 | |
 |
 | |||
 | |
Och tänk, vad ni brassade på .., från två bidrag till sex, i ett huj!
Någon fler som vill vara med?
Mejla då det bästa till bisse151@gmail.com, så vet ni vad jag gör.
torsdag 24 oktober 2013
Det bästa för Lotha i Ångermanland ...
Kram Lotha
Snön såklart ..
Det är därför jag aldrig flyttar ifrån Norrland
Det är därför jag badar i kallt vatten för att försvara …
Det är helt enkelt min årstid =))
Och tydligen min minsta sons också =))
Det bästa för Eva i Tyresö ...
På förmiddagen var jag hos en tandhygienist. En för mig ny.....nu igen...
Jag talade om att jag var rädd gnällig och pjåskig.
Hon var helt förtjusande hela tiden och bedövade och arbetade noggrant i 45 min.
Hon var från Syrien ursprungligen men uppväxt i Sverige och gift med en svensk.
Hon var så innerligt rar att jag blev verkligen på gott humör
Det
kostade 700 kr som vanligt och jag cyklade hem med några nya
tandskötselpinaler bl.a. en liten vatten-fluor-spruta att använda på
vissa ställen.
Jag har allt i en liten korg som jag tar fram på kvällen vid tv:n ca 15 min .
Tandborstningen kommer lite senare.
Tilläggas bör att jag har inplantat som måste skötas och dåliga tandanlag efter mamma!
Vilken gullig tjej som i det läget kunde göra mig glad.
Otroligt.
Kram från Eva i Tyresö
Det bästa för Monet i Frankrike ...
Det får bli det här. Att vi äntligen, efter fem utlandsår har hittat en riktig sushirestaurang. Inte så långt från oss heller - i den charmiga kustorten Carqueiranne (försök uttala det den som kan), den som påminner mig om Torekov.
Så alldeles fantastiskt gott var det och såå trevlig innehavare, skolad i sushikonst i flera år. Fransmännen är tveksamma till rå fisk, därför är japanska restauranger få härnere. Vardagslycka!
Hälsningar Monet.
Det får bli det här. Att vi äntligen, efter fem utlandsår har hittat en riktig sushirestaurang. Inte så långt från oss heller - i den charmiga kustorten Carqueiranne (försök uttala det den som kan), den som påminner mig om Torekov.
Så alldeles fantastiskt gott var det och såå trevlig innehavare, skolad i sushikonst i flera år. Fransmännen är tveksamma till rå fisk, därför är japanska restauranger få härnere. Vardagslycka!
Hälsningar Monet.
Till Anna i Sheffield ...
Vykortet inhandlades på Fotografiska museet i Stockholm, nu för någon vecka sedan.
Och varför lägger jag in detta just nu?
Jo, för att jag alldeles nyss kom att lyssna till Johnny Cash (som alltid har varit en av mina favoriter ...) och det gjorde jag här.
Vykortet inhandlades på Fotografiska museet i Stockholm, nu för någon vecka sedan.
Och varför lägger jag in detta just nu?
Jo, för att jag alldeles nyss kom att lyssna till Johnny Cash (som alltid har varit en av mina favoriter ...) och det gjorde jag här.
Och så var det ju det här med glädjen ....
Menar ni verkligen att där inte fanns minsta lilla som gjorde hjärtat varmt under den senaste tiden?
Inte n å n t i n g?
Det här gjorde Hedgrenskans hjärta så där extravarmt!
Och havet ..., värmde mitt hjärta!
Ta nu och tänk efter riktigt noga .., och så tjoppar ni iväg glädjeraderna till bisse151@gmail.com, så är ni med i dragningen och vill ni inte vinna någon dvd-film eller chili, så kan ni ju bara glädja andra med er hjärtevärme!
 |
| Glädje för Ulrika: det nya jobbet! |
Menar ni verkligen att där inte fanns minsta lilla som gjorde hjärtat varmt under den senaste tiden?
Inte n å n t i n g?
Det här gjorde Hedgrenskans hjärta så där extravarmt!
Och havet ..., värmde mitt hjärta!
Ta nu och tänk efter riktigt noga .., och så tjoppar ni iväg glädjeraderna till bisse151@gmail.com, så är ni med i dragningen och vill ni inte vinna någon dvd-film eller chili, så kan ni ju bara glädja andra med er hjärtevärme!
Idag är det tvärtom ....
Igår regn och rusk och mest hela dagen låg jag på soffan Ektorp och vilade onda knän.
Livet kändes bottenlöst trist.
På kvällen pratade jag länge med min störstasyster som bor på landet i Skåne .., (sånt känns bra, storasystrar är som mjuk bomull ibland!), tittade därefter på Hospitalet från Hilleröd på Själland , och så en liten stund från ett sjukhus i Australien (snart borde jag få tjänstgöra som AT-läkare ,-) och så sist av allt, såg vi Zlatan göra fyra mål och livet återvände.
