Ett eftermiddagsfönster från ...

... fönsterfångerskan Gun-Britt i Östersund.

Men det är inte där som fönstret finns, utan i Spanien.

På besök hos ..

Ill: George Hughes


... den här mannen, nämner jag i en kommentar illustratören Kurt Ard.

Och så googlar jag på den mannen, så där för att få veta mera, och hamnar här.

Detta är, eller var, alltså kollegor till den här madamen.

Illustratörer.

Titeln på bilden ovan är för övrigt: "No chance to be alone ....".


Ill: Stevan Dohanos

Vilka underbara tidningsomslag!

Och här kommer glassbilen till stranden!

"Fängslad pedofil begick nya brott ..."

En 35-årig man från nordvästra Skåne misstänks ha utsatt ett 20-tal unga flickor för sexbrott via internet. Men det kan handla om många fler, enligt polisen och åklagaren.

Mannen har suttit häktad sedan mitten av oktober för att ha våldtagit en 14-årig flicka.

Ett halvår tidigare hade 35-åringen frigivits villkorligt från ett tvåårigt fängelsestraff för att ha våldtagit en 13-årig flicka.

Det står klart att han inte har upphört med sin verksamhet som nätpedofil, inte ens när han satt fängslad. (bloggmadamens kursivering .., jaså, får man som pedofildömd sitta och surfa på en dator i fängelset, det hade jag ingen aning om ..?)

- En del av brotten har skett under tiden mannen satt fängslad. Men om han begått brotten på anstalten eller under permissioner är oklart, säger kammaråklagare Charlotte Österlund till Helsingborgs Dagblad, säger kammaråklagare Charlotte Österlund till Helsingborgs Dagblad.

Detta står att läsa i en notis i dagens GP.


Kastrering ..., kan det vara nånting att ta till? undrar bloggmadamen.

Insikt nr 198 ...


Idag skulle pElle få maskmedicin.

Tre små pyttehalvor som skulle petas ner i svalget.

Var det tänkt.

Ja, alltså .., det var vad jag hade tänkt.

Hälsar en blodig och riven bloggmadame.

Den artonde januari 1967 ...

Födelsedagasbarnet.

Tretton år och tre dagar var jag när min systerdotter kom till världen.

Första besöket i Arvidsjaur ..., det är min pappa och mamma och jag själv som har kommit de åtta milen från Malå för att få se underverket ..., och hon som nyss har blivit mamma, min storasyster, hon säger att "jag tror väl att Bisse får hålla i henne först av allt?" och så lämnar hon över den där obeskrivligt lilla tösen i min famn.

Den lilla flickan som knappt väger 2 kg och vars huvud inte är större än en apelsin, heter Rita.

Och jag är tretton år och översvämmas av mosterstolthet och vad jag inte vet då, är att jag sommaren därpå och även där nästa sommar, ska vara dagmoster åt den lilla flickan .., ååå, på Arvidsjaurs gator ska jag promenera omkring med barnvagnen och jag ska köpa Igloo Apelsin-glass och på kvällarna, när min syster har kommit hem från sitt arbete på Folktandvården, ska jag hälsa på hos kamraterna Leif och Karin, dom som tidigare har bott i Malå, på samma gata som jag själv.

Det är Leif och Karins mamma Marianne, som jag är så omåttligt förtjust i.
Marianne,arbetar på apoteket i Arvidsjaur, hon är rund om rumpan och har stor byst, hon är så varm och glad och hon ser ut precis som jag vill att en mamma ska se ut.

Mariannes man heter Allan och kan spela dragspel.

Ibland om kvällarna, badar Leif och jag själv i sjön inte långt från där dom bor.

Och jag blir på avståndsförälskad i en ung man som har en tvillingbror; dom bor nära min faster och farbror nere på Ringelvägen och faster får också besök, ja, ju mer förälskad jag blir, desto fler besök får faster.

I hennes badrum finns en korg med gamla urlästa veckotidningar och ingen bakar så goda drömmar som faster Anna-Maria.

Farbror Karl-Johan är kronojägare och har en modern räknemaskin på sitt skrivbord.

Nästan varje gång jag besöker faster och farbror och kusinen Karl-Gunnar, sitter jag i kontoret och leker med räknemaskinen.

Och systerdottern växer och blir stor och flyttar till Luleå med sin mamma och sommaren då jag väntar mitt första barn, då är jag också dagmamma under ett par månader.

Det är då som jag ska sträckläsa "Borta med vinden" och nästan glömma dagbarnet som vid det laget hunnit bli fem år.

