![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgLmDcWYym8-VqatbsSlHPjLnmDkc0fJNMBPpmuONLp7Dr9rYIvRFRfuPnJsTyjuLV9QpAZCXqWdqwy0gLf7-BWd9JCirQsGykJX-SQnrJdnA_azJGwYDRknkitsyEanVzYr7GX4Wh5deX9/s400/IMG_5819.jpg)
Några minuter i tio står jag utanför Systembolaget i Falkenberg.
Jag är inte ensam .., där står även några luggslitna herrar och alldeles intill, vid Arbetsförmedlingens entré, väntar ett tiotal damer och nästan alla är yngre än jag själv och alla håller dom ett orangefärgat häfte i sin hand.
Det slår mig att jag nu tillhör just den gruppen: vi som är ARBETSLÖSA.
Fast jag har ju sagt upp mig själv, tänker jag, som till tröst.
Och systembolagets dörr öppnas och jag tar sikte på en av de anställda; en ung man som plockar bland flaskorna och mannen hjälper mig att välja ett rött vin till kvällens lammstek.
Alldeles omåttligt trevlig och service-minded är han!
När jag ändå är i närheten, tittar jag in på Arbetsförmedlingen
Många av kvinnorna är nu försvunna .., jag ser dem sitta i små glasväggsförsedda bås och samtala med någon handläggare och jag anmäler mig hos en man som heter Jacques och har glada ögon och ber om min legitimation .., och så får jag slå mig ner och vänta på min tur och där kommer en man som är irriterad för att där inte finns någon display i taket, ja, det är så himla omodernt med kölappar på det här viset och någon som ska ropa upp numret, säger han och Jacques försöker förklara, men mannen bryr sig inte.
När han slår sig ner i fåtöljen intill, ser jag att den irriterade mannen bär en jacka av märket Gant.
Så småningom hamnar även jag hos en handläggare, i just ett sånt där litet bås, och jag förklarar hur min situation ser ut och mannen nickar och hummar och noterar och skriver och hela tiden skäms jag över den lila systembolagspåsen .., ååå, jag känner mig ..., inte som mig själv.., och jag undrar vad mannen ska tänka?
"Ja, det är till lammsteken ikväll ..", säger jag och avskyr mig själv som förklarar.
Mannen ler lite.
"Ja .., ja .., till lammsteken .., sure ..?" ser han ut att tänka.
Eller t r o r jag att han tänker.
Efteråt kör jag till tre olika butiker, utan att hitta det jag söker: nämligen schalottenlök.
Det blir till sist Ica, på Skrea Strand (då har jag lyckats köra fel och återigen hamna i Falkenberg) och där utanför står fiskbilen och av en pratglad försäljerska köper jag fyra hela sillar till pElle och sigge nilsson och sen kör jag hemåt.
Det är dom som är på bilden.
Sillarna, alltså.
Och nu sitter två kattherrar och stirrar mot spisen.
Just så.