Eller glädjen.
Idag arbetade jag förmiddag och avlöste Lena i kassan och kom då att prata med en helt svartklädd musiker - tillika stamkund i affären - som ikväll ska hålla föredrag (eller skulle han bara lyssna ...? om gruppen Tages som var väldigt populära i min ungdom.
På väggen hemma i mitt tonårsrum hade jag mängder med bilder från tidningen Bildjournalen!
En del var större än andra och kallades för "elefantbilder" och att Tages fanns på väggen, det minns jag tydligt.
Jag berättade att Tages en gång spelade på Borgen hemma i Malå och dagen därpå cyklade min sommarkamrat Karin (från Oxelösund, hon som bodde hos sin mormor och morfar som var våra närmaste grannar och liksom var lite finare än alla andra på gatan ...., ett eget bibliotek hade hennes morfar och en skinnklädd fåtölj och i familjen fanns en husa som hette Svea) och jag själv till hotellet och fick gruppmedlemmarnas autografer.
Jag minns ännu hur dom hade skrivit sina namn, så där oerhört flådigt och uträknat.
Då säger en annan man som väntar på sin tur, att "vet ni, min son bor på samma gata i Göteborg som Tommy Blom, ja, han som var medlem i Tages ...!" och så blir det lite surr om det också.
Sen, när jag kommer hem vid halvtvåtiden, dricker jag kaffe ute på altanen.
Solen flödar!
Det blåser friskt (i Steninge slog hööööga vågor mot piren och jag blev omåttligt sugen på ett hastigt dopp!) och Harry, som hela tiden sitter intill mig och viftar på svansen på det där alldeles speciella sättet som betyder "ge-mig-en-mackabit-nuuuu!", får verkligen en liten bit (eller flera) av Bosses Rågbröd (bakat idag i affären) och sen går vi på promenad ner mot bäcken till och förbi ödehuset och jag tänker att jag måste ringa och be om ny tid för röntgen av det vänstra knäet, fort gick det att komma till skott, ja, nu när allt är igång - men just den dagen arbetar jag och det går säkert att ändra tiden -, men telefondamen är klar för dagen och nu får jag göra det i morgon i stället.
Och biljetterna till Sverige - Portugal i fotboll såldes slut på nolltid.
Det blir till att titta på tv, men det går ju det också.
Och för övrigt känns livet bra mycket bättre idag.
Så skönt.
 |
| För någon månad sedan ryckte jag upp vissna violer. Nu .., ser det ut så här! |
Igår regn och rusk och mest hela dagen låg jag på soffan Ektorp och vilade onda knän.
Livet kändes bottenlöst trist.
På kvällen pratade jag länge med min störstasyster som bor på landet i Skåne .., (sånt känns bra, storasystrar är som mjuk bomull ibland!), tittade därefter på Hospitalet från Hilleröd på Själland , och så en liten stund från ett sjukhus i Australien (snart borde jag få tjänstgöra som AT-läkare ,-) och så sist av allt, såg vi Zlatan göra fyra mål och livet återvände.
Eller glädjen.
 |
| Lillhuset hos Ecke. Det är fönstret till höger som jag brukar fånga på bild. |
Idag arbetade jag förmiddag och avlöste Lena i kassan och kom då att prata med en helt svartklädd musiker - tillika stamkund i affären - som ikväll ska hålla föredrag (eller skulle han bara lyssna ...? om gruppen Tages som var väldigt populära i min ungdom.
På väggen hemma i mitt tonårsrum hade jag mängder med bilder från tidningen Bildjournalen!
En del var större än andra och kallades för "elefantbilder" och att Tages fanns på väggen, det minns jag tydligt.
Jag berättade att Tages en gång spelade på Borgen hemma i Malå och dagen därpå cyklade min sommarkamrat Karin (från Oxelösund, hon som bodde hos sin mormor och morfar som var våra närmaste grannar och liksom var lite finare än alla andra på gatan ...., ett eget bibliotek hade hennes morfar och en skinnklädd fåtölj och i familjen fanns en husa som hette Svea) och jag själv till hotellet och fick gruppmedlemmarnas autografer.
Jag minns ännu hur dom hade skrivit sina namn, så där oerhört flådigt och uträknat.
Då säger en annan man som väntar på sin tur, att "vet ni, min son bor på samma gata i Göteborg som Tommy Blom, ja, han som var medlem i Tages ...!" och så blir det lite surr om det också.
Sen, när jag kommer hem vid halvtvåtiden, dricker jag kaffe ute på altanen.
Solen flödar!
