Kramar och hålla-om ...

Passerar delikatessen och värms i hjärtat när jag ser Cornelia i charken stå och krama sin mamma Pernilla.

Cornelia (en av två kollegor med samma namn) är hästtjej och den som nu ansvarar för charken och tänk, hennes mamma har en gång också arbetat i butiken.

I fikarummet kan man hitta Bodil och hennes underbare pappa Sven-Åke.
Då kan det se ut så här!
Och jag blir lika ..., ja, jag tänker att ååå, om min egen pappa hade fått leva och man hade fått krama om honom så där nästan varje dag!

Det finns andra sorters kramar.
Pv och Nelly till exempel.
Kanske mera gos än kram, men ändå.

Eller pv:s bror Ulf med Nelly (och stilige Kasper ...).

Ecke - nästan blind och som måste känna sig för lite - upptäcker att Harry har kommit för att hälsa på honom. "Hej du Harry .. så trevligt att du kom hit ...!" sa Ecke.

En kram från en liten ättapjött .., eller mer hålla-mamma-om-halsen, kanske på uppmaning också.



Sen blev han äldre och kramar mest Maja.

Och hans storasyster kramar Tyra!

På besök i Upplands Väsby gosas det mellan pv och Meja.
Man kan nog kanske säga att det är en liten kram.

Och här är det nån slags halvkram mellan pv och AP.
Micke, han tittar fram så glatt där till vänster.
Sälen, förstås.

Före detta grannen Göran tyckte såååå mycket om lillpigan.
Efter något år började hon tycka om honom också, ja, gick till och med självmant över och hälsade när hon såg dem komma ut genom porten.
Med Gun var det inte så viktigt.
Det var Göran som gällde.

Tryggve, som en gång handlade i butiken och frågade om jag hade nån koll på en camping och i stället fick övernatta hemma hos oss i det gula huset, han tittade in i affären - det var sommaren därpå - tillsammans med sin mamma och sa "hej, jag ville bara hälsa på dig igen Elisabet, det här är min mamma!"
Halvkram, mer som, men värme ändå.
Själv fick jag en riktig kram.

Den 23:e juli kom lille Edvin till världen.
Pv blev morfar.
Och jag kan lova att här blir det många kramar och pussar!

Under lillsemestern i Bohuslän tittade vi in till före detta grannen Leina.
Leina var nyligen höftopererad och hade god hjälp av sin underbara mamma Inga-Lill som kommit från Åskilje för att stötta dottern. Hålla-om-här-också.

På sjuttioårsfest (40+30) både kramades det och hölls om.
Alla tre är mina avkommor.
Lycka.

Mera hålla om.
Tycka om.
Micke (mr kludd) i Ångermanland med sin fine pappa Halvard.
En bild som gjorde mig så glad.

Två kompisar.
Friherrinnan kallade Nelly för "Lilla hönan" och ville väldigt gärna krama om.
Nelly inte riktigt så mycket.
Men lite.
Och kanske hade friherrinnan nåt gott i jackfickan och då kunde man väl tänka sig ...

Man kan krama om en katt också.
Det gjorde moster Margit där hon står intill sin lillasyster, hon som en gång skulle bli min mamma
och mina barns mormor.

Och en bild som jag älskar; Bollstanäs BK, flickor födda 1997 vinner sin grupp i Gothia Cup och Emma väljs till bästa tjej. Mamman - som en gång kallades "Dr Böhlander" här på bloggen - är minst lika lycklig som dottern.
Fotbollen lades så småningom på hyllan eller i någon garderob kanske och numera är Emma tjugoett år och arbetar på AMF-pension. Så bra! Kanske kan hon ge sin mormor några goda råd!

Ja, det blev många värmekramarnhållaombilder det.
Visst blir man lite glad av dem?

Och jag som känt mig så risig tidigare idag och däckade igårkväll, blev lite piggare.

Den största håven av alla ....

... den har väl ändå Ulrika haft genom årens lopp! Jag undrar hur många fönsterbidrag hon har pytsat iväg genom rymden?

