Snart dags att moppa till jobbet ...
Och på promenaden med hundarna såg jag en fjäril som jag verkligen kämpade för att försöka få en närmare blick på.
När jag nu har kommit hem, tror jag (med hjälp av fjärilsboken som var en present från Mian) att det antingen var en Hagtornsfjäril eller en Rapsfjäril.
Jag lutar mera åt att det är den senare, om det nu är någon alls av dem.
Och molnen kommer seglande över himlen .., drar förbi .., och nya visar sig.
Det är tryckande hett ute.
Men på Mallorca, där Elvis husse och matte är, där är det kyligt och dåligt väder.
Så kan det gå.
måndag 27 maj 2013
Och från Bangkok meddelas ...
Efter promenaden slår jag mig ner på altanen.
Det är varmt och skönt .., under bordet - i skuggan - ligger Elvis och flåsar och en bit därifrån har harry sträääckt ut sig i gröngräset.
Småfåglarna kvittrar.
Och jag tänker på livet i stort och smått och hur lyckligt lottad man ändå är och så tänker jag på Guy i Thailand och undrar hur det känns att befinna sig på ett sjukhus i Bangkok och inte ha anhöriga på nära håll .., ingen som tittar in med blommor eller en tidning .., ingen som kommer och frågar hur det är och allt sånt, för Wipharat måste förstås arbeta och hon bor inte alls i närheten.
Så tar jag fram mobilen och slår numret.
Det tar en stund innan signalerna har susat iväg över halva jorden och jag tycker fortfarande att det är ett mirakel; att det fungerar .., det här med uppfinningen telefonen!
"Heeeej Elisabet ...", hörs sedan Guys stillsamma röst.
Och jag får veta att han befinner sig på sjukhuset i Bangkok och strax ska på undersökning .., allt har blivit bättre .., det går sakta framåt och han känner sig bra.
"Jo, men det är bara bra ...", säger han och jag hör leendet genom luren.
Kanske får han åka hem till Kanchanaburi i morgon?
Synen då?
"Nja, han kan fortfarande inte läsa .., men för övrigt så är det bra ...", säger han.
Ja, tänker jag .., allt är relativt här livet.
Och så vidarebefordrade jag hälsningar som kommit hit till honom och han tackade och blev så glad och hälsade tillbaka till er alla!
Ejdervägen i Stensjö. Och farthinder i Guys liv också. |
Efter promenaden slår jag mig ner på altanen.
Det är varmt och skönt .., under bordet - i skuggan - ligger Elvis och flåsar och en bit därifrån har harry sträääckt ut sig i gröngräset.
Småfåglarna kvittrar.
Och jag tänker på livet i stort och smått och hur lyckligt lottad man ändå är och så tänker jag på Guy i Thailand och undrar hur det känns att befinna sig på ett sjukhus i Bangkok och inte ha anhöriga på nära håll .., ingen som tittar in med blommor eller en tidning .., ingen som kommer och frågar hur det är och allt sånt, för Wipharat måste förstås arbeta och hon bor inte alls i närheten.
Idag. |
Så tar jag fram mobilen och slår numret.
Det tar en stund innan signalerna har susat iväg över halva jorden och jag tycker fortfarande att det är ett mirakel; att det fungerar .., det här med uppfinningen telefonen!
"Heeeej Elisabet ...", hörs sedan Guys stillsamma röst.
"Utsikt från sjukhuset i Bangkok", skriver Guy. |
Och jag får veta att han befinner sig på sjukhuset i Bangkok och strax ska på undersökning .., allt har blivit bättre .., det går sakta framåt och han känner sig bra.
"Jo, men det är bara bra ...", säger han och jag hör leendet genom luren.
Kanske får han åka hem till Kanchanaburi i morgon?
Synen då?
"Nja, han kan fortfarande inte läsa .., men för övrigt så är det bra ...", säger han.
Ja, tänker jag .., allt är relativt här livet.