Idag fyller hon fyrtiotre och bor på landet utanför Hörby, hon arbetar på Lunds Universitet och älskar att vara med på quiz-tävlingar .., hon besöker troget Roskildefestivalen (men bor bättre och mer bekvämt för varje år ...) och hon har rest till England och med stor iver deltagit i utflykter i "kommisarie Morse fotspår".

Och så tycker hon om att att gå med högklackade skor.

En alldeles underbar systerdotter är hon!

Och idag är det hennes födelsedag!

Övertidsersättning tack ...


Nattens dröm: jag befinner mig på Ica Supermarket i Ystad och har börjat arbeta.

Då upptäcker jag att någon har placerat alla våra cigaretter på den nedersta hyllan, den där vi i vanliga fall har leksaker och kontorspapper.

Och där finns nu också plastförpackningar med lösviktsgodis och godiset har ramlat ut och det är nästan omöjligt att göra fint bland tobaken.

"Men vem har hittat på det här, det ser ju hemskt ut!" säger jag uppbragt, men försöker att låta vänlig, för trots allt har jag ju varit borta från affären i flera månader och inte kan man då komma här och mopsa sig.

"Det ska vara så där .., och du får bara ha två rader av varje Prince!" säger Emelie som sitter i en av kassorna, den där jag själv brukar sitta.

I vanliga fall.

Men nu är minsann allt annorlunda.

Nu har man ingenting att säga till om.

Det är bara att lyda.

På gränsen till en mardröm är det, men bara på gränsen.

Och hjälpas, så lycklig jag är när jag vaknar!

Måndagsfönstret ...

... finns i det lilla gula huset inte långt ifrån pensionatet.

Flera insikter ...


På Stribegs Station har det diskuterats hejvilt angående det här med att kissa ute.

Eller på utedass.

Där finns kommentarer som är både för och emot.

Den som har vuxit upp med utedass, ser det hela kanske inte fullt så romantiskt.

Och så råkar jag läsa på kusinens blogg och där, i slutet av inlägget, skriver hon om just detta.

Det slår mig hur olika vår uppväxt har varit.

Och jag ler när jag läser om lillkusinens glädje över en alldeles riktig toalett.

Ett kvällsfönster från ...

... Spanien, där Gun-Britt från Östersund har vandrat omkring.

Tänk .., bara tänk .., så många fönsterfångerskor det finns!

Och bloggmadamen bugar och bockar och säger tack till er alla!

Insikt eller åsikt ....


Efter den sagolikt goda fiskmiddagen, diskuterar vi hatthyllans utseende.

Eller bredd.

Bloggmadamen vill ha den lååång med plats för många krokar att hänga jackor på och så utrymme för vackra korgar upptill .. minst tre stycken.

Minst.

Pensionatsvärden vill att hyllan ska sitta ungefär på halva väggen och med luft åt båda hållen.

Det blir nog intressant det här.

Så är det.


Och om ni vill läsa något som är som den allra, allra vackraste poesi,

då tycker jag att ni ska klicka in er här.

Det är vad jag tycker.

Jaha ...

... ikväll är det dags att planera för nya resmål.

Igen.

Jo, för nu ska vi få träffa familjen Garzanti och hans familj och såklart blir det vidunderliga italienska vyer, så där så man får hämta kartboken och börja drömma.

SVT 1, kl.20.00

Solens Mat, alltså.


Bilden från SVT och jatack, gärna besök i fängelset om jag blir fälld för bildtjyveri.

Glädje.

Finns här.

När jag var på väg till Hässleholm för att opereras, kom ett röstmeddelande till min mobil.

Det var en väldigt god vän som sa att jag inte skulle vara orolig, hon skulle vara med hela tiden .., "jag kommer att sitta intill dig och hålla dig i handen, du kan vara alldeles lugn ..", sa hon.

Och när jag morgonen därpå - lite orolig - rullades in i förberedelserummet och sköterskan bad mig att kura ihop inför ryggmärgsbedövningen (väldigt orolig ..), då tänkte jag på det där meddelandet.

Och ååå, så det värmde, även om det bara var en tanke ., det där med handen som skulle hålla min.

Det kan man tänka på när man ser filmen.

Vikten av att få hålla en hand i sin.

Och vännen som sade allt detta, hon heter Bettankax.

Insikt nr 197 ...


Idag är det tapetsering i hallen som gäller.

Men det är gott om pauser just nu.

Kaffepaus och skidåkartittarpaus.

Och nu ropar tapetserarmannen och föreslår en promenad ute i det gråmulna.

En promenadpaus, alltså.

Flera söndagsfönster

Från Babsan ..., rödhårig madame - från Piteå egentligen - men boendes i Uppsala, kommer den här härliga fönsterbilden med ladan som ser ut att snart tippa omkull!