Den nionde november tömde hon håven igen och titta, vad som kom fram!!
Ett fönster med vilsam utsikt.
Lugn och ro.
Där skulle nog blodtrycket gå ned om man nu hade besvär av den sorten.

Tack Ulrika!
Det blev ett fint fredagsfönster!

Stormy weather hos min syster ...

Nu på morgonen hade jag mejl från Birgitta i Australien.
Så här skriver hon:

"I lördags fyllde Bosse 82 år, så Inga hade ordnat med lunch på deras veranda för ca 10 personer.

Solen sken och maten var god - en sorts mexikanska pajer - och vi pratade och hade trevligt i

många timmar.  Då var det 27C och det blev ännu varmare i söndags och 36C i måndags, men sedan svalnade det hastigt av till ca 22C i tisdags.  

Men det var ingenting mot vad som skulle komma.

I går kom STORMEN.  

Regnet vräkte ner, temperaturen låg runt 18C och det blåste 120 km i timmen i många, många timmar.  Hela huset skakade och det var nästan omöjligt att sova.  I dag är det

kallt ca 17C , regnigt och det blåser fortfarande ordentligt även om det lugnat ner sig betydligt.

Du skulle se hur det ser ut på tomten - alla stolar och krukväxter är kullblåsta och stora blad och

grenar från palmen ligger spridda överallt tillsammans med en massa andra blad och skräp.

Men jag klagar inte, någon halvmil härifrån, i Glenelg (där vi bodde när vi nyss hade flyttat till Australien), vaknade flera familjer i ett trevåningshus av att taket blåste av samtidigt som regnet vräkte ner på dem. 

 HUVVA!!!!!"

Så här såg det ut för två år sedan, i samma område. 

Igår på jobbet blev det prat mellan två kvinnor som båda packade i sina varor .., det handlade om klimatet och allt som händer i världen; jordskred och polarisar som smälter. Den ena kvinnan var i femtioårsåldern kanske, den andra betydligt äldre. Den yngre sade bestämt att allt som rör klimathot och annat bara är påhitt; fake news helt enkelt, enbart propaganda i akt och mening att skrämma människor. Sopsortering och annat kunde man sluta med; vad hjälper det om jag - som enskild person - sopsorterar, det är ju bara dumt, när resten av världen inte bryr sig! 

Den äldre kvinnan var av helt motsatt åsikt och så gick pratet och fram och tillbaka medan varorna packades i. 

Klockan ett var arbetsdagen tillända .., kom hem och kände mig helt ur form! 

Stöp i säng redan vid åttatiden på kvällen ..., lyssnade till Nordegren & Epstein (tidigare på kvällen lyssnade vi tillsammans till USA-podden där Andreas Utterström var gäst) och sov non stop till klockan fyra i morse. 

Harry låg intill mig. 

Han är rolig. 

På kvällen när vi lägger oss, då får man absolut inte pilla på honom eller gosa, då suckar han ljudligt och lägger sig en bit ifrån. 

Men på morgonen när han varit ute med husse och sedan kommer in, r u s a r  uppför trappan och med ett vigt skutt hoppar upp i min säng, dååååå .., vill han ligga nära, nära och jag får pilla hur mycket jag vill på honom! 

Jag tänkte i morse att det är precis som när jag var liten.

Då hade vi hundkorgen i ena hörnet av köket och där brukade jag kura ihop mig intill Buster eller Lola - våra stövare - och det kändes så tryggt och skönt. 

Sextio år senare är känslan densamma.

På frågan om julstress ....

.... svarade Cecilia i Houston så här:
Jag ser fram emot den största amerikanska högtiden Thanksgiving, som firas i övermorgon. Vi brukar fira med vänner som inte heller har sina ursprungsfamiljer här i Houston och brukar bli 8-10 vuxna och ungefär lika många barn. 