Och så vidarebefordrade jag hälsningar som kommit hit till honom och han tackade och blev så glad och hälsade tillbaka till er alla!
Efteråt ....
.... när gästerna har sagt tack och hej och huset blivit alldeles tyst och tomt .., när inte ett enda skratt hörs och tv:n krånglar (å andra sidan hittar jag inget jag vill titta på, förutom Babel och det kan jag ju se på play senare ...), tar jag helgens exemplar av DN och går upp och lägger mig.
Harry intill mig.
Nära, nära.
Och jag läser artikeln här ovanför, om "hur sociala medier och dejtningssajter utmanar de arrangerade äktenskapen i Indien."
I mitten på bilden sitter Karimun och Javed Ansari som varje söndag är på besök i Karimuns föräldrahem. Länge ligger jag i sängen och tittar på bilden .., på färgerna och kläderna .., på påsen som hänger på väggen. Sånt.
Hur intressant som helst är det!
På samma sida en liten notis om en 80-årig man från Japan som tagit sig upp till toppen av Mount Everest. Mannen, Yuichiro Miura, har opererat hjärtat vid fyra tillfällen, men har redan bestigit berget två gånger tidigare, ja, då var han förstås rena ungdomen - bara 70 och 75 år -!
Sist av allt fastnar jag för ledarskribenten Hanne Kjöllers artikel på sidan 5.
Att man tycker att en journalist skriver "himla bra", kan ju bero på att man delar journalistens åsikter.
Det gör jag ofta, när det gäller DN:s Hanne Kjöller.
Eller mer så här: hon sätter ord på det jag själv kanske inte kan förklara.
När pv - långt senare - kommer i säng, trött och slut på efter timmar av rättningsarbete, ber jag att få läsa artikeln för honom.
Jag är spänd på vad han ska säga.
Tänk, om vi ser helt olika på det här!
Det gör vi inte och det gör mig glad.
Länk till artikeln finns här.
// Och när det gäller eländet i Husby, vill man bara säga "tack", till alla underbara människor som engagerat sig och nattvandrat för att återta lugnet..!
.... när gästerna har sagt tack och hej och huset blivit alldeles tyst och tomt .., när inte ett enda skratt hörs och tv:n krånglar (å andra sidan hittar jag inget jag vill titta på, förutom Babel och det kan jag ju se på play senare ...), tar jag helgens exemplar av DN och går upp och lägger mig.
Harry intill mig.
Nära, nära.
Och jag läser artikeln här ovanför, om "hur sociala medier och dejtningssajter utmanar de arrangerade äktenskapen i Indien."
I mitten på bilden sitter Karimun och Javed Ansari som varje söndag är på besök i Karimuns föräldrahem. Länge ligger jag i sängen och tittar på bilden .., på färgerna och kläderna .., på påsen som hänger på väggen. Sånt.
Hur intressant som helst är det!
Här står han, herr Yuichiro Mura. |
På samma sida en liten notis om en 80-årig man från Japan som tagit sig upp till toppen av Mount Everest. Mannen, Yuichiro Miura, har opererat hjärtat vid fyra tillfällen, men har redan bestigit berget två gånger tidigare, ja, då var han förstås rena ungdomen - bara 70 och 75 år -!
Sist av allt fastnar jag för ledarskribenten Hanne Kjöllers artikel på sidan 5.
Att man tycker att en journalist skriver "himla bra", kan ju bero på att man delar journalistens åsikter.
Det gör jag ofta, när det gäller DN:s Hanne Kjöller.
Eller mer så här: hon sätter ord på det jag själv kanske inte kan förklara.
När pv - långt senare - kommer i säng, trött och slut på efter timmar av rättningsarbete, ber jag att få läsa artikeln för honom.
Jag är spänd på vad han ska säga.
Tänk, om vi ser helt olika på det här!
Det gör vi inte och det gör mig glad.
Länk till artikeln finns här.
// Och när det gäller eländet i Husby, vill man bara säga "tack", till alla underbara människor som engagerat sig och nattvandrat för att återta lugnet..!