Det blåser friskt (i Steninge slog hööööga vågor mot piren och jag blev omåttligt sugen på ett hastigt dopp!) och Harry, som hela tiden sitter intill mig och viftar på svansen på det där alldeles speciella sättet som betyder "ge-mig-en-mackabit-nuuuu!", får verkligen en liten bit (eller flera) av Bosses Rågbröd (bakat idag i affären) och sen går vi på promenad ner mot bäcken till och förbi ödehuset och jag tänker att jag måste ringa och be om ny tid för röntgen av det vänstra knäet, fort gick det att komma till skott, ja, nu när allt är igång - men just den dagen arbetar jag och det går säkert att ändra tiden -, men telefondamen är klar för dagen och nu får jag göra det i morgon i stället.
Och biljetterna till Sverige - Portugal i fotboll såldes slut på nolltid.
Det blir till att titta på tv, men det går ju det också.
Och för övrigt känns livet bra mycket bättre idag.
Så skönt.
Tack från Portugal!
Annas vänstra hand.
"Så såg den ut idag, från lunchen och framåt. Tänk att det var precis idag när jag var hemma på lunchen (händer inte ens en gång i månaden) som posten hade kommit med ett litet paket till mig!
Jätteglad är jag för de här armbanden som passar fint vid sidan av klockan på min vänsterhand. Tackar, tackar.
För övrigt har jag höger tumme upp och befinner mig vid 8 på en tiogradig skala!
Hälsn annannan."
 |
| Förra veckans vinst, skänkt av Eva på Frösön, hamnade i Porto! |
Annas vänstra hand.
"Så såg den ut idag, från lunchen och framåt. Tänk att det var precis idag när jag var hemma på lunchen (händer inte ens en gång i månaden) som posten hade kommit med ett litet paket till mig!
Jätteglad är jag för de här armbanden som passar fint vid sidan av klockan på min vänsterhand. Tackar, tackar.
För övrigt har jag höger tumme upp och befinner mig vid 8 på en tiogradig skala!
Hälsn annannan."
Torsdagsfönstret ...
Ett litet fönster från min by.
När vi gick hem i
gränderna från den stora chokladfesten.
Kram
Monet
onsdag 23 oktober 2013
Och så ett eftermiddagsfönster ...
...."eller rättare sagt en balkongdörr hos mamma.
Pelargonerna blommar på för fullt så fina. Ute är det en regnig oktoberdag.
Här ska det röjas i källarförrådet. Det är såååå mycket där säger hon....
Då har hon inte sett mitt och tur är nog det ;-)
Turtlan."
...."eller rättare sagt en balkongdörr hos mamma.
Pelargonerna blommar på för fullt så fina. Ute är det en regnig oktoberdag.
Här ska det röjas i källarförrådet. Det är såååå mycket där säger hon....
Då har hon inte sett mitt och tur är nog det ;-)
Turtlan."
Och så här går det till ....
I inlägget med den kinesiska inköpslistan berättar Helena/Cruella lite om hur det är att handla i ett snabbköp i en helt annan kultur än vår.
Så jag ställde ett antal frågor och undrade om hon inte kunde berätta lite om hur det går till?
Ååå, så intressant jag tycker att sånt är!!
Och snäll som hon är, så berättade hon.
Så här:
"Jag sa att snabbköp är sig ganska lika världen över, men när jag tänker efter är det förstås en hel del som skiljer. För det första är det väldigt mycket personal här. Kina är ju ett låglöneland, så det är inget konstigt med det. "Huanying, huanying" gastas det till höger och vänster var man går i affären - "välkommen, välkommen". Jag ler lite vagt och obestämt för det mesta. Vill jag ha hjälp är det oftast ganska svårt med språket. Jag kan ingen kinesiska än, och kunskaperna i engelska här är ganska obefintliga som helhet. Men någon brukar det vara som kan komma och ryta "DON'T HAVE" när jag frågar efter maskindiskmedel. Det är inte så vanligt med diskmaskin här. De flesta har tydligen värmeskåp hemma där man hettar upp porslinet efter handdiskningen för att döda bakterier.
Kinesiska snabbköp av större slag har ofta en blandning av det vi är vana vid, det vill säga förpackade varor i rätlinjiga diskar och rader, och olika sorters färskvaror, alltifrån grillade kycklingar och ankor och vaktlar till levande fiskar och räkor i akvarier. Tillredd fågel hackas noggrant i småbitar så att varje tugga säkert ska innehålla ett gott och knaprigt litet ben eller en broskbit. Sådant är ingen problem för en kines utan bara gott och intressant i munnen. För den som ska peta kycklingköttet av benen för att göra exempelvis en sallad är det lite knepigare...