Den som har kalaset hemma hos sig fixar kalkon och sås, resten av oss tar med alla extra rätter (side dishes), tranbärssylt, ost, bröd, sallad, vin och efterrätter. Jag är glad att ingen av de vi brukar fira med gillar de traditionella söta side dishes (sötpotatis med marshmallows tex... blä) utan det blir vanligtvis ungsstekta rotsaker (morötter, palsternackor, rödbetor, lök) och pumpa, vanligt potatismos och sötpotatismos, brysselkål och en vegetarisk variant av kalkonfyllning. 
En sak jag gillar med Thanksgiving är att det inte ges presenter.

Jag firar inte advent, kanske gör man det i kyrkorna men inte allmänt. Både jag och min man är dessutom ganska likgiltiga julfirare men brukar göra en ansträngning när svärmor är här på besök för hon älskar jul och presenter. Jag har dock aldrig gått med på att ha gran för jag har tre vilda katter :-). 
En amaryllis eller två är tillräckligt våghalsigt...

... och Kerstin i Dalarna så här:

Ingen julstress alls. Vet inte var jag ska fira jul än heller... 
Hemma här hos mig, hos dottern, syrran eller våra föräldrar.
Håller som bäst på med att hitta MITT LIV PÅ NYTT! Känns så bra och hoppas att det blir lika bra för sonen som flyttade tillbaka till syrran sin i stan efter två veckor här... Mattan du står på gillar jag verkligen! Är det någon som fortfarande går att köpa tror du och var isf? 

Kram Kerstin i Dalarna

//Kerstin: mattan har jag köpt hos Getinge Mattcenter inte långt härifrån och om den finns kvar vet jag inte, men jag kan höra med dem om du vill?

Och Bert i Luleå svarade så här: 

Bert Bodin sa...

Nej. Någon julstress finns inte här. Ingen Schwartfredagshysteri heller. Dumma amerikanska påhitt göre sig icke besvär här.

Dagens fönster ...

Från vännen Bente i Norge kommer här ett fönsterbidrag.
Bilden är tagen genom sonen Olas fönster och han bor i Oslo.

Tack Bente!
Det var omtänksamt av dig!

Tjopp, sa det! så var dagen tillända ...

Sex timmar på jobb, mest i frukten (lasta av två pallar och fylla in i fruktochgröntdisken), men också kassan och mejeriet. Jag kan säga att när jag kom hem vid halv sju var jag mer eller mindre halvdöd.
Har legat på soffan med handen i pv:s varma hand ... jag har tagit på mig sticketröja och det är eld i kaminen .., och jag har tagit en Alvedon och nu ska det bli kvällsfika, lagom till fotbollsmatchen mellan Sverige och Ryssland.
Men så roligt att träffa alla rara kunder.
Så många som är vänliga och hälsar en välkommen.
Där var Elisabeth J som nog är åttiofem år .., och där var rödhåriga lilla Emilia som berättade att idag var hon sist hem från fritids, men det hade varit skönt ändå att vara ensam med fröken, det var liksom lugnare, sa detta ljuvliga charmtroll!
Och där var trygga arbetskamraten Johanna (världens bästa kassörska) som tog sig tid och visade hur man fixar ATG-kundandelar och sen visade jag i min tur Linn, innan jag gick hem.

Häromdagen gick Eva på Frösöns mamma bort, nu är det Jessica i Västerås som förlorat sin pappa.
Vi är ju i den åldern förstås, när sånt här händer, men det hjälper föga att veta det, det blir lika ledsamt för den skull. Själv var jag tjugotvå när pappa dog och nog är det ju underligt att man kan sakna någon i fyrtiotvå år!
Och precis när jag skriver det här, ringer pv:s bror från Skåne.
Nu har deras hund Frida (femton eller sexton år gammal!)  tackat för sig .., det var inte alltför länge sedan deras jättelika bamsehund Obelix gick samma öde till mötes.

Mera jobb blir det i morgon, då mellan kvart i åtta och ett.
Sen blir det väl kalas - eller i alla fall kaffe - då friherrinnan har födelsedag.