En enda grej på frukostbrickan ...
Ja, jag hade nästan glömt hur fina bilder han tar.
Här är länken.
Det bästa för Turtlan i Karlstad ...
HEJ!
Mitt bidrag i det härliga lotteriet blir en solig och varm lördagkväll hos bästa kompis B med barn.
Efter maten bjöds vi på nybakad kladdkaka både bakad, garnerad och serverad av snart 12 årige sonen i huset.
Kvällen var ljummen och efter den goda kakan tog vi en promenad runt kvarteret bredvid. Där är nämligen två radhus till salu. Men nej.... Tomterna låg rejält i skuggan så här om kvällen. Kvällssol är allt önskvärt!
Men kvällen var underbar för det!
Hälsningar // Turtlan
HEJ!
Mitt bidrag i det härliga lotteriet blir en solig och varm lördagkväll hos bästa kompis B med barn.
Efter maten bjöds vi på nybakad kladdkaka både bakad, garnerad och serverad av snart 12 årige sonen i huset.
Kvällen var ljummen och efter den goda kakan tog vi en promenad runt kvarteret bredvid. Där är nämligen två radhus till salu. Men nej.... Tomterna låg rejält i skuggan så här om kvällen. Kvällssol är allt önskvärt!
Men kvällen var underbar för det!
Hälsningar // Turtlan
söndag 26 maj 2013
När Anna-Lena besökte Paris ...
Om den glädjen berättade hon - Anna-Lena i Tumba -,i förra veckans det bästa.
Och så skickade hon en liten film, den kom till min inkorg och jag kunde omöjligen föra över den till bloggen, vilket var sååå synd, för filmen sa precis lika mycket som allt annat.
Ikväll tog jag helt enkelt och spelade upp filmen, filmade med min kamera .., förde över den till Youtube och så lägger jag ut den så här.
Kvaliteten blir därefter .. men ni kanske anar känslan ...?
Om den glädjen berättade hon - Anna-Lena i Tumba -,i förra veckans det bästa.
Och så skickade hon en liten film, den kom till min inkorg och jag kunde omöjligen föra över den till bloggen, vilket var sååå synd, för filmen sa precis lika mycket som allt annat.
Ikväll tog jag helt enkelt och spelade upp filmen, filmade med min kamera .., förde över den till Youtube och så lägger jag ut den så här.
Kvaliteten blir därefter .. men ni kanske anar känslan ...?
En mulen dag i maj ...
Sen blir det verkligen mulet och mörka moln sveper fram över himlen.
Men varmt är det och vi sitter ute och äter marängtårta och skålar för våra mammor.
Två är i livet, två är borta.
Annika har efter två dagar i solen fått rejält med färg.
Och vi sitter där ute och pratar om vänskap och bästa vänninnor - eller inte - och våra liv har sett så olika ut .., det är verkligen intressant.
Någon blev tidigt mamma och hennes bästa vän var barnens pappa ..., en annan har vuxit upp i Hamburg, ockuperat hus och levt i kollektiv .., en tredje har levt ett lugnt smålandsliv men - lite senare i livet -, flackat omkring och bott på en mängd olika platser .., och den fjärde har vuxit upp i Västergötland och bland annat suttit i kassan på Coop.
Nu .., är hennes stora intresse fåglar och allehanda insekter.
Jo, men så är det ..., att den ibland så hånade bloggvärlden kan vara fantastisk när det gäller möten.
Människor man aldrig annars hade träffat på, blir till fina vänner.
Anspråkslöst och lättsamt är det.
Som en slags korsbefruktning.
Och medan jag leker pensionatsvärdinna, fortsätter pv med rättandet av dom nationella proven.
Jag såg det på honom igår, att han var trött, på gränsen till utmattad, men han nekade förstås.
Idag ..., fick vi veta att jodå, han hade haft känning av hjärtflimret.
Inte länge, men ett litet tag.