Är jag snabb hinner jag hejda dem. Man kan också köpa ångade dumplings och diverse ångkokta bullar med olika sorters fyllning och så förstås nudlar och grönsaker med olika tillbehör att ta med.
När man väl kommer till kassan ställer man upp sin korg eller kör fram vagnen så att kassörskan kan lyfta upp varorna och skanna dem en och en. Oftast inget band. Varorna åker så ned i en annan korg som jag sedan får kånka med till en packstation. Påse har jag köpt av kassörskan eller har med mig. När de sagt "Nihao" (hej) säger de något annat som jag antar betyder antingen "Vill du ha en påse" eller "Har du medlemskort" och jag brukar svara nej, det blir rätt hur som helst:-)
Jag måste säga att jag uppfattar alla jag möter i serviceyrken som mycket vänliga och serviceinriktade - men det blir svårt ibland när man inte förstår varandra. Då är å andra sidan den glada vänligheten ett stort plus, ingen part behöver känna sig förlägen. Det har hänt att vi som västerlänningar har fått gå förbi i kön, vilket ju känns helfånigt, men på det stora hela tycker jag att det känns rätt avslappnat och fungerar bra. Jag har slutat lägga märke till att folk tittar på mig, men de gör de nog. Jag åker ofta tunnelbana och är då den enda västerlänningen så långt jag kan se -och det är MYCKET folk överallt."
/Helena
 | ||
| Inte en kinesisk expedit, utan rara Johanna på Hemköp i Haverdal. |
I inlägget med den kinesiska inköpslistan berättar Helena/Cruella lite om hur det är att handla i ett snabbköp i en helt annan kultur än vår.
Så jag ställde ett antal frågor och undrade om hon inte kunde berätta lite om hur det går till?
Ååå, så intressant jag tycker att sånt är!!
 |
| Ostdisk i Ystad, i lilla Fridhems Livs. Långt ifrån Kina! |
Och snäll som hon är, så berättade hon.
Så här:
"Jag sa att snabbköp är sig ganska lika världen över, men när jag tänker efter är det förstås en hel del som skiljer. För det första är det väldigt mycket personal här. Kina är ju ett låglöneland, så det är inget konstigt med det. "Huanying, huanying" gastas det till höger och vänster var man går i affären - "välkommen, välkommen". Jag ler lite vagt och obestämt för det mesta. Vill jag ha hjälp är det oftast ganska svårt med språket. Jag kan ingen kinesiska än, och kunskaperna i engelska här är ganska obefintliga som helhet. Men någon brukar det vara som kan komma och ryta "DON'T HAVE" när jag frågar efter maskindiskmedel. Det är inte så vanligt med diskmaskin här. De flesta har tydligen värmeskåp hemma där man hettar upp porslinet efter handdiskningen för att döda bakterier.
Kinesiska snabbköp av större slag har ofta en blandning av det vi är vana vid, det vill säga förpackade varor i rätlinjiga diskar och rader, och olika sorters färskvaror, alltifrån grillade kycklingar och ankor och vaktlar till levande fiskar och räkor i akvarier. Tillredd fågel hackas noggrant i småbitar så att varje tugga säkert ska innehålla ett gott och knaprigt litet ben eller en broskbit. Sådant är ingen problem för en kines utan bara gott och intressant i munnen. För den som ska peta kycklingköttet av benen för att göra exempelvis en sallad är det lite knepigare...
Är jag snabb hinner jag hejda dem. Man kan också köpa ångade dumplings och diverse ångkokta bullar med olika sorters fyllning och så förstås nudlar och grönsaker med olika tillbehör att ta med.
När man väl kommer till kassan ställer man upp sin korg eller kör fram vagnen så att kassörskan kan lyfta upp varorna och skanna dem en och en. Oftast inget band. Varorna åker så ned i en annan korg som jag sedan får kånka med till en packstation. Påse har jag köpt av kassörskan eller har med mig. När de sagt "Nihao" (hej) säger de något annat som jag antar betyder antingen "Vill du ha en påse" eller "Har du medlemskort" och jag brukar svara nej, det blir rätt hur som helst:-)
Jag måste säga att jag uppfattar alla jag möter i serviceyrken som mycket vänliga och serviceinriktade - men det blir svårt ibland när man inte förstår varandra. Då är å andra sidan den glada vänligheten ett stort plus, ingen part behöver känna sig förlägen. Det har hänt att vi som västerlänningar har fått gå förbi i kön, vilket ju känns helfånigt, men på det stora hela tycker jag att det känns rätt avslappnat och fungerar bra. Jag har slutat lägga märke till att folk tittar på mig, men de gör de nog. Jag åker ofta tunnelbana och är då den enda västerlänningen så långt jag kan se -och det är MYCKET folk överallt."
/Helena
Ögonblicksbild från ett väntrum i Kina ...