Och ni har det bra, hoppas jag?
Ser fram emot advent?
Hur blir det med julklappsinköp?
Och julstress ...? Känner ni av det?

Här är det tämligen lugnt.

Tisdag ....

Tandläkarbesök i Söndrum - det var den där fyllningen som lossnat - och när tandläkaren skruvar fast den här "formen" där själva fyllningen ska hamna, så skär den sååå hårt i tandköttet, så där så jag kände hur tårarna började rinna. Det är ju tur att även om smärtan är överjävlig, så domnar den liksom bort ibland.

Efteråt ett besök på Ica i Söndrum, butiken som ligger intill folktandvården.
Å, vilken fin och välordnad affär!! Fint skyltat .., julblommor för sig i som en prydlig trave ., alla grönsaker i kylar med dörrar framför, ja, sånt.

Så hemåt.
Svänger förbi Hemköp där chefen är ute på parkeringen och ropar "Hej Bettan! Har du svarat Bodil?!" och jag förstår ingenting. Å andra sidan har jag inte haft igång mobilen, då, medan jag satt i tandläkarstolen, så det förklarar väl det mesta.
När jag tittar efter ser jag att det är en förfrågan om jobb mellan tolv och sex?
Idag, alltså.
Någon är sjuk.
Ja, men det går ju bra.

Inne i personalrummet sitter Bodil, Mange och Pernilla och på bordet ligger drösvis med scheman fram till jul och kanske längre än så. Det är en bekant syn .., så har det suttits och funderats varje november när jag arbetat på Ankaret.

"Den 22:a december .., vad säger du om att arbeta då ..?" frågar Bodil och jag säger att det är okej.

Nu blir det brått att rasta Harry ..,  och göra mig i ordning .., om en timme ska jag åka iväg.

Dagens fönster ...

... fångades i ett gult hus på en kulle nån solig dag för ett eller två år sedan.

Det tycks som om jag hade tagit in några kvistar av nånting ..., då var det nog tidig vår.

Nån slags ...

Måndag är måndag.
Ny start på veckan.
Somliga ser livet cirkulärt, min hjärna är fyrkantig och ser tillvaron som ett långt streck.
Som en linjal som börjar om från början i januari.
Så nu är vi på sluttampen.

Läser att Eva på Frösöns mamma har lämnat jordelivet.
Ja, vi är många nu som börjar vara - eller har varit det länge - föräldralösa.
Det blir som ett annat slags liv.
Kanske har man ibland tänkt "å, om hen finge somna in .., det är ju inget liv det här!", men sen, när det väl sker, uppstår en sån tomhet.
Jaha.
Nu är det över.
Nu står man först i kön.
Den där tomheten, den hade jag inte förväntat mig när mamma gick bort.

Måndag, ja.
Ringer Folktandvården för att få tid till den tappade fyllningen och till min oerhörda förvåning säger kvinnan i växeln att jag kan komma i morgonbitti, dom har ett sent återbud, kan jag vara på plats tio i nio? Jag säger att det går utmärkt. Samma tandläkare som sist, hon som var så fenomenalt bra och heter Hanna.

Klockan ett ska jag skjutsa den för tillfället bil-lösa friherrinnan till Gullbrandstorp för vaccination och inhandling av mat och senare idag - eller ikväll - är det ju Filmstudion.



Det är filmen "Vad ska folk säga" som visas.
Så här skriver SVT:s Fredrik Sahlin om filmen.



I Båstad går på onsdagkväll en film som jag mer än gärna skulle vilja se, den heter "Cold war" och kanske, kanske, kanske .. men det är ju flera mil till Båstad, jag måste ta mig förbi Laholm och över Hallandsåsen (och nej, jag ska inte promenera), ja, jag får se.
Om jag bara säkert visste att den till våren visas på Filmstudion .., men det vet jag inte.

Apropå kärlek.

Nu ska jag ta tag i den här dagen!

Måndagsfönstret ....