Den vackra blå duken på bilden, är en gåva från en annan kär bloggvän, nämligen Eva från Tyresö.
Sen blir det verkligen mulet och mörka moln sveper fram över himlen.
Men varmt är det och vi sitter ute och äter marängtårta och skålar för våra mammor.
Två är i livet, två är borta.
Annika har efter två dagar i solen fått rejält med färg.
Och vi sitter där ute och pratar om vänskap och bästa vänninnor - eller inte - och våra liv har sett så olika ut .., det är verkligen intressant.
Någon blev tidigt mamma och hennes bästa vän var barnens pappa ..., en annan har vuxit upp i Hamburg, ockuperat hus och levt i kollektiv .., en tredje har levt ett lugnt smålandsliv men - lite senare i livet -, flackat omkring och bott på en mängd olika platser .., och den fjärde har vuxit upp i Västergötland och bland annat suttit i kassan på Coop.
Nu .., är hennes stora intresse fåglar och allehanda insekter.
Jo, men så är det ..., att den ibland så hånade bloggvärlden kan vara fantastisk när det gäller möten.
Människor man aldrig annars hade träffat på, blir till fina vänner.
Anspråkslöst och lättsamt är det.
Som en slags korsbefruktning.
En hand saknas. Den var säkerligen på sländjakt. Annikas hand i mitten. En kraftfull hand. |
Och medan jag leker pensionatsvärdinna, fortsätter pv med rättandet av dom nationella proven.
Jag såg det på honom igår, att han var trött, på gränsen till utmattad, men han nekade förstås.
Idag ..., fick vi veta att jodå, han hade haft känning av hjärtflimret.
Inte länge, men ett litet tag.
Den vackra blå duken på bilden, är en gåva från en annan kär bloggvän, nämligen Eva från Tyresö.
Någon vacker dag i maj ...
... går vi ner till stranden.
Tänk, för första gången i mitt femtionioåriga liv ser jag en gök som sitter och go-ko-ar!
Och Mian smyger fram och göken sitter kvar ..!
"Det där måste ju vara en knäppgök!" säger hon leende.
Medan Annika säger "men ååååå, så underbart!!", spanar Mian efter fåglar.
Och tänk, det är underbart åt andra hållet också!
"Nej, det är inte så kallt i vattnet ...!" säger madamen från Kävlinge.
I vattenbrynet ligger en död plattfisk.
Himlen är blå.
Och vi står där tillsammans, tre kvinnor .., en är femtio, den andra femtioett och den tredje femtionio .., och vi pratar om Skåne och Halland och Annika, som är en riktig skånska .., berättar om smultronvägar i landet som är hennes mer än något annat och igår sa Mian att ..., tänk, om man bor i Falköping, ja, då finns ingen sjö och inget hav i närheten .., ja, frågan var om detta inte var det sämsta stället man kunde bosätta sig på, om man vill ha vatten inom räckhåll!
Snart är tillsammanshelgen tillända.
Klockan tre avgår tågen - ett söderut - och ett norrut, mot Göteborg.
Pv - som fortfarande rättar prov - ska sjunga med kören Västanvind .., själv ska jag leka pensionatsvärdinna och ordna med lunchen.
Vinden friskar i.
På himlen seglar molntussar förbi.
... går vi ner till stranden.
Tänk, för första gången i mitt femtionioåriga liv ser jag en gök som sitter och go-ko-ar!
Och Mian smyger fram och göken sitter kvar ..!
"Det där måste ju vara en knäppgök!" säger hon leende.
Medan Annika säger "men ååååå, så underbart!!", spanar Mian efter fåglar.
Och tänk, det är underbart åt andra hållet också!
"Nej, det är inte så kallt i vattnet ...!" säger madamen från Kävlinge.
I vattenbrynet ligger en död plattfisk.
Himlen är blå.