Härlig bildvinkel!



Och tack snälla!

Biverkning ...

På eftermiddagen upptäcker jag att duschen i badrummet på övervåningen har läckt vatten och där är minst 2 centimeters vattenstånd och jag bara gapar!

Avloppet finns i det avgränsade duschutrymmet; det går alltså inte att skrapa in överflödet, nej, vattnet måste torkas upp och det är vad jag gör.

Jag står bredbent och torkar och torkar och torkar och efter vad som tycks som en evighet, är badrumsgolvet torrt och fint och av bara farten såpskurar jag också.

På kvällen kan jag knappt gå.

Till Stjärnorna på slottet vill jag gråta, så ont har jag i knäet.

Vid sängdags tar jag en Citodon.

När klockan är tre på natten, vaknar jag kallsvettig.

Tabletten har gjort verkan.

Mardrömmarna står på kö.

Jag har drömt att vi är tre personer som går genom en tunnel och där framme står k-pistbeväpnade soldater och en av dem säger att männen vid min sida ska skjutas, avrättas rakt av, men jag kan fortsätta rakt fram och mannen pekar på en av soldaterna och beordrar honom att verkställa ordern.

Det är han som skjuta bland annat pv.

Och i drömmen ser jag mannen hur tydligt som helst.
Jag ser hans ansikte alldeles klart och hans förfäran .., han vill inte .., men pekar att jag måste skynda mig iväg och jag går längs ett spår till höger .., in till en skogsdunge och hela tiden väntar jag på skottet och i drömmen tänker jag .."är det inte underligt att man i en dröm kan se ett ansikte på en främmande människa så klart?!"

När jag vid femtiden vaknar är jag alldeles kallsvettig.

Och jag lovar att plattången har fått vara i tjänst.

När det blir annorlunda ...

Framsidan av vykortet visar detta.


"Hej!

1979 lade amerikanarna bombmattor över landet.

1975 - 1979 dödade Pol Pot 2 miljoner människor.

2009 sitter man på Pub Street i Siem Riep och kan beställa drinken B52 och helst betala i US-dollar.

Världen är märklig och föränderlig.

Vi luffar på så gott som gamlingar kan, även om vi underlättar livet med att betala för bekvämlighet allt som oftast.

Hoppas att ni har det bra.

Tompe & Kerstin."

I hur många år ...?

... har Yes diskmedel (eller dess pr-ansvariga) berättat att dom har blivit dubbelt så bra?

"Nu dubbelt så effektivt!" brukar det stå i annonserna.

Men inte den minsta skillnad märker jag.

Sedan läser jag det finstilta.

Jo, det gäller om man jämför med andra diskmedel där disken lagts i blöt, utan skrubbning.

På det viset.

Ännu en madame i Sheffield ...

"Forever Young ...", borde det förstås ha stått.

Här vimlar det minsann av stenbocksmadamer, ja, igår var det hemifrån-kerstin, idag är det Maria Young som fyller år.

Det var Maria och hennes make Don (glad man till höger om henne) som Emma och hennes mormor - som är jag -, mötte under en båttur på den grekiska ön Kefalonia.

Å, det blev ett sånt .., varmt möte.

Ett inutivarmt möte.

Ett möte som till stor del kom att handla om händer.

Och just idag fyller denna Mrs Young år och tänk, att födelsedagsbarnet från Norrbotten, även hon bor i Sheffield.

Grattis-grattis från bloggmadamen och Emma!

Fyra söndagsfönster ..

... men från samma bild.

Bloggmadamen tog sig friheten att pyssla lite i bildbehandlingsprogrammet.



Och då blev det så här.

Hoppas att inte fönsterfångerskan misstycker.

Stjärnorna på slottet ...


Ja, nu säger jag bara en sak: det här tycker jag är en av de bästa omgångarna i den här serien.

Helt ärligt är jag spyless på alla barnsliga intriger och allt skitprat som ibland förekommit i tidigare program, här är det trivsamt.

Och Kjell B helt suverän som berättare och som människa.

Och så ligger man ...

Nej, bilden har inget med texten att göra, men jag tycker om den.
Sjörövar-Kjelle på vift i söderhavet, agerade fotograf.
Man kan ju lätt tänka sig att ett mord begås i rummet till höger i det grå huset.
Det med grön gardin.

... på soffan Ektorp och läser Anne Holts "1222 över havet".

Huvudpersonen, Hanne Wilhelmsen, är direkt osympatisk, i alla fall så här i början av boken.

Sånt har jag svårt för.

Jag tillhör dom här mesiga människorna som vill att även deckarfigurer ska vara någorlunda trevliga ., ja, lite småputtriga, så där som hos Agatha Christie.