I en alltigenom akademisk familj finns ett barnbarn som går sin egen väg.
Han älskar att klyva ved, elda, sova utomhus och han tar jägarexamen och lever ett alldeles eget liv.

På en lina utanför hans morfar och mormors hus i Tyresö, hängs ett älgskinn upp.
Kanske är han skytten?
Jag vet inte.

Pojken heter Erik.

Söndagkväll ....

Ett dygn i Skåne och man blir så lycklig.
Att sitta i hörnsoffan hos sin syster och systerdotter (som bor på övervåningen i skånelängan) .., två hundar som tycker så mycket om varandra .., titta på dåliga tv-program .., äta middag som jag tillagat hemma och bara värmer upp (lammfärsbiffar + ugnsrostade grönsaker  + gott vin) som tack för tidigare hundpassning .., att sitta i hörnan av soffan och lösa DN:s lördagskryss alldeles själv och fixa långordet längst till vänster och sist av allt gå och lägga sig i gästrummet.

Innan vi gör natt tar vi var sin hund och går kvällsrundan som inte är en runda, utan fram och tillbaka till ystadvägen bara. Vi passerar ratiga hus och hus som ser fallfärdiga ut och min syster vet vem som bor var och i ett av husen syns några danska herrar som renoverar utsidan; dom säger  haj, haj, när vi passerar.

Och så i säng.
Harry intill mig.
Sladden till elementet urdraget.
En filt i reserv.
Utifall att.

Jag läser ut boken som är författad av Karin Smirnoff och tycker, till en början, att den är så rörig .., tiden blandas ihop, det är här och nu och dåtid och så många människor som rör sig i samma omgivning och med varandra och någon är död - eller flera - men finns där ändå.
Ändå kan jag omöjligen sluta att läsa och jag tänker, när jag kommit till sista sidan, att den boken är som när man äter indisk mat och smaken - kryddorna, sitter i långt efteråt.

På väg hem - min syster fick ta boken - tänker jag på handlingen.
På Maria, John, Katarina och Bror.
Jo, den var bra.
(Lite kan jag irritera mig på schablonbilden av människor hemifrån. Nej, jag känner inte igen mig. Orden, jo, men inte det andra).

Harry tycker att det är så roligt att hälsa på i Västerstad.
Huset är avlångt och han kan springa fort från den ena änden till den andra och när han är riktigt yster hämtar han Taras pipdjur och hoppar upp på min systers säng, puttar ner alla kuddarna och helst också en filt och min syster går in och skrattar och säger "nu har du varit här igen, du din rackare!", men hon stänger inte dörren.

Åker hemåt mitt på dagen.
Passerar ett landskap som jag ideligen tänker på som världens vackraste .,. böljande gröna gullar, traktorer som plöjer eller harvar och fiskmåsar i hundratal som flyger där bakom och hoppas på mask!
Alléer som leder till finare gårdar .., små och större vattendrag .., en stork ute på en lägda .., får och hästar och lurviga kor .., ett dött vildsvin i ett dike (jag tror för ett ögonblick att det är en björn, så stort är djuret som ligger på sidan med en brunraggig päls som skymtar när jag kör förbi) .., döda rovfåglar som krockat med bilar .., en brun kärrhök som flyger upp .., ungdomar som rider .., och sommarkänsla, i alla fall när man sitter i bilen.

Och byar och samhällen med namn som känns skånska och slutar på "arp" eller "röd".
I Trollenäs finns ett slott med tinnar och torn. I Stockamöllan, där det annars är som en liten uppdämd sjö, har stora träd dråsat i backen och jag ser inget vatten.

