ecke till höger. 

Ja, så var det med Göran Högsvik. Om man kan läsa bloggar när man är död, så från hjärtat tack du underbare, fine, omtänksamme Göran! S o m  du förgyllde vår tillvaro! (Göran blev 87 år).

Favoriterna ...

Det här är John Carlsson, presentatör av dom lokala nyheterna i Västnytt. Jag blir glad VARJE gång han uppenbarar sig i rutan! Man kan kanske fråga sig varför, men jag vet precis .., han utstrålar en slags värme och önskar oss ofta en trevlig kväll .., ja, han är som lite gammaldags på något vis. 

En kvinnlig meteorolog i tv 4 är också så där trygg och fin, enligt mitt sätt att se det - hon heter Ulrika Elvgren - är dalkulla och hade födelsedag den 19:e januari. (Avdelningen onödigt vetande).

Dagens fönster ...

... fångades när jag lämnade biblioteket i Söndrum och med mig hade jag den där härliga boken av Sune Jonsson. Vi var bara två besökare där inne och så förstås bibliotekarien i sin fina lilafärgade klänning.

Onsdagmorgon i landet Halland ...

Vaknar vid 5-tiden, men ligger kvar betydligt längre. Sigge som kurat hos mig flera timmar natten mot idag och var såååå nära att våga krypa under täcket, har gått ner. 

Mobilen ringer. Det är AP som är på väg till jobbet och hon sjunger högt - ungefär som när man fyller år - men nu handlade det om jag är vaken? Jodå. 

Det blir det vanliga småpratet som hon egentligen inte tycker är så väsentligt, så plötsligt bryter hon av,  "men mamma, jag tycker inte att vi på familjechatten har pratat tillräckligt om Porromas härliga vinst i helgen!" säger hon och jag ler för mig själv och sen blir det genomgång av vad vi nu tycker om olika reportrar, om Viaplay, saknaden efter Ola Brännholm när han inte är på plats och hur det nu var med de svenska damernas skidor innan jul. Med AP döpratar man liksom inte och väder och vind - eller vad man ätit till middag - är för henne HELT ointressant. Underbart när ens ätteläggar har helt olika personligheter!

När vi sagt hejdå och jag lämnat sängen och gått en trappa ner till pv, berättar jag för pv om biskop Mariann Edgar Budde som inför den nyinstallerade presidenten och andra höjdare ledde en slags predikan/bön där hon bad presidenten att ha "mercy" .., att helt enkelt ha förbarmande över alla de som nu kanske lever i skräck och rädsla för att bli utvisade ur USA .., alla homosexuella, transpersoner och immigranter, ja, alla de som också bär upp det amerikanska samhället .., städare, vårdpersonal, de som arbetar hårt inom jordbruket och så vidare. Här en länk om någon har missat talet. Vilket mod denna Mariann visade! All, all heder till den kvinnan!

Den här onsdagen i januari var det dags för ett besök på frisörsalongen, den som ligger nära Nissan. 

Eftersom den ordinarie frisörskan var sjuk förra gången, hamnade jag då hos hennes kollega, hon som är uppvuxen i Bosnien men har tillbringat de senaste nio åren i vårt land.

Det visade sig att hon hade bra koll på lockarna och jag kände mig väldigt nöjd efteråt. 

Som vanligt var jag på plats en kvart i förväg och satt i soffan och tittade lite på när den manlige frisören klippte en man i 30-årsåldern och oj, så fin han blev i håret! 

Mitt emot mig satt en äldre herre och tittade ner, allt medan han vickade på ena foten i takt med musiken.

Det är nu inte alla människor som begåvats med lång hals (det var tyvärr slut på den varan när det var dags för min skapelse ...), ja, men då kan ni tänka er hur det ser ut när man sitter i frisörstolen med ett svart skynke fäst bakom halsen. Jo, det ser ut som man är helt UTAN hals. Hemskt, är det. 

Vi för en ojämn kamp frisörskan och jag själv .., eller egentligen alla frisörer som jag besökt, ty alla vill dom göra en fin dam av mig (frisyrmässigt) och det går inte. Jag vill inte!

"Vill du ha spray i håret ...?" frågade den rara frisörskan och jag sa att nej, nej, nej, absolut inte! Då log hon. 

Bad henne klippa upp i nacken och det fixade hon. Det är mer än underbart att ha kort hår, även om det händer att jag ångrar mig .., det var ju så behändigt att bara sätta upp håret! Och vad pv tycker bättre om, det vet jag. Det är inte det korta och lockiga.

En sak till. Igårkväll råkade vi fastna framför tv:n och såg då en fantastisk norsk dokumentär vars titel var "Okänt landskap". Filmen är gjord av Silje Evensmo Jacobsen, född 1986 . Det är nästan omöjligt att beskriva hur mycket vi tyckte om den här skimrande guldpärlan till dokumentär!  Här kan man få veta lite mer om hur filmaren Silje (vilket vackert namn!) tänkte när hon tog sig an det här projektet. Filmen finns att se fram till den 18:e februari i år. (Och tänker sig walkaboutSweden att titta, så se till att ha en näsduk till hands ...).

Det var allt för idag.