Miss Marple, det är min melodi det.

Eller så är jag måhända yrkesskadad?

Det händer mellan varven att jag tänker att hjälp, sådan tur att man inte har kommisarie Wilhelmsen som kund i kassan.

Insikt nr 196 ....


Med skidskytte och längdskidåkning i tv är det precis som med Morden i Midsomer.

Det är inte så viktigt hur det slutar.

Det är mest känslan av att ha tv:n på och höra ljudet.

Ulfbåge och Magdalena.

Alla analyser och skotten som far hit och dit.

För att inte tala om straffrundorna.

Ännu flera lördagsfönster ...

"Här kommer en fönsterbild från kulturcentret Bryggeriet i Nora.

Jag har tänkt skicka den till dig förut, kanske jag redan har gjort det?

Undrar en disträ Christina."

Insikt nr 195....


På Haiti kämpar människor för sina liv.

Själv kämpar jag för att få ut julgranen genom fönstret.

Rättvisa.

Existerar den?

Glädjepiller ....


Natten mot idag .., det var vid tretiden, vaknar jag av att jag hör mig själv gapskratta.

Och så kommer jag ihåg.

Ja, just ja.

Jag hade drömt om den där scenen i filmen "Full monty", ni som har sett den vet nog .., den där det är audition i den gamla fabrikslokalen och plötsligt upptäcker den forne arbetsledaren (som sitter intill de övriga för att välja ut med-strippare ...) till sin fasa ..., att oj,oj,oj, mannen där framme som ska till att ta av sig kalsongerna, det är han som kaklade badrummet hemma hos arbetsledaren och hans hustru.

Aj, aj, - här talar vi hög igenkänningsrisk - !

Tänk, så glad jag blir av den filmen!

Till hemifrån-kerstin!

Jo, det finns många stenbocksmadamer bland bloggvännerna!

Hemifrån-kerstin är en av dem, hon fyller nämligen år just idag.

Kerstin är en sån som har levt för sitt arbete och då menar jag verkligen "har levt".

Hon har arbetat inom DN-koncernen, men har nu gått i pension och antagit titeln friherrinna.

Och tänk .., hon som tidigare tyckte att arbetet var så viktigt .. nu kan hon sitta nästan hur länge som helst och titta ut mot fågelbordet, berättar hon.

Det blir förstås som ett annat liv.

Kerstin kommer egentligen från Västerbotten, men bor sedan länge i Täby, utanför Stockholm.

Och här kommer en stor och varm grattiskram från landet Halland och från mig!

Lördagsfönstret ...

"I går eftermiddag lyste solen in i badrummet.

Härligt värmande gul.

Utanför har snökristaller bildat en "gardin" på stegen.

Har inte sett något liknande tidigare.

-18 grader var det där ute.

I nästan tre veckor har vi haft -25 till -31 grader här i Dalarna.

Idag har vi haft -10 så det börjar kännas som vår...

Hälsningar Kerstin."

Information .....


Lammsteken blev h i m m e l s k.

Eller i alla fall jättegod.

Och potatisgratängen också och broccolin och morotsslantarna som jag bara wokade upp helt hastigt .., och såååååsen .., hjälp!

Och gelén.

Och vinet.

"Jag diskar .., bara så du vet ..", säger pensionatsvärden.

Såja.

Sen ringer jag till Emma Elisabet.

Jag hoppas att intresseföreningen har noterat.

Sist av allt ...

Pv på Samos.

... kommer pensionatsvärden hem från stan.

Med sig har han en vacker bukett med rosor i blandade färger ..,(som jag klipper ner nästan till hälften och sätter i en kruka, jag vill aldrig ha långa snittblommor i vas) en flaska rött vin till lammsteken .., ("Gud, vilken god sås du har gjort, jag tror att jag tar bara den!" säger han och då blir man ju lycklig och tänker .., ja, ja, den där husmodersskoleutbildningen, den var nog inte alltför dum den ...) och så skalar han potatisen till gratängen, allt medan jag river vitlök på den där finurliga lilla keramik-riv-grejen som jag köpte i Kåseberga (bild kommer).

Och när jag slår mig ner här vid slagbordet där datorn står (läs: när jag sätter mig och surfar runt ..), då kommer den rare pv med ett födelsedagspaket.

Tre pocketböcker!

Rena drömmen!

Barack Obama - Min far hade en dröm

Anne Holt - 1222

Karin Fossum - Den onda viljan

Blir man lycklig?

Ja, det kan jag lova er att man blir!

Insikt nr 194 ...


Nej, men ååå, så trevligt ..,

att upptäcka att man har satt ugnen på enbart på övervärme,

ja, när man ska bjuda pensionatsvärden på lammstek till middag.