Kör via Landskrona och stannar till i Helsingborg, där min systers barnbarn Nathalie har flyttat in i egen lägenhet på Tågagatan.
Tack och lov för gps.
I tre års tid varannanhelgpendlade jag till den lurvige i Helsingborg, men jag kände mig aldrig riktigt hemma; lärde mig inte hitta så där på riktigt.
Lägenheten är fin och Nathalie är sig lik.
Jag tänker att hon kommer att se exakt likadan ut om tjugo år eller fyrtio.
Vi är lika enjängda.
Hon har nästan alltid grå eller gröna tröjor.
Och hon är lång och världens mjukaste.
När hon var liten skällde hon som en hund.
"Voff, voff, voff!" sa hon och krafsade på ens ben.
Ibland låtsades hon vara en tiger.
Född i Luleå, uppvuxen i Lund.
Pratar inte skånska.
Nu har hon målat nästan hela lägenheten och jag tittar ut genom olika fönster och säger att "så fint, så grönt det är!" och badrummet är superfint med kakel i vitt och blått .., och hon har inte långt till en Hemköpsbutik och till centrum cyklar hon fort.
Jag tycker så mycket om henne.
Och jobb på heltid har hon.
Oxe.
Fyller år dagen efter min mammas födelsedag.

Efter Helsingborg blir det ett besök hos Antik & Auktion i Åkersholm, nån mil norr om Ängelholm. Eller inte fullt så långt från Margretetorp, där det tydligen pågår en enorm julmarknad; jag ser säkert femhundra parkerade bilar på en stor lägda, ja, kanske mer än så och inte långt från gästgifveriet ser jag rader av julmarknadsstånd och där kommer en man och bär på nånting som liknar en adventsstjärna av halm.

Jag älskar Antik & Auktion!
Therese och Per som driver det hela är på plats och vi pratar om allt möjligt, mest om deras instagramkonto (antikkulan) och jag köper en vit avlång pall som ska stå i badrummet.
På den ska jag - när det är sommar - ställa en vas med blommor och till jul kanske enris med lite ledljus i. (Snart är det advent!)

Skoblock hänger från en krok i taket.
Och där finns allt - precis allt -.
Aporna som är deras signum och finns med på nästan alla instagrambilder, har fått tillökning.
I en liten korg på disken ligger en liten mini-apa och tittar sig omkring.
"Nej, jag har inte hjärta att sälja honom ..., han får allt vara kvar", säger Therese.

Sen hemåt.
Mycket trafik som vanligt .., nerför Hallandsåsen går det med väldig fart (man får bromsa) och så handla lite kvällsmat på Hemköp .., får ett sms från Bodil på jobbet (nån slags personalmöte på torsdag)  ..., tittar in hos friherrinnan som bett mig handla lite, dricker kaffe och bjuds på hennes hembakade kakor (kalas på onsdag), pv och Sonja kommer också .., så blir det en stund vid rumsbordet, men inte länge.

Nu hemma.
Pv som kom i säng sent natten mot idag (kusin/släktträffen) har redan gjort kväll (eller natt), gitarren hänger återigen på sin krok på väggen och nu ska han arbeta fyra dagar på raken.
Jag tar det lugnt.
Glad över helgen.

Tacksam.

Flera söndagsfönster från ....

... ja, från Stockholm .., där Gunnar från Vaplan varit i teaterärenden, förmodar jag.

Tänk, vilket annorlunda liv du fick Gunnar, när du engagerade dig i Riksteatern!

Tusen tack för att du tog fram håven!

Lördagmorgon ....

Och bilden är från ett par år tillbaka, inte var det höst heller.

Tre nätter på raken med mardrömmar .., det slog mig plötsligt att det kanske är vaccinationen som ställt till det, ja, jag har ju en förmåga att reagera på minsta lilla förändring när det gäller mediciner och annat.

Pv och Sonja har givit sig av mot landet Småland .., själv tittar jag på Vinterstudion och snart ska vi,  harry och jag själv, hälsa på hos min syster och hennes dotter, hon som känns som vore hon min lillasyster. Jag var tretton år när hon föddes, vi hade kört dom åtta milen till Arvidsjaur för att beskåda underverket och min syster sträckte fram den lilla tösen som hade fötts för tidigt och vars huvud inte var större än en apelsin och sa - till min mamma och pappa, dom som nu blivit morföräldrar - att "jag tycker att Elisabet får hålla henne först av alla". 