Det är Helena/Cruella som skriver:
"Följde med en av ungdomarna till vårdcentralen härom dagen.
På kliniken finns även barnläkare (därav möblemanget;) och tandläkare.
Tandläkaren är Hongkongkines och uppvuxen i Sverige. I Varberg:)
Bredvid hans foto i broschyren finns en liten svensk flagga bland alla kinesiska och amerikanska.
Det känns väldigt tryggt, även om vi bara har goda erfarenheter av övriga vi mött.
"Följde med en av ungdomarna till vårdcentralen härom dagen.
På kliniken finns även barnläkare (därav möblemanget;) och tandläkare.
Tandläkaren är Hongkongkines och uppvuxen i Sverige. I Varberg:)
Bredvid hans foto i broschyren finns en liten svensk flagga bland alla kinesiska och amerikanska.
Det känns väldigt tryggt, även om vi bara har goda erfarenheter av övriga vi mött.
En inköpslista från Kina ...
"Hej, bifogar min egen inköpslista som just rönte stor nyfikenhet hos en butiksanställd. Den låg överst i korgen och medan jag var vid en annan hylla passade hon på att titta lääänge och med rynkade ögonbryn. Rena stenografin för en kines:
Här är också en bild tagen utanför kassorna. Snabbköp är sig lika världen över - även om varor och kunderna växlar!
Stor kram,
Helena."
// Jag har sagt det förut och säger det igen: ni är bara totalt UNDERBARA, ni bloggvänner som fångar fönster, vänsterhänder eller inköpslistor och pytsar iväg dem till landet Halland!
TACK! säger Elisabet.
 |
| En rationell madame som inte bryr sig så mycket om utanpåverk, skulle jag säga. |
"Hej, bifogar min egen inköpslista som just rönte stor nyfikenhet hos en butiksanställd. Den låg överst i korgen och medan jag var vid en annan hylla passade hon på att titta lääänge och med rynkade ögonbryn. Rena stenografin för en kines:
Här är också en bild tagen utanför kassorna. Snabbköp är sig lika världen över - även om varor och kunderna växlar!
Stor kram,
Helena."
// Jag har sagt det förut och säger det igen: ni är bara totalt UNDERBARA, ni bloggvänner som fångar fönster, vänsterhänder eller inköpslistor och pytsar iväg dem till landet Halland!
TACK! säger Elisabet.
Ja, vad är oddsen ....?
Igårkväll när jag kom hem, plingade det till i facebook-chatten.
Så här skrev då vännen Leina, en gång hemifrångranne i Malå.
Leina Sandström
 |
| Dinna från Bolivia. |
Igårkväll när jag kom hem, plingade det till i facebook-chatten.
Så här skrev då vännen Leina, en gång hemifrångranne i Malå.
 |
| Mamma i Bolivia |
Leina Sandström
- Jag satt i lärarrummet och vi pratade om olika saker...så kom vi in på Alzheimers... jag berättade om din mamma och hur hon valt att leva sitt liv i Sydamerika, hur hon blev sjuk och att hon levde länge med sjukdomen.Sen sa jag något om Bolivia och nämnde hennes namn...
Då tittar en kollega upp på mig och säger... Ann-Gerd...? Henne har jag träffat... I Bolivia... Hon var en underbar människa...
Sen berättade hon om hur hon sett henne stanna och fråga en indian vad denne hade för problem... Men det ska vi lösa hade Ann-Gerd sagt...
Dinna var helt uppslukad av A-G och fortsatte berätta.Vad är oddsen ....?
Ja, jag säger samma sak som Leina .., vad är oddsen för att något sådant ska hända?
I sanning är världen mindre än man tror, men ändå ...
Dagens fönster ...
..... fanns på ett grått stenhus på Ringvägen 29 i Malå.
Eller i Malåträsk, som det hette då.
Det var mitt barndomhem.
Bilden togs 1955 då vi nyss hade flyttat in.
Dom två fönstren på nedre botten tillhörde vardagsrummet som var stooort och till skillnad från många av mina kamraters vardagsrum - vilka var "fin-rum" som bara användes när det kom gäster -, så tillbringades i stort sett all vår tid i vardagsrummet.
I vardagsrummet, på väggen mot Ringvägen, fanns ett stort skåp där pappas alla idrottspriser stod på parad .., å, så stolt han var över dem!
Från 1955 till 1969 bodde jag i huset .., därefter från 1978 - 1993.
När huset skulle säljas, skrev jag i annonsen nånting i stil med att ..."vill du sitta i soffan och se solen gå ned på andra sidan sjön ...?"
Och det ..., var precis vad en f.d. blöjfabrikant som heter Kurt drömde om.
 |
Eller i Malåträsk, som det hette då.
