Sen blev det bättre ....
Det är knappt jag tror mina ögon när vi - harry och jag själv - kommer ner till stranden. I vanliga fall är det en differens på nån meter ner till stranden och där var det knepigt att gå utan att vingla omkull - då - när nya knäproteser kommit på plats.
Idag .., är det helt annorlunda!
Efter det eviga blåsandet har stranden nu blivit jättebred och den där höjdskillnaden är som borta bara; ja, det är som en ny strand!
Ett bra tag blir vi där. Det är varmt och skönt och där ute simmar ejdrar och herr och fru skrake och så är där ju alla dom andra .., fiskmåsar och ejdrar. Dom senare simmar på rad och oftast är det en åda i täten och fem ejderhanar efteråt och alla vill dom förstås bli hennes make.
Upptäcker att triften börjar knoppas och längs grusvägen växer små, små styvmorsvioler. Musöron på björken.
Och vid sten-gärdesgården hos Britt och Ecke blommar det jag kallar för pingstliljor, men som Sonja benämner tazetter.
Och dessa små solar finns också hos Ecke och Britt.
Kommer hem. Räfsar lite eklöv (somligt får jag fösa ihop med händerna, dvs löv som snärjt in sig bland spireabuskarna) .., jag sitter i solen ., mobilpratar med friherrinnan och med äldsta dottern och så småningom hör även pv av sig. Han har hunnit mycket på båten och nu ska den städas invändigt. Han låter glad och nöjd..
När vi i höstas hyrde stugan på Vindöns camping var vi helt ensamma på hela området och jag hade lunch och middag färdig när han var klar för dagen. Den campingen är inte öppen ännu (den är mycket billigare också), men i den här stugan - fem kilometer därifrån kanske - har han tv, dusch och toalett och inte minst wi-fi, så han klarar sig nog.
Har budat på en härlig fåtölj i närheten av Falkenberg/Varberg; den ser dansk ut och är hög i ryggen och har ursnygga armstöd och ben. Vi får se hur det blir.
Och inte en människa har jag sett idag.
Så är livet här i landet Halland.