Påbörjade nya boken igår, den vars titel är "Jag for ner till bror".
Den är mellan varven så hemsk, så där så jag inte vill fortsätta att läsa, men jag kan samtidigt inte sluta. Får läsa ut den hos min syster, så kan hon ta vid efteråt.
Tack mian för tipset och här en länk till en av alla recensioner.

Och trevlig helg till er alla!

Dagens fönster ....

.... kommer från en bokhandel i S:t Albans norr om London.
Jag har ju sagt - eller tänkt - att i mitt nästa liv kanske jag ska satsa på att bli detektiv, det skulle jag tycka om och som ett led i detta har jag nu, med ledning av skyltarna på huset mitt emot bokhandeln, försökt luska ut på vilken gata den ligger.

Tittar man noga (jag får böja mig fram och ta på läsglasögonen) skymtar jag Mark ..., det kanske är  Marks & Spencers och till vänster en röd skylt; aha, Clintons .., och så får man söka på dessa båda  i S:t Albans och får då fram att dom ligger på S:t Peters´s Street och då borde den här bokhandeln ligga på samma gata! Då ska vi se om vi hittar den!

Få se nu ,,, bilden är kanske tagen från en våning upp i byggnaden ., då kan det kanske vara Waterstones? Vad säger madamen - hon som undrar vad man ska med varmvatten till - hon, som tagit bilden .., annannan?

Åtminstone verkar fönsterna på ovanvåningen stämma med dom på bilden?
Jo, jag är tämligen övertygad om att det var här den skånska madamen spatserade och hade mobilen i fickan, eller möjligen i väskan.



Här åtta minuter film från en bokhandel i samma stad och en dyr Nalle Puh.

Tack annannan som tog dig tid!

Jaha ....

Där rök en fyllning i en tand.
Vi pratade om det härom dagen, friherrinnan och jag.
Alltså, hur länge dom har hållit.

"Säg inget .., då kan det gå på tok!" sa hon.

Nu tackade den för sig.

Och personen jag söker, dvs, damen i folktandvårdens växel, hon har gått för dagen.
Det känns som om jag har ett större gruvschakt på höger sida i käken.
Ungefär som det såg ut i gruvan i Kristinberg och rädslan när man passerade och bara ett högt stängsel mellan schaktet och vägen.

Skräcken.

Fredag i november ....

Att "göra bort sig", det är nånting jag är expert på.
Oftast beror det på att jag har för bråttom, men den här gången berodde det nog mera på att jag inte tog på mig läsglasögonen.
Hos "vaderpia" på instagram (alltså SVT:s alltid så behagliga Pia) finns en bild på några blad som i mina ögon såg ut ungefär som dom här på bilden, fast mindre. När jag passerade dessa igår, funderade jag på vad det kunde vara och när jag så såg "väder-pias" bild, frågade jag vilket träd det handlade om.
Svaret fick mig att gapskratta!
Det var blåbärsris!!
När jag så tog på mig glasögonen och tittade närmare, ja, men då var det ju så självklart alltsammans.
Men nu kan jag ju fråga er.
Vad är det för buske som blir ett par meter hög i alla fall, eller är det rent av ett mindre träd som bara skjutit skott?
Svar emottages tacksamt!

Det är en alldeles helt fantastisk dag det här.
Tänk er isigt blå himmel .., vindstilla .., och bara skönt ute!
Nere vid stranden såg det ut så här.
Och jag har druckit kaffe och harry, som aldrig vill äta på morgonen, har fått mat och nu ska jag köra till Matöppet i Slöinge och hämta ut ett bokpaket. Antingen är det P-O Enquist "Ett annat liv", den jag lyssnat klart på nu (har säkert missat hur mycket som helst) och som jag ska ta mig igenom, eller så är det Karin Smirnoffs bok vars titel jag nu glömt .., nånting med bror.