Det var mitt barndomhem.
Bilden togs 1955 då vi nyss hade flyttat in.
Dom två fönstren på nedre botten tillhörde vardagsrummet som var stooort och till skillnad från många av mina kamraters vardagsrum - vilka var "fin-rum" som bara användes när det kom gäster -, så tillbringades i stort sett all vår tid i vardagsrummet.
I vardagsrummet, på väggen mot Ringvägen, fanns ett stort skåp där pappas alla idrottspriser stod på parad .., å, så stolt han var över dem!
Från 1955 till 1969 bodde jag i huset .., därefter från 1978 - 1993.
När huset skulle säljas, skrev jag i annonsen nånting i stil med att ..."vill du sitta i soffan och se solen gå ned på andra sidan sjön ...?"
Och det ..., var precis vad en f.d. blöjfabrikant som heter Kurt drömde om.
tisdag 22 oktober 2013
Det bästa för Ulrika i Västmanland ...
Det bästa bästa just nu är mitt nya jobb!
Där finns ljuuuuvlig garnbutik, gårdsmejeri med världens godaste ostar, fjällkor & kalvar, Jerseykalvar, angoragetter, Gotlandsfår m.m. Och helt underbara människor att jobba för & med. :-)
Ulrika.
Det bästa bästa just nu är mitt nya jobb!
Där finns ljuuuuvlig garnbutik, gårdsmejeri med världens godaste ostar, fjällkor & kalvar, Jerseykalvar, angoragetter, Gotlandsfår m.m. Och helt underbara människor att jobba för & med. :-)
Ulrika.
måndag 21 oktober 2013
Surprise, surprise ...
Vid fyratiden på jobbet: "vet du Bettan, jag är så lycklig, så lycklig .., jag har en baby i magen!!" säger hon och ansiktet strålar av glädje.
Så jag kramar om och pussar på kinden och upptäcker att det lilla hår har jag på armarna, står rakt upp.
Kunden som väntar på sin tur, ler stort.
 |
| Min mammas lillasyster, moster Lisbeth, i unga år. |
Vid fyratiden på jobbet: "vet du Bettan, jag är så lycklig, så lycklig .., jag har en baby i magen!!" säger hon och ansiktet strålar av glädje.
Så jag kramar om och pussar på kinden och upptäcker att det lilla hår har jag på armarna, står rakt upp.
Kunden som väntar på sin tur, ler stort.
"Var du i Norrköping i helgen ...?"
... frågar hon den filuriga i Jämtland.
Nej.
Men
Dom behöver nog ingen upphottande chili.
Mitt eget bästa ...
Det tog kanske tio sekunder att gå från mitt barndomshem ner till sjön.
Särskilt om höstarna brukade jag sitta på sommarstugeräcket och låtsas att jag red över prärien och då var sjön på min högra sida och det doftade sälg och och fuktiga löv.
Inne bland sälgbuskarna växte Kung Karls Spira, som är Västerbottens landskapsblomma.
När höststormarna rasade som värst, var det som allra bäst att sitta där nere.
Å, vad jag kände mig fri!
Som vuxen tillbringade jag mängder med varma sommardagar i Lillsjön i Kungsängen.
Och senare .., i havet vid Mossbystrand, Svarte eller Ystad.
Kvällsdopp nedanför Saltsjöbadens Hotell eller hopp-i-från-bryggan-i-Svarte.
Och tänk .., alla baden i havet utanför Helsingborg och på Råå!
Ett bad när Ulrika satt på stranden på en bänk och väntade, medan jag vadade ut i nattlinnet, det som liknade en skjorta ..., och en man från ett annat land kom förbi och sa "å, vad du ser lycklig ut!", ja, det var efteråt.
Aldrig har jag haft havet så nära som nu.
Ibland hörs bruset från vågorna ända upp till sängkammaren!
Så här såg det ut idag - som på den nedre bilden -.
Och det blir mitt bästa: att havet är så nära.
Den där oändliga glädjen!
 |
| Häromdagen. Allt förändras så fort! |
Det tog kanske tio sekunder att gå från mitt barndomshem ner till sjön.
Särskilt om höstarna brukade jag sitta på sommarstugeräcket och låtsas att jag red över prärien och då var sjön på min högra sida och det doftade sälg och och fuktiga löv.
Inne bland sälgbuskarna växte Kung Karls Spira, som är Västerbottens landskapsblomma.
När höststormarna rasade som värst, var det som allra bäst att sitta där nere.
Å, vad jag kände mig fri!
 |
| Och idag. |
Som vuxen tillbringade jag mängder med varma sommardagar i Lillsjön i Kungsängen.
Och senare .., i havet vid Mossbystrand, Svarte eller Ystad.