Verkligen inspirerande!

Inte undra på att jag tyckte att steken hade fått fin färg på ovansidan.

Lite senare: och när jag börjar att elda, då går brandlarmet .....

Ett eftermiddagsfönster från ...

... Vaplan i Jämtland, men inte från vår fågeltävlingsvän (vem vann förresten?), utan från hans svägerska Marianne.

Så här skriver hon bland annat.

"Så här såg det ut på morgon när vi vaknade och det var så kallt ute och månen syntes också.

Vi var uppe 2 veckor ( i Vaplan, alltså) över nyåret och träffade Gunnar och Anna."

Och med posten idag ...

... kommer ett så kreativt gratulationskort från vännen Torun.

Och även Torun är en västerbottniska i förskingringen, om än från Umeå.
(Ja, bloggmadamen tillhör ju inlandsfolket. Det är inte fullt lika tjusigt.)



Det var hos Torun och hennes familj som jag för några år sedan övernattade, då, när jag levde som ensamseglare på livets stora hav.

Att sitta i deras kök och äta frukost tillsammans .., det var som .., ja, det var så härligt.

Det var som att bli inbjuden till en flock när man vandrar ensam på savannen.

Efteråt skrev jag det där på kylskåpsdörren.

Och när jag nu öppnar brevet från henne, ramlar en liten hög med ljuvligt doftande lavendel ut på arbetsbänken!

M mmmm!



Och ett vykort finns också med posten.

Det är minsann inte varje dag man blir kallad "sötnos", men idag så.

"Mamma Nilsson ..", står det och jag ler från öra till öra när jag går uppför backen till pensionatet och läser på kortet.

Det tackar man ödmjukast för och tänk, att såväl en häst som en liten hund kan hälsa till den som fyller år!

Och om tjugo minuter kommer mina virtuella gäster .., nu gäller det att skynda sig att duka!

Oj, jag hör redan Eva från Frösön stampa av sig snö där ute!

Och med posten ...

... kommer en liten ängel farande .., från landet Jämtland till landet Halland.

Nu dinglar den så vackert i fönstret .., snurrar lite hit och dit av värmen.


pv: titta så fint mot en enfärgad vit vägg ....!

Och tillsammans med ängeln .., en akvarell med minnen från somriga dagar på Österlen.

Avsändare? Jo, men den här rara madamen!



Och i ett annat kuvert som legat och vilat till sig sedan jul.
Avsändaren trodde minsann inte att mottagaren skulle kunna sjå sig .., men se, det gjorde hon!

Så här var det.

I höstas besökte bloggmadamen tillsammans med pensionatsvärden ön Ven och vi tältade (läs: någon frös nästan ihjäl ..) och dagen därpå blev det cykeltur runt ön (fruktansvärt kämpigt för vissa ..) och i Nämndemansgården, en gammal, fyrlängad gård där man äntligen kunde pusta ut en vänlig kvinna generöst visade oss runt .., där upptäckte jag ett så vackert lakan eller örngott.



Och så berättar avsändaren, en norsk pratglad madame vid namn Bente, att hon har försökt kopiera just det virkade mönstret och nu blev det ett vackert örngott som på rätt kudde förstås matchar soffan Ektorp.

Är det inte fina presenter, så säg?

Och när man lägger ut bilder så här .., så känns det som om man mallar sig eller nånting .., men det är INTE det som är avsikten.

Jag vill bara visa.

Det är så vänligt och så snällt så det är inte sant.

Från hjärtat tack! säger jag.

Hur man pratar ....


I Hallandsposten pågår en stundvis något hetsig debatt angående den halländska dialekten.

Det finns uppenbarligen många av den sorten, precis som det är hemma i Västerbotten.

Till synes oändlig är skillnaden i språket mellan en genuin norsjöbo (läs: t.ex. Gerd som kommenterar här ..) och någon från Sorsele eller Vilhelmina.

Och nu har HP anordnat en tävling där man ska lista ut dialekten.

Den halländska, alltså.

För bloggmadamen, som först efter många, många år i Skåne kunde skilja mellan malmöitiska och ystaddialekt, är det förstås alldeles totalt hopplöst.


// Och så här (som den äldre mannen) kunde min pappa prata, när han ville. Han var uppvuxen i Kalvträsk, inte många mil från Burträsk. (Faktiskt låter det lite som när du pratar Gerd).

Och så ännu ett fredagsfönster ..

... som finns i det lilla gula huset, inte långt från pensionatet.

På kvällen ...

... sitter pensionatsvärden vid köksbordet och rättar prov.