Så tänker säkert någon .. men varför köper hon böcker, i stället för att lyssna på dem bara?
Jo, för att jag tycker om att hålla i en bok .., att bläddra i den och se sidorna.
Och ja, jag inser att det inte blir billigt, men jag vill hellre ha boken rent fysiskt.
Vi översvämmas som det är av böcker, men man kan ju ge bort dem eller sälja dem kanske (det senare lär aldrig bli av, men det låter väl bra).
Jag tar det på spritkontot, det som är nästan obefintligt.

Nu är det nog den allra sista Ingrid-Bergman-rosen ändå.
Sååå vacker den är!

Dagens fönster ...

Från Jamtli kommer fredagfönstret och nej, det var inte eva på frösön som hade håven redo, det var däremot Ulrika som var där på besök!

Tack! säger jag.

Lite sömn och danska språket ...

Igår, innan vi åkte till friherrinnan och kalasade på det goda ankbröstet, satt pv här vid bordet och rättade matteprov. Jag hörde hur han suckade allt mer. Nästan ingen av eleverna hade skrivit godkänt på provet och han grubblade och sa att "men hur ska jag få dem att inse att man är tvungen att öva hemma också, det räcker inte med dom två lektionstimmarna per vecka när man läser matte 3 ...?"

Nu är det här inte elever som han själv har haft, men han var verkligen bekymrad.

I morse berättade han om en natt med bara några få timmars sömn.
Jag frågade vad som hänt .., om det var nånting som bekymrade honom?
Jo, det var det här med elevernas prov och hur han skulle ta upp det med dem, men sen gav det ena det andra och han kom att fundera på helt andra saker, sånt som väl egentligen inte alls var viktiga, men ändå.
"Ja, ja .., det går ju ändå ...", sa han och cyklade iväg.

Själv hade jag tidigt på morgonen lyssnat till danske Thomas Skov som jag följer på instagram.
Han länkar till en intervju- eller en podcast som på danska heter "Köreturen" (men med ett danskt ö)  - där han "berättar om förhållandet till sin nu döde far, mannen som han aldrig riktigt "fandt sammen med i voksenlivet".

Thomas Skov blir alltså upphämtad och under en biltur utspelar sig samtalet (det är på Jylland) och till min förvåning hängde jag med i alltsammans. Inte ordagrant, men så där så jag fick ett rejält sammanhang och det gjorde mig glad.

Lite senare på morgonen drömmer jag att jag har tagit in på ett hotell i Danmark.
Det är bara jag själv .., och det som är mitt rum visar sig vara stort och rymligt.
När jag går ut en stund, hittar jag omöjligen tillbaka till mitt rum och inte kommer jag ihåg rumsnumret heller. Jag frågar en ung kvinna i receptionen, hon säger att det är rum 245, men det är det inte, där bor en annan kvinna. På en stol ligger kvinnans neccessär, den är plommonfärgad och mycket större än min. Försiktigt stänger jag dörren och letar vidare.
Nej.
Jag hittar inte.

Då lämnar jag hotellet och ger jag mig ut på stan.
Vid en restaurang möter jag mina barns pappa och hans fru Karin.
Dom ska på fest och är väldigt uppklädda - Karin har en klänning i guldlamé - och jag berättar jag inte hittar till hotellet och inte vet namnet på det heller.
"Men hur ska du då göra ...?" säger mina barns pappa.
Jag säger att jag vet inte.

Sen blir det ännu mera morgon och jag vaknar och är "oriven".
Den där känslan av att inte veta .., skräcken för att tappa minnet, att bli som mamma .., ligger alltid i botten. Harry har hela tiden legat nära, nära .., nu ligger jag kvar i sängen en stund och stryker honom över öronen som är så lena .., jag ser att det är ljust ute och himlen är grå .., kanske dags ändå att lämna sängvärmen och ge småfåglarna mat?

Inget är planerat för dagen.
Helt öppen ligger den.
Kanske ett dopp i havet?
Kanske inte.