Och vi står där tillsammans, tre kvinnor .., en är femtio, den andra femtioett och den tredje femtionio .., och vi pratar om Skåne och Halland och Annika, som är en riktig skånska .., berättar om smultronvägar i landet som är hennes mer än något annat och igår sa Mian att ..., tänk, om man bor i Falköping, ja, då finns ingen sjö och inget hav i närheten .., ja, frågan var om detta inte var det sämsta stället man kunde bosätta sig på, om man vill ha vatten inom räckhåll!
Snart är tillsammanshelgen tillända.
Klockan tre avgår tågen - ett söderut - och ett norrut, mot Göteborg.
Pv - som fortfarande rättar prov - ska sjunga med kören Västanvind .., själv ska jag leka pensionatsvärdinna och ordna med lunchen.
Vinden friskar i.
På himlen seglar molntussar förbi.
Dagens fönster ...
Från AP som i helgen befinner sig i Varberg med Fiéri, kommer ett morsdagsfönster.
Och text till .., precis sån text som mammor vill ha!
Fiéri ska tillbringa ett par månader i landet Halland och det här är utsikten från hennes stallfönster.
Välkommen till det här underbara landet, Fiéri!
AP har även träffat den strävhåriga taxenGösta Uno.
En sån här krabat skulle jag mer än gärna vilja ha .. men med taxar är det ju så att ...,"kommer kallad, men ej strax .., ty född till slav .., blev ingen tax".
Och just så är det med taxar.
Jag vet, jag har haft en.
Och på kvällen blir det löprunda i Varberg för dottern.
"Här skulle man ju kunna bo ...!" har hon sagt till kompisen under dagen.
Ja, Varberg är sååå vackert!
Från AP som i helgen befinner sig i Varberg med Fiéri, kommer ett morsdagsfönster.
Och text till .., precis sån text som mammor vill ha!
Fiéri ska tillbringa ett par månader i landet Halland och det här är utsikten från hennes stallfönster.
Välkommen till det här underbara landet, Fiéri!
AP har även träffat den strävhåriga taxen
En sån här krabat skulle jag mer än gärna vilja ha .. men med taxar är det ju så att ...,"kommer kallad, men ej strax .., ty född till slav .., blev ingen tax".
Och just så är det med taxar.
Jag vet, jag har haft en.
Och på kvällen blir det löprunda i Varberg för dottern.
"Här skulle man ju kunna bo ...!" har hon sagt till kompisen under dagen.
Ja, Varberg är sååå vackert!
När Annika och Mian kommer på besök ...
Då blir det promenad längs havet och himlen är blå och världen som allra vackrast.
Jo, precis så.
Det är blommande trift och styvmorsvioler, mandelblom och maskrosor.
Och havet.
Som julafton är det!
Mian har med sig akvarell-tavlan som jag beställt av hennes mamma Lisette.
Ååå, den är ännu finare i verkligheten!
Två "bonustavlor" - av vallmo - följer också med och sprider glädje!
Nu måste jag hitta en fin plats åt dem .., gärna med lite belysning så dom syns bättre.
Tack du underbara Lisette!
Annika är filurig så hälften hade räckt!
Hon har med böcker till lotteriet och här har pv fått gamla nothäften och nu kan han spela och sjunga som Mario Lanza!
Mian hade med sig en inramat eget fotografi av sländor in love ...
Fantastiskt!
Och så fick vi samtidigt en lektion i hur sländornas kärleksliv går till.
Det här med grillning är ett veritabelt elände.
Först får vi ingen fart på glöden .., kanske har det kommit fukt i kolen?
Till sist ger vi upp och jag går ner till grannen Elizabeth och frågar om hon möjligen har kol hemma - fungerande såna - jodå, efter en stunds rotande i källaren hittar hon två påsar!
Och så börjar allt om från början.
Men då blir glödbädden så djävulskt het, så där så vi inte kan stå i närheten och den som har hängbröst bränner nästan upp dem och det blir mycket skratt och mycket som blir förkolnat.
Men potatisen var jättegod.
Och tzatzikin.
Och rabarberpajen senare på kvällen ,-)
Vid tolvtiden, efter oceaner av prat (pv rättar ...) blir det godnatt.