"Ja, jag går då och lägger mig ...", säger jag.

Så kan det se ut i Romantikens Högborg en kväll i januari.

GRATTIS !!

Bloggmadamen i sin ungdoms dagar.

Bara så ni vet: det här inlägget har gjorts av någon av döttrarna, bloggmadamen är helt oskyldig.

Mitt lösenord fick dom när jag bröt handleden och då trodde (hahaha .., vilken självinsikt ...) att jag inte skulle kunna blogga inom några veckor (det blev dagen efter att gipsen kom på ...).


"Ett stort GRATTIS till bloggmadamen själv, dvs en UNDERBAR mamma, svärmor & världens bästa mormor !!
56 år idag!

HURRA HURRA HURRA HURRA!!!!

Kram från Anna, Micke, Nelly, Tarre, Maria, Peter,Emma, Emil & ättapjötten Anders!"


// Jo, det är födelsedag idag och jag har just öppnat två paket och när det ljusnar ska jag ta bilder och visa och i fönstret mot havet hänger nu en liten fin ängel .., på bordet intill ligger det allra vackraste örngott ni kan tänka er och på bordet i rummet står en inramad akvarell!

Och Emma: ditt sms, det värmer mormors hjärta i tusen år!

Att gå mot sextio .., ja, det är himla lajbans.

Inuti känner man sig som trettioåtta kanske, men råkar man passera spegeln, allra helst om man är klädd i nattlinne och kommer direkt från sängen .., då är det värre.

Betydligt värre.

Då kan man tro att man har mött sin egen mamma.

Och låren är sladdriga och gäddhänget frodas.

Ja, det är tur att man har fötts med ett gott humör och att herr pensionatsvärden måhända är lite skumögd.

Och som sagt .., det är ju insidan som räknas ...,-)

Fredagsfönstret ...

Det händer att jag längtar hem till min lilla etta i Ystad.

Till 31 kvm, ett skruttigt badrum och anskrämliga golv.

Men ändå.

Vid fyrtionio års ålder och nybliven ensamseglare, så blev den där lägenheten min hemmahamn.

Min absoluta trygghet.

Nu har jag kastar ankar i en annan hamn, i landet Halland.

Och dagens fönster .., ja, det skymtar där uppe till höger i bildkanten.

Och har det kommit post!

"Hej Elisabet!

Oss kattälskare emellan; här kommer ett slags fönster, eller snarare en glugg kanske, utan glas, men dock med inbyggd palm och katt (den senare mobil!).

Denna bedårande varelse kom till oss på besök vår första kväll på Gran Canaria,

Vi hade nyss kommit hem från affären med vår frukostmat och min vana trogen gav jag katten en mumsbit.

Nästa morgon satt den ute på terrassen, jag blev lite villrådig och tog kontakt med en guide för att höra om det var OK att mata den.

Fick klartecken, fick bara inte ge den alltför mkt (så att inte jaktinstinkten skulle försvinna).

Ut gick jag och köpte den bästa kattmat jag hittade.

Varenda dag under resten av vår semester så fanns kissen där vid 7-tiden varje morgon, den fick sin frukost och försvann därefter för att återkomma så fort den värsta hettan lagt sig.

Och för lite middag förstås.

Vi tog en timmes promenad varje kväll och alltid låg katten i detta fönster och väntade, oavsett om vi kom hem kl 20.00 eller 23.00.

Fullständigt ljuvlig var den, så försiktig och med det svagaste jam jag någonsin hört.

I övr dock väldigt ren och ganska välmående för att vara hemlös.

Efter ett par dagar hoppade hon upp i knäna på oss allihopa, precis som om hon ville vara alla till lags.

Ren och skär lycka, men det kändes jobbigt att åka hem och inte få se henne mer.

Men hon var nog en liten smart katt som tagit sin tillflykt till hotellet, där det säkert varit många som gett henne mat, vi såg en hel del katter ute på byn, alla magra och mer eller mindre vilda.

Kram från hemifrån-kerstin!"

Älsklingsmat ...

Sjutton kronor för sjuhundra gram ungnötslever .., inhandlat i "kort-datum-disken" på Ica Maxi, ååå, vilket fynd!

Så nu steker jag upp köttet och så blir det underbart god lunch eller middag vad det lider!

Kanske finns det småländska gener även hos bloggmadamen?

Surprise, surprise!

"Här .., jag har en liten present till dig ..!" säger pensionatsvärden och tycks så filurig.

Och så håller han handen bakom ryggen.

"Present ..?" säger jag häpet.

Jo, så är det.

Och så sträcker han fram handen och där - oj! - ligger en inköpslista!

Vilken lycka!