Kvällsdopp nedanför Saltsjöbadens Hotell eller hopp-i-från-bryggan-i-Svarte.
Och tänk .., alla baden i havet utanför Helsingborg och på Råå!
Ett bad när Ulrika satt på stranden på en bänk och väntade, medan jag vadade ut i nattlinnet, det som liknade en skjorta ..., och en man från ett annat land kom förbi och sa "å, vad du ser lycklig ut!", ja, det var efteråt.
Aldrig har jag haft havet så nära som nu.
Ibland hörs bruset från vågorna ända upp till sängkammaren!
Så här såg det ut idag - som på den nedre bilden -.
Och det blir mitt bästa: att havet är så nära.
Den där oändliga glädjen!
Det bästa för Kerstin Hedgren ...
Glädjen i veckan som gick var att vi äntligen fick vår kalender
"För varenda man" från tryckeriet, kalenderflickornas releaseparty på
fredagen då vi skålade i bubbel och lördagens 25-årskalas hos minstingen
där vi träffades allihop som den familj vi var och är.
Kan inte riktigt
välja, men det sistnämnda var nog höjdpunkten.
Sen avslutades helgen
och veckan med en härlig pysseleftermiddag tillsammans med goda vänner.
Inte dumt det heller!
Hedgren
Hur var det nu med glädjen ...?
Så är det dags för en sväng med hjärtevärmarbidrag!
Eva i Tyresö skriver i en kommentar att hon har vunnit så ofta att det börjar kännas pinsamt att vara med. Om man känner så, så kan man vara med, men säga ifrån sig vinsten.
Det viktigaste är ju den där glädjen som gör andra glada, för om någon nu har glömt det, så smittar glädje, jo, så är det!
Veckans vinster är två dvd-filmer skänkta av Babsan i Uppsala. Tack till dig, Barbro!
Jag kan på en gång säga att den högra filmen tänker jag smygtitta på innan den går iväg. Sedan jag läste underbara Joyce Carol Oates roman "Blonde" fascineras jag av Marilyn Monroe och hennes livsöde.
Vinnaren får alltså välja mellan de två filmerna.
Tvåan får den film som blir kvar och som tröst-tröstpris blir det en påse chili - en av de tre som är kvar -. Tack Birgitta Palm - Andersson i Västmanland, tänk, vad dina små påsar räcker till många vinster!
Nu är det bara att sätta fart!
Varmt välkomna med era bidrag!
Så är det dags för en sväng med hjärtevärmarbidrag!
Eva i Tyresö skriver i en kommentar att hon har vunnit så ofta att det börjar kännas pinsamt att vara med. Om man känner så, så kan man vara med, men säga ifrån sig vinsten.
Det viktigaste är ju den där glädjen som gör andra glada, för om någon nu har glömt det, så smittar glädje, jo, så är det!
Veckans vinster är två dvd-filmer skänkta av Babsan i Uppsala. Tack till dig, Barbro!
Jag kan på en gång säga att den högra filmen tänker jag smygtitta på innan den går iväg. Sedan jag läste underbara Joyce Carol Oates roman "Blonde" fascineras jag av Marilyn Monroe och hennes livsöde.
Vinnaren får alltså välja mellan de två filmerna.
Tvåan får den film som blir kvar och som tröst-tröstpris blir det en påse chili - en av de tre som är kvar -. Tack Birgitta Palm - Andersson i Västmanland, tänk, vad dina små påsar räcker till många vinster!
Nu är det bara att sätta fart!
Varmt välkomna med era bidrag!
Måndagsfönstret ...
Ja, vi kör ett till från Ulrika i Västmanland.
Det här är från Sjöändan .., där det då hölls ett stickläger.
Ja, vi kör ett till från Ulrika i Västmanland.
Det här är från Sjöändan .., där det då hölls ett stickläger.
söndag 20 oktober 2013
Och nu har vi haft dragning ...!
Stooort grattis till er tre som vann!
Förstapriset - ficklampan skänkt av Turtlan - går till Jämtland, till Gunnar.
Dom fina armbanden - från Eva på Frösön - ska susa iväg till Portugal, till annannan.
Och en påse chili - skänkt av Lilla B i Västmanland - hamnar i någon gryta hos Eva i Tyresö.
T a c k till Turtlan, Eva och Birgitta/Lilla B!
Och tack till er som delade med er av glädjen!
Stooort grattis till er tre som vann!
Förstapriset - ficklampan skänkt av Turtlan - går till Jämtland, till Gunnar.
Dom fina armbanden - från Eva på Frösön - ska susa iväg till Portugal, till annannan.
Och en påse chili - skänkt av Lilla B i Västmanland - hamnar i någon gryta hos Eva i Tyresö.
T a c k till Turtlan, Eva och Birgitta/Lilla B!