Just nu sover alla, utom pv och jag själv.
Jag har bakat scones som är i ugnen .., och altanbordet är dukat .., och så blir det äggröra och bacon.
Och ser man på ..., nu är dam nummer 1 uppstigen!
Dags för mjuk väckning av nummer 2.
Då blir det promenad längs havet och himlen är blå och världen som allra vackrast.
Jo, precis så.
Det är blommande trift och styvmorsvioler, mandelblom och maskrosor.
Och havet.
Som julafton är det!
Mian har med sig akvarell-tavlan som jag beställt av hennes mamma Lisette.
Ååå, den är ännu finare i verkligheten!
Två "bonustavlor" - av vallmo - följer också med och sprider glädje!
Nu måste jag hitta en fin plats åt dem .., gärna med lite belysning så dom syns bättre.
Tack du underbara Lisette!
Annika är filurig så hälften hade räckt!
Hon har med böcker till lotteriet och här har pv fått gamla nothäften och nu kan han spela och sjunga som Mario Lanza!
Mian hade med sig en inramat eget fotografi av sländor in love ...
Fantastiskt!
Och så fick vi samtidigt en lektion i hur sländornas kärleksliv går till.
Det här med grillning är ett veritabelt elände.
Först får vi ingen fart på glöden .., kanske har det kommit fukt i kolen?
Till sist ger vi upp och jag går ner till grannen Elizabeth och frågar om hon möjligen har kol hemma - fungerande såna - jodå, efter en stunds rotande i källaren hittar hon två påsar!
Och så börjar allt om från början.
Men då blir glödbädden så djävulskt het, så där så vi inte kan stå i närheten och den som har hängbröst bränner nästan upp dem och det blir mycket skratt och mycket som blir förkolnat.
Men potatisen var jättegod.
Och tzatzikin.
Och rabarberpajen senare på kvällen ,-)
Vid tolvtiden, efter oceaner av prat (pv rättar ...) blir det godnatt.
Just nu sover alla, utom pv och jag själv.
Jag har bakat scones som är i ugnen .., och altanbordet är dukat .., och så blir det äggröra och bacon.
Och ser man på ..., nu är dam nummer 1 uppstigen!
Dags för mjuk väckning av nummer 2.
Vad pv syssslar med?
Jo, han rättar prov.
Idag ska kören Västanvind sjunga ute i Tylösand och han känner tidsnöd .., redan klockan sju tog han på sig glasögonen och satte igång!
lördag 25 maj 2013
Alldeles snart är det dragning i Uppmuntringslotteriet ...
Idag med en sprillans ny Notarius Publicus, nämligen varma, goa, rara Annika från Kävlinge.
Medan dragningen skulle ske, kämpade pv med grillen och vi glömde alldeles att tala om vilka som var med.
Men följande skvalpade omkring i lilla tillbringaren:
Turtlan i Karlstad
Anna-Lena i Tumba
Ingalill i Ystad
Cecilia N i Härnösand
Anne i Mantorp
Monet i Frankrike
Eva på Frösön
Ann i Göteborg
ellem i Skellefteå
Kattis i ...., Närke, kanske
Och så här blev det!
Tack snälla Annika som så villigt (nåja ...) ställde upp och grattis till vinnarna!
Idag med en sprillans ny Notarius Publicus, nämligen varma, goa, rara Annika från Kävlinge.
Medan dragningen skulle ske, kämpade pv med grillen och vi glömde alldeles att tala om vilka som var med.
Men följande skvalpade omkring i lilla tillbringaren:
Turtlan i Karlstad
Anna-Lena i Tumba
Ingalill i Ystad
Cecilia N i Härnösand
Anne i Mantorp
Monet i Frankrike
Eva på Frösön
Ann i Göteborg
ellem i Skellefteå
Kattis i ...., Närke, kanske
Och så här blev det!
Tack snälla Annika som så villigt (nåja ...) ställde upp och grattis till vinnarna!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)