"Jag hittade den i kundkorgen ...", säger han leende.

Det kallar jag en omtänksam man det.

Efteråt ...

"Va? Ska du sitta här ute .., ååå, det var då underligt!" kanske sigge tänker.

... tar jag kaffekoppen med mig och en bit mjuk pepparkaka och så sätter jag mig ute på stentrappan, fast med ett litet fårskinn under rumpan.

Intill mig springer-hoppar-skuttar sigge nilsson.

Han slår ofrivillig kullerbytta från översta trappsteget ..., smyyyyger likt en spejande indian längs husväggen och leker tafatt med en liten kvist.

För sigge nilsson tycks livet vara ett enda stort äventyr.


Och solen mot min kind.

Mer behövs inte.

Januaridag ...

Fyrtio minuters promenad i flödande solsken.

Hela tiden hör jag småfågelskvitter.

Insikt nr 194 ...

Ja, men Sverige har i alla fall skickat två IT-tekniker till Haiti.

Det får man ändå tänka på.

sigge nilsson tar siesta ...

Vid fågelbordet ..

En sak är säker: när jag blir stadd i kassa .,. då ska här inhandlas en riktig kamera med rejält objektiv.

Så länge får min herr Canon Ixus duga.

Och så får jag fråga alla kunniga bloggvänner .., vad kan detta vara för liten krabat som alldeles nyss gjorde pensionatet den äran?

Måhända en Stenknäck?

Om det är rätt, tänk .,. då har jag lärt mig att känna igen för två för mig tidigare helt obekanta fåglar inom loppet av två dagar.

Nötväckan och så denna.

Absolut en insikt .....


Och jag looooog så här mycket när jag hörde detta på radion i morse.

Morgon ....

Frukost.

Ett perfekt kokt ägg.

Från tv-rummet hörs morgonnyheter.

Haiti.

Fasornas fasa.

Och jag tänker på underjordsmullret från jordbävningen i Skåne .., glasklirrrret och knaaaket i tegelväggarna och då var det ändå ett ynkligt litet skalv, i jämförelse med Haiti.

Man behöver inte ha oceaner av fantasi för att förstå.

I landet Halland är allt lugnt.

Eld i pannan.

Värme.

Och sigge nilsson, han jamar och vill komma ut till det spännande livet i syrénbusken.

Torsdagsfönstret ....

.... kommer från madamen som under gårdagen åkte på utflykt till Gallejaur.

Jag undrar jag om det inte var just där som min störstasyster brukade åka på logdans .., ja, på 60-talet någon gång?

Insikt nr 193 ...


Halvligger på soffan Ektorp och läser Peter Robinsons "I djävulens sällskap", vilket innebär att jag återknyter bekantskapen med överkommisarie Alan Banks och kollegan Annie.

I vanliga fall tycker jag väldigt bra om mr Robinsons deckare, men se den här .., den faller mig inte alls i smaken.

Här tycker jag att människorna förvandlas till någon slags schabloner.

Det är långa ben och fylliga läppar och Annie som blir berusad och får en toyboy.

Mot slutet, på sidan 360 (av 426) inser jag att totalt har tappat tråden.

Ja, men vem var nu Jack Grimley?

Nåja.


Mr Shute. Min favorit.

Boken ska läsas ut.

Men plötsligt längtar jag alldeles förfärligt efter mr Shute.

Ibland har man tur .....


Bäst som man har fått upp flåset på motionscykeln och pulsen ökar,

ja, då ringer telefonen.

Och sen ..., ska man ju ändå laga mat.

Och så blir det ...

... promenad ner till havet.

Fyrtiofem minuter allt som allt.

Fyrtiofem minuter, inte mera.

Ändå hinner man se så mycket.



Där är en nästan helt tom anslagstavla.

Och där är gräsänder som simmar i lilla bäcken, den som ännu porlar så glatt .., och där är spår av hundtassar i snön .., och vid dikeskanten ligger fågelfjädrar och små fläckar med blod .., och man anar en strid på liv och död.



Vid det gula huset stannar jag till och tar några bilder.

Ja, just det.

Det var där jag i höstas fångade de två männen, de som ägnade sig åt att rensa 160 kg färsk sill.

Nu, i mitten av januari, råder vintervila.

Som jag har funderat ...

... över vilken fågel det är som så ofta besöker fröautomaten här utanför.

Den där lilla filuren som kan gå nerför ekens stam med huvudet före .., och som har ett svart band längs huvudet.

Nu, nu vet jag vem det är.

Det är herr eller fru Nötväcka.

Och vill man lyssna hur den låter, så kan man göra det här.