Och tack till er som delade med er av glädjen!
Här avlivas myter ...
Ja, här, alltså.
Den allra ljuvligaste musik så här på söndagmorgonen!
Jodå. Den hittar man här.
(Jag lyssnar just nu på den tredje videon uppifrån. Trettiofem minuter av såna toner, kan man må bättre innan det är dags att åka till jobbet om några timmar ...?)
Och här får man nästan ont i magen.
Ja, jag hade svimmat.
Rakt av.
Ja, här, alltså.
Den allra ljuvligaste musik så här på söndagmorgonen!
Jodå. Den hittar man här.
(Jag lyssnar just nu på den tredje videon uppifrån. Trettiofem minuter av såna toner, kan man må bättre innan det är dags att åka till jobbet om några timmar ...?)
Och här får man nästan ont i magen.
Ja, jag hade svimmat.
Rakt av.
Dagens fönster ...
Från Nora kommer dagens fönster och det var Ulrika - som igår började provjobba i en underbar miljö - som agerat fönsterfångerska.
Från Nora kommer dagens fönster och det var Ulrika - som igår började provjobba i en underbar miljö - som agerat fönsterfångerska.
Om varm korv och Mandrake ...
Igårkväll berättade jag om den där stilige mannen som handlade i affären; en stamkund som oftast kommer in som en helt vanlig människa, men som igår slog stilighetsrekord.
Tidigt i morse - det var när jag låg i sängen och för en gångs skull hade lyckats pricka in Andliga Sånger i P1 - kollade jag samtidigt min mail.
Oj, där var ett brev från en god vän från ungdomsåren; en som har varit stamanställd på I 20 i Umeå och som, så att säga, har koll.
Så här skrev han och jag log mest hela tiden när jag läste hans rader.
"Hej!
Jag har kikat in hos dig idag, vilket jag gör fler dagar än inte.
Kul att se en bild på en okänd kollega på Halmstads regemente.
Den "stass" han bär kallas "Mässdräkt" och det är en "uniform" som man på min tid fick bekosta själv om man kände något behov av att bära en sådan utstyrsel.
Klädseln jämställs med frack och funkar även i civila högtidliga sammanhang, om man av någon anledning rör sig i sådana kretsar.
Priset var då 4000:- vilket jag ansåg var alldeles för dyrt för en som hellre grillade korv vid Vindelälven på lördagkvällarna, än att gå på högtidsmiddag ett fåtal gånger per år.
Men den är urtjusig och som tillbehör finns även en cape, och bär man den, ja dååå ser man ut som "Mandrake", om du vet vem det är."
// Elisabet säger: klart jag vet vem Mandrake är! Under sextiotalet fanns han som serie i hemtidningen Norra Västerbotten och jag minns att pappa - som aldrig förlorade barnasinnet -, tyckte att det var en himla spännande serie ,-) Och tack som berättade, Sven-Eric!
 |
| Mandrake fanns som serie i hemtidningen. Min pappa gillade honom skarpt. |
Igårkväll berättade jag om den där stilige mannen som handlade i affären; en stamkund som oftast kommer in som en helt vanlig människa, men som igår slog stilighetsrekord.
Tidigt i morse - det var när jag låg i sängen och för en gångs skull hade lyckats pricka in Andliga Sånger i P1 - kollade jag samtidigt min mail.
Oj, där var ett brev från en god vän från ungdomsåren; en som har varit stamanställd på I 20 i Umeå och som, så att säga, har koll.
 |
| Igårkväll: så här såg han ut. |
Så här skrev han och jag log mest hela tiden när jag läste hans rader.
"Hej!
Jag har kikat in hos dig idag, vilket jag gör fler dagar än inte.
Kul att se en bild på en okänd kollega på Halmstads regemente.
Den "stass" han bär kallas "Mässdräkt" och det är en "uniform" som man på min tid fick bekosta själv om man kände något behov av att bära en sådan utstyrsel.
Klädseln jämställs med frack och funkar även i civila högtidliga sammanhang, om man av någon anledning rör sig i sådana kretsar.
Priset var då 4000:- vilket jag ansåg var alldeles för dyrt för en som hellre grillade korv vid Vindelälven på lördagkvällarna, än att gå på högtidsmiddag ett fåtal gånger per år.
Men den är urtjusig och som tillbehör finns även en cape, och bär man den, ja dååå ser man ut som "Mandrake", om du vet vem det är."
// Elisabet säger: klart jag vet vem Mandrake är! Under sextiotalet fanns han som serie i hemtidningen Norra Västerbotten och jag minns att pappa - som aldrig förlorade barnasinnet -, tyckte att det var en himla spännande serie ,-) Och tack som berättade, Sven-Eric!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)