// Favoriten bland alla fåglarna, det är för mig den här krabaten.
Och tänk, vilka underliga saker man kan minnas!
I ett annat liv, för kanske tio år sedan eller mera, satt jag utanför min dåvarande mans arbetsplats och väntade på att han skulle sluta för dagen.
Jag satt i bilen och lyssnade lite förstrött till "Efter tre", med Olle Stenholm, denne gudabenådade journalist.
Olle Stenholm avslutade (om jag minns rätt) ofta sitt program med en liten .., ja, som en liten betraktelse .,. och det gjorde han den här eftermiddagen också.
Bland annat berättade han om hur vackert Rödhaken sjöng utanför familjens hus.
Och jag minns hur jag .., berördes av hans prat om den lilla fågeln.

Och tänk att Nötväckan kan bli upp till femton år, medan Rödhakens liv är kort och intensivt, ibland inte mer än ett enda år.

Det verkar som..

.. en viss madame har en hel del tid till bloggande numera...;=)

Glöm inte den mycket viktiga rehab-träningen!

Kram Dr Böhlander


Svar: det är nog dags för mamman att byta lösenord här ,-)

Rehabträningen fungerar utmärkt, pensionatsvärden mår som en prins!

Och funnes inte bloggandet, då hade Dr Böhlanders mor legat på psykavdelningen för länge sen.

Tjugo minuters småprat ...

... med arbetskamraten - hon som jag alltid arbetar kväll med - och ååå, så glad man blir!

Mer behövs inte.

Och nu blir det kaffe och mjuk pepparkaka.

En liten farbror ..

När jag lägger in sigge-filmen, hamnar den bland en massa andra små snuttfilmer.

Den här, till exempel.

Och när jag tittar på den, blir jag alldeles inutivarm.

Kanske kan madamen i Portugal översätta?

(Men jag tror att det är en hälsning till någon?)

sigge nilsson på äventyr ...

Liiiite svårt är det med balansen och bäst det är, så dråsar man i backen, men vänta ni bara ...!


I snart en månads tid har vi haft förmånen att få känna sigge nilsson.

Vilken underbar liten krabat han är, så fylld av livsglädje och upptäckarlust!

Och från första början så totalt trygg i sig själv.

Från att ha varit ute små, små stunder, börjar nu sigge att utforska omgivningen, så där mer på riktigt.

Först höll han sig mest under altanen och tittade fram när vi lockade på honom.

Så småningom lärde han sig att försiktigt stryka efter husväggen och på så sätt nå den inglasade altanen och så kom han in den vägen.

In i tryggheten.

Nu, nu har sigge lärt sig att om man jaaaamar där inne pannrummet, så släpps man ut och då kan man (läs: sigge nilsson) tillbringa någon halvtimme i syrénbusken.

Åååå, sicken lycka!

Och där sitter han på grenarna och spejar ner mot vägen eller lyssnar till skatornas tjatter ("vad är nu detta för filur som har dykt upp?!" tänker dom kanske ...) och det hela är förstås alldeles omåttligt spännande!

Och det var där, i syréndjungeln, som jag filmade honom.

Halv nio ...

Hemma i Ystad.
Eva på Frösön målade.


.... i landet Skåne, i affären, då är det dags.

"Kom nu töser och pojkar, nu är det fika!" hojtar jag då.

I personalrummet är allt klart.

Där, på bordet, finns nybryggt Zoegaskaffe .., färskt bröd ., skivad gurka, paprika och ibland tomater.

Och förstås en massa utgånget-datum-pålägg.

Sånt.

Nu, i landet Halland, i ett gult hus på en kulle, är det ungefär på samma sätt.

Halv nio vankas frukost.

Och i stället för att sitta tillsammans med arbetskamraterna, har jag nu pElle och sigge nilsson som sällskap.

Det går det med.

Dagens fönster ...

Det första från Frankrike.



Och det andra från en "lavanderia" i Portugal.

En tvättinrättning, alltså.

Kemtvätt, kanske?

annannan sa...

Vän av ordning vill ju gärna påpeka att man ser in i tvättinrättningen genom DÖRREN.

Hon tolkar ibland begreppet fönster rätt så generöst, hon där nere i Portugal.

Man kan få tvättat på alla håll och bredder på portugisiska tvättinrättningar. Struket också.

Vanlig vardagstvätt för tvättning lämnar väl få in idag men för strykning är vanligare.

Och det finns också fortfarande kvinnor av en äldre generation som föredrar att tvätta för hand, utomhus.

Jag får nog skriva ett särskilt eget inlägg om portugisisk tvätt.
Återkommer.


// Och bloggmadamen hälsar att hon själv inte är någon större Vän Av Ordning, så det är helt okej det här, att det är mer som en dörr.